Om att välja en hållbar väg framåt

Något som jag tänker mycket på nuförtiden och hade tänkt skriva lite mer om i bloggen från och med nu är det här med hållbarhet. Både när det gäller klimatet och vår miljö, men också gällande mig själv och livet jag lever med nära och kära. Vad ÄR egentligen hållbart? Ska jag vara helt ärlig så är jag är pessimistiskt lagd i den här frågan och innerst inne tror jag att det redan är ruskigt kört när det kommer till vårt klimat, vår psykiska hälsa, våra mer och mer egocentriska liv, osv. Jag kan inte förstår hur vi till exempel ska kunna vända den här utvecklingen på tio år (som är den ungefärliga tidsfristen vi har när det kommer till klimatfrågan) när det verkar som att ingen gör något konkret utan alla bara pratar, förfäras och sticker huvudet i sanden.

Men trots min pessimistiska grundsyn så lever jag ändå på hoppet. Och jag har faktiskt satt tre barn till världen så då är det väl min förbannade skyldighet att göra allt i min makt för att se till att de har en dräglig framtid och att de blir vettiga människor med sunda värderingar och bra relationer både till sig själv och andra. Nä det är ingen liten uppgift, det förstår jag mer och mer för varje dag som går. Men ju mer man tar sig tiden att faktiskt tänka på det här, ju mer inser man att det finns inget alternativ. Så jag har bestämt mig för att börja agera. Ändra min livsstil, och min familjs livsstil i den mån jag kan. Det kommer inte gå över en natt, det kommer inte bli perfekt och det kommer troligtvis inte vara jättekul hela tiden. Ska jag vara helt ärlig så har jag inte nån konkret plan riktigt ännu, men tänker att det kommer ge sig om man bara börjar nånstans. Så de senaste veckorna har jag börjat med följande:

  • Cyklar med barnen till och från föris istället för att ta bilen. Det har hela tiden varit min plan, men Elias har först nu blivit tillräckligt stor för att sitta i cykelsits bak på cykeln. Och än så länge måste jag vara ärlig och säga att det främst är hämtningarna som sker med cykel eftersom vi ofta får ont om tid och dessutom är Elias lite för trött för några cykelstrapatser på morgonen. Men så småningom så!

  • Kommit igång med både köp och sälj på Second Hand. Att sälja kläder på Tradera visade sig vara en hel del jobb för någon som aldrig gjort det innan, och det tar sin tid att fota, skriva beskrivningar, packa paket och hålla koll på inbetalningar etc, men nu har jag faktiskt lyckats sälja det mesta jag lagt ut och det känns som att det viktigaste för mig är att veta att det jag inte längre behöver kommer användas av någon annan. Jag räknade inte med att tjäna nåt på det här direkt, men den där tusenlappen det ändå blev av mina gamla gravidkläder, ja den känns ändå inte helt fel. Planen är att sätta traderapengar på ett särskilt konto tills jag kommer på vad jag ska göra med dem. Och vad det gäller att köpa på Tradera så är det ju givetvis betydligt enklare än att sälja, hehe, men där är det kluriga mest att vara lite förutseende och se behoven innan de uppstår. Barnens vår-och sommargarderober kommer än så länge i princip helt och hållet från Tradera (bortsett från skor) och det känns faktiskt himla bra. Dessutom var vi på Erikshjälpen i veckan och fixade inredning till nya lekstugan; hittade bord, stolar, en hylla och diverse attiraljer för bara några hundralappar. Och jag hittade en ny storgryta för 40 pix så äntligen kan jag göra mig av med den där teflonbelagda utslitna grytan jag har.

  • Laga vegetariska middagar. Har bjudit på vegofärs i pitabröd, sesamnuggets och ris, vegetarisk pad thai, halloumi-pytt och tomatsoppa. Men det här är svårt alltså. Jag tycker att det borde vara så lätt, men det är så djupt inrotat i mitt sätt att tänka att en måltid inte är komplett utan kött. Och dessutom är det en utmaning i sig att hitta vegetariskt protein som man inte behöver vänja sig vid att gilla. Bönor och linser och sånt har ju en ganska speciell konsistens. Men det där är bara undanflykter, jag vet. Och nu har vi köpt hem både Oumph och quorn så vi testar oss fram helt enkelt. Mitt mål (just nu) är att hälften av veckans måltider här hemma ska vara vegetariska till hösten. Och så har jag en liten sån där “hemlig” målsättning som jag tänker på; att nån gång när vi har gäster ska jag bjuda på vegetariskt. Jag har haft ambitionen många gånger men det har alltid slutat med att kött tillkommit i någon form. Mitt “vegetariska självförtroende” är något begränsat helt enkelt, men det ska det jobbas på!

Okej, så där är jag nu. Och jag vill poängtera att jag inte skriver om detta för att framstå som duktig på något sätt. Jag vill att vi alla funderar mer på och pratar mer om hur vi kan leva mer hållbart. För vår planets, våra barns och inte minst vår egen skull. Kanske har någon ett bra tips? Kanske kan någon bli inspirerad? Det är det som är min förhoppning och ambition iallafall.

Wish me luck! :)

//C

Sent ska syndaren vakna, men bättre sent än aldrig eller hur?

Det känns som en helt ny tid är på ingång, på så många plan. Inte bara i vår familj där vi rent fysiskt blir en till vilken dag som helst. Men vi har ju också ett riksdagsval på söndag som kan komma att bli så avgörande för så stor del av våra liv de närmsta åren. Och på jobbet är det mer turbulent än det varit tidigare under mina 10 år med företaget. Jag står visserligen lite vid sidan, och känner mig relativt säker på mitt anställning, men givetvis påverkar nedskärningar och omflyttningar alla, även de som bara berörs indirekt.

