Om en vår som aldrig verkar komma

Hej. Vad händer? Dagarna går, Mars blir snart april och det fortsätter att snöa vareviga dag. Missförstå mig rätt, för några veckor sedan var jag lite ledsen över att vi inte fått någon snö alls på hela vintern, men nu tycker jag att vi fått vad vi behöver och kan gå vidare. Inte minst efter att jag och familjen plus kusin med familj var och åkte skidor i förra veckan i Branäs. 

En stor del i att jag välkomnar våren är att vi inte har något värmesystem hemma. Vi "renoverar" ju källaren (dvs har blåst ut exakt allt och bygger upp det igen, ca 120 kvm) och för att kunna fixa taket var vi tvungna att ta ner rören där. Alltså rören till alla element. Så nu har vi ingen värme i några element, utan de enda varma rummen i husen är tvättstugan, hallen och toan på nedervåningen för där är golvvärme. Man sitter alltså gärna och drar sig en stund extra på dass numera :)

Nej men skämt åsido. Det är inte alls kul att ha det kallt. Vi hade kallt i förra huset också hela den vintern vi bodde där, jag minns hur jag frös och förbannade att alltid gå i lager på lager och huttra. Och nu är det sju resor värre. Inte kan vi få något nytt värmesystem insatt förrän vi rivit och byggt upp garaget igen heller, eftersom pumpen/fläkten ska sitta bakom garaget är tanken. Och garaget börjar vi inte på innan källaren är klar. Så jag vill verkligen, verkligen, verkligen ha lite vår och sol nu. Åtminstone plusgrader!

Det är en utdragen renovering det här, det må jag säga. Jag har sån otrolig längt efter att få börja inreda och piffa och göra lite fint här hemma så ni anar inte. Men det är så himla, himla mycket kvar. Källaren måste bli klar så vi kan flytta ner tvättstugan. Och där tvättstugan är ska det bli hall och sättas in en ny ytterdörr. Fönster ska bytas på flera ställen på nedervåningen. Vi ska byta kök och ändra lite i planlösningen (flytta innerdörrar iallafall). Nytt golv i köket och sen måla om i vardagsrum och matrum. Så ni förstår kanske att det här med tavlor, gardiner, mattor och inredningsdetaljer är långt borta...Deppigt känns det, men man får bita ihop. Förhoppningsvis handlar det om ett halvår till. Och det kommer ju vara värt det.

Tills dess får jag nöja mig med pinterest, och fullsmockade moodboards och lååånga önslelistor.

Om en ny vana, nakna kroppar och salongsberusad trötthet

En lång långhelg är snart över. Har haft så mycket i huvudet de senaste dagarna, tja som vanligt egentligen. Högt och lågt...I will share.

I fredags var jag och tränade på lunchen. Jag har varit två gånger nu på body balance på Nordic Wellness. Det är inte mycket träning jag får till i mitt liv just nu, men de här passen känns som att de kan funka, både tids och energimässigt. Det känns efteråt att jag gjort något bra och jag behöver definitivt duscha, men det är samtidigt inte så jobbigt att jag är tomatröd i fejjan hela eftermiddagen och tänker femtioelva gånger innan att jag helst vill avboka. Tvärtom faktiskt. Så jag är nöjd att jag hittat något som kanske kan vara en start till ett rörligare liv. Detta, och min nya  favorit-pod; I nöd och lyft. Brita och Kalle är bara såå härliga människor. 

På tal om att duscha förresten, så fick jag någon sorts aha upplevelse just i omklädningsrummet efter passet i fredags. Jag följer en del träningsprofiler och käcka kändisar på instagram, och helt ärligt så beundrar jag definitivt deras utseende och kroppar. Har de nog mer eller mindre medvetet som någon sorts ideal. Men, i omklädningsrummet fanns inga sådana kroppar alls. Jo, med kläder på möjligtvis, men avklädda- absolut inte! Och då var det ändå väldigt mycket folk eftersom det är många pass som ges just lunchtid på fredagar. Men alltså det är hängigt och gropigt och hårigt och stort och smått och snett och olikfärgat och..ja, helt vanligt. Inga ideal. Det var precis som att jag såg nakna kvinnor på riktigt för första gången, oftast är man ju så fokuserad på sig själv när man är i ett omklädningsrum, och jag insåg att utan kläder är vi ju alla lika sårbara. Inget som döljer, håller in, avslöjar nån sorts status. Men ändå fanns en tydlig underliggande känsla av stolthet och gemenskap; alla vi som var i omklädningsrummet hade ju faktiskt investerat i oss själva och varit och tränat. Och det var inte det att där inte var vältränade tjejer, det fanns det absolut. Men vältränad är inte lika med "perfekt kropp naken". Har inte tänkt på det så innan. Himla skön och ångestdämpande insikt. Man ser ut som man gör helt enkelt. Bara å acceptera.  

