The magic number

Here we go again. Nu är det till och med "outat" på instagram så då är det väl så officiellt det kan bli för vänner och familj. Ännu en bulle in the ugn. Nummer tre, det magiska numret sägs det. Och helt enligt min "livsplan" och dröm. Tre barn. Jag är så fenomenalt lycklig just nu måste jag säga. 

Är i vecka 20 (19+4) och snart är halva graviditeten gjord. Det känns helt ofattbart. Den här gången har jag verkligen på riktigt inte kunnat ta in vad som händer förrän, tja typ nu. Jag har mått dåligt, det har jag. Och jag har varit ofantligt trött tills för bara kanske två veckor sen. Så visst har det funnits symptom. Jag har inte tvivlat på att jag är gravid rent fysiskt, absolut inte. Men att veta att man är det, och att faktiskt förstå hur det ligger till, det är två helt skilda saker. Och jag har ju alla tre gångerna haft svårt att landa i det som händer, därav har jag velat berätta för omvärlden så sent som möjligt. Jag tycker det känns så konstigt att berätta något som jag inte riktigt tror på själv ännu. Men nu tror jag på det. Nu har även huvudet fattat vad som händer. Och jag går mest runt och fån-ler när jag tänker på det. Jag ler för att jag tänker att jag vet vad som väntar och vilket helvete det kommer att vara men att det är precis det jag vill ha och det är så himla himla värt det. Det är ju liksom nu det börjar "på riktigt". Foglossningen har börjat hälsa på då och då. Halsbrännan också. Näsblodet är back in business. Anfåddheten vid minsta ansträngning. Ligament som stramar och drar på morgonen när jag så smidigt jag kan försöker kravla mig upp. Det enda symptom som jag riktigt ogillar är yrseln som har kommit de senaste dagarna, den får mig att känna mig så väldigt osäker. Men allt annat känner jag ju så väl igen. Det är så härligt välbekant och känns tryggt på något märkligt sätt. Jag har gjort det här förut. Jag kan det här. Jag är inte rädd och jag ska göra vad jag kan för att njuta av bebisbakandet även denna gången. Och jag tänkte dokumentera mina tankar här så välkommen att följa med på resan från två- till trebarnsmamma <3

IMAGE.JPG

Hej hej bulan! 👋🏼

Ännu en helgrapport

Söndag. Sista i Februari. Hallelulja så var nästan även denna stentrista vintermånad över. Den har inte riktigt varit så horribel som Januari, men alltså Skånsk vinter ÄR inte rolig nånstans. Det finns ingen snö att roa sig med och det har dessutom varit snorkallt de senaste dagarna. Visserligen soligt, men inte tillräckligt skönt för att man ska vilja vara ute någon längre stund.

Det kan också ha med vår renovering att göra att jag inte är så pepp på just denna månaden. Det är skitigt och stökigt och dammigt överallt (både ute och inne) och jag är ensam med barnen en himla massa på kvällar och helger vilket närmast kan beskrivas som en "mysig psykisk utmaning". Men det kommer ju bli fint när det är klart, och arbetet går framåt mer än dubbelt så snabbt som vi hade räknat med så lite pepp känner man allt ändå. Jobbar mycket med målbilder just nu helt enkelt. Pinterestade målbilder på fräscha tvättstugor och kreativa pysselrum. Och spabad...

Anyway. Så här en söndagkväll vill jag nog ändå sammanfatta helgen som en av de bättre på länge. I går var jag och barnen i stan (Malmö) och träffade en stockholmsboende vän som var på besök med sin tvååring. Det är ju egentligen den bästa sortens besök, när man får träffa nån som bort långt borta och man inte ser så ofta, men de bor inte hos en själv så man behöver inte stå för någon markservice och kan ses en stund och inte en hel helg No offence, hade gärna spenderat en hel helg ihop Cedis, men alltså LIVET! Man har ju så mycket att fixa med på helgerna! Tvätt, städ, mat, ja allt man inte hinner på vardagkvällar när man heter Caroline och somnar med barnen vid nattingen kl 19.30 fyra av fem kvällar i veckan. Då hinns det inte med mycket tvätt kan jag säga.

HURSOMHELST. Det jag skulle komma till var att vi åt lunch ihop på Surf Shack på Ribersborg och det var förvånansvärt härligt och jag hade typ noll stresspåslag trots att jag var själv med båda kidsen på (ytterst barnvänlig) restaurang. Men alltså, det är sån skillnad nu när det är lite större! När man kan prata med dem och de med mig. Ingen som skriker och slänger sig på golvet. De börjar bli civiliserade helt enkelt. Plus att jag var rutinerad mamma och hade målarböcker och pennor från TGR med mig. Den tanken jag haft tusen gånger när man väl sitter vid bordet. "Varför har jag ingen målarbok med?" Denna gången hade jag det. Woop woop.

Sen tänkte vi gå ut och leka i parken i solen. Tills vi kom ut i solen och insåg att den inte var alls varm. Då gick vi in på Tekniska museet istället. Bra val. Barnvänligt, springvänligt, lagom mycket folk. Jag blev av med barnen ett par gånger men inte så någon av oss hann börja gråta. Då räknas det kanske inte ens som att bli av med dem? 

Efter museet tog vi ett varv runt parken för att söva minsta barnet, men den enda som somnade var mitt barn som egentligen slutat sova på dagen. Well. Ibland får man göra undantag. Sen gick vi till saluhallen och fikade. Inte optimala stället en lördag med två barnvagnar, och normalt sett skulle jag nog backat och gått någon annanstans, men jag vet inte vad som hänt med mitt mammapsyke men jag brydde mig faktiskt inte om de himlande ögonen när vi plöjde in och placerade vagnar mitt i serveringen. Jag betalar lika mycket för min fika som någon annan, om de har problem med att jag tar upp plats så kan de gå nån annanstans. Så hade jag ALDRIG känt för fyra år sen med en halvårsgammal Love i vagnen. Tack och lov för att ängslighet avtar med tiden :)

Ja. Det var den lördagen. Sen åkte vi hem och kollapsade av trötthet så att Erkan fick gå och köpa potatissallad och grillad kyckling till kvällsmat. Jag somnade först i familjen klockan åtta i soffan, hörde mello-signaturen nånstans i periferin. Kan hända att jag haft ett liiiitet utmattande stresspåslag under dagen ändå, även om jag inte tänkt på det så värst.

Och så kom söndagen. Sovmorgon. Det kändes som att klockan var 10 minst när loppan vaknade till, men hon var halv 8. Och då hade jag visserligen sovit nästan 12 timmar så konstigt vore det väl om jag inte var utvilad. Sol idag igen och ett hel i komplett kaos. Erik var redan ute och (renoverings)jobbade när jag kom ner. Inget sällskap med kidsen idag heller alltså...
Men strax innan lunch kom iallafall farbror Niklas på besök och tog med kidsen ut en runda med lådcykeln. Lite lekplatshäng och sånt där som man som novis barnpassare kan erbjuda sig en söndag i smällkalla Februari utan att ha en aning om vad man egentligen säger. (Men han fick middag sen, så jag fick inte dåligt samvete. ) Love var på sitt mest ocharmiga humör som pendlade som en berg och dal bana mellan solstråle och åskmoln. Konstant missförstådd och ett evigt gnäll. "Varför måste man gå uuuut?" lät istället "Varför måste man gå iiiin?" en timma senare. Den nivån alltså.

