Livet i början på Juni

En onsdag som är som en fredag. Fast i mammaledigland är alla dagar röda dagar. Eller ingen, det beror lite på hur man ser det.

Idag har det definitivt inte varit någon ledighet. Elias håller på att få sin femte tand, och från att inte visat några direkta besvär när de fyra andra ploppat upp så är han nu febrig och jättegnällig och har varit det i två dagar. Härligt att han tajmar det med tropisk värme ute och två kvällar med förskole-och skol- picnic. Det är ju en fin tanke med såna tillställningar, men inte min favoritaktivitet direkt. För det första blir det alltid stressigt dit. Idag stod jag och stekte pannkakor 25 minuter innan vi skulle vara där. Sen ska man socialisera med föräldrar man inte kommer ihåg namnet på till barn man inte kommer ihåg namnet på, försöka få i sig och barnen lite mat och dryck men det blir mest gifflar och festis, och antingen får barnen tråkigt och vill hem direkt eller har jättekul och vill aldrig hem. Eller både och, barnen vill ju aldrig samma sak hemma så varför skulle det vara annorlunda vid dessa tillfällen? Ja, och så slänger vi in en febrig bebis på det, som är proppad med alvedon och helt speedad och kryper runt på allas fika-filtar på en gång och välter kaffemuggar och mosar jordgubbar med nävarna och knaprar riskakor med sina nya gaddar. Pjuh.
Och när det är över, när man tagit sig hem igen, då är köket kaos, fikaväskor ska packas upp, filten måste tvättas, barnen är övertrötta och galet smutsiga och ingen är mätt för man fick ju bara i sig några gifflar och två skivor vattenmelon. Och är man inte trött innan så blir man det då. Så här är jag nu. Trött. Köket är fortfarande kaos och så får det vara tills i morgon. Barnen fick springa ur sig den sista energin i vattenspridaren och sen duscha. Elias däckade ganska snabbt efter alla intryck. Och jag fortsätter mula i mig riskakor och gifflar i soffan. Ska titta på min nya favoritserie nu, “Elitstyrkans hemligheter” på SVT Play. Så långt från kallpratande på picnicfiltar man kan komma ungefär…

//C