Om livet och...livet.

Första dagen på jag vet inte hur länge som timmarna hemma när barnen är på förskolan är helt obokade. Inte så att jag inte har något att göra (hej tvättstuga, biblioteket med sena böcker, slipa och måla lekstugemöbler, klä om dynor till stolarna i finrummet, flytta ner resten av grejerna till pysselrummet i källaren…osv…) men det är ändå skönt att bara kunna ta dagen som den kommer. Tänkte baka lite kakor, mysa med min bebis och njuta av dagen bara. Det är så svårt det där med livet. Jag som följt Therese Alven lite grann genom åren fick en total chock när jag häromdagen förstod att hon är döende. Att en sån levnadsglad och sprudlande tjej, ett ynkligt litet år äldre än mig, bara på ett par veckor fick sin dödsdom utan en chans att kämpa emot. Och sen dess har ju många runt omkring som följer henne tagit upp detta i olika inlägg på sociala medier. Att nu ska dom banne mig LEVA. Man vet ju inte hur lång tid man har på sig! Men hur gör man det då? Hur lever man på bästa sätt? Det är något jag grubblar otroligt mycket på nu. Har inte kommit fram till något vettig änu men om jag gör det så lovar jag att dela med mig…

Nu blir det en stund i solen. Hörs å ses!

//C

En vinter och en vår senare...

Men hej! Minns ni mig? Jag som brukade blogga här, mer eller mindre frekvent?

Kanske har någon märkt (jo för jag vet att jag fortfarande har några fina följare som inte gett upp hoppet om mig) att denna vilande blogg börjat få ett nytt utseende? Och ja, det finns en tanke med det!

De senaste månaderna har varit fullspäckade. Med livet. Vardagen. Och med många, många tankar. När man får en chans att pausa ekorrhjulet så som det blir när man är föräldraledig, ja då blir perspektiven helt annorlunda. Och trots att detta är tredje ledigheten för min del så känns det annorlunda på många sätt denna gång. Jag vet inte om det är för att jag nu är närmare 40 än 30 och börjar ta en massa saker på mer allvar än tidigare? Jag vill inte kalla det för kris, men man blir helt klart mer och mer medveten för varje år som går om att livet går snabbt och kommer ta slut en dag.

Tiden ja. Den som vi alla har exakt lika mycket av oavsett vem vi är och var vi kommer ifrån. Som föräldraledig kan man ju tro att man har oceaner av tid att helt fritt distribuera som man vill, men ärligt talat var det längesen jag kände mig så stressad som jag gör nu. I natt låg jag vaken i flera timmar med tankarna malandes om allt jag vill hinna med men inte vet hur jag ska orka eller ens kunna göra rent konkret. Men det är ju så, man fokuserar ju lätt på allt det där som inte blir av, hinns med eller måste prioriteras bort. Det man faktiskt gör försvinner liksom i farten. Fast inte riktigt lika mycket om man faktiskt tar sig tid att dokumentera det känner jag. Så det är det jag ska göra nu igen. Välkommen tillbaka till min bloggvardag, nu kör vi tycker jag! :)

// C

Zooma ut

Måndag kväll. Brukar vara en bra kväll, ofta veckans bästa kväll faktiskt. Vi lägger vars ett barn vid sju-halv åtta snåret och sen åker Erik iväg och tränar med några kompisar så jag får skönaste egentiden på hemmaplan. Så brukar det vara. Så var det inte idag. 

Idag var det stök och irritation från att jag kom hem vid sextiden. E och barnen hade varit iväg en runda efter föris så vi fick snabbt fixa till en middag på rester. Sen kom Erik på att han ville fixa lite grejer innan träningen och frågade om jag kunde lägga båda barnen själv idag. Vad svarar man då för att inte spä på den redan irriterade stämningen? Det är verkligen inte enkelt att lägga båda barnen just nu eftersom de ofta har svårt att komma till ro (har börjat efter flytten, mycket nytt och förändringar som ska processas på kvällstid troligtvis) och när man försöker lägga dem samtidigt så börjar de oftast antingen bråka eller busa med varann. Men jaja, nån gång somnar de väl tänkte jag. 

Och jo, det gjorde de. Åtminstone sov de när jag vaknade vid 22.30 av att Erik kom hem. Barnen hade med största sannolikhet somnat i bilen efter föris för båda två var helt speedade vid läggning och det tog en evighet att få dem lugna. Uppenbarligen för lång tid för mina tunga ögonlock att stå emot. Ingen egentid för mig ikväll alltså. Ingen kväll alls för mig idag faktiskt. Som jag avskyr när det blir så här. Nu vet jag ju att jag troligtvis inte somnar igen förrän vid 1-2 tiden. As-irriterad. Och eventuellt tar jag med mig irritationen till i morgon bitti också, kommer på direkt när jag vaknar att jag inte "fick" någon kväll igår. 