Efter att Niklas vinkat hejdå tog jag barnen en snabb tur till biblioteket för att låna lite böcker. Kände att det annars fanns en hög risk för kopiösa mångder tv tittande resten av dagen. Eftersom vi var där en kvart innan stängning fick vi med oss allehanda intressanta böcker hem, ihoprafsade i nån sorts lugn (pga biblioteksmiljön) stress, men det blev ganska bra ändå Den största överraskningen var nog att Love plockat åt sig en läsebok med kapitel, och att det gick jättebra att läsa den! Det behövde inte vara bilder på varje sida utan han hängde med i storyn ändå, och han tyckte det var såå häftigt att man skulle vika ner hörnet på sidan (obs, det var redan vikt, jag gjorde INTE nya hundöron i en lånebok) för att man sen skulle kunna hitta var man slutat läsa tidigare. Så nu har vi läst fyra kapitel i en bok om superhjälten Brune, och i morgon fortsätter vi med kapitel fem. Alltså det känns som en helt ny värld öppnar sig! Hejdå bilderböcker, hej läseböcker! Tjuho!

Och nu ska jag, eftersom jag för en gångs skull inte sover trots att barnen gör det, läsa ett par kapitel i boken som jag lånade till mig själv idag. DET är väl ändå en bra avslutning på veckan!

puss och hej!

Typ hela November...

Hej! Hittade det här inlägget som jag påbörjat genom att lägga in bilder i men sen har det inte blivit av att jag fyllt på med text, så det gör jag nu. Det går tillbaka ett par veckor, närmare bestämt till helgen 10-12 November. Då åkte vi till Stockholm för att gå på bröllop, och barnen fick vara hemma med barnvakt i två nätter för första gången. Mycket blandade känslor inför det, speciellt eftersom båda barnen sovit väldigt oroligt de senaste veckorna och vaknat varje natt och velat sova hos oss. Samtidigt var det just två nätter med ostörd sömn som kändes som högsta vinsten på listan med hela resan. No offence, det är kul att gå på bröllop, men att sova ostört, varav en natt på femstjärnigt hotell, ja alltså det är inte mycket som slår det i en småbarnsförälders liv. 

Och dessutom känslan av 100% egentid. Inte sån där "dåligt samvete egentid" som det blir ibland när man passar på att göra ett ärende på stan innan man kör och hämtar barnen faaast att man ju inte får ha barnen på förskolan mer än preciiis den tid man är på jobbet plus restiden. Men nu var de inte på förskolan. De var hemma med sin farmor och hade det hur bra som helst. Och jag satt på ett halvfullt flygplan och drack kaffe och läste min favorittidning (yep, I'm a geek...).

IMG_9906.JPG

Så, första natten i Hufvudstaden sov vi hos Niklas å Challe (Eriks lillebror och hans fruga). Mitt flyg landade vid nio, så jag var hos dem vid tio, men då var grabbarna på fotboll (nån match mot Italien tror jag att det var...?) och Challe var ute och käkade med vänner. Men jag gjorde mig hemmastadd på nån minut...

IMG_0058.JPG

Sen droppade de andra in efter hand och vi satt och snackade till långt in på småtimmarna. Mysigt!

Dagen därpå var det dags att gå all in på saker som man (vi) som småbarnsföräldrar aldrig gör, eller åtminstone aldrig njuter av att göra om barnen är med. Först gick vi ut och åt frukost. Hallelulja säger jag och låter bilden på min frukost tala för sig själv:

IMG_9907.JPG

Sedan var det dags för aktivitet nummer två; strosa på stan. Planlöst. Gå in där man blir sugen på att gå in utan att fundera över om det är trappor in till butiken, om det är för mycket folk för att ha en vagn, om det finns värdefulla saker som skulle kunna rivas ner hyfsat enkelt av en fyra/tvååring, om där finns toalett för panikbesök, osv... När väl känslan över att ha glömt något (någon) försvann efter ett tag så var också detta helt jäkla underbart. Blev så himla inspirerad när jag faktiskt kunde fokusera på sakerna i butiken och inte bara på att "göra det jag ska" och komma ut så snabbt som möjligt igen. Det var mycket inredning på agendan för vår del. Vi besökte till exempel IKEAs köksbutik i centrala stan för lite ideer och tankar, och jag träffade på en före detta kollega där så det var himla trevligt. Och mycket bra inspiration!

IMG_9909.JPG

Lade märke till hur snyggt golvet var i HM Home butiken...

IMG_9917.JPG

Och så förfasades vi lite över det utbrända huset på Biblioteksgatan (?) som troligtvis inte kommer kunna räddas. Det måste varit en otrolig brand så mitt i stan...sorgligt som attan.

IMG_9916.JPG

Och efter en massa mer strosande i höstkylan gick vi tillbaka och hämtade våra grejer innan jag och Erkan skulle checka in på hotellet. Nobis hotell för övrigt. Med den här utsikten från rummet:

IMG_9938.JPG

Säger inte att det är nån jättespännande view, säger bara att det var så hiimla skönt att bo mitt i stan, och dessutom på promenadavstånd från vigseln senare på eftermiddagen (i Livrustkammaren) och festen på natten (på Konstnärsföreningen). Men själva bröllopet får faktiskt ett eget inlägg. Det är det liksom värt.

Och ja, sen gick helgen. Fest. Sovmorgon. Hotellfrukost. Mer kylslaget promenerande i vackra Stockholm. Och så flyget hem på eftermiddagen. Hem till två barn som sovit gott hela nätterna i två nätter (givetvis) och haft superroliga dagar med fågelholksbygge och besök på Den Blå Planet. Så himla bra ju!

Och sen tog det två dagar med massor av jobb för min del innan resten av veckan fick ägnas åt magsjuke-VAB. Och senare även magsjuka.
Livets kontraster va?

IMG_9991.JPG

Men för att summera lite så var det en himlans bra helg alltså. På alla sätt. Jag som mest har ojjat mig och inte varit särskilt sugen på att mecka med en hel helg borta får helt klart erkänna att mina låga förväntningar blev bortsopade. Jag gillar ju inte att flyga ensam, blir så himla stressad helt enkelt för att jag är ovan vid det, och speciellt som nu när jag skulle checka in bagage. Och när min telefon dog precis när jag satte mig i bilen och skulle börja köra mot Sturup var det ju inte precis så att min puls gick ner. Det var ju ändå min telefon med mitt boardingkort/bokningsnummer och med GPSen till flygplatsen. Och någon bil-laddare hade jag inte heller...I såna stunder är jag glad att jag även har en jobbmobil och inte kombinerar den med min privata i en telefon utan har två separata. Så jobbmobilen fick följa med. Och sen gick ju resten av resan lätt som en plätt. Var riktigt mysigt till och med. Och skönt att vara ensam. Ingen som klättrar på en, tjatar på en, ingen annan att ha koll på och ansvar för. Ibland är det skönt att vara lite fri från allt det där. Hur mycket man än älskar dem så skadar det inte med ett break då och då. Det var min learning för helgen. Gracias.

