Trött, men jag ser iallafall ljusen

Ge mig styrka. Eller iallafall lite energi. Jag läste på Underbara Claras instagram om att hon, som nyss kommit hem från Afrika, upplevde att dagarna här hemma är som en stor, svart filt att svepa in sig i. Kan bara hålla med. Vid fyratiden blir det ju mörkt nu, man kämpar sig igenom middagskaoset och vid halv åtta är jag helt slut. Jag somnar gärna ihop med barnen vid nattning om det inte är något annat som måste göras. Tråkigt, ja, men det är väl bara att härda ut antar jag. Eller så kan man göra som jag gjorde igår när vi hade vi hade kompisar över på fredagstacos och jag, som det pannehue som jag är, drack en stor kopp kaffe klockan nio på kvällen. Sex timmar senare, vid tretiden alltså, kunde jag till slut somna. Alltså snacka om att paja allt vad dygnsrytm heter. 

Well. Idag fick jag iallafall lite sovmorgon till nio av min snälla snubbe som gick upp sju med kidsen. Efter frukost inventerade vi adventsljusstakeutbudet här hemma och kollade vad som funkade och var vi behöver komplettera. Kommer ihåg att vi inte var så engagerade i detta förra julen, men i år ska vi ju faktiskt fira hemma hos oss så då vill vi ju ha det ljust och fint i alla fönster. Så, efter att ha hunnit med lekplatshäng och lunch och lite tvätt och sånt så begav vi oss till Vellingeblomman för att spana på tomtar och köpa nya stakar. Puh, vi var inte direkt ensamma där, och då trodde vi ändå att vi var smarta och kom sent, typ en timme innan stängning. Men det gick smidigt ändå. Dyrt som attan blev det, men nu har vi ljus här i vårt hus!