Tre bebisar, en mage

Har försökt leta lite i arkiven på bilder från första och andra graviditeten för att jämföra storlek. Har ingen riktigt känsla för om jag är större eller mindre denna gången, men jag tror magen är aningen större denna gången. Jag har ju till stor del samma kläder nu som när jag väntade Love och Linnea och nu så här i v 40 är de ju verkligen på gränsen. Har ingen aning om vad jag väger men kommer nog landa på 2-3 kg mer än vad jag vägde med de andra två. Men den här gången hade jag lite högre startvikt också så egentligen har jag nog inte gått upp mer. 

6:e augusti 2013. Vecka 36 med Love i magen. En suddig selfie från badrummet i lägenheten på St Knuts torg. 

31103671864_4d533d45ee_o.jpg

 

10 augusti 2015. Vecka 36 med Linnea i magen. En nyvaken selfie från ett renoveringskaosigt, tillfälligt sovrum i huset på Rosenvång som vi nyss flyttat in i.  

IMG_1858.jpg

 

Och så sist men inte minst utan nog snarare störst; 18 augusti 2018. Vecka 37 med Karl-Molly i magen. Hemma i huset i Lomma. 

IMAGE.JPG

Jag tror i och för sig att den här bilden är lite missvisande eftersom den inte är på riktigt samma avstånd som den ovanför till exempel så därför ser magen större ut. Eller så blir det kanske så att jag följer trenden och får ett barn som vägde 2700 gram, ett som vägde 3700 gram och så nu ett som väger....nej. Så blir det INTE, haha! 

Well, dags att komma ur pyjamasen. Barnmorskebesök står på agendan idag, eventuellt det sista för den här graviditeten. Har inga fler tider inbokade iallafall så vi får väl se! :)  

Hejsvej.

 

Sent ska syndaren vakna, men bättre sent än aldrig eller hur?

Det känns som en helt ny tid är på ingång, på så många plan. Inte bara i vår familj där vi rent fysiskt blir en till vilken dag som helst. Men vi har ju också ett riksdagsval på söndag som kan komma att bli så avgörande för så stor del av våra liv de närmsta åren. Och på jobbet är det mer turbulent än det varit tidigare under mina 10 år med företaget. Jag står visserligen lite vid sidan, och känner mig relativt säker på mitt anställning, men givetvis påverkar nedskärningar och omflyttningar alla, även de som bara berörs indirekt.

Tågpendlarutsikt. Ibland är tåget ändå ett himla bra ställe trots allt...

Tågpendlarutsikt. Ibland är tåget ändå ett himla bra ställe trots allt...

Förutom ovan nämnda så har vi ännu ett ämne som jag grunnat på en hel del på sistone, nämligen det om klimatet och miljön. Det är inte enbart på grund av valet och de debatter som pågått om dessa frågor där, utan det är mer en generell känsla som liksom gnager mer och mer. Och som blir mer och mer konkret eftersom människor omkring mig faktiskt på riktigt lägger om sina liv och blir vegetarianer eller veganer, minimalister och miljörättskämpar på olika sätt. Och från att tidigare ha smålett lite och innerst inne tänkt att "det där är väl ändå lite väl fanatiskt" så börjar jag känna att det snarare är jag som är dum i huvet som fortsätter konsumera hej vilt och nätshoppa saker jag knappt ens vill ha, kasta mängder av mat som blivit "ofräsch" varje vecka och liksom inte bry mig nämnvärt. Jag läste ett blogginlägg igår hos Emmas Vintage som handlade om just hennes planer på att lägga om sin livsstil för att dra sitt strå till stacken och förbättra miljön. Min primära tanke var att det mest på listan var fjantigt och att planeten nog inte bryr sig nämnvärt om hennes barn äter upp sina frukostmackor eller om dom kastas i sopan. Dessutom blev jag arg över att vi som individer ska behöva ha en massa klimatångest och känna att allt ligger på våra axlar, när det faktiskt är stora gemensamma politiska beslut som krävs för att göra den stora skillnaden. Så jag började googla, och lade i princip hela förmiddagen på att läsa och reflektera om klimatfrågan, individens ansvar och politikernas ansvar. (Det är ju sånt man kan göra en förmiddag när man ändå bara väntar på att bebisen ska behaga titta ut, haha.)
Anyway, vad kom jag fram till? Jo men det finns många bra tankar kring ämnet, till exempel den här artikeln och den här och inte minst den här sammanfattningen där jag framförallt tar med mig det här stycket: 

Det spelar väl ingen roll vad lilla jag gör, hela världen måste gå åt samma håll om det ska hända något.
Svar: Visst måste vi vara väldigt många som gör samma sak för att våra klimatsmarta vardagsval ska ge någon effekt. Men underskatta inte vikten av förebilder. Den första i bostadsområdet som sätter upp solceller på taket får snart efterföljare och de som provar din nya elcykel kanske snart ställer bilen och börjar cykla till jobbet. Drar du ner på din köttkonsumtion kanske fler i din närhet följer efter.
För att påverka de stora besluten krävs politiska insatser. Men när politikerna är långsamma, behövs aktiva och medvetna medborgare.

Avslutningsvis gick jag in här och gjorde WWF's Klimatkalkylator som är ett test om hur mycket jag påverkar miljön med min livsstil. Mitt resultat blev att jag lever som om vi hade 4,8 jordklot. For real!? Alltså det är ju helt absurt, vad håller jag på med? Och jag är definitivt inte någon extrem människa; jag flyger max en gång om året och då inrikes, jag använder bil ganska sporadiskt, jag är ingen shopoholic på något sätt, osv. Men ändå, en planetförstörare helt enkelt. 

Så, gardinen är upprullad, men chocken (ja, jag trodde inte jag var en sån bov) har börjar lägga sig lite och jag känner mig faktiskt väldigt pepp på att styra om. Framförallt nu när vi sätter ännu en människa till världen som ska konsumera och förbruka resurser på västerländskt manér. Och kanske tvingas leva med en klimatångest som är mångdubbelt större än vår... Jag vill inte det, jag vill att mina barn ska ha en snäll och frisk och stark planet att leva på. Krig och konflikter kommer alltid finnas, men låt oss undvika lidande i form av klimatflyktingar och ökade naturkatastrofer om vi nu har en chans att göra det. 

Jag vet inte riktigt var jag ska börja, men jag tänker att ett bra steg är att få med min man på banan här, så jag ska ta och göra den här klimatkollen ihop med honom och se vad han får för resultat och hur han reagerar. Sen finns det ju många enkla saker man kan få in som vanor snarare än undantag, som till exempel att använda lådcykeln för alla transporter inom byn, laga mer vegetariskt än kött, verkligen se till att minimera matsvinnet, sluta med den där onödiga nöjesshoppningen som knappt ens är ett nöje om jag ska vara ärlig, osv. Det där med shopping är dock en svår grej för mig som faktiskt stressar mig en hel del. Inte för att jag vill köpa saker utan för att både jag och Erik ju jobbar på företag som lever på att producera och sälja hyfsat "onödiga" saker. Om folk konsumerar mindre så behöver våra företag skära ner. Kanske försvinner våra jobb? Och jaaa, såklart är planeten viktigare än våra jobb, jag vill bara få med att det här med minskad konsumtion inte är helt enkelt att ta till sig. Men det handlar ju såklart om hållbar konsumtion, inte att ingen nånsin mer ska få köpa nånting...jag vet. Men det är ändå komplicerat.
 

En liten liten Love med ett jordglobspussel. Överlycklig över att ha hela världen i sina händer. Om du bara visste...

En liten liten Love med ett jordglobspussel. Överlycklig över att ha hela världen i sina händer. Om du bara visste...

Okej, det blev långt det här, men ändå viktigt. Och garanterat något jag kommer att komma tillbaka till, både med inspiration från andra och uppdateringar om hur det går för mig själv!

Om någon annan har några funderingar och tips så får man såklart gärna kommentera! ;)

hejsvej!

Sommarens finaste minnen?