 

Me, myself and the kiddos

Ensam hemma. Vet inte ens vad jag ska skriva om det, mer än att det är konstigt att man kan känna sig ännu mer ensam nuförtiden trots att jag har två barn hemma också. Men ansvaret för dem blir så påtagligt när man är själv. Jag brukar aldrig fundera över "tänk om..." men nu har jag kommit på mig själv med att göra det flera gånger bara i eftermiddag. Ser olyckor framför mig och funderar på hur jag skulle göra, funderar på om de inte känns lite varma, kanske är de sjuka? Lägger märke till trafiken på gatan på ett annat sätt, osv. Är mer på helspänn helt enkelt. 

Inte hjälper det ju ett dugg att lillan är ett praktexempel på en tvåårig tjej och skriker efter pappa så fort hon kan. När vi skjutsade Erik till flyget i morse blev hon ledsen så fort han klev ur bilen och hon förstod att han inte skulle med hem, och hon blev ledsen när vi lagt på efter att ha face-timeat ikväll också. Pappas tjej alltså. Och en typisk tvååring med oförklarliga raseriutbrött som inte är av denna värld, följt av otroliga uppvisningar av kunskaper hon har fått som över en natt, som att hämta, öppna och hälla upp fil och mjölk till sig själv, eller klä på sig i princip alla kläderna. Det är så fascinerande med barns utveckling alltså, ett verkligt privilegium att få följa på nära håll. 

Nu har jag precis kollat på några avsnitt Greys Anatomy (säsong 13 är riktigt bra!) och ätit glass-slattar så jag är lätt illamående, och nu ska jag gå upp och krypa ner mellan mina två små gosungar och bara njuta. Det är iallafall en fördel med att vara ensam hemma; vi får gott om plats i dubbelsängen alla tre! :) 

Allhelgonahelgen

Så var det helg igen. Eftersom jag tog ledigt i fredags pga att barnen (jag) behövde lite höstlov så var vi redan nedvarvade i lördags. Hade en jättemysig fredag för övrigt, med bebisbesök (och mamman också såklart) inklusive lunch och husvisning. Ja av vårt hus alltså. Det är fortfarande en hel del vänner som inte hunnit komma hit och kolla, och eftersom just den här vännen flyttar in i sitt eget (nybyggda) hus till våren så hade vi såklart en del att diskutera.

Efter fredag kommer ju lördag och efter en skön sovmorgon (till halv nio) där barnen lekte själva på sitt lekrum utan att slå ihjäl varann, kom barnens farfar med frallor och vi åt frukost ihop. Sen gick Erik och farfar ner i gruvan, nej jag menar förstås källaren, och jobbade där typ resten av dagen. Men nu är det äntligen klart för att ringa hit nån som kan gjuta en ny platta! Utgrävning, isolering, dragning av avlopp, armering, golvvärme utplacerad. Ja check på allt det där! Det har tagit sin lilla tid (projektet inleddes lite spontant i Maj) men nu ser vi ljuset i tunneln. 

Anyway, jag var själv med barnen hela lördagen då alltså. Härliga ungar. Speciellt Nea är i en otroligt självständig fas just nu där jag som mamma i princip inte har nånting att säga till om. Så här såg hon ut när vi gick från affären till exempel, efter att ha handlat lördagsgodis och hon fick ett bryt för att hon inte fick smaka innan vi hade betalat. Då åkte kläder och jacka av och skulle definitivt inte på igen...well, det är ju iallafall inte snö ute ännu...

IMG_9866.JPG

Efter intag av middag och lördagsgodis behövde både jag och barnen rastas och det blev en tur till Furet i Lomma. Det är en liten skog som ligger precis vid kyrkan. Nea däckade direkt i vagnen och Love sprang omkring och lekte att han var Maui med sin maui-krok. Han har för övrigt sett Vaiana filmen 3,5 gånger den här helgen. Helt besatt. 

IMG_9870.JPG

Frisk luft. Hallelulja! Och jag ser på min rynkiga panna (hej 35-nästa-år!) att jag är en sån som nog borde ha lugg. Men vet ni det skiter jag i. Dels är det så mycket fix med lugg. Och det får mig att se ännu tantigare ut än med rynkor. Och jag har typ haft tre finnar under hela min livstid, jag behövde aldrig noja över sånt under tonåren. Så det är klart att jag får rynkor istället då. Karma och sånt där liksom. Men vem orkar bry sig? Jag väljer att se det som att jag är en kritisk person som tänker mycket och lägger pannan i djupa veck och det får konsekvenser. Dessutom så ser ju inte jag själv rynkorna, så jag störs ju inte av dem... Det kunde varit värre. 

 Klätterapan &lt;3

Klätterapan <3

Sen på hemvägen gick vi inom kyrkogården som ligger precis där vi parkerade bilen. Det var ju allhelgona afton och massor med folk, och otroligt vackert och stämningsfullt med alla blommor och levande ljus. Jag kom att tänka på alla de gånger min farmor hämtade upp mig hemma när jag var liten, och så åkte vi en liten "tour" till de kyrkogårdar i närheten där hon hade släktgravar som hon skötte om. Det är en sån konstig grej egentligen, vem tar med sitt barnbarn till kyrkogården för lite kvalitetstid, men för mig är det jättefina minnen. Hon berättade historier om de släktingar som låg begravda på de platser vi besökte, och så tittade vi på blommor såklart eftersom min farmor hade en blomsteraffär och kunde väldigt mycket om blommor. Ibland förbarmade vi oss över någon stackars misskött grav och piffade till den också trots att vi inte visste vems den var. Och det är nog därför jag känner mig så himla bekväm på kyrkogårdar, jag älskar lugnet och stämningen och att det är så vackert och prydligt (för det mesta). Ett tag när jag var mindre ville jag till och med bli kyrkogårdsvaktmästare. Kan fortfarande känna att det hade varit ett helt okej jobb...

IMG_9883.JPG

Men vi kom fram till att barnen (lyckligtvis) ännu inte har någon närstående som gått bort som vi kunde tända ett ljus för, så de ljus jag hade med tände vi för en fågel vi hittat överkörd på vår gata en gång, en ekorre som vi begravde i trädgården i våras, och så för Vaianas farmor såklart, för hon dör ju i filmen. Klart hon också måste få ett ljus då. :) 

IMG_9881.JPG

På kvällen sen blev det varma mackor och det var inte igår så det var faktiskt ruskigt gott. Särskilt ihop med årets första julmust! 