Småbarnsåren alltså. Jag vet ju att jag kommer sakna den här tiden en dag. Att en missad kväll egentligen är som en fis i rymden. Att jag är priviligerad som fick somna i en trygg, varm säng mellan mina två friska barn. DET är ju egentligen en önskekväll. Om man zoomar ut lite så vet jag ju också det, innerst inne. ❤

IMG_7470.JPG

Sleeping beauty. Med samma frisyr som sitt lejon...❤😊 

Mitt liv just nu

Flyttkartonger. Sötsug. VAB. Nässpray. Brasa. Jobb. Gnäll. Röra. Kaffe. Kramar. Mardrömmar. Tvättberg. SVT Play. Filmjölk. Bankmöte. Vitaminer. Jobbstress. Tidningspapper. Vårtecken. Holy Greens. Dammråttor. Kli i halsen. Melon. Frysrensning. Förskolesorg. Reklam. Leksaker överallt. Kontraktsskrivning. Utvecklingssamtal. Te. Försäkringskassans telefonkö. Bad hairdays. Bananer. Instagramscrollning. Snorpapper. Vissna krukväxter. Noll träningsmotivation. Nya skor. Redfella Smoothies. Trötthet. Trötthet. Trötthet.

Alltså jag gillar inte Januari så mycket. Detta år har inte varit något undantag, snarare tvärtom. Det är väldigt rörigt hemma och man bär med sig en konstant känsla av att vara på väg men inte direkt kunna påverka något ännu. En känsla som är väldigt stressande och tröttande. 

På onsdag "får" vi nycklarna, och till helgen blir det flyttcirkus 1 av 2. Jag har insett att jag avskyr verkligen att flytta. Jag försöker vara positiv och peppande och göra något bra av det här men jag tycker bara det är jobbigt. Packa ner, packa upp, rensa, städa, fixa, gå igenom hela sitt liv på ett par dagar. Från mellanstadiets skolkataloger, via stenciler från språkkursen i Valencia efter gymnasiet, sedan har vi en hel del gamla sittnings-sånghäften från universitetet, anteckningar från en ej avslutad master thesis, namnskyltar från olika butiksjobb, och så en massa handavtryck och fyll-i böcker från barnens pytteliten tid. Ja det är årets underdrift att säga att det är en enda röra överallt som man ska leva i utan att direkt kunna städa. Och så ska man hitta energi nånstans på fritiden till att orka med jobbet. Och vintertrötta, snoriga barn som kan konsten att dränera mig på allt tålamod jag har och lite till. 

Jag vet att det kommer bli jättebra "på andra sidan", men Februari är verkligen en månad nu som jag bara vill ta mig igenom. Inte tänka, inte känna, bara köra på en dag i taget. Jag ska försöka skapa mig en målbild och så sikta mot den och inte låta allt som känns jobbigt få stjäla för mycket energi. Det blir en resa det här. 

Puh.

Önskningar och mål för 2017

Hej hej nya året! Om jag får önska, drömma och planera lite så kommer du att bjuda på:

- Mycket kärlek! Inte mindre än tre bröllop är vi bjudna på och jag ser fram emot fnittriga möhippor, klackarna i taket och nätter på hotell UTAN barnen! 

- Fler selfies, inte minst här på bloggen. Jag tror bara man ska över nån sorts spärr, sen känns det nog naturligt att ta kort på sig själv och lägga upp. Jag menar det är ju MIN blogg, då borde väl ändå jag synas mer? Och eftersom det alltid är jag som fotar i min familj betyder det att det typ inte finns några kort på mig. Trist! För alla! :)

- Snö! Jag vill verkligen se lite snö det här året. Åka skidor är ju drömmen...Det känns meckigt med barnen det gör det, både att man måste åka långt och att det är bylsiga kläder och otympliga aktiviteter för såna här små, men samtidigt så handlar nog mycket om var man lägger ribban. Min ribba ligger väldigt lågt eftersom jag knappt kommer ihåg sist jag ens såg snö (jo i November, jag bara sa så). Men säg att jag får uppleva "tre åk i mindre backe med stjärtlapp" så blir jag själaglad. Borde väl gå att uppfylla, eller?

- Att hitta hem. Vi flyttar ju snart, och känslorna inför det nya huset är redan sååå bra, trots att vi kommer få renovera allt och att vi flyttar barnen från sin nuvarande trygghet och att vi måste komma in i nya rutiner och miljöer och att mycket kommer blir skitjobbigt rent ut sagt. Men det känns, långt inne i hjärteroten, att det kommer vara värt det. Att vi kommer känna oss hemma där, trivas och må bra. Alla i familjen. Fingers crossed. 

- Mängder av salta bad. Jag har alltid haft en drömbild av hur jag när jag blir stor ska bo på en plats så att jag kan gå ner till havet i bara morgonrocken på sommaren och ta mig ett morgondopp. Nu kommer vi kanske inte riktigt bo på morgonrocksavstånd från stranden, men inte långt ifrån, så min ambition är definitivt att bli en morgonbadare den här sommaren. 