Med tredje barnet ganska tätt är det inte mycket man behöver köpa till bebisens ankomst. Vagn(ar) finns, säng, babysitter, babynest, kläder I överflöd, bärsele, osv. Men vad man aldrig kan få för mycket av är minnen av den här mycket speciella tiden som det är att vänta på en ny familjemedlem, så jag bestämde mig ganska snabbt för att boka in en gravidfotografering med proffset nummer ett; Emelie Ohlsson. Det kostar en slant, men som sagt, en del minnen är verkligen ovärdeliga. Och Emelie är sååå proffsig, vilket jag visste sen innan även om jag inte blivit fotograferad av henne utan bara gått några webb-kurser, och även en face-to-face kurs faktiskt när Love låg I magen.

Vi fick boka om ett par gånger på grund av vädret, tro det eller ej men vi lyckades pricka in ett par mulna kvällar den här sommaren, men I slutet på Juli fick vi till det iallafall. Och det blev en jättehärlig kväll, barnen var taggade och vädret var outstanding och det var bara så mycket kärlek och glädje och en härlig upplevelse helt enkelt. Ett riktigt, riktigt fint minne.

Och här är några av bilderna från kvällen...

lovebyemelie-caroline10webb.jpg
lovebyemelie-caroline46webb.jpg
lovebyemelie-caroline24webb.jpg
lovebyemelie-caroline06webb.jpg
lovebyemelie-caroline78webb.jpg
lovebyemelie-caroline82webb.jpg

Att överleva ett femårskalas i vecka 39

I helgen hade vi barnkalas för Love som ju fyllt fem för drygt en vecka sen. Förra helgen var det släktkalas, då var vi totalt 18 personer som grillade korv och åt turtles tårta. Det var jättemysigt, men fy vilket stresspåslag. Jag tror vi bråkade konstant hela helgen förutom just de timmar kalaset höll på. Trötta, olika förväntningar, dålig planering, hormoner, orättvisa anklagelser och outtalade indikationer på ditten och datten som säkert missförstods. Hemskt var det iallafall och jag var som en disktrasa när jag gick och lade mig i söndags kväll.

Nu är ju inte barnkalas alls samma sak som vuxenkalas, men man ska definitivt inte underskatta planeringen som krävs och engagemanget måste ju vara totalt under de två timmar kalaset pågår. Puh! Vis av förra helgens erfarenheter såg jag till att planera och förbereda bättre den här gången, och stämma av så att alla i familjen var med på noterna. Det här med att bara köra på och låta det lösa sig efter hand- no way.

IMAGE.JPG

Nu hade vi super-tur med vädret vilket gjorde att vi kunde vara ute hela kalaset och vi blev inte fler barn (8+L och L) än att alla fick plats i lusthuset som ju också är ganska lätt att dekorera och göra kalas-fint. Jag hade hittat ett jättebra tips på en kalas-fixar-sida om att  planera barnkalas i kvartar, så det gjorde jag och det funkade finemang. Så här såg min kalasplanering ut:

11.00-11.15  Hej och välkomna!
11.15-11.30 Öppna presenterna (lugn aktivitet där de som inte känner varann sen innan får en chans att höra de andras namn)
11.30-11.45  Dansstopp (som snarare blev "dans med ballonger som inte fick nudda mark". OBS, ha extra ballonger redo, de går sönder heeeela tiden)
11.45-12.00  Mat. (vi hade turtles-tema och hade därför gjort mini-pizzor m ost och skinka på. Lite mer meck än korv med bröd, men väldigt uppskattat. Och gott för en själv också! )
12.00-12.15 Fika/efterrätt (Jag kände att det nog är bra att göra detta när alla redan sitter, annars ska man samla ihop ungarna igen och det tar ju massa tid. Sen vill inte alla ha så mycket fika, men det viktigaste var ju ändå att de sjöng och att Love fick blåsa ljusen)
12.15-12.30 Frågesport (vi körde en variant av "gissa vilket djur/fordon/sagofigur, etc jag är" med barnen i två lag)
12.30-12.45  Skattjakt! (Också hittad på den här kalasfixarsidan och det blev succé! Men tio barn var på gränsen till hur många man kan vara för att alla ska hänga med i svängarna. Är man fler får man nästan dela upp sig på något sätt)
12.45-13.00  Fri lek och godisätning tills föräldrarna kommer

IMAGE.JPG

Detta visade sig vara en väldigt bra planering, dock fick vi lägga till en extraaktivitet efter maten för då hade de så himla mycket spring i benen, plus att de ätit snabbare än planerat. Önskemålet var kurragömma och det var en perfekt aktivitet i vår trädgård så det gjorde vi nog i nästan en kvart, och så blev det kanske bara fem minuter frågesport.

Efter kalaset var jag helt slut, så jag åt några minipizzor till och sen gick jag och Linnea och lade oss och sov i två timmar, sååå skönt! Därefter röjde jag köket och packade ner allt pynt. Vi har annars en tendens att låta sånt hänga kvar i veckor efter kalas, men nu var jag ju utvilad så då åkte det ner direkt. 

Jaha, så var det över! Och det är ett helt år tills nästa gång, woho!

För att sammanfatta några barnkalasfixar tips:

  • 11-13 är en jättebra tid. Annars måste du ju fixa nån lunch till hela familjen innan kalaset börjar (om man till exempel kör 13-15 eller 14-16) och det brukar ju inte riktigt hinnas med. Och att kalasa utan mat i magen kan ju alla räkna ut hur det kan sluta...Lunch på kalaset är alltså en bra idé!
  • Enkel fika. Kladdkaka, gifflar, kex, chokladbollar... Vi körde den dyra, konditoribeställda figurtårtan på släktkalaset istället där den faktiskt uppskattades och gick åt, barn äter ju knappt ens tårta utan ska mest bråka om vem som ska äta vilken dekoration...snark! Glasstårta är ju kul, men det smälter så hiiimla snabbt plus att det är lite svårare att förbereda, iallafall uppläggningen. Pinnglass är ju alltid en vinnare också.
  • Extra händer är guld värda. De flesta lämnar sina femåringar själva på kalas, och det är ju "skönt" att slippa underhålla och försöka dricka kaffe med föräldrar man inte känner samtidigt som man ska styra upp ett kalas, men i går så var det en förälder som stannade (som dessutom är en nära vän till mig) och då blev det ju snarare två extra händer som kunde hjälpa till att hälla upp saft, servera fika och fixa småfix, och bara ha lite extra koll helt enkelt. Väldigt uppskattat!
  • Det här med kvartarna var ett vinnande koncept. Då vet man hur mycket man behöver planera in, man har koll på klockan så att allt man (barnen) vill göra hinns med, och man kan få nån sorts mix av lite lugnare aktiviteter och fullt ös.
  • Konflikthantera i förväg. Tårar på barnkalas är nog oundvikligt, men man måste verkligen ha koll på barnen och bryta in direkt man anar att en konflikt kan vara på gång. Det handlar inte om att uppfostra andras barn, bara om att man inte får vara rädd för att vara tydlig och säga till dem att "nej, det är inte okej". Ofta slutar de direkt och gör något annat istället utan minsta sur min. Är man för mesig eller ouppmärksam kan man lätt få lägga en av kalaskvartarna på att försöka medla och trösta och distrahera två bråkande barn med åtta andra barn som publik, och det är ju något man helst undviker...
  • Maskerad tycker de flesta barn är kul, men om någon missat det på inbjudan så är det bra att erbjuda extra utklädningskläder på kalaset OCH stämma av att det är ok att låna ut dessa med egna barnet först så att det inte blir tårar över det mitt i alltihop.

Det var nog de tips jag kan komma på nu, men jag lär återkomma i ämnet om nått år när vi har TRE barnkalas att styra upp i september månad, wihooo! Men då är jag iallafall inte höggravid, alltid nått!  :)

IMAGE.JPG

Finfika vs....

IMAGE.JPG

...också ganska fin fika men betydligt enklare. Och grädden är grön pga turtlestema. Och pizzalicen är min och inte en del av fikan.