Idag är det stora röjardagen för min del. Dammsuga, tvätta, packa upp övernattningsväska från i torsdags när vi sov i Helsingborg, stryka, preppa inför veckan som kommer och så ska vi äntligen packa ner alla Halloweendekorationer som vi har haft uppe nu i tre veckor...finally! 

Hoppas ni också har en bra söndag! <3

The day of Love

Idag har den här lilla stjärnan namnsdag. Love. Min loverboy. Tänk att han har varit så här himla liten! Han ser ju helt annorlunda ut, och ändå precis likadan. Livet va...

DSC_0978.JPG
DSC_0963_2.jpg
DSC_0977.JPG
DSC_0989.JPG
DSC_1003_2.jpg

Dessa bilder är tagna i Januari 2015. Han är alltså nästan 1,5 år gammal, och vi har nog precis vid den här tiden fått veta att Love ska bli storebror. Den här lille plutten! Jisses... Det känns verkligen som en helt annan tid. Ett annat liv. Så mycket som har hänt sen dess. 

Anyway. Det fick bli en liten present på väg hem från jobbet för att fira världens finaste namn. Tänk att heta Kärlek; vilken gåva va? Det kan ju inte gå snett för den killen, eller hur, haha!  
Hur som helst så blev det en bok om en Gris på dagis. En fin story med många detaljerade bilder. Och ganska lång. Så dagens absolut mysigaste stund varade lite längre idag. Att ligga och läsa och sjunga och mysa med sina barn när de ska sova. Lyssna på deras funderingar. Känna igen sig i frustrationen när boken är slut och det är dags att släcka lampan. Torka krokodiltårar och börja sjunga en vaggvisa trots att den stora inte vill. Den lilla vill alltid. Lille katt. Varje kväll. Och så ska täcket vara av. Eller kanske på? Nej, definitivt av. Bara lite på fötterna... Känna hur andetagen blir tyngre. Armarna domnar bort sakta men säkert, och där ligger jag i mörkret och fån-ler med hela kroppen full av tacksamhet. 

Att vara deras trygghet. Deras värmare. Klappare. Busare. Mysare. Pussare. Att finnas för dem. Det är det som är den stora meningen. 

Om statusläget och helgens lista

Hej hej, minns ni mej? Nu är jag tillbaka. Faktiskt. Tänker låtsas som ingenting och bara fortsätta blogga, fast att det varit jäkligt inkonsekvent det senaste året. Men ja…livet och sånt har kommit emellan. Skit i det, nu kör vi vidare.

Just nu. Söndag kväll. Har haft en otroligt produktiv helg och spenderat massa tid med min familj. Bara min egen familj den här helgen, till skillnad från förra helgen när vi hade kalas för Nea och massa släkt hemma hela lördagen. Men denna helgen har det bara varit vi och det har varit så himla skönt. Jag älskar min släkt och jag älskar att ha kalas, men helgerna är så himla värdefulla just nu. Återhämtningstid. Hahaha. Kom på mig själv i samma stund jag skrivit färdigt det ordet. Det finns inte så mycket återhämtning under våra helger egentligen, man är snarare helt slut så här på söndagskvällen. Men det är i alla fall annan input än under veckorna. Inte så många tider att passa, inte långa ”att-göra” listor och…äh. Vilket svammel igen. Jag inbillar mig kanske att det är så, men just nu i livet är ”att göra” listorna för privatlivet nästan längre än de på jobbet. Allt som måste fixas, bokas, ordnas, lagas, planeras, tvättas, städas, organiseras, och underhållas står mig över huvudet helt ärligt. Aldrig tillräckligt. Aldrig färdigt. 

MEN, idag har vi i alla fall fått en liten, liten skymt av framtiden. En delseger, helt klart. Vi har renoverat och fixat klart i Loves rum och det blev SÅ bra så jag vill bara vara där inne hela tiden och aldrig gå ut. Som taget ur vilken inredningstidning eller tv-program som helst! Jag ska göra ett inlägg om bara det rummet och hur vi tänkte/gjorde, men här är iallafall en liten sneak peek: 

IMG_9630.JPG

Tänk när alla rum i hela huset ger samma känsla som man får när man går in på det rummet nu, DÅ är vi i mål. Det är en bit kvar, men nu har vi iallafall sett hur bra vi kan få till det och fått lite ny inspiration. Det behöver man kan jag säga, med tanke på att vi just nu också har rum i huset som ser ut så här:

IMG_9605.JPG

 

Ok, jag tänkte sammanfatta helgen med en kort lista innan sängen kallar för min del:

Helgens bästa
Söndagsmiddagen. Köttfärslimpa, sås och potatis. Kokta morötter och broccoli. Rårörda lingon. Ett glas rött. Och päronglass med mjölkchoklad till dessert. Det var SÅ värt all disk. 

Helgens uteliv
I fredags gick hela familjen till bageriet efter hämtning, köpte med oss fika och satte oss nere i solen i hamnen. Av en slump var det en båt som skulle tas upp precis då, och det är underhållning vi (jag och Erkan) gillar att roa oss med. En tradition dessutom, det brukar bli nån båtupptagningsspaning varje säsong.
I övrigt har det ju varit en himla fin helg förutom nån liten skur idag, så det har blivit lekplatshäng, rabattrensning, en stund i solstolen (!) och så hade jag och Linnea Knytte idag i Alnarpsparken. Herregud så fint där är nu på hösten. Och fem minuter bort ligger den ju bara, varför är vi inte där oftare? 

Helgens sämsta
Det blir utan konkurrens den RÅTTA som Erik och Love hittade i källaren innan idag. Intrasslad i ett madrassöverdrag och stendöd. Stinkande och sjukt äcklig. Alltså tänk om det finns fler!?! 

Helgens fyraåring
Love var så himla duktig idag när han var med mig på Nova för att köpa hyllor på Miljögården och sen diverse vinteroutfitattiraljer på Stadium. Det var massor av folk (konsekvensen av regn + lönehelg) och långa köer men han bara fann sig i det. Inget gnäll, bus, tjat eller annat strul. Det har vi å andra sidan fått fullt tillräckligt av från honom när vi är på hemmaplan, men det känns ändå skönt att få en bekräftelse på att han kan uppföra sig bland folk åtminstone. Och så har han myntat ett nytt begrepp i familjens interna ordbok: "kallingarbyxor". Långkalsonger alltså. Hur gulligt? Klart att man ska säga kallingarbyxor istället! 

Helgens tvååring
Har från ingenstans plötslig börjat äta havregrynsgröt, och det trots att ingen annan i familjen skulle ha det i morse. Hennes första mening varje dag är fortfarande ”äsa bok”, och på helgerna är det så himla fint att faktiskt kunna ta sig den stunden att läsa både en och två böcker innan man går upp och gör frukost. 

