Om livet och...livet.

Första dagen på jag vet inte hur länge som timmarna hemma när barnen är på förskolan är helt obokade. Inte så att jag inte har något att göra (hej tvättstuga, biblioteket med sena böcker, slipa och måla lekstugemöbler, klä om dynor till stolarna i finrummet, flytta ner resten av grejerna till pysselrummet i källaren…osv…) men det är ändå skönt att bara kunna ta dagen som den kommer. Tänkte baka lite kakor, mysa med min bebis och njuta av dagen bara. Det är så svårt det där med livet. Jag som följt Therese Alven lite grann genom åren fick en total chock när jag häromdagen förstod att hon är döende. Att en sån levnadsglad och sprudlande tjej, ett ynkligt litet år äldre än mig, bara på ett par veckor fick sin dödsdom utan en chans att kämpa emot. Och sen dess har ju många runt omkring som följer henne tagit upp detta i olika inlägg på sociala medier. Att nu ska dom banne mig LEVA. Man vet ju inte hur lång tid man har på sig! Men hur gör man det då? Hur lever man på bästa sätt? Det är något jag grubblar otroligt mycket på nu. Har inte kommit fram till något vettig änu men om jag gör det så lovar jag att dela med mig…

Nu blir det en stund i solen. Hörs å ses!

//C

Ledig fredag

Den här selfien tog jag i går kväll. Så trött, men så nöjd med dagen.

Barnen badade i badkaret, ytterst välbehövligt efter en heldag på föris med avslutningsfirande, och sedan ytterligare firande efter hämtningsdags med picnic för alla föräldrar och syskon. Massa lek och stoj och stim, och ett jättebra tillfälle att träffa de andra föräldrarna och få ett hum om vem som hör ihop med vilket barn. Dessutom gjorde Love teater-debut, han hade till och med en replik som han läste högt och tydligt. Ah, den stoltheten i mammahjärtat! Dramaten nästa! :) <3 

IMG_8483.JPG

Min dag hade också varit lång, på jobbet. Vi hade teamdag med min avdelning på ca 20 personer, och jag hade fått en hel timme att prata om mitt jobb och vad jag gör och planerar göra till hösten. Jag är inte van vid att få så mycket tid att prata om "mina" grejer, så jag ville verkligen ta chansen och göra något bra, och hade alltså lagt mycket tid på att förbereda mig. Och det gick så bra! Jag fick fram vad jag ville, fick bra frågor och förslag, och massa pepp och uppskattning efteråt. Himla skönt. 

Men idag känner jag mig minst sagt bakis. Nacken spänner efter många långa timmar vid datorn den här veckan, och när Love väckte mig vid halv sju i morse var jag allt annat än pigg. Ligger back några timmar på sömnkontot fortfarande känner jag. Så skönt då att vi kan vara hemma och skrota idag. Föris är stängt och jag har tagit ledigt. Regnet hänger i luften och vi har inte en endaste plan för idag. Tar det som det kommer. Kanske bygger vi en koja? Kanske går vi ner till stranden? Kanske bakar vi något gott till eftermiddagsfika? Spelar lite spel? Eller så bråkar kidsen hela dagen och stökar ner ännu mer överallt här hemma (är det ens möjligt?) och matvägrar och är allmänt jobbiga. Det är också troligt. 

Hur som helst så är det fredag. Det kan iallafall ingen ändra på.