Tågpendlarutsikt. Ibland är tåget ändå ett himla bra ställe trots allt...

Tågpendlarutsikt. Ibland är tåget ändå ett himla bra ställe trots allt...

Förutom ovan nämnda så har vi ännu ett ämne som jag grunnat på en hel del på sistone, nämligen det om klimatet och miljön. Det är inte enbart på grund av valet och de debatter som pågått om dessa frågor där, utan det är mer en generell känsla som liksom gnager mer och mer. Och som blir mer och mer konkret eftersom människor omkring mig faktiskt på riktigt lägger om sina liv och blir vegetarianer eller veganer, minimalister och miljörättskämpar på olika sätt. Och från att tidigare ha smålett lite och innerst inne tänkt att "det där är väl ändå lite väl fanatiskt" så börjar jag känna att det snarare är jag som är dum i huvet som fortsätter konsumera hej vilt och nätshoppa saker jag knappt ens vill ha, kasta mängder av mat som blivit "ofräsch" varje vecka och liksom inte bry mig nämnvärt. Jag läste ett blogginlägg igår hos Emmas Vintage som handlade om just hennes planer på att lägga om sin livsstil för att dra sitt strå till stacken och förbättra miljön. Min primära tanke var att det mest på listan var fjantigt och att planeten nog inte bryr sig nämnvärt om hennes barn äter upp sina frukostmackor eller om dom kastas i sopan. Dessutom blev jag arg över att vi som individer ska behöva ha en massa klimatångest och känna att allt ligger på våra axlar, när det faktiskt är stora gemensamma politiska beslut som krävs för att göra den stora skillnaden. Så jag började googla, och lade i princip hela förmiddagen på att läsa och reflektera om klimatfrågan, individens ansvar och politikernas ansvar. (Det är ju sånt man kan göra en förmiddag när man ändå bara väntar på att bebisen ska behaga titta ut, haha.)
Anyway, vad kom jag fram till? Jo men det finns många bra tankar kring ämnet, till exempel den här artikeln och den här och inte minst den här sammanfattningen där jag framförallt tar med mig det här stycket: 

Det spelar väl ingen roll vad lilla jag gör, hela världen måste gå åt samma håll om det ska hända något.
Svar: Visst måste vi vara väldigt många som gör samma sak för att våra klimatsmarta vardagsval ska ge någon effekt. Men underskatta inte vikten av förebilder. Den första i bostadsområdet som sätter upp solceller på taket får snart efterföljare och de som provar din nya elcykel kanske snart ställer bilen och börjar cykla till jobbet. Drar du ner på din köttkonsumtion kanske fler i din närhet följer efter.
För att påverka de stora besluten krävs politiska insatser. Men när politikerna är långsamma, behövs aktiva och medvetna medborgare.

Avslutningsvis gick jag in här och gjorde WWF's Klimatkalkylator som är ett test om hur mycket jag påverkar miljön med min livsstil. Mitt resultat blev att jag lever som om vi hade 4,8 jordklot. For real!? Alltså det är ju helt absurt, vad håller jag på med? Och jag är definitivt inte någon extrem människa; jag flyger max en gång om året och då inrikes, jag använder bil ganska sporadiskt, jag är ingen shopoholic på något sätt, osv. Men ändå, en planetförstörare helt enkelt. 

Så, gardinen är upprullad, men chocken (ja, jag trodde inte jag var en sån bov) har börjar lägga sig lite och jag känner mig faktiskt väldigt pepp på att styra om. Framförallt nu när vi sätter ännu en människa till världen som ska konsumera och förbruka resurser på västerländskt manér. Och kanske tvingas leva med en klimatångest som är mångdubbelt större än vår... Jag vill inte det, jag vill att mina barn ska ha en snäll och frisk och stark planet att leva på. Krig och konflikter kommer alltid finnas, men låt oss undvika lidande i form av klimatflyktingar och ökade naturkatastrofer om vi nu har en chans att göra det. 

Jag vet inte riktigt var jag ska börja, men jag tänker att ett bra steg är att få med min man på banan här, så jag ska ta och göra den här klimatkollen ihop med honom och se vad han får för resultat och hur han reagerar. Sen finns det ju många enkla saker man kan få in som vanor snarare än undantag, som till exempel att använda lådcykeln för alla transporter inom byn, laga mer vegetariskt än kött, verkligen se till att minimera matsvinnet, sluta med den där onödiga nöjesshoppningen som knappt ens är ett nöje om jag ska vara ärlig, osv. Det där med shopping är dock en svår grej för mig som faktiskt stressar mig en hel del. Inte för att jag vill köpa saker utan för att både jag och Erik ju jobbar på företag som lever på att producera och sälja hyfsat "onödiga" saker. Om folk konsumerar mindre så behöver våra företag skära ner. Kanske försvinner våra jobb? Och jaaa, såklart är planeten viktigare än våra jobb, jag vill bara få med att det här med minskad konsumtion inte är helt enkelt att ta till sig. Men det handlar ju såklart om hållbar konsumtion, inte att ingen nånsin mer ska få köpa nånting...jag vet. Men det är ändå komplicerat.
 

En liten liten Love med ett jordglobspussel. Överlycklig över att ha hela världen i sina händer. Om du bara visste...

En liten liten Love med ett jordglobspussel. Överlycklig över att ha hela världen i sina händer. Om du bara visste...

Okej, det blev långt det här, men ändå viktigt. Och garanterat något jag kommer att komma tillbaka till, både med inspiration från andra och uppdateringar om hur det går för mig själv!

Om någon annan har några funderingar och tips så får man såklart gärna kommentera! ;)

hejsvej!