Helgens egentid
Hann lyssna på halva ”säker stil” podden medan jag röjde undan i köket efter middagen idag. Och så i lördags kväll, när jag insåg att ”Scott & Bailey” är tillbaka på SVT play. Min favvoserie just nu, lagom intelligenskrävande. 


Nästa vecka dårå? Full rulle igen. Massor att komma i kapp på jobbet efter förra veckans team möte i Båstad. På hemmaplan så är det Eriks födelsedag på onsdag, så det lär bli lite firande till helgen. Och jag har bokat in lunchträning fyra dagar den här veckan. Får se om jag lyckas få till det!

DSC_0852.JPG

Sa jag att Hotell Riviera Strand har typ den godaste mat jag ätit på ett hotell, och en MJUKGLASSMASKIN till eftermiddagsfikat? Halle-fakkin-lulja och hej hej lunchträningen nästa vecka som sagt! :) 

Hej hösten!

Wow, pang bom sa det typ bara och så var det höst. Nu har det typ regnat i en vecka, det är full rulle på jobbet, snoret har börjat rinna och halsarna klia på typ alla i familjen, och temperaturen inne i vårt hus är lägre än ute. Höst alltså. Höst i vårt renoveringsobjekt med underdimensionerat värmesystem. Brrr! Tur vi har öppen spis. Men steg för steg ska vi nog få rätsida på det, just nu är entrén/farstun helt uppochner och Erik har rivit ner taket och isolerat, och snart ska där målas och läggas in nytt golv. 

Idag hade vi också första omgången med Knytte jag och Linnea, och det var jättemysigt!. Jag har ju gått och blivit knytteledare i friluftsfrämjandet såhär på gamla dar, och första mötet var idag. Vi var ett gäng med tio barn födda -15 med en förälder var och så spenderade vi 1,5 timme på stranden i Bjärred vid långa bryggan med att leta snäckor, leka lekar, sjunga och inte minst FIKA! Sen somnade Nea i bilen hem och eftersom Erik och Love är på kalas så passar jag på att njuta en liten stund av tystnaden här hemma. 

Eftersom vi varit borta i princip varje helg den senaste månaden så ligger vi rätt back när det kommer till tvätt, städ, matlagning, och allmänt fix här hemma så det blir en del såna projekt för eftermiddagen. Sen har grannarna bjudit på middag så jag ska bara svänga ihop en dessert och sen går vi bort dit. 

Ändå rätt härligt med höst va! ? :)

Livet som lediga

En semesterupdate kanske vore på sin plats? 

Vi gör inte mycket vi alltså. Och ändå går tiden så snabbt. Har snart varit lediga i tre veckor nu, minus några diffusa dagar där i början när vi fick jobba lite både jag och Erkan. Men två veckor då, två veckor har vi iallafall varit helt lediga tillsammans. Hela familjen. 

Vi har varit i Torekov. Nästan fyra dagar blev det i denna pärla, i en stuga nära Spa:t som Eriks jobb äger. Och vi hade med oss ett extrabarn i form av kusin Mahtilda som är snart 12 år och en ypperlig barnvakt/underhållare/idol. Vilken grej alltså, att ha sina barn med sig och umgås med dem, men ändå få äta middag i lugn och ro, ta en dusch utan skrik utanför dörren, slippa spela memory i timmar, och dessutom ha nattningar som tar en kvart ungefär eftersom någon har spelat fotboll, hjulat, brottats och målat i målarbok med barnen hela dagen. How lovely! Och så var jag på spa. 50 minuters Hawaiiansk massage. Himmelriket för en trött mami.

Vädret var ju sisådär om man nu ska klaga på nånting. Sol, men blåsigt och kallt och lite regnskurar då och då. Det blev ett bad, men inte mer tyvärr. Fiska krabbor lyckades vi också få till, trots att det blåste så vattenytan krusade sig och det var svårt att se de små klo-djuren. Men två stycken fick vi iallafall, med hjälp av mina hemmagjorda köttbullar som bete. 

I övrigt har vi bara varit hemma och skrotat. Lagt lite sten, sått lite gräs, försökt organisera en garderob, satt upp en torkvinda, tvättat en massa tvätt och lagat en massa mat. Och härom dagen när det var sol och sommarväder på riktigt så var vi så klart på stranden ett par timmar och lät barnen bada tills de var blå och utsvultna. Då gick vi hem och grillade korv och sen somnade Nea i vagnen innan jag kommit utanför vår tomt på den tänkta sövningspromenaden. Så jag kunde snabbt vända om igen och ta mig en hel timme i en solstol på gräsmattan, helt ensam hemma när killarna var och gjorde några ärenden. Alltså det var ju som att vara på spa igen. Tyst, varmt och helt underbart. Somnade till och med en liten stund där i solvärmen. Vem vet när det kommer hända igen...ah! Det minnet sparar jag i en liten ask i hjärnan så jag kan plocka fram det i novembermörkret. 

Vad har vi mer gjort? Haft en del besök såklart. Många som vill hänga i förorten och spana in huset :). Min syster har varit här med Mahtilda igen, min kompis Lina med sin dotter Ellen var här en dag när Lomma visade sin sunny side up, Ann Marie och Bengt hängde med till Lommabodarna på pizza en fin kväll, Niklas å Challe inledde sin semester här med grillad lax och mojitos, Julle å Bettan och Martin och Wille kom inom på jordgubbspaus efter en tyklandstripp. Och idag kommer mormor och morfar. Dagens väder inbjuder till att sätta lister på ovanvåningen och baka kanelbullar på nedervåningen. Men ja, vi har nästan haft påhälsning varje dag faktiskt. Precis som vi vill ha det. Bara kom, vi är hemma :).

 Det här är en sommar då vi njuter av vårt hus i vår lilla by med vår lilla familj. Svårare än så behöver det ju faktiskt inte vara. 

Sista dagen i Juni

Japp, det är sista dagen i Juni idag och här hemma kör vi Friday rainy mood. I morse blev det nog rekord I snoozning här hemma. Sov I stora sängen med en gosesnos på var sida om mig och så fort jag rörde mig I en ansats att gå upp så kröp de bara ännu närmre mig i sömnen med sina varma små mjuka kroppar. Det är i såna stunder man känner att man är lyckligt lottad och att ingen stress ska komma och få förstöra den känslan. Så det blev sen lämning på föris idag och jag fick ta mitt telefonmöte på morgonen hemifrån. Funkar ju precis lika bra faktiskt.  

 Regn, regn, regn på nya och nästan klara terrassen

Regn, regn, regn på nya och nästan klara terrassen

Det är så himla blandade känslor inför semestern nu. Jag har så mycket på gång som jag vill styra upp i höst och som jag vill börja greja med redan nu när inspirationen är på topp och det är lugnt med möten och sånt eftersom folk har börjat försvinna på semester. Men samtidigt så är ju jag också väldigt trött som jag ju har nämnt tidigare. För att inte tala om familjen. Det första Love sa när han vaknade i morse var "är det sommarlov nu"? Och jag fick tyvärr göra honom besviken genom att berätta att det är en hel dag kvar tills dess :)

 Fredagsbukett med leftover blomster från midsommar.

