On top of my tuesday mind

- Jobba, jobba jobba. Sista veckan innan semestern och att göra listan bara vääääxer. Men det ska gå!

- Tankar på livet och var man hamnat. Åt middag igår kväll med en av mina finaste vänner från gymnasiet. Vi ses på tok för sällan, men har alltid så bra samtal när vi ses, och så har det alltid varit. En riktig prat-kompis. Vi har tagit helt olika spår i livet, men lyckas ändå hitta våra gemensamma nämnare och intressen för varandras vardag. Det är inte alltid det funkar så med de som lever helt olika liv än en själv.

- Kylen är typ tom. Måste handla. Blä. MEN 5% rabatt på Coop på tisdagar, det är ju inte illa! (Jag är en sån pensionär...)

- Stresskänslig. Jag har typ TVÅ saker inbokade i Juli. Roliga saker som jag vill göra. Ändå stressar de mig sjukt mycket. Jag vill bara ha oplanerade dagar utan krav nu känner jag.

- Glass, godis, fika. Jag "kuggade" ju mitt glukosbelastningstest förra veckan och hade för högt blodsocker när testet var slut. Ska göra om det nästa vecka och hoppas på bättre resultat då. Men har fått instruktionerna att äta bättre och röra mer på mig fram tills dess. Att säga till en gravid kvinna att hon inte får äta sötsaker är ungefär som att säga till vem som helst att hen inte får tänka på en rosa elefant. Jag har ju blivit BESATT nästintill. Däremot inte sagt att jag äter skiten! Jag försöker verkligen vara duktig, även om det är svårt. Men kul är det ju inte...

- Förlossningsberättelser. Har börjat lyssna på Förlossningspodden nu igen, som förberedelse för vad som komma skall. Det funkar så bra, jag ÄLSKAR den podden och även fast den är ärlig och beskriver en massa saker som kan gå fel och är jobbigt och hemskt och inte funkar i svensk förlossningsvård så blir jag ändå peppad på att uppleva det igen. Det känns som att stå i kö till den värsta berg-och-dalbana man kan tänka sig; ångest, illamående, tiden sniglar sig obönhörligen fram mot att det ska bli min tur, vetskapen om hur jävligt det kommer vara och att när man väl börjat åka så får man åka tills turen är klar, det går inte att kliva av på mitten. Men euforin efteråt, den är värd alltihop hundra gånger om.

 

Jahapp, det var det om detta. Måste jobba nu, hejpåre!

//C