Vidare då...helgen har bjudit på allehanda väder och hela familjen är ganska förkylda och hängiga fortfarande. Jag har åkt på tråk-hosta och halsont. Hade det varit första april idag så hade det nästan känts mer rimligt. Jag kan inte fatta att det är maj nu och snart sommar. Det känns långt borta ännu. Men vi fick faktiskt en otroligt fin Valborgsmässoafton, den finaste på många år på alla sätt och vis vill jag nog påstå. Det var soligt och varmt och vi firade med våra nya grannar och barnen hoppade studsmatta så svetten lackade och både strumpor och fleecetröjor åkte all världens väg. Jättegod mat, salongsberusning av cava mitt på blanka dagen, och så några muggar kaffe på slutet för att väga upp sömnbristen som inte tar någon hänsyn till storhelger och soliga dagar. Trött är man bara helt enkelt, vardag som helg. 
Framåt skymningen gick vi och hela Lomma ner för att fira in våren på riktigt vid majbrasan. Tyvärr fungerade inte ljudanläggningen så något tal eller körsång hördes inte, men det var ganska trevligt ändå. Sedan packade vi ner (och spände fast) ett styck övertrött, helspeedad 1,5 åring i vagnen och följde några vänner hem. Nea skrek och skrek och skrek tills hon tillslut gav upp och somnade bredvid Love som lyckats snarka sig igenom hela skrikfesten. Sen gick vi hem och bäddade ner barnen och fixade en sen middag till oss själva. Lite mat, lite vin och sen satt man i soffan och klippte med ögonen vid 23 snåret...men då hade vi ju faktiskt varit igång i 12 timmar så det får väl vara godkänt? 

The ris, the ris, the ris is on fire

The ris, the ris, the ris is on fire

Bästa utsikten.

Bästa utsikten.

Och så idag. 1 maj. Soligt, blåsigt, snorigt, sömnigt. Natten var sådär, framförallt för Love som var ledsen och orolig. Vi har således jobbat med "minsta motståndets lag" idag. Och snabba kolhydrater och socker. "Whatever takes you through the day"-metoden alltså. 

DEN tröttman...zzzzzzz

DEN tröttman...zzzzzzz

I morgon blir det mera Maj. En tisdag som är en måndag. Eventuellt med VAB och besök på vårdcentral, förhoppningsvis med en hel del jobb, och troligtvis med chili-con carne till middag. Om jag inte får feeling på något annat. Den som lever får se!

Cheers mates!

//C

 

Kom igen nu då!

April va. Månaden då man trodde att det skulle vända. Bli varmt och soligt och man skulle kunna låsa in vinterjackan längst in i garderoben och glömma allt vad vantar och snorpapper och VAB och överdragsbyxor heter. Men det sket sig skulle man kunna säga. Igår stod jag klockan 06.20 och svor och skrapade rutorna på bilen för allt vad jag var värd. Fast nu ljög jag. Hade klockan varit 06.20 kanske jag inte svurit riktigt lika mycket, nu var hon snarare 06.36 och jag skulle med ett tåg från Lund kl 07.00. Ganska stressed alltså. Men jag hann, med typ 30 sekunder tillgodo.

Anyway, poängen var att det är inte så kul I livet just nu och jag längtar verkligen tills det vänder. Inte för att lite sol och värme löser alla problem och svårigheter just nu, men det blir liksom lite spiken I kistan att hela tiden gå runt och frysa. Och som nu, dras med en halvförkylning som ger konstant huvudvärk och täppt näsa. Och så är det så fult överallt, jag vill ha blommor och gröna blad tack. Så himla långsamt går den, den där våren...

Fast rabarberna är iallafall stora...alltid nått!

Fast rabarberna är iallafall stora...alltid nått!