Fredagsbukett med leftover blomster från midsommar.

Dagens plan är att jag ska jobba undan lite här nu och sen måste jag ta en sväng till banken och lämna in den sista påsen med mynt som vi skapat ihop här hemma, suck. Den här "kontantuppdateringen" som pågår i Sverige just nu kunde ju skötts på såå mycket smidigare sätt, men det är väl bara att gilla läget. Och inte svära för mycket när man hittar massa mynt hemma framöver som man bara får kasta rakt i soporna då...

Sen planerar jag tidig hämtning av barn, hem och piffa lite och så ska vi göra pizza tänkte jag och ha det mysigt när pappa äntligen kommer hem från Kina! Kunde ju inte blivit en bättre start på semestern faktiskt.

Med näsan ovanför vattenytan

Nu är det countdown på riktigt. Två dagar kvar på jobbet innan semestern. Två dagar kvar innan Erik kommer hem igen. I can do it!

 Om Love kan så borde väl jag också klara att hålla huvudet ovanför vattenytan ;)

Om Love kan så borde väl jag också klara att hålla huvudet ovanför vattenytan ;)

Har varit på konferens med jobbet tis-ons och känner mig både inspirerad och glad och peppad för att jag har så himla fina kollegor och ett så himla roligt jobb, samtidigt som jag verkligen är TRÖTT nu. Jag behöver en riktig paus. Landa lite med min familj i vårt hus i vårt nya samhälle. Bo in oss. Spendera tid tillsammans. Det känns som att det var otroligt längesen vi gjorde saker ihop alla fyra. Bortsett från veckan i fjällen i Mars så var det typ förra sommaren. Resten av året har bara handlat om renovering, flytt och mer renovering. Men nu blir det paus på den fronten. I sommar ska vi fixa och pyssla och komma i ordning, men inte bygga och riva och stressa. Inte fara och flänga och slita och jobba. Inga hantverkare. Bara roligt grejande; typ måla lite, sätta upp tavlor, fixa lampor, skapa hemtrevnad helt enkelt. Tillsammans! <3 Med många pauser för glass, bad, lekplatser, studsmatta och bollsparkande. 

Hej hej semestern, vi längtar efter dig! 

Ledig fredag

Den här selfien tog jag i går kväll. Så trött, men så nöjd med dagen.

Barnen badade i badkaret, ytterst välbehövligt efter en heldag på föris med avslutningsfirande, och sedan ytterligare firande efter hämtningsdags med picnic för alla föräldrar och syskon. Massa lek och stoj och stim, och ett jättebra tillfälle att träffa de andra föräldrarna och få ett hum om vem som hör ihop med vilket barn. Dessutom gjorde Love teater-debut, han hade till och med en replik som han läste högt och tydligt. Ah, den stoltheten i mammahjärtat! Dramaten nästa! :) <3 

IMG_8483.JPG

Min dag hade också varit lång, på jobbet. Vi hade teamdag med min avdelning på ca 20 personer, och jag hade fått en hel timme att prata om mitt jobb och vad jag gör och planerar göra till hösten. Jag är inte van vid att få så mycket tid att prata om "mina" grejer, så jag ville verkligen ta chansen och göra något bra, och hade alltså lagt mycket tid på att förbereda mig. Och det gick så bra! Jag fick fram vad jag ville, fick bra frågor och förslag, och massa pepp och uppskattning efteråt. Himla skönt. 

Men idag känner jag mig minst sagt bakis. Nacken spänner efter många långa timmar vid datorn den här veckan, och när Love väckte mig vid halv sju i morse var jag allt annat än pigg. Ligger back några timmar på sömnkontot fortfarande känner jag. Så skönt då att vi kan vara hemma och skrota idag. Föris är stängt och jag har tagit ledigt. Regnet hänger i luften och vi har inte en endaste plan för idag. Tar det som det kommer. Kanske bygger vi en koja? Kanske går vi ner till stranden? Kanske bakar vi något gott till eftermiddagsfika? Spelar lite spel? Eller så bråkar kidsen hela dagen och stökar ner ännu mer överallt här hemma (är det ens möjligt?) och matvägrar och är allmänt jobbiga. Det är också troligt. 

Hur som helst så är det fredag. Det kan iallafall ingen ändra på. 

Hemma-helg

Helgen som nyss passerade bjöd på mer sol än väntat, och jag har gjort mitt bästa för att "lommifiera" mig hela helgen skulle jag vilja säga.

I fredags kom mannen hem med smörgåstårta till oss vuxna, och barnen fick favoriten fiskpinnar. Win-win! Ingen behövde laga mat, alla blev mätta och glada. Dessutom somnade barnen I hyfsad till för en gångs skull (läggningarna är HEMSKA just nu, never-ending-stories varenda kväll), så jag började kolla på en serie på Netflix som visade sig vara riktigt bra. "River" med Stellan Skarsgård i huvudrollen. En säsong bara, typ åtta avsnitt eller så. Jag fastnade och kollade till klockan två, och kunde sen inte somna på ytterligare 1,5 timma då Pinterest tog över mitt fokus...

 Flytande frulle

Flytande frulle

 Favoritjuicen just nu....mmm!

Favoritjuicen just nu....mmm!

 

Pigg och glad på lördagsmorgonen alltså (not) men vad gör det när man ska gå på barnkalas!? Eh.. Ja. Jo men jag och Love gick på kalas-premiär I Lomma hos en föris-kompis och det var trevligt! Korv och glass och lekar och studsmatta. Of course.

På eftermiddagen fortsatte vi "inte-laga-mat konceptet" och stack ner till hamnen och mat-bodarna I Lomma. Fick ett härligt bord i kvällssolen, god mat, glada barn som uppförde sig (!?) och en allmänt fin kväll. Fick nypa mig lite I armen när jag kom på att vi faktiskt bor här, på cykelavstånd till restaurangerna och sommarstadskänslan.

 Luftade lådcykeln

Luftade lådcykeln

 Lomma &lt;3

Lomma <3

 

I söndags hade vi heller inga konkreta planer mer än att jobba vidare med terassbygge och försöka komma i ordning på ovanvåningen. Efter lunch gick vi över till grannarna som har barn i Loves ålder (och större studsmatta än vi) och hängde sen där i ett par timmar. Träffade fler grannar och deras barn som tittade in och lekte, och hade det allmänt gött. Det känns som att vi ligger i startgroparna för en riktigt fin och bra Lommasommar skulle jag vilja säga!

Kvällen avslutades med att jag gjorde lasagne när resten av familjen var hos farmor och farfar och lämnade/hämtade grejer. Planen var att barnen sen skulle somna i bilen hem, men det fungerade bara på 50% av dem. Linnea var inte intresserad av att sova alls, möjligtvis av att titta på lite "kotte" (Totte) på Youtube, men annars ville hon inte ligga still. Det resulterade i att jag vaknade kl 23.20 (då sov hon också som tur var) och gick ner och borstade tänderna. Ingen lasagne till mig idag alltså. Middag är ju ändå överskattat...hm.

