Jag vill sova men jag vill inte

Sömn alltså. Så himla viktigt. Och nu när kvällarna varit så otroligt ljumna och fina på sistone så har hela familjen kommit i säng allt för sent för vårt eget bästa. Plus att Nea dessutom vaknat ovanligt tidigt eftersom det ju blir så himla ljust på morgonen numera. Men att inte sova tillräckligt alltså, det förstör ju allt. Åtminstone för mig. Jag blir nedstämd och trögtänkt och ofokuserad och deppig. Och ändå sitter jag där kvällen därpå igen med datorn i knät eller mobilen framför näsan. Försöker hänga med, komma i kapp, inspireras och bara drömma mig bort. Fast utan att sova. Ha lite "egentid". Detta viktiga andrum efter att dagens alla måsten är avklarade och babbel-bråkstakarna snusar sött i sina sängar. Det är så svårt att inse att den tiden inte finns längre. När allt är klart hemma, ja då är jag också färdig. Helt slut. I vardagen finns ingen tid över till mig själv. Kan man leva så? Har jag något val? För när jag försöker ta mig tiden så nallar jag ju på något annat, vilket oftast blir sömnen, och då blir det ju bara en enda ond spiral. Och jag bävar för att snart ha en nyföding att hantera. Ett knyte utan dygnsrytm som bara kräver och kräver. Och väldigt begränsade möjligheter att sova ikapp på dagtid. MEN- jag är ändå otroligt tacksam över att bo i en kommun som tillåter 25 h förskola för äldre syskon. Förhoppningsvis kommer jag inte bli ett komplett vrak. Åtminstone inte under längre perioder i taget, några dagar här och där är ju oundvikligt... :)

Äsch, jag vet inte. Jag borde nog bara helt enkelt gå och lägga mig nu.

Gonatt.

Får peppa mig med att kolla på sov-bilder från när barnen var mindre. Det är ju ganska mysigt också, inte bara tortyr...

Får peppa mig med att kolla på sov-bilder från när barnen var mindre. Det är ju ganska mysigt också, inte bara tortyr...

Om en ny vana, nakna kroppar och salongsberusad trötthet

En lång långhelg är snart över. Har haft så mycket i huvudet de senaste dagarna, tja som vanligt egentligen. Högt och lågt...I will share.

I fredags var jag och tränade på lunchen. Jag har varit två gånger nu på body balance på Nordic Wellness. Det är inte mycket träning jag får till i mitt liv just nu, men de här passen känns som att de kan funka, både tids och energimässigt. Det känns efteråt att jag gjort något bra och jag behöver definitivt duscha, men det är samtidigt inte så jobbigt att jag är tomatröd i fejjan hela eftermiddagen och tänker femtioelva gånger innan att jag helst vill avboka. Tvärtom faktiskt. Så jag är nöjd att jag hittat något som kanske kan vara en start till ett rörligare liv. Detta, och min nya  favorit-pod; I nöd och lyft. Brita och Kalle är bara såå härliga människor. 

På tal om att duscha förresten, så fick jag någon sorts aha upplevelse just i omklädningsrummet efter passet i fredags. Jag följer en del träningsprofiler och käcka kändisar på instagram, och helt ärligt så beundrar jag definitivt deras utseende och kroppar. Har de nog mer eller mindre medvetet som någon sorts ideal. Men, i omklädningsrummet fanns inga sådana kroppar alls. Jo, med kläder på möjligtvis, men avklädda- absolut inte! Och då var det ändå väldigt mycket folk eftersom det är många pass som ges just lunchtid på fredagar. Men alltså det är hängigt och gropigt och hårigt och stort och smått och snett och olikfärgat och..ja, helt vanligt. Inga ideal. Det var precis som att jag såg nakna kvinnor på riktigt för första gången, oftast är man ju så fokuserad på sig själv när man är i ett omklädningsrum, och jag insåg att utan kläder är vi ju alla lika sårbara. Inget som döljer, håller in, avslöjar nån sorts status. Men ändå fanns en tydlig underliggande känsla av stolthet och gemenskap; alla vi som var i omklädningsrummet hade ju faktiskt investerat i oss själva och varit och tränat. Och det var inte det att där inte var vältränade tjejer, det fanns det absolut. Men vältränad är inte lika med "perfekt kropp naken". Har inte tänkt på det så innan. Himla skön och ångestdämpande insikt. Man ser ut som man gör helt enkelt. Bara å acceptera.  

Vidare då...helgen har bjudit på allehanda väder och hela familjen är ganska förkylda och hängiga fortfarande. Jag har åkt på tråk-hosta och halsont. Hade det varit första april idag så hade det nästan känts mer rimligt. Jag kan inte fatta att det är maj nu och snart sommar. Det känns långt borta ännu. Men vi fick faktiskt en otroligt fin Valborgsmässoafton, den finaste på många år på alla sätt och vis vill jag nog påstå. Det var soligt och varmt och vi firade med våra nya grannar och barnen hoppade studsmatta så svetten lackade och både strumpor och fleecetröjor åkte all världens väg. Jättegod mat, salongsberusning av cava mitt på blanka dagen, och så några muggar kaffe på slutet för att väga upp sömnbristen som inte tar någon hänsyn till storhelger och soliga dagar. Trött är man bara helt enkelt, vardag som helg. 
Framåt skymningen gick vi och hela Lomma ner för att fira in våren på riktigt vid majbrasan. Tyvärr fungerade inte ljudanläggningen så något tal eller körsång hördes inte, men det var ganska trevligt ändå. Sedan packade vi ner (och spände fast) ett styck övertrött, helspeedad 1,5 åring i vagnen och följde några vänner hem. Nea skrek och skrek och skrek tills hon tillslut gav upp och somnade bredvid Love som lyckats snarka sig igenom hela skrikfesten. Sen gick vi hem och bäddade ner barnen och fixade en sen middag till oss själva. Lite mat, lite vin och sen satt man i soffan och klippte med ögonen vid 23 snåret...men då hade vi ju faktiskt varit igång i 12 timmar så det får väl vara godkänt? 

The ris, the ris, the ris is on fire

The ris, the ris, the ris is on fire

Bästa utsikten.

Bästa utsikten.

Och så idag. 1 maj. Soligt, blåsigt, snorigt, sömnigt. Natten var sådär, framförallt för Love som var ledsen och orolig. Vi har således jobbat med "minsta motståndets lag" idag. Och snabba kolhydrater och socker. "Whatever takes you through the day"-metoden alltså. 

DEN tröttman...zzzzzzz

DEN tröttman...zzzzzzz

I morgon blir det mera Maj. En tisdag som är en måndag. Eventuellt med VAB och besök på vårdcentral, förhoppningsvis med en hel del jobb, och troligtvis med chili-con carne till middag. Om jag inte får feeling på något annat. Den som lever får se!

Cheers mates!

//C