Slow sunday, bebissnor och klimataktioner

Söndag. En inställd handbollsträning på grund av dubbelbokad gympasal resulterade i missnöjda, understimulerade barn under förmiddagen. Försökte spela spel men det blev mycket tårar och frustration. Tur det är fotbollsträning nu så att de iallafall får röra lite på sig idag. Bebisen blir två månader idag också. Firar det med livets första förkylning. Ni kan omöjligt förstå hur högt en minibebis kan snarka på natten om ni inte upplevt det. Tack gode gud för physiomer baby mist (nässpray för spädisar). Men jag är trött idag alltså, det erkänner jag.

 

Klockan är snart halv två och jag har inte kommit ur pyjamasen. Ska försöka få liten att somna nu och sen önskades det pannkakor till efter-fotbolls-mat. Vet inte riktigt vad man ska kalla det men på söndagar äter vi oftast frukost två gånger och sen nån sorts lunch efter fotbollsträningen. Och så middag/kvällsmat såklart. Idag har ja dock ingen aning om vad vi ska hitta på. Hoppas kunna lösa det med rester från veckan... 

 

Kom av en slump in på Greta Thunbergs instagram innan. Ni vet, tjejen som skolstrejkade utanför riksdagen för klimatet. Hon är ju så beundransvärd. Osjälvisk. Handlingskraftig. Hade ingen aning om att det är Malena Ernmans dotter förrän jag googlade henne nu, men det spelar ju ingen roll. Hon strejkar fortfarande, men bara på fredagar nu, och har skapat en hel rörelse kring detta som man kan följa på hashtaggen #fridaysforfuture   Jag funderar på hur jag kan bidra, vad jag kan göra på fredagar för att uppmärksamma klimatkrisen och dra mitt strå till stacken. Att strejka känns så passivt (och lite svårt som föräldrarledig också), jag vill göra något konkret. Och gärna involvera barnen om det går. 

Får fnula på den. 

Sent ska syndaren vakna, men bättre sent än aldrig eller hur?

Det känns som en helt ny tid är på ingång, på så många plan. Inte bara i vår familj där vi rent fysiskt blir en till vilken dag som helst. Men vi har ju också ett riksdagsval på söndag som kan komma att bli så avgörande för så stor del av våra liv de närmsta åren. Och på jobbet är det mer turbulent än det varit tidigare under mina 10 år med företaget. Jag står visserligen lite vid sidan, och känner mig relativt säker på mitt anställning, men givetvis påverkar nedskärningar och omflyttningar alla, även de som bara berörs indirekt.

 Tågpendlarutsikt. Ibland är tåget ändå ett himla bra ställe trots allt...

Tågpendlarutsikt. Ibland är tåget ändå ett himla bra ställe trots allt...

Förutom ovan nämnda så har vi ännu ett ämne som jag grunnat på en hel del på sistone, nämligen det om klimatet och miljön. Det är inte enbart på grund av valet och de debatter som pågått om dessa frågor där, utan det är mer en generell känsla som liksom gnager mer och mer. Och som blir mer och mer konkret eftersom människor omkring mig faktiskt på riktigt lägger om sina liv och blir vegetarianer eller veganer, minimalister och miljörättskämpar på olika sätt. Och från att tidigare ha smålett lite och innerst inne tänkt att "det där är väl ändå lite väl fanatiskt" så börjar jag känna att det snarare är jag som är dum i huvet som fortsätter konsumera hej vilt och nätshoppa saker jag knappt ens vill ha, kasta mängder av mat som blivit "ofräsch" varje vecka och liksom inte bry mig nämnvärt. Jag läste ett blogginlägg igår hos Emmas Vintage som handlade om just hennes planer på att lägga om sin livsstil för att dra sitt strå till stacken och förbättra miljön. Min primära tanke var att det mest på listan var fjantigt och att planeten nog inte bryr sig nämnvärt om hennes barn äter upp sina frukostmackor eller om dom kastas i sopan. Dessutom blev jag arg över att vi som individer ska behöva ha en massa klimatångest och känna att allt ligger på våra axlar, när det faktiskt är stora gemensamma politiska beslut som krävs för att göra den stora skillnaden. Så jag började googla, och lade i princip hela förmiddagen på att läsa och reflektera om klimatfrågan, individens ansvar och politikernas ansvar. (Det är ju sånt man kan göra en förmiddag när man ändå bara väntar på att bebisen ska behaga titta ut, haha.)
Anyway, vad kom jag fram till? Jo men det finns många bra tankar kring ämnet, till exempel den här artikeln och den här och inte minst den här sammanfattningen där jag framförallt tar med mig det här stycket: 

