Den ständiga frågan

Hur känns det nu då? Kan du förstå att du snart är trebarnsmamma?

Jag vet inte hur många gånger jag fått den frågan de senaste dagarna. Och svaret är, det känns bra och nej det förstår jag inte.

Alltså, jag vet inte riktigt hur man ska kunna förstå det? Och jag tänker väldigt väldigt lite på att vi snart kommer ha tre barn. De andra två är ju redan så självklara familjemedlemmar. De blir ju liksom inte mer barn bara för att det kommer en till. Nej, jag fokuserar på att vi kommer få en liten bebis, och det känns ärligt talat precis som det gjorde de andra två gångerna jag har väntat på en liten bebis. Nervöst, förväntansfullt, och självklart. Jag har haft nio månader på mig att landa i detta, det här barnet är inget nytt för mig på samma sätt som det kommer vara nytt för alla runt omkring, jag har levt med det i min kropp så himla länge så det finns liksom redan för mig. Den stora skillnaden för min del blir att jag kan börja få tillbaka min kropp för mig själv så sakteliga, andas lättare, inte ha så ont i bäcken och höfter, vända mig i sängen på nätterna, säga tack och hej till halsbrännan, osv. Det ser jag fram emot!

Det här med att vi kommer ha tre barn känns också lite självklart, av samma anledning som jag nyss nämnde. Vi har ju haft två barn under några år nu, ett till gör väl ingen större skillnad tänker jag. Kanske är jag naiv, men jag tänker att vissa saker blir enklare med tredje barnet och andra saker blir jobbigare. En bebis är ju alltid en bebis och det är så klart mycket jobb och tid och energi som kommer gå åt. Sen är det ju klart att skulle man få ett barn med speciella behov, om det nu är kolik eller någon förlossningsskada eller annan diagnos, ja då kommer livet givetvis kastas omkull på ett helt oförutsägbart sätt. Men det hade det ju gjort oavsett om det var första eller femte barnet som drabbades.

Men jag måste säga att jag känner mig väldigt trygg den här gången. Lugn, trygg och säker. Inte som att jag är någon supermamma som vet allt, men jag har ju ofrånkomligt fått med mig erfarenheter och framförallt ett nätverk efter två barn som gör att jag vet vart jag ska vända mig när jag behöver något. Vem omkring mig är duktig på vad? Vem har erfarenhet av detta eller detta? Det är så skönt att de flesta vännerna har gått igenom en graviditet, förlossning och småbarnsliv med totalt olika utgångspunkter och resultat, så att det mesta täcks liksom in. När Love föddes kände jag mig mycket mer ensam och rådvill. Google och Familjeliv.se funkade väl till viss del, men exempelvis det här med att vara i en ängslig föräldrargrupp med andra förstagångsmammor har ju definitivt både för-och nackdelar kan jag känna i efterhand. Nu kommer jag ju kunna fråga människor jag känner på riktigt och litar på och det kommer ju vara en helt annan grej.

Hur som helst. Osäkra föräldrargrupper, trebarnschocker och kopiös sömnlöshet- bring it on, jag är redo. Mest av allt ser jag bara fram emot att vi kommer få en till familjemedlem att älska och att huset kommer fyllas med ännu mer kärlek, kaos och liv. Cheesy, but true! ;)

Första morgonen som storebror och lillasyster, 23 September 2015.  <3

Första morgonen som storebror och lillasyster, 23 September 2015.

<3


Tusen myggbett och en punkterad badring (semesterdag 3)

Är så infernaliskt trött men vill ändå hålla lite liv i den här vanan som jag etablerat nu under två dagar att dokumentera årets semester innan den blir en tjock gröt av icke existerande minnen i min redan överbelamrade hjärna.

Idag har Erik jobbat och jobbat och jobbat. Det vill säga byggt garage tillsammans med "våra jobbare". Det har dom gjort hela dagen. Det betyder att jag har varit själv med barnen. Och det har varit typ femhundra grader varmt. 