En dörr stängs och en annan ställs på glänt

Så var det klart. Sista arbetsdagen gjord på åtminstone åtta månader. Det känns så himla, himla märkligt. Jag har ju varit föräldrarledig två gånger, jag borde ju veta lite vad som väntar, men det känns som ett stort svart hål ligger framför mig nu. Eller "hål" låter kanske lite negativt, men det är bara så ovisst alltihop. Som ett blankt papper. Inga förväntningar, inga direkta planer. Jag vet ju inte om jag kommer vara hemma med en liten tjej eller kille, inte hur bebisen kommer vara, om vi kommer må bra...det enda jag vet är att livet kommer bli väldigt annorlunda.

Att ha en bebis igen alltså...så overkligt. Jag hittade anteckningar i datorn idag från när Nea var helt ny och bara ammade hela tiden. Hur förvånad jag var över detta trots att jag ju gjort det förut. Men man glömmer ju... Och så hade jag skrivit om hur kär jag var i henne. Hur jag saknade henne när hon sov och blev glad när hon vaknade. Samtidigt som jag kände mig helt kvävd under ansvaret och insikten i att hon inte överlever utan mig och att hon var så liten och skör och att vad som helst kan hända på en sekund. Lika lätt som livet tändes kan det släckas igen. Det är så tydligt när de är så himla små, och ganska skrämmande.

Så här tredje gången är jag rädd och orolig både för att jag ska uppleva den där kärleken igen, och att jag inte ska göra det. Om jag blir helt förälskad i en ny liten bebis, hur kommer de andra barnen uppleva det? Men om jag inte blir förälskad, vad för slags start i livet blir det för vår nya familjemedlem? Hur mycket känslor kan man ha? Hur mycket tid för att visa dem får man med varje person? Och hur orkar man? Hur orkar man vara tillräcklig för alla, inte minst sig själv? Den här anteckningen från när Linnea är precis fyra veckor säger så mycket:

De här första veckorna är verkligen speciella eftersom jag och lillan spenderar nästan all tid tätt, tätt tillsammans. Ibland känns det som att jag ska kvävas och få panik av detta varma, svettiga, krävande lilla liv som är helt beroende av mig. Hon dränerar mig verkligen på energi både fysiskt och psykiskt, och jag är just nu inte mig själv mer än till kanske 10%. Resterande tid är jag hennes fullt ut. För mat, närhet, trygghet, hygien, värme, omsorg. Jag är hennes värld just nu och det är fullkomligt underbart, totalt utmattande och vansinnigt skrämmande på samma gång. Kärleken. Ansvaret. Förändringen. Ett nytt liv helt enkelt. För henne, mig och hela vår lilla familj...

Jag är verkligen, verkligen glad över att vi ska bli en till i familjen, men jag antar att det inte är konstigt att man har lite fjärilar i magen (förutom en bebis...). Framförallt inför den här första tiden. Man vill ju att den ska bli fin och bra och lycklig. Så många förväntningar, samtidigt som jag vet att det är den värsta tiden jämfört med både graviditet och förlossning. Allting är så skört.

Hur som helst. Nu när jag är ledig kan jag ta mig tiden att fundera lite. Jag tror jag behöver det. Landa. Förbereda mig. Hoppas verkligen att bebisen ger mig åtminstone ett par dagar i nästa vecka innan hen kommer. Man blir ju aldrig helt redo, men just nu är det onödigt mycket som snurrar runt i skallen...

Gonatt.

Att vara redo men inte beredd och att vara vemodigt förväntansfull

Nu är den här på riktigt, den här sista sista tiden som gravid. Hur hände detta, det har gått så himla snabbt!? Och jag är INTE färdig. När jag såg i appen att jag går in i v 38 idag så kände jag verkligen den där inre stressen. Nu är bebisen helt klar. Kan komma när som helst. Och direkt när jag tänkt detta kände jag förvärkar, som nån sorts dåligt skämt från min kropp. Jag är INTE redo! Eller jo, redo är jag nog, men inte beredd. Jag är inte klar med att vara gravid, och jag är inte tillräckligt mentalt förberedd för en förlossning ännu. Jag behöver nog minst tre veckor till, jag ska ju för 17 jobba nästa vecka också. Sen ska jag njuta några dagar hemma, med netflixmaraton, en sked i nutellaburken och barnen på förskolan. Bara för att jag kan. Den ultimata vilan. Varvat med att läsa om Abascals förlossningsböcker igen och lyssna igenom några avsnitt av förlossningspodden. Packa en väska. Skriva ett brev. Kanske går jag ner på gymmet och kör lite mjuk träning. Tar en tur till nåt köpcenter och införskaffar de sista "nödvändigheterna" man behöver till en nyföding. Alltså när jag skriver detta känns det som att det inte kommer hända. Den här ungen kommer nog banne mig komma tidigt, bara för att jag verkligen inte vill det. Det är SÅ frustrerande att inte veta och inte kunna påverka. Eller så får jag verkligen äta upp detta och går två veckor över tiden så jag till och med är gravid på Linneas födelsedag den 22:e September. Det har jag dock svårt att tänka mig. Men man vet ju verkligen aldrig.

Alltså det är ju absolut inte så att jag inte längtar efter bebisen. Jag är sjukt nyfiken på vad det är för en filur där inne. Kille eller tjej? Mycket hår som Nea eller skallig som Love? Ljus eller mörk? Stor eller liten? Kommer den sova okej? Ha magknip? Kommer amningen fungera bättre denna gång redan från början? Tredje gången gillt hade ju känts som en revansch.

Men jag tycker ju så mycket om att vara gravid. Känner mig så strålande och speciell och trygg och lugn och som en riktigt superwoman. Visst har jag mina krämpor men de är väldigt små i jämförelse med hur jag vet att jag kommer må i flera veckor sen när bebisen är ute. Och det är så mysigt med sparkarna. Den närheten. Att bebisen är bara, bara min. Inuti mig, och fysiskt en del av mig. Som vilket inre organ som helst. Ett hjärta till som dunkar tätt intill mitt. Så nära som vi bara kan bli är vi just nu, och från det att bebisen föds så kommer vi glida mer och mer ifrån varann för varje dag som barnet växer och blir mer och mer självständigt. Det känns så vemodigt att detta ska vara sista gången jag får vara med om detta, men hur mycket jag än tycker om att vara gravid och föda barn så vill jag inte ha fler än att jag känner att jag kan orka med och räcka till. Tre barn kommer nog kännas ganska perfekt för det tänker jag mig. 

Sedan finns ju såklart orostankarna där också. De som baseras på skräckhistorier om barn som dör i magen precis på slutet. Eller förlossningar som går fel och leder till skador och handikapp på både mamma och barn. Allting har ju gått så himla enkelt för mig, rent logiskt borde det väl vara min tur snart att drabbas av svårigheter av något slag? Eller? När de tankarna dyker upp så vill man ju bara att den här sista tiden ska vara över, att man ska ha en trygg och frisk bebis i sina armar och veta att allt gått bra.

Ja, det är mycket som snurrar i huvudet numera. Och då har jag knappt ens hunnit/orkat tänka på hur det kommer vara att ha tre barn. Logistiken. Konflikterna. Kärleken. Ekonomin. Glädjen. Dynamiken. Energin. Eller snarare bristen på energi... Kommer man ens hinna fundera lite på vilken typ av barndom, uppväxt och värderingar man vill ge sina barn, eller kommer det bara att bli som det blir utmed resans gång?

Ja, vi får väl se helt enkelt. Nu blev det överhettning i min stackars fredagströtta hjärna. Måste sova nu. NU alltså.

Gonatt.

Hormoner och bussresor

Fulgrät hela vägen till jobbet idag för att Linnea var ledsen vid lämningen. Var helt rödmosig och skör hela förmiddagen. Köpte en croissant och tröståt i pausen på mitt första möte. Smulor överallt.  Ringde föris innan lunch och fick veta att Nea gråtit i ungefär 1,5 minut och sen varit glad igen.

Jäkla hormoner alltså.


