De senaste dagarna

Bebisen är kvar i magen. I morgon går jag in i vecka 42. Jag stapplar förbi den där sängen ett par gånger varje natt på väg till toa, och suckar lite över att bebisen inte ligger där. Försöker föreställa mig hur det kommer vara när den gör det…då är livet verkligen helt annorlunda.

IMAGE.JPG

Trädgården har till viss del gjort ett omtag. Maskrosorna i gräsmattan blommar igen, sida vid sida med tusenskönorna. Och den här vackra rosen har slagit ut vid vår trapp. Visserligen är den väldigt ensam på busken, men ändå. I morgon ska det visst bli oväder, så jag tänkte ta in den så att Linnea kan få ha den på frukostbordet på lördag när hon fyller år. Vår egen Linnea Viola Rose ska ju såklart ha en ros på sin stora dag!

IMAGE.JPG

Och ja, mitt emellan bregottpaketet och prästosten i kylen ligger den; champagnen. Jag visualiserar den kvällen jag och Erkan sitter i soffan tillsammans med vars ett glas bubbel och icke-gravidvänliga snacks med vår nya familjemedlem mellan oss, sött sussandes i babynestet. Hashtag goals på den ja…

IMAGE.JPG

Och när jag vankar runt här inne om dagarna så händer det grejer i trädgården. Stenarna har kommit nu, och stenläggningsarbetet utanför garaget och så småningom hela uppfarten är påbörjat. Sakta men säkert, men fint blir det!

IMAGE.JPG

Och så barnen då. Som jag är så otroligt glad över att jag får ha på förskolan just nu för jag är definitivt ingen rolig förälder. Trött i både huvud och kropp, och orörlig såklart. Även om barnen är så himla snälla och förstående tror jag inte de haft samma tålamod om de tvingats vara bara med mig hela dagarna och inte få härja loss på föris. Det är också skönt att Linnea får en chans att verkligen komma in i allt på sin nya förskola, lära känna personalen och kompisarna så mycket som möjligt innan bebisen kommer och de kommer vara hemma mer med mig.

Ja herrejisses alltså. Tre barn. Hur kommer det bli? Full rulle garanterat. Det lär jag ju bli varse ganska tidigt också fick jag veta igår när Erik nämner i förbifarten att han kommer vara i Tyskland en vecka i slutet av Oktober. Det har han tydligen berättat för mig innan, men jag har inte lagt det på minnet. Då blir det alltså jag och trion i skarpt läge redan när pyret är knappt en månad. Well, det blir säkert bra, hehe…he.

IMAGE.JPG

Jahaja. Det var det om detta. Dags att krypa till kojs för vad jag tippar kommer bli ännu en natt med onda förvärkar och nattvandrande barn. I morgon bitti ska jag till barnmorskan igen, på ett sånt där besök som vi båda skrattade lite åt när vi bokade in och konstaterade att “ja men då kommer jag inte komma iallafall, då är ju bebisen ute”. Skrattar inte lika mycket nu faktiskt.

Sedan ska jag preppa inför treårskalas. Och hela lördagen ska ägnas åt att äta tårta och knipa ihop benen så att Nea ska få ha sin födelsedag för sig själv. Har ongen stannat inne så länge kan den gott stanna inne några dagar till.

Sådeså.

Totalt ointressant tröttmainlägg

Måndag. Veckans tröttaste dag utan tvekan. Har ändå sovit okej i natt, men alltså det är ju tungt nu. Främst på nätterna eftersom kroppen stelnar till när jag är stilla för länge och sen gör det så otroligt ont att försöka vända sig om eller resa sig. Men nu är det ju inte så lång tid kvar. Har jag hört…