Alltså, att vara själv med barnen är inte på något sätt ett straff eller något negativt. Det enda problemet just nu är att jag inte kan vila nånting när jag är med dem. Alltså jag kan såklart sitta ner, ja till och med ligga ner och läsa en bok eller se på film, men oftast kommer man inte undan den eviga ström av ord som konstant flödar mot en när man har en snart tre åring och en snart femåring, "Mamma, mamma, mamma, mamma...." Hela, hela tiden. " Kolla här, varför är det så, jag vill ha..., han gjorde, hon gjorde, jag har ont i magen, jag är törstig, jag fryser, jag är varm (eller utbränd som Love beskrivit sig idag), kan jag få nappen, jag VILL HA nappen, var är nappen, får jag nappen en liiiiten stund, får vi glass, jag måste kissa, får jag titta på Emil i Lönneberga, jag måste bajsa, jag är hungrig, jag måste bajsa igen..." Fatta man blir hjärntrött av detta konstanta brus av ord, blandat med  det ständigt återkommande ljudet från en stensåg (till garagebygget), och relativt högt radioblaskande hela långa dagen. Så trött på ljud. 

Men vi har iallafall gjort en del grejer idag jag och barnen. Allt ifrån att gå till ICA och posta brev och köpa mjölk, till att cykla till knytteskogen (som var kolossalt varm och innehöll alla mygg som finns i Lomma kommun) och sen cyklade vi ner på stranden vid femtiden för ett kvällsdopp. Helt otroligt varmt och skönt, både i luften och vattnet. Jag hade köpt simningar till barnen på Jula igår för jag tänkte att det kan vara en riktigt bra vattenleksak för dem just nu, och jag hade rätt, det blev succé. Linnea blev så exalterad att hon bet hål i sin tyvärr, så vi får väl se om vi kan punka-laga den eller om vi får investera 39 kronor i en ny. Men lite hann hon bada med den iallafall. 

Sen lagade jag flygande jakob till middag på färdiggrillad kyckling (så himla enkelt) och idag blev middagen god som tur är. Dock åt inte barnen jättemycket för de var nog lite övertrötta. Middag kl 20 är aningen sent för oss egentligen, och ingen rutin jag känner att vi behöver anamma den här semestern, hur fina kvällarna än må vara. Men desto senare vi äter desto senare kommer den där blodsocker energi kicken efteråt och så somnar de alldeles för sent. Igen. 

Jag gjorde en lång "att göra lista" i morse och lyckades bocka av en hel del, men sånt som "plocka alla mogna hallon, dammsuga i köket, och plantera alla blommorna jag köpte igår" är tyvärr inte avbockade. Dock var jag och köpte jord! Ett steg på vägen iallafall. 

Anyway, nu hoppas jag på en kramp-och-halsbrännefri natt med god sömn i vänsterläge. Wish me luck!

 

The day of Love

Idag har den här lilla stjärnan namnsdag. Love. Min loverboy. Tänk att han har varit så här himla liten! Han ser ju helt annorlunda ut, och ändå precis likadan. Livet va...

DSC_0978.JPG
DSC_0963_2.jpg
DSC_0977.JPG
DSC_0989.JPG
DSC_1003_2.jpg

Dessa bilder är tagna i Januari 2015. Han är alltså nästan 1,5 år gammal, och vi har nog precis vid den här tiden fått veta att Love ska bli storebror. Den här lille plutten! Jisses... Det känns verkligen som en helt annan tid. Ett annat liv. Så mycket som har hänt sen dess. 

Anyway. Det fick bli en liten present på väg hem från jobbet för att fira världens finaste namn. Tänk att heta Kärlek; vilken gåva va? Det kan ju inte gå snett för den killen, eller hur, haha!  
Hur som helst så blev det en bok om en Gris på dagis. En fin story med många detaljerade bilder. Och ganska lång. Så dagens absolut mysigaste stund varade lite längre idag. Att ligga och läsa och sjunga och mysa med sina barn när de ska sova. Lyssna på deras funderingar. Känna igen sig i frustrationen när boken är slut och det är dags att släcka lampan. Torka krokodiltårar och börja sjunga en vaggvisa trots att den stora inte vill. Den lilla vill alltid. Lille katt. Varje kväll. Och så ska täcket vara av. Eller kanske på? Nej, definitivt av. Bara lite på fötterna... Känna hur andetagen blir tyngre. Armarna domnar bort sakta men säkert, och där ligger jag i mörkret och fån-ler med hela kroppen full av tacksamhet. 