På väg hem sen hade jag som vanligt otur med bussarna. En buss kom aldrig så bussen efter var knökfull. Jag gick på sist typ och fick stå. Inte mig emot, jag har suttit hela dagen ju. OCH det var en kvinna som erbjöd mig sin plats men jag tackade nej. Efter ungefär fem mnuter ser chauffören mig i backspegeln och ropar ut ”är det någon som kan ge sin plats till den gravida kvinnan som står mitt i bussen?” Jag försöker hävda att ”det går bra” men han propsar på att ”nej det går inte bra, någon måste väl kunna resa sig” och det är det såklart flera som gör. Pinsamt. Men ändå lite skönt att sitta måste jag erkänna...

Ja, det var lite höjdpunkter från den här dagen som gravid i vecka 37...

 

Bara lite trebarnssvammel

Äntligen Fredag. Vilken vecka det har varit! Första tillbaka efter semestern, fast jag har bara varit på kontoret en förmiddag. Vi har ju inskolning, och eftersom den krockade med ett tyskt VD besök för E så har jag fått ta merparten av inskolningen den här gången. Idag är första dagen loppan är lämnad ensam hela förmiddagen, men avskedet I morse var väldigt sansat och lugnt så magkänslan var ändå bra när jag cyklade hemåt. Fast det är ändå alltid en märklig upplevelse det här med inskolning. Framförallt efter en intensiv semester där man umgåtts 24/7 I flera veckor. Och snart blir hon storasyster. Så himla stor hon kommer att kännas. Min lilla tjej va... Det går så fort! Jag är på sätt och vis glad att vi nu får en chans att "börja om". Jag är inte färdig med att ha en bebis och att vara med och forma ett nytt litet liv, och låta det forma mitt. Hänga med på resan, se vart det bär av...
Samtidigt är jag orolig och brydd över hur sjutton jag ska orka. HUR är det ens möjligt att vara närvarande och en bra förälder till tre små barn? När jag bara den här veckan somnat med barnen klockan 20 två av fyra kvällar, helt utmattad. Och då är de bara två än så länge, ja och så elvispen I magen som gör sitt bästa för att pajja nattsömnen I och för sig. Men är det så det ska vara nu alltså? Läggdags kl 20 de närmsta fem åren...låter ju spexigt. Men om det funkar är det ju bra. Är bara lite rädd att det inte kommer räcka...

Okej, nog svamlat. Dags för lunch.

//C

Slutspurt utan spurt

Vecka 35. I min preggovärld alltså, vad det är för vecka i verkligheten har jag ingen aning om. 

Är så trött, och det gör mig lite ledsen. Och stressad. Kag är ju lite dum också som inte låter mig riktigt slappna av utan även om jag sitter/ligger nånstans så är hjärnan ändå på helspänn. Vill ju göra så mycket, fixa, dona, boa, men orkar mest bara vila, rent fysiskt alltså. Får typ sitta på en pall när jag tömmer tvättmaskinen. Ska det vara så här i över en månad till? Jag minns inte att jag var så himla trött sist... har i och för sig inte kollat järnvärdet på evigheter, och slarvat med mina järntabletter så kanske ska prova att öka på dem. Plus att jag åkt på nån jäkla stomach bug som också nog gör att jag inte får i mig näring som jag borde just nu. Men i natt fick jag iallafall sova bra, i eget rum på ovanvåningen när resten av familjen håller till i källaren. Så himla skönt. Sömn är guld värt. 

För övrigt lallar vi på här hemma. Har en veckas semester kvar. Känns både skönt och lite jobbigt. Hoppas hitta tillbaka till lite mer energi. Bocka av saker på min 2-do lista. Och samtidigt underhålla barn. Piece of cake... 

Jaja. Ville mest bara kika in och säga hej. Nu ska jag försöka få något gjort här. Alla bäckar små räknas, eller hur? 😉

Puss

Tankar i en never-ending värmebölja

Den här sommaren, vad ska man säga liksom? Jag är ju inget större fan av värme i vanliga fall, och just nu är jag i princip inte människa före sju på kvällen. Inte så kompatibelt med att ha småbarn som kör på oavsett väderlek. Vi försöker hålla oss inomhus under dagtid, men helt enkelt är det ju inte. Och mycket glass blir det...

När jag såg prognosen för veckan och att det ska bli 32 grader varmt vissa dagar blev jag nästan gråtfärdig. Inte för min egen skull utan mest för barnen. Jag tycker det är så jobbigt just nu att hela tiden behöva ha koll på ”status” för både mig och barnen. Solcreme, vätska, mat, sömn, osv. Aktiviteter, underhålla, vara närvarande, se över så alla mår bra, ingen skadar sig... Och så ska man hitta på ”semestriga” saker mellan varven. Inte bara sitta hemma. Fast det är det man vill. Iallafall jag. Vara hemma. Vila. Boa. Eller, egentligen vill jag kanske inte det, jag vill ju också uppleva saker på semestern. Skapa minnen. Men i år orkar jag helt enkelt inte. Har knappt ens rört kameran på hela sommaren och får bara ångest av tanken på att stoppa in familjen i en bil och åka iväg mot åksjuka, folksamlingar och köer nånstans  . Kul mamma man är alltså. 

 

Annat som stressar mig är förberedelserna för bebisens ankomst. Personer på bloggar och insta som är beräknade efter mig visar stolt upp totalt färdiga barnrum, översvällande mini garderober och pimpade vagnar. Själv måste vi möblera om sovrummet för att få plats med babysäng, jag har två lådor med gamla babykläder i strl 50-56 att gå igenom och vagnen har punka som behöver lagas. Jag känner mig definitivt inte redo och idag när grannen var över och drack kaffe så påpekade hon glatt att ”ja mitt vatten gick ju i vecka 33 min första graviditet”. Vecka 33. Alltså den veckan jag är i nu. Tack tack. Eller kanske snarare ”tick tack”...

 

Men okej, en rolig grej har också hänt på sistone: Nea har slutat med blöja. Från en dag till en annan, inga konstigheter. Hon är så jäkla duktig den tjejen, bara fixar det helt själv med knappt några olyckor. Har blöja på natten, men den är alltid torr så det är mest för föräldrarnas bekvämlighet. Alltså att vi inte pallar byta lakan och hålla på om det skulle ske en olycka. Inte just nu när alla i familjen sover så dåligt ändå på grund av värmen. MEN, det ska vi ändra på ikväll tänkte jag. Vi har ju inte grävt ur och inrett en hel jäkla källare för att den ska stå där och vara sval medan vi sover i en bastu på ovanvåningen, så nu blir det till att bädda åt hela familjen där nere och njuta sval källarluft resten av sommaren. Att jag inte kommit på det tidigare...? 

 

Så, dags att sparka igång en ny, svettig dag alltså. Kom igen Caroline, you can do it!  

En bättre semesterlördag

Idag blev en bra dag. En sån dag när man somnar med ett leende på läpparna. Fast jag somnar inte. Kvällarna blir som mitt andningshål, äntligen lite klar och kall luft. Syre. Jag flämtar lite mindre. Borde verkligen sova men vill samtidigt ta tillvara på lugnet. Tystnaden. Egentiden. Vet att jag får sota för det i morgon men jag kan inte låta bli.  

Men iallafall, den här dagen. Vi sov till strax efter nio. Glada barn. Frukost ute. Vi pratade om att vi verkligen borde köpa en plastpool till barnen att ha på gräsmattan, bättre sent än aldrig liksom. Efter frukosten gick Erik och barnen till järnhandeln 100 m bort. De hade en jättebra pool som snabbt blåstes upp och fylldes och badades i trots att vattnet inte ens var ljummet än. 

Vid 11 cyklade jag med barnen till biblioteket. Av en slump upptäckte vi att de gjort ett stort tema-rum där nu över sommaren, med Mumin tema. Det fanns pussel, målarbilder, en tipsrunda och mycket mer. Och så var det svalt och skönt och lugnt. Bara vi där på hela tiden. Barnen älskade det och jag fick lova att vi skulle åka tillbaka igen en annan dag.