Det spelar väl ingen roll vad lilla jag gör, hela världen måste gå åt samma håll om det ska hända något.
Svar: Visst måste vi vara väldigt många som gör samma sak för att våra klimatsmarta vardagsval ska ge någon effekt. Men underskatta inte vikten av förebilder. Den första i bostadsområdet som sätter upp solceller på taket får snart efterföljare och de som provar din nya elcykel kanske snart ställer bilen och börjar cykla till jobbet. Drar du ner på din köttkonsumtion kanske fler i din närhet följer efter.
För att påverka de stora besluten krävs politiska insatser. Men när politikerna är långsamma, behövs aktiva och medvetna medborgare.

Avslutningsvis gick jag in här och gjorde WWF's Klimatkalkylator som är ett test om hur mycket jag påverkar miljön med min livsstil. Mitt resultat blev att jag lever som om vi hade 4,8 jordklot. For real!? Alltså det är ju helt absurt, vad håller jag på med? Och jag är definitivt inte någon extrem människa; jag flyger max en gång om året och då inrikes, jag använder bil ganska sporadiskt, jag är ingen shopoholic på något sätt, osv. Men ändå, en planetförstörare helt enkelt. 

Så, gardinen är upprullad, men chocken (ja, jag trodde inte jag var en sån bov) har börjar lägga sig lite och jag känner mig faktiskt väldigt pepp på att styra om. Framförallt nu när vi sätter ännu en människa till världen som ska konsumera och förbruka resurser på västerländskt manér. Och kanske tvingas leva med en klimatångest som är mångdubbelt större än vår... Jag vill inte det, jag vill att mina barn ska ha en snäll och frisk och stark planet att leva på. Krig och konflikter kommer alltid finnas, men låt oss undvika lidande i form av klimatflyktingar och ökade naturkatastrofer om vi nu har en chans att göra det. 

Jag vet inte riktigt var jag ska börja, men jag tänker att ett bra steg är att få med min man på banan här, så jag ska ta och göra den här klimatkollen ihop med honom och se vad han får för resultat och hur han reagerar. Sen finns det ju många enkla saker man kan få in som vanor snarare än undantag, som till exempel att använda lådcykeln för alla transporter inom byn, laga mer vegetariskt än kött, verkligen se till att minimera matsvinnet, sluta med den där onödiga nöjesshoppningen som knappt ens är ett nöje om jag ska vara ärlig, osv. Det där med shopping är dock en svår grej för mig som faktiskt stressar mig en hel del. Inte för att jag vill köpa saker utan för att både jag och Erik ju jobbar på företag som lever på att producera och sälja hyfsat "onödiga" saker. Om folk konsumerar mindre så behöver våra företag skära ner. Kanske försvinner våra jobb? Och jaaa, såklart är planeten viktigare än våra jobb, jag vill bara få med att det här med minskad konsumtion inte är helt enkelt att ta till sig. Men det handlar ju såklart om hållbar konsumtion, inte att ingen nånsin mer ska få köpa nånting...jag vet. Men det är ändå komplicerat.
 

 En liten liten Love med ett jordglobspussel. Överlycklig över att ha hela världen i sina händer. Om du bara visste...

En liten liten Love med ett jordglobspussel. Överlycklig över att ha hela världen i sina händer. Om du bara visste...

Okej, det blev långt det här, men ändå viktigt. Och garanterat något jag kommer att komma tillbaka till, både med inspiration från andra och uppdateringar om hur det går för mig själv!

Om någon annan har några funderingar och tips så får man såklart gärna kommentera! ;)

hejsvej!