Att vara deras trygghet. Deras värmare. Klappare. Busare. Mysare. Pussare. Att finnas för dem. Det är det som är den stora meningen. 

Zooma ut

Måndag kväll. Brukar vara en bra kväll, ofta veckans bästa kväll faktiskt. Vi lägger vars ett barn vid sju-halv åtta snåret och sen åker Erik iväg och tränar med några kompisar så jag får skönaste egentiden på hemmaplan. Så brukar det vara. Så var det inte idag. 

Idag var det stök och irritation från att jag kom hem vid sextiden. E och barnen hade varit iväg en runda efter föris så vi fick snabbt fixa till en middag på rester. Sen kom Erik på att han ville fixa lite grejer innan träningen och frågade om jag kunde lägga båda barnen själv idag. Vad svarar man då för att inte spä på den redan irriterade stämningen? Det är verkligen inte enkelt att lägga båda barnen just nu eftersom de ofta har svårt att komma till ro (har börjat efter flytten, mycket nytt och förändringar som ska processas på kvällstid troligtvis) och när man försöker lägga dem samtidigt så börjar de oftast antingen bråka eller busa med varann. Men jaja, nån gång somnar de väl tänkte jag. 

Och jo, det gjorde de. Åtminstone sov de när jag vaknade vid 22.30 av att Erik kom hem. Barnen hade med största sannolikhet somnat i bilen efter föris för båda två var helt speedade vid läggning och det tog en evighet att få dem lugna. Uppenbarligen för lång tid för mina tunga ögonlock att stå emot. Ingen egentid för mig ikväll alltså. Ingen kväll alls för mig idag faktiskt. Som jag avskyr när det blir så här. Nu vet jag ju att jag troligtvis inte somnar igen förrän vid 1-2 tiden. As-irriterad. Och eventuellt tar jag med mig irritationen till i morgon bitti också, kommer på direkt när jag vaknar att jag inte "fick" någon kväll igår. 

Småbarnsåren alltså. Jag vet ju att jag kommer sakna den här tiden en dag. Att en missad kväll egentligen är som en fis i rymden. Att jag är priviligerad som fick somna i en trygg, varm säng mellan mina två friska barn. DET är ju egentligen en önskekväll. Om man zoomar ut lite så vet jag ju också det, innerst inne. ❤

IMG_7470.JPG

Sleeping beauty. Med samma frisyr som sitt lejon...❤😊 

Hej våren 2017, nu kör vi, okej?

Ja men alltså hej hej stress och sånt nu då. Semestern är ju slut sen två veckor tillbaka, min "ny-på-jobbet-honeymoon" är definitivt slut (det var tydligt efter förra veckans fyra heldagar med konferens och möten och måååånga nya punkter på min to-do-list), vi ska flytta om bara ett par veckor och årets första VAB-dag är uttagen. Och mmmjoo lite svid i halsen känner jag nog faktiskt. Harkel harkel. 

Jag pallar inte det. Alltså stress och känslan av att nästan vara lite jagad hela tiden. Nu är jag inte riktigt där ännu, men jag anar att det är runt hörnet. Jag måste komma på en bra strategi för allt det här som visst kallas "livet" nu tror jag. Vad är viktigt och sånt där. Alltså viktigast av allt är såklart barnen, men just nu är de verkligen dränerande, båda två. Loves humör är en KONSTANT berg-och-dal bana som är totalt oförutsägbar, och det han blir glad av en dag kan han bli skitsur över nästa dag. När han är sur så är han som ett litet åskmoln, och när han är glad så bara babblar och babblar och babblar han oavbrutet. Dessutom sover han som en kratta eftersom han fortfarande saknar nappen som han gav till tomten för en månad sen nu. Han säger inget, men man märker det ändå. Min stackars lille store kille. Han kämpar på. 

