Ännu en helgrapport

Söndag. Sista i Februari. Hallelulja så var nästan även denna stentrista vintermånad över. Den har inte riktigt varit så horribel som Januari, men alltså Skånsk vinter ÄR inte rolig nånstans. Det finns ingen snö att roa sig med och det har dessutom varit snorkallt de senaste dagarna. Visserligen soligt, men inte tillräckligt skönt för att man ska vilja vara ute någon längre stund.

Det kan också ha med vår renovering att göra att jag inte är så pepp på just denna månaden. Det är skitigt och stökigt och dammigt överallt (både ute och inne) och jag är ensam med barnen en himla massa på kvällar och helger vilket närmast kan beskrivas som en "mysig psykisk utmaning". Men det kommer ju bli fint när det är klart, och arbetet går framåt mer än dubbelt så snabbt som vi hade räknat med så lite pepp känner man allt ändå. Jobbar mycket med målbilder just nu helt enkelt. Pinterestade målbilder på fräscha tvättstugor och kreativa pysselrum. Och spabad...

Anyway. Så här en söndagkväll vill jag nog ändå sammanfatta helgen som en av de bättre på länge. I går var jag och barnen i stan (Malmö) och träffade en stockholmsboende vän som var på besök med sin tvååring. Det är ju egentligen den bästa sortens besök, när man får träffa nån som bort långt borta och man inte ser så ofta, men de bor inte hos en själv så man behöver inte stå för någon markservice och kan ses en stund och inte en hel helg No offence, hade gärna spenderat en hel helg ihop Cedis, men alltså LIVET! Man har ju så mycket att fixa med på helgerna! Tvätt, städ, mat, ja allt man inte hinner på vardagkvällar när man heter Caroline och somnar med barnen vid nattingen kl 19.30 fyra av fem kvällar i veckan. Då hinns det inte med mycket tvätt kan jag säga.

HURSOMHELST. Det jag skulle komma till var att vi åt lunch ihop på Surf Shack på Ribersborg och det var förvånansvärt härligt och jag hade typ noll stresspåslag trots att jag var själv med båda kidsen på (ytterst barnvänlig) restaurang. Men alltså, det är sån skillnad nu när det är lite större! När man kan prata med dem och de med mig. Ingen som skriker och slänger sig på golvet. De börjar bli civiliserade helt enkelt. Plus att jag var rutinerad mamma och hade målarböcker och pennor från TGR med mig. Den tanken jag haft tusen gånger när man väl sitter vid bordet. "Varför har jag ingen målarbok med?" Denna gången hade jag det. Woop woop.

Sen tänkte vi gå ut och leka i parken i solen. Tills vi kom ut i solen och insåg att den inte var alls varm. Då gick vi in på Tekniska museet istället. Bra val. Barnvänligt, springvänligt, lagom mycket folk. Jag blev av med barnen ett par gånger men inte så någon av oss hann börja gråta. Då räknas det kanske inte ens som att bli av med dem? 

Efter museet tog vi ett varv runt parken för att söva minsta barnet, men den enda som somnade var mitt barn som egentligen slutat sova på dagen. Well. Ibland får man göra undantag. Sen gick vi till saluhallen och fikade. Inte optimala stället en lördag med två barnvagnar, och normalt sett skulle jag nog backat och gått någon annanstans, men jag vet inte vad som hänt med mitt mammapsyke men jag brydde mig faktiskt inte om de himlande ögonen när vi plöjde in och placerade vagnar mitt i serveringen. Jag betalar lika mycket för min fika som någon annan, om de har problem med att jag tar upp plats så kan de gå nån annanstans. Så hade jag ALDRIG känt för fyra år sen med en halvårsgammal Love i vagnen. Tack och lov för att ängslighet avtar med tiden :)

Ja. Det var den lördagen. Sen åkte vi hem och kollapsade av trötthet så att Erkan fick gå och köpa potatissallad och grillad kyckling till kvällsmat. Jag somnade först i familjen klockan åtta i soffan, hörde mello-signaturen nånstans i periferin. Kan hända att jag haft ett liiiitet utmattande stresspåslag under dagen ändå, även om jag inte tänkt på det så värst.