Efter regn kommer solsken

Februari har nog varit nästan exakt så jobbig som jag föreställde mig på förhand. Att packa ihop sitt liv, säga hejdå till människor och rutiner man haft omkring sig och tyckt om, packa upp sitt liv på nytt på en ny plats, komma tillrätta så gott det går när man bara bor på ett plan av två (eftersom vi renoverar hela ovanvåningen), skola in på ny förskola med nya pedagoger och kompisar och miljöer och som grädden på moset beta av förkylningar och magsjukor, ja det är helt klart lite småjobbigt. För att uttrycka det milt. Dessutom har Nea kommit in i en tydlig 1,5 års fas med otroliga raseriutbrott 2-3 gånger om dagen ungefär. Hon kan skrika 10-20-30 minuter non stop. Går runt och välter möbler och kastar saker omkring sig. Helt bananas och rosenrasande. Ibland kan hon pausa utbrottet och komma och sätta sig i famnen en stund och bara hämta andan lite, för att sen komma på igen att hon är förbannad och så börjar hon vråla och slänga sig på golvet igen. Puh. Det är jobbigt för hela familjen när hon är sådär, men såklart är det jobbigast för henne. Och jag kan verkligen känna igen mig. Ibland är det som att återuppleva sin barndom, jag kan helt och fullt relatera till de där otroliga raseriutbrottskänslorna som löses ut av något trivialt som att man valde fel pyjamas och som sen eskalerar inuti till något man inte kan kontrollera men som bara måste ut. De där känslorna alltså. All over the place så att säga.

MEN, det som jag ju egentligen ville få fram i detta inlägget är att det känns som att det är på väg att vända. Februari är ju inte riktigt slut, men jag ser ljuset i tunneln. Efter att ha regnat och stormat här ett par dagar nu så man knappt velat sticka ut näsan, så vaknade vi idag till blå himmel och sol. Fågelsång. Svag vind, och vågornas brus på avstånd. Jag lämnade kidsen på förskolan och körde hem för att jobba lite i lugn och ro (kör en dag karantän till efter min släng av magsjuka). Ljuset i trädgården var helt magiskt när jag kom hem, jag var tvungen att göra mig en kopp te och sätta mig på trappen och bara landa lite. Och så tog jag fram kameran, tänkte att ni kanske vill se lite från trädgården? (Inomhus är det verkligen kaos fortfarande, så det blir inga inne bilder än på ett tag tyvärr.)

Vy över trädgården från trappen. Tänk om man kunde få en sån där gammal pump att fungera, vad coolt det hade varit! 

Vy över trädgården från trappen. Tänk om man kunde få en sån där gammal pump att fungera, vad coolt det hade varit! 

Första ute-fikan för i år!

Första ute-fikan för i år!

Till min födelsedag i Juni så hoppas jag på att vi har fått upp en riktig flaggstång nånstans, men än så länge får den här lilla vimpeln duga. Fint med lite färg mitt bland allt det bruna och gråa. 

Till min födelsedag i Juni så hoppas jag på att vi har fått upp en riktig flaggstång nånstans, men än så länge får den här lilla vimpeln duga. Fint med lite färg mitt bland allt det bruna och gråa. 

Snödroppar och Vintergäck <3

Snödroppar och Vintergäck <3

Gamla, gamla äppelträd i stort behov av beskärning...Känns som att helgens projekt är givet om vädret håller i sig.&nbsp;

Gamla, gamla äppelträd i stort behov av beskärning...Känns som att helgens projekt är givet om vädret håller i sig. 

Ännu mer risiga buskar som behöver en stor omgång kärlek i form av en sekatör. Det stora riset rakt fram är röda vinbär. I odlingslådorna finns lite av varje, mest kryddväxter.&nbsp;

Ännu mer risiga buskar som behöver en stor omgång kärlek i form av en sekatör. Det stora riset rakt fram är röda vinbär. I odlingslådorna finns lite av varje, mest kryddväxter. 

Och kolla här- rabarber som börjat titta fram! Woop woop! Det vattnas i munnen bara jag tänker på rabarberpaj alltså.

Och kolla här- rabarber som börjat titta fram! Woop woop! Det vattnas i munnen bara jag tänker på rabarberpaj alltså.

Sen har jag hittat en massa såna här skal på gräs(moss)mattan. Borde tyda på att vi har ett valnötsträd också eller? Om jag bara visste hur ett sånt ser ut...? :)

Sen har jag hittat en massa såna här skal på gräs(moss)mattan. Borde tyda på att vi har ett valnötsträd också eller? Om jag bara visste hur ett sånt ser ut...? :)

Även i detta huset finns en trädkoja! Inte riktigt lika barn/lekvänlig som i förra huset, men om nått år så har vi nog ett par klätterapor som sitter där uppe och dinglar med benen.

Även i detta huset finns en trädkoja! Inte riktigt lika barn/lekvänlig som i förra huset, men om nått år så har vi nog ett par klätterapor som sitter där uppe och dinglar med benen.

En annan trappa, också i behov av kärlek. Kanske får den försvinna helt och ersättas av en terass av något slag framöver...vem vet!? :)

En annan trappa, också i behov av kärlek. Kanske får den försvinna helt och ersättas av en terass av något slag framöver...vem vet!? :)

Tack och hej och välkommen åter!&nbsp;

Tack och hej och välkommen åter!