Och Nea då? Ja hon är ju "sjuk" just nu, feber och förkyld. Sover trots detta mindre än nånsin, typ en halvtimma dagtid. Bra på nätterna visserligen, men alltså hon är ju verkligen en krävande liten madame just nu. Busar, bråkar, retas, och är överallt i största allmänhet. Blir tokig om hon inte får ha skor på sig inomhus, och helst nånting på huvudet också, typ en mössa/Loves kallingar/en blöja eller nått annat spexigt. Hårsnoddar däremot, det drar hon av direkt, så just nu sätter vi upp hennes hår med påsklämmor. Och mina barn ser nuförtiden ofta ut precis så som jag (innan barn) lovade mig själv att mina barn minsann aldrig skulle göra; smutsiga och ovårdade med mat kring munnen och håret på ända och fläckiga, omatchande kläder. Overallen har ett centimetertjockt lager av lera över hela nederdelen, och vantarna är stela av smuts när man hämtar på eftermiddagen. Tänk vad man kan omvärdera; nu tycker jag att det är just det där "ovårdade" som är hela grejen. Som visar att de lever och leker och rör sig och mår bra. Det fula har blivit det fina. 

Kärleksfullt pyjamasbråk

Kärleksfullt pyjamasbråk

Från en kväll innan tomten hade varit här. Känns redan märkligt att se honom med napp i munnen, &nbsp;så längesen liksom.&nbsp;

Från en kväll innan tomten hade varit här. Känns redan märkligt att se honom med napp i munnen,  så längesen liksom. 

Men det här med wörk-lajf balance då? Ja, jag får komma på nått smart där. Eller bara helt enkelt ta en dag i taget. Nä. Det funkar ju garanterat inte. Det är ju det som är problemet, att man måste planera så jäkla mycket för att ha lite koll. Inte min starka sida. Men jag behöver hitta något som ger energi just nu när det är så mycket som tar och tar och tar. Något som inte innehåller socker och som är lagligt, helst. Finns det något hemligt recept? Hur som helst så vet jag iallafall att sömn aldrig är fel. Så det ska jag göra nu. 

Natti.  

ps. en tröst är iallafall att man kan läsa om de som har det minst lika jobbigt, som exempelvis Elin Renck som jag fick tips om i förra inlägget. Tre barn på tre och ett halvt år. Respekt. Eller idioti? ;) Kul att läsa om iallafall!

Jul-prepps-svammel

Hej hej, tittar in här en stund mitt i julförberedelserna :) 

Tänk att det är det 23:e i morgon redan! Och jag har snart haft "jullov" en hel vecka. Helt underbart har det varit, även om man snabbt blir påmind om hur utmattande det är att umgås med sina två små kottar hela dagarna. Speciellt nu när Nea lärt sig gå och plötsligt kan springa runt och jaga sin storebror, något han uppskattar ibland och blir helt galen över ibland... ;)

Har i princip inte fått nånting alls gjort av julförberedelser i veckan, och på lördag blir vi 19 vuxna och 3 barn hos oss så man kan säga att to-do-listan är ganska lång just nu. Jag känner mig dock inte det minsta stressad, det får bli som det blir. Med så många gäster kommer det ändå bli kaos så det är ingen idé att hetsa upp sig, haha. 

Ikväll ska jag plocka undan nedervåningen så att jag kan dammsuga ordentligt i morgon, städa ur kylskåpen så de är förberedda för all julmat som kommer med gästerna på lördag (vi kör knytis. Givetvis!), svabba av toaletterna och göra ett tappert försök att rädda fudgen jag kokade häromdagen och som blev på tok för lös. Har läst på ett par ställen att man kan försöka koka om den så det testar jag, har ändå inget bättre alternativ. Sen ska jag sjunka ner i soffan framför brasan med en skumtomte eller fem och se ett avsnitt Greys Anatomy. Of course. 

I morgon ska vi ställa i ordning bord och stolar, duka, småhandla och piffa. Och så ska vi njuta av den förväntansfulla stämningen och av att vi är hemma och lediga alla fyra nu äntligen. Och jag planerar dessutom att göra något jag nog aldrig gjort på lillejul tidigare; gå och träna! Egentid deluxe. 