Och så kom söndagen. Sovmorgon. Det kändes som att klockan var 10 minst när loppan vaknade till, men hon var halv 8. Och då hade jag visserligen sovit nästan 12 timmar så konstigt vore det väl om jag inte var utvilad. Sol idag igen och ett hel i komplett kaos. Erik var redan ute och (renoverings)jobbade när jag kom ner. Inget sällskap med kidsen idag heller alltså...
Men strax innan lunch kom iallafall farbror Niklas på besök och tog med kidsen ut en runda med lådcykeln. Lite lekplatshäng och sånt där som man som novis barnpassare kan erbjuda sig en söndag i smällkalla Februari utan att ha en aning om vad man egentligen säger. (Men han fick middag sen, så jag fick inte dåligt samvete. ) Love var på sitt mest ocharmiga humör som pendlade som en berg och dal bana mellan solstråle och åskmoln. Konstant missförstådd och ett evigt gnäll. "Varför måste man gå uuuut?" lät istället "Varför måste man gå iiiin?" en timma senare. Den nivån alltså.

Efter att Niklas vinkat hejdå tog jag barnen en snabb tur till biblioteket för att låna lite böcker. Kände att det annars fanns en hög risk för kopiösa mångder tv tittande resten av dagen. Eftersom vi var där en kvart innan stängning fick vi med oss allehanda intressanta böcker hem, ihoprafsade i nån sorts lugn (pga biblioteksmiljön) stress, men det blev ganska bra ändå Den största överraskningen var nog att Love plockat åt sig en läsebok med kapitel, och att det gick jättebra att läsa den! Det behövde inte vara bilder på varje sida utan han hängde med i storyn ändå, och han tyckte det var såå häftigt att man skulle vika ner hörnet på sidan (obs, det var redan vikt, jag gjorde INTE nya hundöron i en lånebok) för att man sen skulle kunna hitta var man slutat läsa tidigare. Så nu har vi läst fyra kapitel i en bok om superhjälten Brune, och i morgon fortsätter vi med kapitel fem. Alltså det känns som en helt ny värld öppnar sig! Hejdå bilderböcker, hej läseböcker! Tjuho!

Och nu ska jag, eftersom jag för en gångs skull inte sover trots att barnen gör det, läsa ett par kapitel i boken som jag lånade till mig själv idag. DET är väl ändå en bra avslutning på veckan!

puss och hej!

Lookin forward to

Som jag längtar efter att Malmö Saluhall ska öppna i nästa vecka! Har en känsla av att det stället kommer äta upp en stor del av min lön framöver...eller ja, det blir ju såklart jag jag som äter upp den, men det blir där. Lätt. Alltså Holy Greens, Koppi, Tea Junkie, Hedvigsdals pizzor, Poms mackor....mm mm MMM!  Och allt detta underbara bara ett stenkast från mitt jobb. Sorry matlådan, du har konkurrens nu! (Det är vuxenpoäng på det här va? ;) )

Om man vill läsa mer om detta fantastiska projekt så hade Sydsvenskan en artikel häromdagen som man hittar HÄR.

Min måndag

Så var den här måndagen slut. En dag som bjudit på sol (älsk på fina höstdagar!), pannkakslunch, en missad tandläkartid, biblioteksbesök, och sist men inte minst en kontraktsskrivning. Ja, och så yoga förstås!

Ska vi ta det lite mer informativt kanske?

Pannkakslunchen. Mums fillibaba. Fick till bra proportioner med fyra ägg, tre dl mjöl och sex dl mjölk/havredryck. Dessutom hade vi vispad grädde och mixade jordgubbar till. HUR lyxigt? Mmm! 

Tandläkartiden var Neas. Varför man nu kallar en ettåring till tandläkaren, hon öppnar ju knappast munnen på beställning liksom. Hur som helst så hade jag av någon anledning skrivit upp fel tid i min kalender och vi kom därför, med andan i halsen, trettiofem minuter för sent istället för fem minuter som jag trodde. Men jag sa till dem att de inte behövde boka in nån ny tid förrän om nått år. Herregud, ettåringar hos tandläkaren, var får dom allt ifrån...

