Veckan som kom och gick

DSC_1332.JPG

Mitt i blomsterexplosion och högsommarvärme har livet snurrat på som bara den hemma hos oss på Storgatan den här veckan. Den inleddes med en extremt hängig Love, ja han var faktiskt helt håglös och på gränsen till apatisk. Troligtvis har anledningen varit uttorkning, men även om han blivit piggare så är han sig inte riktigt lik ännu så här i slutet av veckan. Vi får väl se om det bättrar sig eller om vi får ta och kolla upp närmre vad som kan vara fel.

Sen åkte jag ju på en dunderförkylning från ingenstans och sov bort en hel tisdag i princip. Men tur var väl det eftersom onsdagen spenderades på akuten med Nea, men då kände jag mig helt ok igen. Efter röntgen och undersökning av vår lilla tjej konstaterades Köhlers sjukdom, vilket innebär att hon tyvärr får fortsätta halta på obestämd tid. Men det ska alltså gå över av sig själv säger de däringa doktorerna. Håller tummarna för att det ska gå snabbt.

Torsdagen spenderades med fortsatt VAB för Nea för att se hur hon hanterade sin onda fot, och även hänga lite på förskolan för att vara med på förskolans dag och den lilla avslutningsfesten som Neas avdelning ordnade på eftermiddagen.

Men idag kunde jag äntligen komma iväg till jobbet för att försöka få något gjort. Inte helt enkelt dock. Hjärnan var inte riktigt skärpt efter den här veckan, och det blev i princip bara de mest konkreta arbetsuppgifterna som kunde betas av. När det handlade om att vara lite kreativ eller jobba med större saker, planering etc då fick jag ge upp ganska snabbt igen.

Jag måste erkänna att jag är lite förvånad och lite  besviken på den här graviditeten. Jag är i vecka 24 nu och den här tiden minns jag som jättebra vid de två tidigare gångerna, Lagom stor mage, man är rörlig och hyfsat pigg, känner sig fin och kan fortfarande leva sitt "vanliga" liv så att säga innan den mentala förbereda sig inför bebis- och förlossningsbubblan sätter in. Men den här gången känner jag annorlunda. Jag är betydligt tröttare, jag rör mig mindre och jag äter sämre. Framförallt äter jag väldigt lite tycker jag, jag måste skärpa mig där. Och jag känner redan att jag är sent på det med att förbereda mig inför förlossningen. När ska jag hinna, och framförallt orka, läsa igenom mina böcker igen? Diskussionstrådarna om dyktekniken? Träna andning och avslappning? Nej jag vet faktiskt inte... men jag antar att det är naivt av mig att tro att det ska kännas likadant tredje gången som första. Kroppen är definitivt mer sliten, och huvudet mer splittrat av tankar på andras behov och önskemål. Såklart.

Det jag dock vet är att jag verkligen behöver sova nu.

mvh
Hon som sitter i soffan och klipper med ögonen och svajjar fram och tillbaka