Efter att ha lånat med oss några böcker cyklade vi till coop. Alla tre var hungriga, men de små skötte sig ändå exemplariskt i butiken med varsin minivagn.  Tack gode gud för gratisfrukten till slla barn, världens bästa initiativ helt klart. Och när vi kom hem hade mormor och morfar kommit! Då åt vi sen lunch och fikade, och sen gick eftermiddagen i nån sorts lunk med vila, poolbad, läsning och småprat. Och Linnea överraskade med att helt plötsligt bara börja gå på toa på eget initiativ, utan påminnelser eller frågor. Hela dagen har hon skött det där galant! 

På kvällen grillade vi lax i foliepaket med nypotatis. Erik sådde ny sallad efter att vi plockat den sista som kändes ok, och vi åt muterade morötter från odlingsbädden. Sen gick/cyklade vi ner till hamnen och glassfabriken för dessert. Klockan var 21 och barnen var uppspelta och glada.   

När vi kom hem åkte mormor och morfar tillbaka och jag gick och nattade två glada och mysiga barn. Trötta var de också som tur är. Och aningen solbrända, iallafall Love. Nog första gången han bränner sig i solen faktiskt. Jag hoppas aloe vera krämen jag smorde in honom med kan lindra det värsta tills i morgon.  

Sen blev det lite tv, slösurf och godis i soffan för mig och Erik. Och tjoff är nu klockan snart 02 och jag MÅSTE sova. Har ju två ligister att ta hand om i morgon med. Business as usual liksom.  

Alltså. Gonatt. Ser fram emot en söndag med samma känsla som denna dagen bjöd på... 

Hej, jag heter Svettlana - semester dag 10

Igår frågade en vän hur jag mådde nu som gravid och jag svarade ”jättebra, jag älskar att vara gravid och skulle gärna dra ut på det här lääänge”. HAHAHAHA! Såklart man jinxar en sån grej! Right back at ya... 

Den här dagen har varit hemsk. Jag har inte klagat på värmen i sommar en enda gång, det är ändå ganska strongt med tanke på vilken sommar vi haft och att jag snart är i v 33. Men idag, fy fan rent ut sagt. Jag vet inte hur många grader det varit och det har säkert inte varit något rekord eller så, men det har ju varit otroligt fuktigt och helt stillastående. Oavsett om jag varit inne eller ute har jag nästan fått panikkänslor. Och mitt i alltihop börjar Erik jiddra om att ”vi kanske ska ta och åka till Legoland ändå...?” Skjut mig. 

Men nu är det över. Det är kväll, barnen ser på tv på ovanvåningen, middagsdisken är avklarad. Jag har slängt mig raklång i soffan med en twix och en skål nyplockade hallon som jag tänker äta tills halsbrännan sprutar ur öronen. Sval luft kommer in från den öppna balkongdörren och avlägsna skratt och röster hörs, blandat med fågelkvitter och, såklart, skruvdragaren. Det är alltid ljud från nått verktyg i bakgrunden hemma hos oss. Ikväll är det för att Erik jagar på med att bli klar med trappan till vinden, som byggs av köksskåpsstommar och ska fungera som förvaring också. Jättefin blir den, som allt min man tar sig för i det här huset. ❤️   

Och i morgon är det en ny dag. Förhoppningsvis en något svalare sådan... 

image.jpg
IMAGE.JPG

Sommarlistan

Nu har vi ju haft en hel veckas semester redan, men innan den började så skrev jag ihop en sommarlista som jag inte lagt upp ännu. Men- mitt livsmotto just nu är ju "bättre sent än aldrig" så here we go: 

Vad ska du göra i sommar?

I sommar ska jag vila, njuta och uppleva. Det får vara mina ledord för de närmsta veckorna!

Ska du åka någonstans?

Jag tror det, men inget är 100% bestämt. Men på utflykts- och semesterlistan står följande platser:

Österlen (sommarstugan i Borrbystrand), Helsingör, Torekov, Ängelholm, Helsingborg, Malmö, Bunkeflo och kanske någon skogstur inåt skåne nänstans om vi tröttnar på kusten. Men det blir ju väldigt ”south based” som ni kan se. Hemester med andra ord.

Kusinbus förra sommaren vid stugan i Torekov

Kusinbus förra sommaren vid stugan i Torekov

Samma pyjamas på Love, men i en annan stuga och på annan ort. Detta är från midsommar i sommarstugan i Borrbystrand på Österlen 2017

Samma pyjamas på Love, men i en annan stuga och på annan ort. Detta är från midsommar i sommarstugan i Borrbystrand på Österlen 2017

Hur länge ska du vara ledig?

Jag har fem veckors semester nu med start på måndag, och så två dagar extra för inskolning av Linnea på nya förskolan till hösten. Hoppas på att det ska räcka eller att Erik kan ta resten för jag vill gärna hinna jobba så mycket som möjligt innan jag går på den låååånga ”ledigheten” från 1:a september.

Vad vill du verkligen hinna med?

Att förbereda mig inför förlossningen och bebisens ankomst. Det betyder träna, yoga, meditera, boa, städa, rensa, köpa och fixa.
Och så vill jag bada mycket. Och äta utomhus så ofta det går.

Vad tror du egentligen du kommer att göra?

Planera mat, handla mat, laga mat och plocka undan efter mat. Fasiken vad det äts mycket när man är ledig! Och det här med att sommarmat är så enkel, vem hittade på det egentligen? Det ska ju hackas till sallader och marineras till grillningar och göras såser och det är tusen skålar och en massa disk när man är klar. Tacka vet jag köttgrytorna på hösten...

Vad ser du mest fram emot?

Att inte behöva ställa klockan på morgonen och att kunna äta frukost i lugn och ro. Sen ser jag fram emot att vi ska blir ”klara” med renoveringarna i sommar; att garaget/förrådet ska byggas och att vi ska slutföra de halvfärdiga projekt som vi just nu har i hela huset.

Vad kan gå fel?

Det vore tråkigt om någon i familjen blev sjuk eller skadade sig. Till exempel om Love blev sådär apatiskt hängig och trött som han var vid ett par tillfällen i maj, och som gjorde att vi fick honom utredd på vårdcentralen till och med med allehanda prover. Man hittade ju dock inte något, så förhoppningsvis var det nån fas eller nått han gick igenom precis då bara. 
Det vore också jättejobbigt om bebisen bestämde sig för att komma alldeles för tidigt mitt i sommaren.

Vem kommer du vara mest med?

Min familj. Barnen. Och förhoppningsvis en hel del med bara mig själv också. Har börjat inse att när bebisen kommer så är det återigen så att jag aldrig är ensam. Allt man gör ska bebisen vara med på. Och det brukar ju gå bra, men det blir ju såklart ganska mycket bökigare.

Vad kommer du lägga mest pengar på?

Min 35-års present till mig själv. Och inredning. Och bebisprylar. Och mat. 

Vad kommer du köpa inför sommaren?

Solcremen är nästan slut redan efter de här rekordfina försommarmånaderna vi haft, så det behöver införskaffas.

Kommer du använda det?

Ja det hoppas jag verkligen!

Vad kommer du äta?

Jag fick ju en tankeställare när jag inte blev godkänd på glukosbelastningen hos barnmorskan, så jag kommer troligtvis äta lite nyttigare än jag hade gjort om jag klarat testet. Frukt och grönsaker och mer fokus på protein och bra kolhydrater. Det brukar i vår familj bli en hel del grillkorv, hamburgare och mackor på sommaren, men jag ska verkligen försöka undvika det i år. Det enda jag inte kommer undvika är glass, oavsett vad glukosbelastning nr 2 säger. Men kanske satsar jag lite mer på fin-glass från Lomma glassfabrik, och på hemmagjord glass såklart (vi har ju världens bästa glass maskin).

Vad kommer du att dricka?

Inte vin och goda drinkar iallafall... Men det lär bli mycket fun light, deras nya Apple/pear smak är supergod. Och flädersaft. Sen har jag ganska mycket cravings för ko-mjölk just nu så det lär väl bli någon liter. Kanske en del is-latte från Espresso house, det är absolut inte omöjligt. Och när det är lite extra festligt så blir det antingen alkoholfri Gin&Tonic eller Limonata. Eller äppelmust på bag-in-box. Eller varför inte bubbel från God Dryck, den rosa testade jag på midsommar och den var väldigt god. Och så smoothies. Icke att förglömma detta ypperliga mellanmål. 

