Hat-kärlek till mellandagarna

Alltså. Mellandagarna. Vad ska man säga....underbart och vidrigt på en och samma gång. På grund av:

- Godiset. KOPIÖSA mängder med knäck, kola, fudge, mozartkulor, lösgodis, pepparkakor, chokladpraliner och skumtomtar har införts i min mun de senaste dagarna. Och dessutom en hel del läsk, öl, vin, ost, chips och andra totalt onyttiga påhitt. Så himla gott i början verkligen, att totalt tillåta sig att frossa på ett sätt som man aldrig gör annars. Men nu får det nog vara slut tror jag. Jag har börjat drömma mardrömmar där en viss Anna Skipper kommer och häller ut containrar av snask framför mina fötter och så står hon där med händerna i midjan och tittar dömande på mig när hon skakar på huvudet... Nä. Nu får det nog vara slut som sagt. Trots att godiset inte är det. Suck.

- Innesittandet. Slappa i soffan, läsa tidningar, se film, spela spel...så skönt att bara slappa helt enkelt. Om man inte har en ett-åring och en tre-åring som blir som hundvalpar på redbull om de är inomhus en hel dag. 

- Julpyntet. Hur kan något som är så himla mysigt och vackert och nostalgiskt och stämningsskapande ena dagen, förvandlas över en natt till dammsamlande gamla prylar som stressar mig eftersom de är ÖVERALLT? Och jag är trött på rött nu, jag vill ha vitt och ljust och pastell. 

- Dygnsrytmen. Det ÄR ju så skönt att ta en tupplur med lillan på dagen. Sååå skönt! Men nu, för fjärde natten i rad tror jag, så sitter jag här och är klarvaken klockan tio över ett. Barnen vaknar ju fortfarande vid sju, och ska underhållas hela dagen. Det är helt vajsing att vara uppe halva nätterna, speciellt när man inte är säker på att man kommer kunna ta den där tuppluren i morgon...

- Maten. Man är inte hungrig (se förklaring i första punkten ovan) men man måste äta, åtminstone för barnens skull. Resterna är slut/ofräscha. Skräpmat känns som en dålig ide, också med hänsyn till första punkten ovan. Man ska alltså plötsligt hitta nån sorts fantasi till att laga mat mitt i ledighets töcknet. 

- Nyårskänslorna. Det är snart ett nytt år och med det följer lika delar pepp som ångest. Det är dags att ta tag i sig själv, förnya sig, göra det man inte lyckades med i år, reflektera och utvärdera. Känns roligt, kul och spännande ena stunden, för att nästa stund vara stressande och supersvårt att hitta motivationen till. Bah...

Så ja. Thats me right now folks. :)