Och om jag får göra en liten önskelista så här i sista minuten nu innan jul så önskar jag mig väldigt mycket:

1. att vi får vara friska hela jul och nyårshelgerna. (Och gärna resten av vintern också så att flytten inte blir jobbigare än den behöver vara, men jul och nyår är ändå prio..)

2. att vi hittar vår ena bilnyckel som jag tappade/förlagt nånstans i Helsingborgstrakten i måndags. (Sååå störigt!)

3. att det kommer lite snö. Liiite bara? För stämningens skull...

Rent materiellt tror jag aldrig jag har önskat mig så lite saker som detta året faktiskt. Kanske hänger det ihop med att vi snart flyttar och jag är mer på ett "rensa-ut" humör, men jag känner också att jag faktiskt har allt jag behöver. Och så har det varit kul att följa Love denna julen när han för första gången fått paket-adventskalender. Han blir ju så otroligt glad för varje liten liten sak han fått! Så tacksam, så nöjd. En liten porslinstomte, en karta med 20 klistermärken på, eller en pruttkudde för 12 kronor så är han som en sol hela dagen. Jag har verkligen insett att det här med förväntningar och tacksamhet, det är något som jag som förälder kan styra över. Man börjar ju på noll som barn. Om han får fem julklappar i år så kommer han vara överlycklig för det. Han kommer troligtvis inte vara lyckligare om han istället får 15 julklappar, men däremot kanske han blir besviken nästa jul om han då bara får 8. Och det är klart att jag vet hundra saker jag vill ge honom som jag vet att han hade älskat att få, men på sikt- vad skapar man för nån liten människa då? Bortskämda och otacksamma barn kan vara något av det värsta jag vet, och jag hoppas att jag aldrig kommer känna att mina barn tillhör den gruppen. Visst, de har allt de behöver, och med en pappa som jobbar på ett stort leksaksföretag är det väldigt svårt att undgå att en hel del leksaker kommer in i hemmet över tid. Men vi försöker verkligen också att ge bort mycket och visa att man ska vara generös, och om det är något som Love verkligen verkligen önskar sig, ja då får han helt enkelt kämpa för det. Som i somras till exempel när han skulle lämna ifrån sig sina älskade nappar och i gengäld fick en lego-brandstation! Åh denna lycka! Som dock efter ett par dagar avbröts när han helt sonika meddelade att han ville ha tillbaka napparna och packade ihop legot i lådan igen, haha! Well, så fick det bli- han fick nappen och vi tog legot igen. Men nuuu är det dags för ett nytt försök- på lördag är det tomten himself som får äran att ta emot Loves precious nappar och då är det kanske inte helt osannolikt att legobrandstationen kommer fram igen ;)

Men alltså. Halleda. Här sitter jag och svamlar, jag ska ju tömma kyl och koka fudge!

Later folks! :)

Pepparkaksbak

På Lucia blev det pepparkaksbak så att det sprutade deg ur öronen på oss allihop. Mysigt!

Fullt fokus på den sponsrade lille bagaren i sit Weinacht beckerei :) &nbsp;

Fullt fokus på den sponsrade lille bagaren i sit Weinacht beckerei :)  

Fullt fokus hos den lilla bagarinnan också idag

Fullt fokus hos den lilla bagarinnan också idag

Nom nom nom...

Nom nom nom...

Men den här formen då!? Den har vi ju inte använt ännu!

Men den här formen då!? Den har vi ju inte använt ännu!

Och så här såg det ut för ett år sen när det bakades pepparkakor:

En storlek mindre men fortfarande lika mycket bus i blicken &lt;3  Och inget kakel hade vi tydligen heller vid den tiden!

En storlek mindre men fortfarande lika mycket bus i blicken <3

Och inget kakel hade vi tydligen heller vid den tiden!

Heffaklumpen bidrog inte så mycket till bakandet förra året, mer än att hon var söt förstås :)

Heffaklumpen bidrog inte så mycket till bakandet förra året, mer än att hon var söt förstås :)