IMAGE.JPG

Vad kommer göra den här sommaren extra bra?

Vädret. Riktigt sommarväder för en gångs skull, helt underbart! Sköna morgnar och kvällar, och tillräckligt varmt för att helt legitimt ta siesta inomhus mitt på dagen. 

Vad kommer du att ha på dig?

Jag har köpt på mig ganska mycket fina preggokläder inför sommaren. Vill verkligen känna mig fin under min sista graviditet och inte tjock och obekväm. Så jag kommer, förutom badkläder, ha en hel del klänningar och tunikor och shorts, Typ dessa bland annat: 

IMAGE.JPG
IMAGE.JPG
IMAGE.JPG
IMAGE.JPG
IMAGE.JPG

Vad oroar du dig för?

Inte så mycket, Men att barnen ska bli åksjuka när vi är ute och kör är ju en ständig oro. Så himla meckigt och bökigt och så synd om barnen. Och så oroar jag mig då och då över bebisen i magen och förlossningen. Konstigt vore det väl annars. 

Vad kommer bli extra speciellt i år?

Att Love och Linnea är tillräckligt stora för att leka med varann på riktigt nu, vilket kommer ge en annan dimension till det vi hittar på. Och såklart att jag är gravid och att vi har en sista sommar tillsammans som fyrklöver innan allt återigen ställs på ända. 

Hur kommer du minnas den här sommaren sen i September?

Som en varm och solig tid med väldigt mycket kärlek. 

Och blommorna är vackra och höet luktar gott, och solen är så solig och vattnet är så vått (semesterdag 4)

klockan är snart midnatt och jag försöker verkligen ha det som deadline för när jag ska gå och lägga mig, men en liiiten updatering hinner jag med. 

Idag har det varit varmt och ganska oplanerat och ofokuserat. Inte en dag som kommer med på semesterns topplista, även om den varit helt ok. Men den kan ju få en egen topplista:

Topp tre sämsta med idag: 

- Att barnen var inne och kollade tv i säkert två timmar på förmiddagen när Erik var iväg och jag planterade blommor. Eller det är nog inte TV tiden i sig som känns dålig utan mer att det blivit en dag (till) när barnen fått lite för lite uppmärksamhet eftersom jag och Erik vill fixa så mycket hela tiden. 

- stämningen när vi skulle cykla och bada  klockan var typ fem, alla var hungriga och varma och trötta, barnen bråkade, vi hittade inte Neas nya simring, och Erik kom på att han missade sin tid hos sjukgymnasten för andra dagen i rad. Men vi åt varsin banan, hittade tillslut simringen, och fick en ok stund på stranden. Alla dagar känns iallafall bättre när man har badat. 

- att våra hallon nästan är övermogna redan. :( 

 

Topp tre bästa med idag:  

- badat i havet. Som sagt, ett dopp i det blå sätter guldkant på vilken dag som helst  

- kycklingen vi grillade till middag blev jättesaftig, och så hade vi hemmaodlade ugnsrostade rödbetor m fetaost till. Det är ännu en sån där guldkantsgrej som till stor del definierar hur bra en dag är, blir middagen bra så var dagen bra. 

- att jag planterat alla blommor jag köpt och att det hittills blev jättefint! Ska verkligen kämpa på med vattnandet nu så inte alltihop vissnar.  

Ok, det var en kort dagssummering av semesterdag 4. Nu går mina ögon i kors. Gonatt!  

 

 

Tusen myggbett och en punkterad badring (semesterdag 3)

Är så infernaliskt trött men vill ändå hålla lite liv i den här vanan som jag etablerat nu under två dagar att dokumentera årets semester innan den blir en tjock gröt av icke existerande minnen i min redan överbelamrade hjärna.

Idag har Erik jobbat och jobbat och jobbat. Det vill säga byggt garage tillsammans med "våra jobbare". Det har dom gjort hela dagen. Det betyder att jag har varit själv med barnen. Och det har varit typ femhundra grader varmt. 

Alltså, att vara själv med barnen är inte på något sätt ett straff eller något negativt. Det enda problemet just nu är att jag inte kan vila nånting när jag är med dem. Alltså jag kan såklart sitta ner, ja till och med ligga ner och läsa en bok eller se på film, men oftast kommer man inte undan den eviga ström av ord som konstant flödar mot en när man har en snart tre åring och en snart femåring, "Mamma, mamma, mamma, mamma...." Hela, hela tiden. " Kolla här, varför är det så, jag vill ha..., han gjorde, hon gjorde, jag har ont i magen, jag är törstig, jag fryser, jag är varm (eller utbränd som Love beskrivit sig idag), kan jag få nappen, jag VILL HA nappen, var är nappen, får jag nappen en liiiiten stund, får vi glass, jag måste kissa, får jag titta på Emil i Lönneberga, jag måste bajsa, jag är hungrig, jag måste bajsa igen..." Fatta man blir hjärntrött av detta konstanta brus av ord, blandat med  det ständigt återkommande ljudet från en stensåg (till garagebygget), och relativt högt radioblaskande hela långa dagen. Så trött på ljud. 

Men vi har iallafall gjort en del grejer idag jag och barnen. Allt ifrån att gå till ICA och posta brev och köpa mjölk, till att cykla till knytteskogen (som var kolossalt varm och innehöll alla mygg som finns i Lomma kommun) och sen cyklade vi ner på stranden vid femtiden för ett kvällsdopp. Helt otroligt varmt och skönt, både i luften och vattnet. Jag hade köpt simningar till barnen på Jula igår för jag tänkte att det kan vara en riktigt bra vattenleksak för dem just nu, och jag hade rätt, det blev succé. Linnea blev så exalterad att hon bet hål i sin tyvärr, så vi får väl se om vi kan punka-laga den eller om vi får investera 39 kronor i en ny. Men lite hann hon bada med den iallafall. 

Sen lagade jag flygande jakob till middag på färdiggrillad kyckling (så himla enkelt) och idag blev middagen god som tur är. Dock åt inte barnen jättemycket för de var nog lite övertrötta. Middag kl 20 är aningen sent för oss egentligen, och ingen rutin jag känner att vi behöver anamma den här semestern, hur fina kvällarna än må vara. Men desto senare vi äter desto senare kommer den där blodsocker energi kicken efteråt och så somnar de alldeles för sent. Igen. 

Jag gjorde en lång "att göra lista" i morse och lyckades bocka av en hel del, men sånt som "plocka alla mogna hallon, dammsuga i köket, och plantera alla blommorna jag köpte igår" är tyvärr inte avbockade. Dock var jag och köpte jord! Ett steg på vägen iallafall. 

Anyway, nu hoppas jag på en kramp-och-halsbrännefri natt med god sömn i vänsterläge. Wish me luck!

 

Semester dag 2

Hehe, ni anar ett tema här kanske?

Idag vaknade vi upp och hade planer för kvällen som blev ombokade på grund av regn. Det gjorde att jag inte hade en enda tid att passa på hela dagen, Erik skulle vara hemma och bygga garage och barnen är ju fortfarande saliga över sin lekstuga så de behövde inte så mycket underhållning idag. Jag fick alltså i princip en heldags egentid, och eftersom jag hade ett gäng ärenden att uträtta så hamnade jag på köpcentrat Nova utanför Lund. Kan efter min heldag konstatera att:

- Det blir jäkligt mycket dyrare att handla i vilken affär som helst när inte barnen är med. Tror inte jag gick in i en butik utan att komma ut minst 1000 kr fattigare. Tänker inte avslöja hur många butiker jag var inne i...

- Det är helt underbart att gå i affärer och hinna tänka färdigt kring vad man behöver köpa. Inga avbrott, man kan gå och grunna och klämma och känna precis hur länge man vill. 

- Det är superkorkat att gå och shoppa en hel dag i de plattaste ballerinaskorna som någonsin producerats. Både i vanliga fall, och i synnerhet som preggo med 12 kilos extravikt. Jag har så ont i mina ben och fogar nu att jag får profylaxandas lite om jag ska resa mig upp från sittande eller liggande. Pucko. 