- Sova utomhus. I tält eller vindskydd spelar ingen roll, eller kanske till och med under bar himmel? Jag känner hur som helst att det är PÅ TOK för längesen jag sov utomhus. Det har nog faktiskt inte hänt sen Jamboreen 2011. Då tältade jag visserligen i tre veckor och fick väl nånstans nog, men nu känner jag mig redo igen!

- Äta bättre. Jag vill inte specificera det mer än så, åtminstone inte i den här listan, för då skulle det här inlägget bli en mil långt. Det finns mycket att jobba på skulle man kunna säga. Allt ifrån att skippa socker och snask i vardagen (no more lördag hela veckan nu för bövelen), och att äta mer grönsaker till alla måltider (ketchup är visst inte en grönsak har jag hört), till att äta mer regelbundet (igår åt jag och barnen lunch halv tolv och idag kvart över två...) och inte minst planera veckans mat bättre så att jag kan undvika nödlösningar både hemma och på jobbet (dvs falukorv, pasta, plättar, etc). Inte så svåra saker egentligen, men det är ju rejält klurigt det här med att bryta dåliga vanor och det tar mer tid än man tror i början att planera mat och inköp för en vecka eller två. Som sagt, det finns mycket att skriva om den här punkten, får nog bli ett eget inlägg framöver, eller kanske till och med en egen kategori för att dokumentera framsteg och peppa/inspirera lite...? Vi får se. ;) 

- Åka till Ven och cykla. Den här punkten har jag haft på min lista de senaste åren, och vi har ännu inte kommit dit. Men i år händer det, jag känner det på mig! 

- Bli en bättre fotograf. När jag fick mitt nya jobb i våras så unnade jag mig en ny kamera i present för att fira. Det är jättemycket roligare att fota nu när jag har lite mer att jobba med än min gamla Nikon D40 kunde erbjuda, och i år känner jag att jag vill ta det steget längre och inte bara testa mig fram lite på måfå. Först och främst ska jag se till att lära mig kameran ordentligt, alla reglage och inställningsmöjligheter. Sen så ska jag nog ge mig på en fotokurs tror jag minsann, för att få ny inspiration och kunskap. OCH så ska jag få in en ordentlig rutin för att sortera och backuppa mina bilder. Det har jag faktiskt redan börjat med och den långsamma resan med att föra över alla tusentals bilder från hårddisken till flickr+extern hårddisk har påbörjats nu innan jul. *klapp på axeln*

-Scrolla mindre. Jag ska lägga mer tid på min egen verklighet istället för alla andras polerade, filtrerade och till stor det ointressanta liv. Jag har för längesen raderat Facebook appen och det är bland det bästa jag gjort. Nu kollar jag Facebook kanske 1 gång i veckan istället för 1 gång i timmen som innan. Insta är svårare, men jag ska nog klara det med ;)

- Slänga mindre mat. Jag skulle nog uppskatta att 75% av den mat vi slänger här hemma hamnar i sopan på grund av lättja och brist på organisation. Alltså, man bryr sig inte om hur man packar in rester i kylen vilket gör dem torra och oätliga, man märker inte upp när maten är ifrån vilket gör att man tror att all mat äldre än två dagar är minst en vecka gammal (eftersom minnet när det kommer till vad man ätit här hemma är u-u-uuuselt), man fryser inte in sånt som man kanske vet att man inte kommer hinna/vilja äta den närmsta tiden, etc. Och dessutom händer det pinsamt ofta att jag handlar hem grejer på slentrian utan att veta vad och när jag ska använda dem till, och så står exempelvis crème fraischen där i kylen i tre veckor och blir gammal utan att förpackningen ens är öppnad. Sååå dåligt, MEN egentligen väldigt enkelt att åtgärda. Så svårt är det ju inte att skärpa till sig och planera bättre. Faktiskt. 

- Träna. Japp, där kom den. Sist men inte minst. Jag är inte alls motiverad just nu men det kanske är för att jag inte vill vara en sån som har "mer träning" som nyårslöfte. För det handlar ju inte alls om att det är nytt år, jag har haft det här målet hela hösten, och visst, jag har fått till några pass men inte så att jag kan säga att jag tränar regelbundet. Och det har inte minsta lilla med att "beach 2017" är på intåg, att jag vill gå ner i vikt eller fixa att göra chins för att eventuellt impa på nån som bryr sig. För mig handlar det, just nu, om att det över-över-överallt står att läsa om hur viktigt träning är för hjärnan, för att motverka sjukdomar, för psyket, för livslängden, för kärleken, ja för allt som är meningsfullt typ. Och för att jag vill vara en bra förebild för mina barn. Och det stressar mig mer än någonting att veta allt detta men ändå inte träna. Hur dum får man vara typ? Jag ska sluta vara dum det här året helt enkelt.