 

 

Zooma ut

Måndag kväll. Brukar vara en bra kväll, ofta veckans bästa kväll faktiskt. Vi lägger vars ett barn vid sju-halv åtta snåret och sen åker Erik iväg och tränar med några kompisar så jag får skönaste egentiden på hemmaplan. Så brukar det vara. Så var det inte idag. 

Idag var det stök och irritation från att jag kom hem vid sextiden. E och barnen hade varit iväg en runda efter föris så vi fick snabbt fixa till en middag på rester. Sen kom Erik på att han ville fixa lite grejer innan träningen och frågade om jag kunde lägga båda barnen själv idag. Vad svarar man då för att inte spä på den redan irriterade stämningen? Det är verkligen inte enkelt att lägga båda barnen just nu eftersom de ofta har svårt att komma till ro (har börjat efter flytten, mycket nytt och förändringar som ska processas på kvällstid troligtvis) och när man försöker lägga dem samtidigt så börjar de oftast antingen bråka eller busa med varann. Men jaja, nån gång somnar de väl tänkte jag. 

Och jo, det gjorde de. Åtminstone sov de när jag vaknade vid 22.30 av att Erik kom hem. Barnen hade med största sannolikhet somnat i bilen efter föris för båda två var helt speedade vid läggning och det tog en evighet att få dem lugna. Uppenbarligen för lång tid för mina tunga ögonlock att stå emot. Ingen egentid för mig ikväll alltså. Ingen kväll alls för mig idag faktiskt. Som jag avskyr när det blir så här. Nu vet jag ju att jag troligtvis inte somnar igen förrän vid 1-2 tiden. As-irriterad. Och eventuellt tar jag med mig irritationen till i morgon bitti också, kommer på direkt när jag vaknar att jag inte "fick" någon kväll igår. 

Småbarnsåren alltså. Jag vet ju att jag kommer sakna den här tiden en dag. Att en missad kväll egentligen är som en fis i rymden. Att jag är priviligerad som fick somna i en trygg, varm säng mellan mina två friska barn. DET är ju egentligen en önskekväll. Om man zoomar ut lite så vet jag ju också det, innerst inne. ❤

IMG_7470.JPG

Sleeping beauty. Med samma frisyr som sitt lejon...❤😊 

Nedräkning

Näst sista natten i huset. Det mesta är nerpackat och nedskruvat och bortforslat redan. Våra sängar är kvar, köksmöblerna, tvn och två fåtöljer. Typ så.  

I morgon är jag och barnen lediga. Vi har sagt hejdå på förskolorna idag. Kramats, lämnat över fina små brev med personliga hälsningar till alla underbara pedagoger, åkt lite sista-minuten-pulka, fått lyckönskningar, vinkat och stängt grinden bakom oss där för sista gången. Det är tur att barnen är så små och oberörda för om de hade varit ledsna över detta vet jag inte hur jag skulle orkat. Tycker det räckte mer än väl med min egen ledsenhet idag...  

Paradoxalt nog var där två föräldrar med en liten tjej på Neas avdelning och hälsade på idag när vi hämtade. Troligtvis det barn som fått Neas plats. De såg ledsna ut, på det sättet man gör när man står inför att lämna bort sin skatt till okända människor i en okänd miljö för första gången. Och   Så kom vi och var också ledsna, fast  för helt motsatta anledningen- att vi INTE ska lämna vår skatt där längre. Det kändes så märkligt, som att våra energier skar sig totalt på den lilla ytan där inne. 

Sen gick vi och fikade och jag hade ont i magen som jag haft större delen av dagen, men det var mysigt ändå. Jag fick vila en stund när vi kom hem, och Erkan fixade med allt runtomkring som vanligt. Skruvade ner hyllor och gjorde köttfärssås samtidigt som han dammsög lite i hallen. Jag läste Babar för barnen och hajjade till över att Love orkade med att hålla fokus över en bok med så mycket text. Han har verkligen blivit så stor.  

 

Och nu är det natt. Barnen sover lugnt i sina sängar i dessa ensliga, kala sovrummen. Erkan ligger dubbelvikt i en fåtölj och snarkar, utmattad. Jag måste också sova nu. Tanka energi inför den stora flytthelgen.

Så himla, himla konstigt allt känns. Jag längtar tills det här är över och sen ska jag aldrig mer flytta. Iallafall inte på minst 20 år. 

 Sluta-på-föris-fika.  

Sluta-på-föris-fika.  

 Happy happy!  

Happy happy!  

Jul-prepps-svammel

Hej hej, tittar in här en stund mitt i julförberedelserna :) 

Tänk att det är det 23:e i morgon redan! Och jag har snart haft "jullov" en hel vecka. Helt underbart har det varit, även om man snabbt blir påmind om hur utmattande det är att umgås med sina två små kottar hela dagarna. Speciellt nu när Nea lärt sig gå och plötsligt kan springa runt och jaga sin storebror, något han uppskattar ibland och blir helt galen över ibland... ;)

Har i princip inte fått nånting alls gjort av julförberedelser i veckan, och på lördag blir vi 19 vuxna och 3 barn hos oss så man kan säga att to-do-listan är ganska lång just nu. Jag känner mig dock inte det minsta stressad, det får bli som det blir. Med så många gäster kommer det ändå bli kaos så det är ingen idé att hetsa upp sig, haha. 

Ikväll ska jag plocka undan nedervåningen så att jag kan dammsuga ordentligt i morgon, städa ur kylskåpen så de är förberedda för all julmat som kommer med gästerna på lördag (vi kör knytis. Givetvis!), svabba av toaletterna och göra ett tappert försök att rädda fudgen jag kokade häromdagen och som blev på tok för lös. Har läst på ett par ställen att man kan försöka koka om den så det testar jag, har ändå inget bättre alternativ. Sen ska jag sjunka ner i soffan framför brasan med en skumtomte eller fem och se ett avsnitt Greys Anatomy. Of course. 

I morgon ska vi ställa i ordning bord och stolar, duka, småhandla och piffa. Och så ska vi njuta av den förväntansfulla stämningen och av att vi är hemma och lediga alla fyra nu äntligen. Och jag planerar dessutom att göra något jag nog aldrig gjort på lillejul tidigare; gå och träna! Egentid deluxe. 

Och om jag får göra en liten önskelista så här i sista minuten nu innan jul så önskar jag mig väldigt mycket:

1. att vi får vara friska hela jul och nyårshelgerna. (Och gärna resten av vintern också så att flytten inte blir jobbigare än den behöver vara, men jul och nyår är ändå prio..)

2. att vi hittar vår ena bilnyckel som jag tappade/förlagt nånstans i Helsingborgstrakten i måndags. (Sååå störigt!)

