Fortsätter med statusuppdaterandet

Hej.  

Fredag kväll. Klockan är strax efter nio och jag ligger i dubbelsängen med Nea och Elias sovande på varsin sida om mig. Mina tänder är också borstade och pyjamasen är på. Jag fryser och huttrar, kanske har jag feber. Ont i huvudet har jag också och har haft hela dagen. Min nacke, mina käkar och axlarna är stenhårda. Vakna nätter och urusel amningsergonomi har satt sina spår såhär efter fem veckor. Hoppas innerligt att natten kommer innehålla mycket sömn och att jag slipper huvudvärk i morgon. Sen Elias föddes har jag redan haft ett troligt migränanfall, och det är inget jag haft tidigare. Håller tummarna för att det var en engångsgrej. 

 

Jag tog mig ut på en promenad idag iallafall. Tror det är den tredje sen lillebror kom. Har inte varit så aktiv alltså. Men jag är inte återhämtad på långa vägar. Känner av bäckenet i varje steg, och hela eftermiddagen har jag känt mig trött och stel i hela kroppen. Som om jag sprungit en mil snarare än gått en kilometer i promenadtakt. Det blir nog ganska kämpigt att komma tillbaka i nån slags ”form” efter den här graviditeten. Och då pratar jag inte om utseendet utan mitt fokus är helt och hållet på funktionen. Man får ju prioritera eller hur? ;-)   

 

Dags att sova. Över och ut.  

 

FullSizeRender.jpg

Japp jag är sliten men väldigt, väldigt lycklig. <3

Hormoner och bussresor

Fulgrät hela vägen till jobbet idag för att Linnea var ledsen vid lämningen. Var helt rödmosig och skör hela förmiddagen. Köpte en croissant och tröståt i pausen på mitt första möte. Smulor överallt.  Ringde föris innan lunch och fick veta att Nea gråtit i ungefär 1,5 minut och sen varit glad igen.

Jäkla hormoner alltså.


På väg hem sen hade jag som vanligt otur med bussarna. En buss kom aldrig så bussen efter var knökfull. Jag gick på sist typ och fick stå. Inte mig emot, jag har suttit hela dagen ju. OCH det var en kvinna som erbjöd mig sin plats men jag tackade nej. Efter ungefär fem mnuter ser chauffören mig i backspegeln och ropar ut ”är det någon som kan ge sin plats till den gravida kvinnan som står mitt i bussen?” Jag försöker hävda att ”det går bra” men han propsar på att ”nej det går inte bra, någon måste väl kunna resa sig” och det är det såklart flera som gör. Pinsamt. Men ändå lite skönt att sitta måste jag erkänna...

Ja, det var lite höjdpunkter från den här dagen som gravid i vecka 37...

 

Ja det är en sån dag idag...

Varför har jag inte dokumenterat den här graviditeten mer? Fotat magen mer? Skrivit mer hur jag mår och känner?

Varför har jag inte tränat mer som jag sa att jag skulle? Yogat varje dag, hållit mig rörlig och i form? Varför har jag inte använt stödstrumpor så kanske jag sluppit åderbråcken som nu poppar upp lite varstans och får mig att känna mig som en nybliven 65-åring istället för 35-åring?

Varför är alla andra så gravidsnygga och jag mest tjock och barbapappig? Och dessutom med tre månader kvar, hur ska detta sluta? Varför måste man beställa alla gravidkläder online, finns ju inte en enda butik som har basgrejer längre ens?

Varför känner jag mig så fjantig och ”vem tror hon att hon är”-ig när jag egentligen vill malla mig med magen hela tiden? Min sista mage. Jag vill spara känslan av varje sekund.

Varför glömmer jag hela tiden ta mina vitaminer? Äter för lite och dricker för lite?

Varför är jag vaken nu när klockan är halv fyra på morgonen?