- Skulle köpa ny BH. Fick köpa största storleken i omkrets som fanns på den modellen jag ville ha, OCH en extender (förlängare som man knäpper på för att göra omkretsen ännu längre). Hur tjock är jag egentligen? Jag känner mig inte så himla tjock...

- Jag känner mig HELT KLAR med att köpa kläder till mig själv nu. Har visserligen köpt på mig en hel del preggokläder just eftersom jag inte vill gå runt och känna mig ful den här graviditeten som troligtvis blir min sista. Men nu har jag fullt tillräckligt. Så då kikar man på barnkläder istället. Och kan konstatera att det blir väldigt mycket billigare att handla när man inte vet vad bebisen har för kön. Och det är ju helt butikernas eget fel; var för finns det så få grejer som känns unisex till spädbarn? Och det som finns måste vara grått, beige eller svartvitt av någon anledning. Booooring! 

Jahaja. Det var det om min shoppingdag. Eller nej, ett tillägg vill jag göra när jag läser igenom det jag skrivit och det känns som att jag framställt en dag med riktig njut-shopping. Riktigt så var det kanske inte. De butiker jag spenderade mest tid i idag var Jula, ÖB, Plantagen och Coop. Ja, och möjligtvis Lindex eftersom det tog en evighet att prova ut en BH som (inte) passade. Och där har jag nästan avslöjat hela shoppingbudgeten ändå...

Väl hemma så lagade jag middag. Love fick sin favoriträtt som han tjatat om ett par dagar nu; tomatsoppa. Tyvärr lyckades jag få den så otroligt äcklig att den var på gränsen till oätlig. Han ansträngde sig verkligen min lille påg, men man såg hur han kväljdes vid varje tugga stackaren. Och jag kände mig som världens sämsta mamma/hemmakock/människa rent generellt och fick kämpa för att hålla tillbaka hormon-tårarna. Well, i morgon är en annan dag och det var sista gången jag gjorde soppa efter det receptet. 

I morgon ska Erik- surprise surprise- fortsätta att bygga garage, och jag ska ha en heldag med barnen där de ska få lite uppmärksamhet från en vuxen till skillnad från idag. Planen är en cykeltur till skogen (tack gode gud för lådcykel med el) och sen ska vi till biblan och se om de har fler Super Charlie böcker. Middagen är också redan planerad, det blir flygande Jakob i morgon. Herregud vad uppstyrt, det kan ju bara bli en bra dag.

Nu- dags för sidosovning! 

Nattinatt

Semester dag 1

Idag var det måndag. Första semesterdagen. Fast det är inte riktigt sant för jag har inte gjort klart allt jag behöver göra på jobbet så jag har iallafall en halv arbetsdag kvar. Men anyway, barnen var inte på föris iallafall. (och jag jobbade inte klart idag heller)

Det kan bli intressant att skriva en semesterdagbok i år för jag har typ ingen aning om vad som kommer att hända under de här fem veckorna. Så himla oplanerat är allting. Det finns lite önskelistor och förslag på aktiviteter, men ingenting är bokat och inget är bestämt. Typ. 

Så vad hände den här första dagen då?
Jag vaknade av att min klocka ringde som den brukar göra på måndagar. 06.40. Hade glömt att ställa om. Men det gjorde inget för jag skulle ändå upp tidigt. Smet iväg till vårdcentralen innan någon annan i familjen vaknat. Dags att göra om glukosbelastningen som jag så fatalt misslyckades med för två veckor sen. Idag gick det bättre. Det gick faktiskt jättebra. 6,8 hade jag i sockervärde efter två timmar. På förra provet hade jag 9,3. Jag tror gränsen man ska ligga under för att vara utanför riskzonen för graviditetsdiabetes är 8,9. 
Så vad har jag gjort för att få ett bättre resultat? Inte jättemycket, men ändå en del. Jag har skurit ner på socker, främst glass då, och snabba kolhydrater i form av mackor och flingor, Och så har jag börjat om med träningen. Två gym-pass och tre pass på crosstrainern har det blivit. Med andra ord ingen elitsatsning. Men tydligen har det ändå gett resultat, och jag är dessutom taggad att fortsätta. 

Efter tre timmar på vårdcentralen var jag inom och köpte frallor och croissanter (man måste ju få fira) och sen åt vi nån sorts frukost till lunch hela familjen, Och jag var skittrött. Ville helst bara gå och lägga mig, men eftersom det kom en lastbil med allt byggmaterial som behövs till ett helt garage plus en massa jobbare mitt i vår "frunch" så var Erkan lite busy. Och barnen hade redan sett för mycket på tv under förmiddagen. 

Så jag tog med kidsen upp för att byta lakan i alla sängar. En aktivitet som kan låta trivial, men som inte är helt enkel att utföra som gravid i vecka 31. Det slutade med brottning, hopptävling och kuddkrig. Jag var tyvärr lite mer involverad än jag önskat kanske, men alla överlevde. 
Sen byggde vi lego/duplo en stund och när konflikterna blev för många fick Linnea gå och lägga sig och ta en tupplur. Det gör hon så gärna på dagtid. Tar sina nappar och går och lägger sig och somnar helt på egen hand. Tänk om hon var så lättsövd på kvällen...

Jag ock Love gick ner och han pärlade lite när jag fixade med tvätt och började på middagen. Det tog typ hela eftermiddagen att fixa middag. Inte för att den var avancerad utan för att jag var trött och långsam. Men det blev iallafall gott. Köttfärspaj.

Sen fixade jag disken också (hello housewife) när barnen var ute med Erik och härjade i den nästan färdigbyggda lekstugan som han smällt upp på två dagar. Han är amazing när det gäller såna projekt min karl. Och barnen älskar sitt hus såklart. De leker otroligt bra ihop och bråkar så gott som ingenting. Peppar peppar, hoppas det håller i sig. 

Vid åtta fick jag in kidsen, mutade med film och under tiden kunder jag fixa lite till med tvätten. Kopiösa mängder tvätt har vi för tillfället, det känns som att den hushållsysslan varit helt pausad de senaste 2 veckorna och det får ju konsekvenser...
Konsekvensen vidare var att barnen fick kolla på film till klockan nio och var sen helt speedade och somnade inte förrän en timme senare ungefär. Men vad gör det egentligen. De kan sova så länge de vill i morgon.

Och jag ska också sova nu. Har bara fått ångest big time över att jag sover "fel". För det är ju inte nog med att barnet absolut måste sova på rygg när det väl är fött. Nej nu visar studier klara samband mellan fosterdöd och att mamman sover på rygg. Helst ska man sova på vänster sida för att barnet ska få mest syre och ingen viktig artär ska tryckas ihop av magens tyngd.. Ingen ny info i och för sig, men jag trodde inte det var SÅ allvarligt. Och hur brukar jag sova? På rygg såklart. Speciellt när jag somnar med barnen, då har man ju ett barn på varje sida om sig. Hur tänkte evolutionen där egentligen? Ska man bara skaffa två barn eller? För det här med att de ska ligga bredvid varann under nattningen ja det kan ju lätt förlänga den processen med minst en halvtimme...grattis till mig. 
En annan faktor som var bra förutom att sova på sidan var om mamman gick upp och kissade minst en gång per natt. Det hade tydligen inte mammorna till de barn som dött i magen i slutet av graviditeten gjort. Och hur ofta går jag upp på natten? Noll gånger ja. Jag brukar ju normalt sett vara ganska nöjd över min förmåga att somna om och sova gott hur kissnödig jag än må vara. Men den egenskapen kunde jag vara utan alltså...

Jaha. godnatt helt enkelt. Från vänstersidan. Iallafall de närmsta nio veckorna...

On top of my tuesday mind

- Jobba, jobba jobba. Sista veckan innan semestern och att göra listan bara vääääxer. Men det ska gå!

