Hej våren 2017, nu kör vi, okej?

Ja men alltså hej hej stress och sånt nu då. Semestern är ju slut sen två veckor tillbaka, min "ny-på-jobbet-honeymoon" är definitivt slut (det var tydligt efter förra veckans fyra heldagar med konferens och möten och måååånga nya punkter på min to-do-list), vi ska flytta om bara ett par veckor och årets första VAB-dag är uttagen. Och mmmjoo lite svid i halsen känner jag nog faktiskt. Harkel harkel. 

Jag pallar inte det. Alltså stress och känslan av att nästan vara lite jagad hela tiden. Nu är jag inte riktigt där ännu, men jag anar att det är runt hörnet. Jag måste komma på en bra strategi för allt det här som visst kallas "livet" nu tror jag. Vad är viktigt och sånt där. Alltså viktigast av allt är såklart barnen, men just nu är de verkligen dränerande, båda två. Loves humör är en KONSTANT berg-och-dal bana som är totalt oförutsägbar, och det han blir glad av en dag kan han bli skitsur över nästa dag. När han är sur så är han som ett litet åskmoln, och när han är glad så bara babblar och babblar och babblar han oavbrutet. Dessutom sover han som en kratta eftersom han fortfarande saknar nappen som han gav till tomten för en månad sen nu. Han säger inget, men man märker det ändå. Min stackars lille store kille. Han kämpar på. 

Och Nea då? Ja hon är ju "sjuk" just nu, feber och förkyld. Sover trots detta mindre än nånsin, typ en halvtimma dagtid. Bra på nätterna visserligen, men alltså hon är ju verkligen en krävande liten madame just nu. Busar, bråkar, retas, och är överallt i största allmänhet. Blir tokig om hon inte får ha skor på sig inomhus, och helst nånting på huvudet också, typ en mössa/Loves kallingar/en blöja eller nått annat spexigt. Hårsnoddar däremot, det drar hon av direkt, så just nu sätter vi upp hennes hår med påsklämmor. Och mina barn ser nuförtiden ofta ut precis så som jag (innan barn) lovade mig själv att mina barn minsann aldrig skulle göra; smutsiga och ovårdade med mat kring munnen och håret på ända och fläckiga, omatchande kläder. Overallen har ett centimetertjockt lager av lera över hela nederdelen, och vantarna är stela av smuts när man hämtar på eftermiddagen. Tänk vad man kan omvärdera; nu tycker jag att det är just det där "ovårdade" som är hela grejen. Som visar att de lever och leker och rör sig och mår bra. Det fula har blivit det fina. 

 Kärleksfullt pyjamasbråk

Kärleksfullt pyjamasbråk

 Från en kväll innan tomten hade varit här. Känns redan märkligt att se honom med napp i munnen,  så längesen liksom. 

Från en kväll innan tomten hade varit här. Känns redan märkligt att se honom med napp i munnen,  så längesen liksom. 

Men det här med wörk-lajf balance då? Ja, jag får komma på nått smart där. Eller bara helt enkelt ta en dag i taget. Nä. Det funkar ju garanterat inte. Det är ju det som är problemet, att man måste planera så jäkla mycket för att ha lite koll. Inte min starka sida. Men jag behöver hitta något som ger energi just nu när det är så mycket som tar och tar och tar. Något som inte innehåller socker och som är lagligt, helst. Finns det något hemligt recept? Hur som helst så vet jag iallafall att sömn aldrig är fel. Så det ska jag göra nu. 

Natti.  

ps. en tröst är iallafall att man kan läsa om de som har det minst lika jobbigt, som exempelvis Elin Renck som jag fick tips om i förra inlägget. Tre barn på tre och ett halvt år. Respekt. Eller idioti? ;) Kul att läsa om iallafall!