Snor och snö, men åtminstone snygg i håret

Jag är så himla trött. Trött på kylan (ute men främst inne), trött på snön, trött på att bli dunderförkyld i en halv evighet så fort nån hostar mot mig. Och framförallt är jag trött på att vara trött. Det känns så trist att de flesta dagar mest handlar om att man ska ta sig genom dem med minsta möjliga motstånd. Inget engagemang, inget driv, ingen kreativitet. Mest bara likgiltig...och trött. Usch, blir så ledsen när jag tänker på det. Det är verkligen ingen kul tid just nu. 

 

Men häromdagen tog jag iallafall ledigt en timme och gick och klippte mig. Så nu må jag vara snorig och glåmig men jag är iallafall snygg i håret där jag sitter i mitt underställ under en filt framför brasan... 😏 

Glad påsk och sånt! 🐥

IMAGE.JPG

Trött, men jag ser iallafall ljusen

Ge mig styrka. Eller iallafall lite energi. Jag läste på Underbara Claras instagram om att hon, som nyss kommit hem från Afrika, upplevde att dagarna här hemma är som en stor, svart filt att svepa in sig i. Kan bara hålla med. Vid fyratiden blir det ju mörkt nu, man kämpar sig igenom middagskaoset och vid halv åtta är jag helt slut. Jag somnar gärna ihop med barnen vid nattning om det inte är något annat som måste göras. Tråkigt, ja, men det är väl bara att härda ut antar jag. Eller så kan man göra som jag gjorde igår när vi hade vi hade kompisar över på fredagstacos och jag, som det pannehue som jag är, drack en stor kopp kaffe klockan nio på kvällen. Sex timmar senare, vid tretiden alltså, kunde jag till slut somna. Alltså snacka om att paja allt vad dygnsrytm heter. 

Well. Idag fick jag iallafall lite sovmorgon till nio av min snälla snubbe som gick upp sju med kidsen. Efter frukost inventerade vi adventsljusstakeutbudet här hemma och kollade vad som funkade och var vi behöver komplettera. Kommer ihåg att vi inte var så engagerade i detta förra julen, men i år ska vi ju faktiskt fira hemma hos oss så då vill vi ju ha det ljust och fint i alla fönster. Så, efter att ha hunnit med lekplatshäng och lunch och lite tvätt och sånt så begav vi oss till Vellingeblomman för att spana på tomtar och köpa nya stakar. Puh, vi var inte direkt ensamma där, och då trodde vi ändå att vi var smarta och kom sent, typ en timme innan stängning. Men det gick smidigt ändå. Dyrt som attan blev det, men nu har vi ljus här i vårt hus!