- Tankar på livet och var man hamnat. Åt middag igår kväll med en av mina finaste vänner från gymnasiet. Vi ses på tok för sällan, men har alltid så bra samtal när vi ses, och så har det alltid varit. En riktig prat-kompis. Vi har tagit helt olika spår i livet, men lyckas ändå hitta våra gemensamma nämnare och intressen för varandras vardag. Det är inte alltid det funkar så med de som lever helt olika liv än en själv.

- Kylen är typ tom. Måste handla. Blä. MEN 5% rabatt på Coop på tisdagar, det är ju inte illa! (Jag är en sån pensionär...)

- Stresskänslig. Jag har typ TVÅ saker inbokade i Juli. Roliga saker som jag vill göra. Ändå stressar de mig sjukt mycket. Jag vill bara ha oplanerade dagar utan krav nu känner jag.

- Glass, godis, fika. Jag "kuggade" ju mitt glukosbelastningstest förra veckan och hade för högt blodsocker när testet var slut. Ska göra om det nästa vecka och hoppas på bättre resultat då. Men har fått instruktionerna att äta bättre och röra mer på mig fram tills dess. Att säga till en gravid kvinna att hon inte får äta sötsaker är ungefär som att säga till vem som helst att hen inte får tänka på en rosa elefant. Jag har ju blivit BESATT nästintill. Däremot inte sagt att jag äter skiten! Jag försöker verkligen vara duktig, även om det är svårt. Men kul är det ju inte...

- Förlossningsberättelser. Har börjat lyssna på Förlossningspodden nu igen, som förberedelse för vad som komma skall. Det funkar så bra, jag ÄLSKAR den podden och även fast den är ärlig och beskriver en massa saker som kan gå fel och är jobbigt och hemskt och inte funkar i svensk förlossningsvård så blir jag ändå peppad på att uppleva det igen. Det känns som att stå i kö till den värsta berg-och-dalbana man kan tänka sig; ångest, illamående, tiden sniglar sig obönhörligen fram mot att det ska bli min tur, vetskapen om hur jävligt det kommer vara och att när man väl börjat åka så får man åka tills turen är klar, det går inte att kliva av på mitten. Men euforin efteråt, den är värd alltihop hundra gånger om.

 

Jahapp, det var det om detta. Måste jobba nu, hejpåre!

//C

Livet på Storgatan såhär i slutet på Juni

Så har veckan själv med barnen i princip överlevts. Några timmar kvar i eftermiddag bara, men det är ju fredag och allt är tillåtet. Glass, film, köpemat, inga måsten och inga tider att passa. Så jag tror vi ska överleva även denna sista kvällen. Dessutom somnade båda barnen jättesent igår (det vill säga vid halv tio ungefär) trots att Linnea nog skulle kunna ha somnat i lådcykeln på väg hem fem timmar tidigare. (Hon somnade dessutom på golvet mitt i ett raseriutbrott för att Love hade tagit JUST DET gosedjuret hon ville ha och han vägrade ge det till henne. Drama, drama...)  Med andra ord är de troligtvis galet fredagströtta och det kan ju sluta på två sätt; i kaos och kalabalik eller i en väääldigt tyst och lugn kväll för min del. Spännande så det förslår! 

DSC_1336.jpg

Jag jobbar hemifrån idag, något oplanerat eftersom jag egentligen blir lite koko av att vara själv hela dagarna. Jag tänker också att jag kommer få så mycket av den varan sen i höst så jag vill helst passa på att vara på kontoret och suga ut så mycket som möjligt av den energin där innan det är dags för hemgång. Men morgonen blev lite stressig så jag hann inte äta frukost innan lämning, och dessutom är det ett stort vägarbete på väg in till stan och jag är inte alls sugen på att spendera massa tid i bilkö om jag inte måste. Istället har jag ätit frukost på trappan, gjort en ofattbart lång "att göra lista" (för hela sommaren som tur är) och plockat lite hallon. Nu kommer de äntligen! Och de är stora och saftiga trots den torra våren, var annars lite orolig över att de mest skulle skrumpna bort den här säsongen. 

DSC_1337.jpg

Sandiga badkläder på strecket får mig att längta ännu mer efter helgen och semestern. Bada varje dag och verkligen njuta av att vi har havet fem minuters promenad hemifrån. 

DSC_1338.JPG

Vårt hus. Casa Costa Jättemycket (hahaha). Men för varje dag vi bor här så känns det bara mer och mer rätt. Jag älskar det här huset och potentialen vi ser i det. Det är en lång väg kvar innan vi är i ordning (om du frågar mig, inte om du frågar Erik) men det kommer vara så värt det. Love frågar dock fortfarande minst en gång i veckan varför vi inte kunde bo kvar i det gröna huset, men han kommer nog också inse hur mycket bättre det är här till slut. Och helt ärligt handlar det nog mest om att han gärna vill bo i ett grönt hus snarare än ett vitt...helt rimligt för en nästan femåring! 

DSC_1339.jpg

Rosorna. Alla trädgårdens blommor exploderade ju på en gång och de flesta är överblommade nu redan. Pionerna höll sig nog i två dagar ungefär. 

DSC_1340.jpg

Men lavendeln kan man lita på! Färggrann, doftande och lite lagom kaxig sådär. Älskar lavendel. 

För övrigt så är blommorna i den här trädgården på en hyfsad "hej-kom-och hjälp-mig" nivå. De bara växer där de är och får typ ingen kärlek. Men det får bli till våren tänker jag. Då har vi förhoppningsvis fått till nån sorts struktur i trädgården, nya ytterdörren är på plats, garaget är på plats, soptunnorna har fått en permanent plats, all dränering är gjord och uteplatserna är färdigbyggda. Då får det bli till att flytta de växter som behöver flyttas, ta bort de växter vi inte vill ha längre, och försöka få till nån sorts röd tråd och helhet i trädgården. Jag känner redan nu när jag skriver detta att det inte lär hända, men ambitionen kan ju få finnas där så kanske vi tar några babysteps i den riktningen iallafall...

DSC_1341.JPG

På tal om projekt, byggen och trädgård. Här har vi den: plattan. Här ska det snart börja byggas garage och förråd. Muras och putsas och snickras och monteras. Ser otroligt mycket fram emot när detta projekt är klart. Sen blir det faktiskt inga större projekt hemma förrän jag säger att det är ok. Så är dealen. Köket får vänta, och....ja, det var visst det enda större projektet vi har kvar att påbörja, hehe. Men det ÄR ju verkligen ett stort projekt. Och det orkar jag inte leva mitt i förrän tidigast nästa sommar känner jag. Vi har just nu småprojekt och halvfärdiga saker ÖVERALLT och jag vill bara komma i ordning. Boa. Få det fint omkring mig, ja och resten av familjen så klart. Tvättstugan är just nu bara ett rum i källaren som det står en tvättmaskin och en torktumlare i. Vi har ett inte ens halvfärdigt trapprojekt på ovanvåningen som ska bli en kombinerad förvaring och vindstrappa. Trösklar är lösa, badrumsskåp går knappt att öppna/stänga, gamla tvättstugan har blivit ett odefinierbart genomgångsrum med förvaring av nya ytterdörren, kontorshörnan består just nu mest av ett skrivbord med en skärm och en mängd sladdar och högar, och i vårt sovrum behöver det möbleras om så att vi kan få in en liten säng till vår nya familjemedlem. Massor har vi att göra alltså. Vilken härlig semester vi kommer att få, haha!

DSC_1342.JPG

Här finns potential för en härlig liten "taverna", eller hur? Om jag hade fått dricka vin hade jag ställt dit ett litet café bord och ett par stolar, hängt upp en ljusslinga och ställt dit lite levande ljus. Sen hade vi kunnat sitta där jag och Erkan, efter läggning, och delat en flaska rött och lite tapas. Pratat om livet och framtiden. Vinkat på grannar som promenerar och cyklar förbi. Meen nu dricker jag ju inte vin och äter inga charkisar eller goda ostar, och begreppet "efter läggning" finns inte eftersom jag alltid sover då också, så den där tavernan får förbli en illusion. Dock får det hemskt gärna bli ett sprojlans nytt garage här. Så snart som möjligt. Amen.