Männen i mitt liv

Att få ha en bästa vän som följt en genom livet, det är fint. Ja jag kan nog faktiskt sträcka mig till att säga att vi följts åt genom livet eftersom vi varit tillsammans mer än halva våra liv. 18 år och lite till. Så mycket tid. Så många upplevelser. Så många känslor. Vad är hemligheten för att hålla ihop så länge? Tja, som min pappa skulle sagt: "man får kämpa på, det e bara så". 

Och den lille killen då? Att få vara mamma till en son, det är om möjligt ännu finare. Häromdagen fick jag höra av hans nya förskola att de tycker att han är så artig. Min lilla treåring. Mammahjärtat smälter. Jag vill ju inget hellre än att ha en artig son. Att han ska vara empatisk och snäll och bry sig om andra. Att uppfostra en pojke kommer nog vara en svår uppgift tror jag, klimatet är hårt och normen för hur en kille ska vara är inte nån som jag är överförtjust i. Men jag ska göra mitt bästa, varje dag.