3. att det kommer lite snö. Liiite bara? För stämningens skull...

Rent materiellt tror jag aldrig jag har önskat mig så lite saker som detta året faktiskt. Kanske hänger det ihop med att vi snart flyttar och jag är mer på ett "rensa-ut" humör, men jag känner också att jag faktiskt har allt jag behöver. Och så har det varit kul att följa Love denna julen när han för första gången fått paket-adventskalender. Han blir ju så otroligt glad för varje liten liten sak han fått! Så tacksam, så nöjd. En liten porslinstomte, en karta med 20 klistermärken på, eller en pruttkudde för 12 kronor så är han som en sol hela dagen. Jag har verkligen insett att det här med förväntningar och tacksamhet, det är något som jag som förälder kan styra över. Man börjar ju på noll som barn. Om han får fem julklappar i år så kommer han vara överlycklig för det. Han kommer troligtvis inte vara lyckligare om han istället får 15 julklappar, men däremot kanske han blir besviken nästa jul om han då bara får 8. Och det är klart att jag vet hundra saker jag vill ge honom som jag vet att han hade älskat att få, men på sikt- vad skapar man för nån liten människa då? Bortskämda och otacksamma barn kan vara något av det värsta jag vet, och jag hoppas att jag aldrig kommer känna att mina barn tillhör den gruppen. Visst, de har allt de behöver, och med en pappa som jobbar på ett stort leksaksföretag är det väldigt svårt att undgå att en hel del leksaker kommer in i hemmet över tid. Men vi försöker verkligen också att ge bort mycket och visa att man ska vara generös, och om det är något som Love verkligen verkligen önskar sig, ja då får han helt enkelt kämpa för det. Som i somras till exempel när han skulle lämna ifrån sig sina älskade nappar och i gengäld fick en lego-brandstation! Åh denna lycka! Som dock efter ett par dagar avbröts när han helt sonika meddelade att han ville ha tillbaka napparna och packade ihop legot i lådan igen, haha! Well, så fick det bli- han fick nappen och vi tog legot igen. Men nuuu är det dags för ett nytt försök- på lördag är det tomten himself som får äran att ta emot Loves precious nappar och då är det kanske inte helt osannolikt att legobrandstationen kommer fram igen ;)

Men alltså. Halleda. Här sitter jag och svamlar, jag ska ju tömma kyl och koka fudge!

Later folks! :)

Pepparkaksbak

På Lucia blev det pepparkaksbak så att det sprutade deg ur öronen på oss allihop. Mysigt!

 Fullt fokus på den sponsrade lille bagaren i sit Weinacht beckerei :) &nbsp;

Fullt fokus på den sponsrade lille bagaren i sit Weinacht beckerei :)  

 Fullt fokus hos den lilla bagarinnan också idag

Fullt fokus hos den lilla bagarinnan också idag

 Nom nom nom...

Nom nom nom...

 Men den här formen då!? Den har vi ju inte använt ännu!

Men den här formen då!? Den har vi ju inte använt ännu!

Och så här såg det ut för ett år sen när det bakades pepparkakor:

 En storlek mindre men fortfarande lika mycket bus i blicken &lt;3  Och inget kakel hade vi tydligen heller vid den tiden!

En storlek mindre men fortfarande lika mycket bus i blicken <3

Och inget kakel hade vi tydligen heller vid den tiden!

 Heffaklumpen bidrog inte så mycket till bakandet förra året, mer än att hon var söt förstås :)

Heffaklumpen bidrog inte så mycket till bakandet förra året, mer än att hon var söt förstås :)

Första helgen i December...

...och temat har helt klart varit JUL. Vi har varit hos min kusin med familj i Göteborg och premiärade på "Jul på Liseberg". Det var...trevligt? Ja men alltså det var ju mysigt och sådär med alla ljusen, och kändes väldigt annorlunda jämfört med hur där är på sommaren, men det kommer inte bli något nytt besök förrän barnen är betydligt större. Att köra runt en barnvagn i det folkkaoset var ingen hit, speciellt inte med ett barn i som inte alls ville sitta i vagnen utan bara bli buren. Fick muta med nästan ett helt Twix för att hon skulle sänka volymen något. Love älskade visserligen att åka karuseller och klagade inte ens över köer på upp mot en halvtimma, så det var ju kul åtminstone. Men som sagt, på tok för mycket folk. 

Resten av helgen har vi ätit gott, spelat spel, förvånats över hur bra barnen lekt med varann (rivit halva huset men knappt bråkat en enda gång! Rekord, helt klart!), bakat pepparkakor och fikat. Och så åkte vi inom GeKås på hemvägen! Köpte julgardiner, sista julkalenderpaketen, en miljon hårsnoddar och en och annan julklapp. Där var det faktiskt inte folkkaos, tvärtemot vad man skulle kunna tro. Dock ganska jobbigt ändå, återigen på grund av en envis madame som inte vill vara i nån vagn av något slag utan bara vill bli buren av sin mamma. Denna gången bestod mutan i en musikbok som spelade "Huvud, axlar, knä och tå". Om och om och om igen...

Anyway. Det har varit en fin helg och i morgon ser jag fram emot att vila upp mig på kontoret! :)

 

Trött, men jag ser iallafall ljusen

Ge mig styrka. Eller iallafall lite energi. Jag läste på Underbara Claras instagram om att hon, som nyss kommit hem från Afrika, upplevde att dagarna här hemma är som en stor, svart filt att svepa in sig i. Kan bara hålla med. Vid fyratiden blir det ju mörkt nu, man kämpar sig igenom middagskaoset och vid halv åtta är jag helt slut. Jag somnar gärna ihop med barnen vid nattning om det inte är något annat som måste göras. Tråkigt, ja, men det är väl bara att härda ut antar jag. Eller så kan man göra som jag gjorde igår när vi hade vi hade kompisar över på fredagstacos och jag, som det pannehue som jag är, drack en stor kopp kaffe klockan nio på kvällen. Sex timmar senare, vid tretiden alltså, kunde jag till slut somna. Alltså snacka om att paja allt vad dygnsrytm heter. 

Well. Idag fick jag iallafall lite sovmorgon till nio av min snälla snubbe som gick upp sju med kidsen. Efter frukost inventerade vi adventsljusstakeutbudet här hemma och kollade vad som funkade och var vi behöver komplettera. Kommer ihåg att vi inte var så engagerade i detta förra julen, men i år ska vi ju faktiskt fira hemma hos oss så då vill vi ju ha det ljust och fint i alla fönster. Så, efter att ha hunnit med lekplatshäng och lunch och lite tvätt och sånt så begav vi oss till Vellingeblomman för att spana på tomtar och köpa nya stakar. Puh, vi var inte direkt ensamma där, och då trodde vi ändå att vi var smarta och kom sent, typ en timme innan stängning. Men det gick smidigt ändå. Dyrt som attan blev det, men nu har vi ljus här i vårt hus!