Vagnpromenix i solen

Vagnpromenix i solen

Mästercyklaren är där nånstans långt framme.... #mammaharfullkoll 😬 

Mästercyklaren är där nånstans långt framme.... #mammaharfullkoll 😬 

Vi gick till biblioteket istället, det ligger bara en liten bit därifrån. På vägen övade Love på att cykla snabbt ner för backen under tunneln. Han vobblade som attan på slutet men klarade det utan att trilla minsann. Och tyckte såklart att det var jättekul. Jag med. Min filosofi är att de saker som är farliga för barn för att de är ovana vid det och inte vet hur man ska göra, de sakerna ska man träna på istället för att undvika dem. Till exempel klättra i trappor, använda kniv, tända ljus, och cykla snabbt. Bland annat. Givetvis på rätt nivå för barnet, jag ger såklart inte vassaste kökskniven till Love om nån mot förmodan trodde det. 
Biblioteket var trevligt, vi stannade ungefär fyrtio minuter och på den tiden hann Nea riva ut en hel bokhylla och en ask med klossar, Love hann bygga en koja med bygg-kuddarna och aggressivt skrämma bort andra barn som eventuellt funderade på att närma sig den, och så hann vi läsa några böcker också. Om bajs, givetvis.

Efter middag hemma (pasta och korv. Det är ju måndag liksom.) åkte vi till mäklaren och skrev kontrakt. Ja det känns fortfarande så overkligt så jag vill egentligen inte skriva mer om detta innan jag själv har landat lite i vad som händer. Men det var iallafall ganska kaosigt att ha med två små barn på ett sånt här möte klockan hav sju. De rev ut allt i leksakslådan i hela rummet och brottades ett tag. Körde racerbil på väggarna med lagom höga ljudeffekter. Love hittade både choklad och kakor, och skulle givetvis bajsa mitt i alltihop. Och berätta om det för alla i rummet när vi kom tillbaka från toan också. Treåringar är härliga människor, eller hur? Så himla himla stolt över vad han åstadkommit liksom, det är väl klart att man vill dela med sig! :) 

Sen fick jag ursäkta mig och lämna mina skrikande, övertrötta barn med Erik på mötet och cykla till min yogakurs. Jag har redan missat två tillfällen på raken så jag ville verkligen hinna dit idag. Och det gjorde jag och det var helt underbart. Så skönt att få sträcka ut, andas, meditera, slappna av. Precis vad jag behövde efter en sån här dag. 

Det, och en banan med jordnötssmör när jag kom hem förstås. Mmm mm mmm! 

 

Gult är inte fult men hösten blir aldrig så fin på bild som i verkligheten. 

Gult är inte fult men hösten blir aldrig så fin på bild som i verkligheten. 

En solig höstpromenad

I torsdags gjorde det grådaskiga duggregnsvädret ett uppehåll och dagen bjöd på sol och klarblå himmel. Jag tog tillfället i akt som nedräknande föräldraledig och smet ut på en långpromenad, och passade dessutom på att ta med min nya kamera som jag är så kär i men som jag inte riktigt hunnit bekanta mig med ännu. 

Kan man annat än älska höstens färger?

Kan man annat än älska höstens färger?

Ribban. Inte riktigt lika crowded som sist jag var där i Augusti, men en och annan promenerade stötte man iallafall på en sån här fin dag. 

Ribban. Inte riktigt lika crowded som sist jag var där i Augusti, men en och annan promenerade stötte man iallafall på en sån här fin dag. 

Liksom denna bryggan ser ut att göra så kändes det ju som att sommars i år skulle vara för evigt....

Liksom denna bryggan ser ut att göra så kändes det ju som att sommars i år skulle vara för evigt....

...men det är det ju ingenting som gör. Badstegarna har fått komma upp på land även efter denna säsong. 

...men det är det ju ingenting som gör. Badstegarna har fått komma upp på land även efter denna säsong. 

Den obligatoriska Torso-bilden. 

Den obligatoriska Torso-bilden. 

Mer färgchock på hemvägen

Mer färgchock på hemvägen

Och så det här bustrollet alltså...

Och så det här bustrollet alltså...

På hemmaplan upptäckte jag minsann att rosorna gör ett omtag och kommer med nya knoppar för tredje gången. Inte mig emot, dessa rosor doftar helt underbart. 

På hemmaplan upptäckte jag minsann att rosorna gör ett omtag och kommer med nya knoppar för tredje gången. Inte mig emot, dessa rosor doftar helt underbart.