Helgen har iallafall varit bra. Mina föräldrar har varit här och hållit oss sällskap och hjälpt till lite. Och jag har känt mig relativt pigg faktiskt, i går krattade jag äpplen och löv i trädgården och tvättade och lagade mat och fixade i största allmänhet. Sen tog energin tok-slut vid femtiden så då blev det inte med gjort den dagen. Erik jobbar på med huset när han får en stund över, nu har vi öppnat upp en ny dörr mellan nya hallen (som tidigare var tvättstuga) och köket. Och dessutom är rördragningen påbörjad i källaren för värmesystemet. När vi grävde ut källaren förra hösten/vintern blev vi tvungna att kapa alla rör överallt med konsekvensen att vi inte hade något fungerande värmesystem på hela vintern. El-element och öppna spisen var det som fick upp temperaturen i det här hemmet. Och en jäkla massa kläder. Men fy, kallt var det. Den här vintern kommer nog också bli ganska kall, men nu mer av ekonomiska skäl eftersom fjärrvärme är skitdyrt och vårt hus är jättestort. Vi ska byta värmekälla, men det kommer inte bli förrän nästa år, så det får bli fleecetröjor och eld i brasan ett år till. Det ska nog gå bra.

Jag hade inte alls tänkt skriva om bristen på värmesystem idag, men det var visst det som kom fram ur min trötta skalle så håll till godo. Nu får det nog bli en timmes powernap innan lunch så att jag orkar eftermiddagen. Har noll känningar av en eventuell bebis idag så det är jag inte särskilt stressad över…

Nä men vi hörs väl tänker jag.

Tjo.

Att överleva ett femårskalas i vecka 39

I helgen hade vi barnkalas för Love som ju fyllt fem för drygt en vecka sen. Förra helgen var det släktkalas, då var vi totalt 18 personer som grillade korv och åt turtles tårta. Det var jättemysigt, men fy vilket stresspåslag. Jag tror vi bråkade konstant hela helgen förutom just de timmar kalaset höll på. Trötta, olika förväntningar, dålig planering, hormoner, orättvisa anklagelser och outtalade indikationer på ditten och datten som säkert missförstods. Hemskt var det iallafall och jag var som en disktrasa när jag gick och lade mig i söndags kväll.

Nu är ju inte barnkalas alls samma sak som vuxenkalas, men man ska definitivt inte underskatta planeringen som krävs och engagemanget måste ju vara totalt under de två timmar kalaset pågår. Puh! Vis av förra helgens erfarenheter såg jag till att planera och förbereda bättre den här gången, och stämma av så att alla i familjen var med på noterna. Det här med att bara köra på och låta det lösa sig efter hand- no way.

IMAGE.JPG

Nu hade vi super-tur med vädret vilket gjorde att vi kunde vara ute hela kalaset och vi blev inte fler barn (8+L och L) än att alla fick plats i lusthuset som ju också är ganska lätt att dekorera och göra kalas-fint. Jag hade hittat ett jättebra tips på en kalas-fixar-sida om att  planera barnkalas i kvartar, så det gjorde jag och det funkade finemang. Så här såg min kalasplanering ut:

11.00-11.15  Hej och välkomna!
11.15-11.30 Öppna presenterna (lugn aktivitet där de som inte känner varann sen innan får en chans att höra de andras namn)
11.30-11.45  Dansstopp (som snarare blev "dans med ballonger som inte fick nudda mark". OBS, ha extra ballonger redo, de går sönder heeeela tiden)
11.45-12.00  Mat. (vi hade turtles-tema och hade därför gjort mini-pizzor m ost och skinka på. Lite mer meck än korv med bröd, men väldigt uppskattat. Och gott för en själv också! )
12.00-12.15 Fika/efterrätt (Jag kände att det nog är bra att göra detta när alla redan sitter, annars ska man samla ihop ungarna igen och det tar ju massa tid. Sen vill inte alla ha så mycket fika, men det viktigaste var ju ändå att de sjöng och att Love fick blåsa ljusen)
12.15-12.30 Frågesport (vi körde en variant av "gissa vilket djur/fordon/sagofigur, etc jag är" med barnen i två lag)
12.30-12.45  Skattjakt! (Också hittad på den här kalasfixarsidan och det blev succé! Men tio barn var på gränsen till hur många man kan vara för att alla ska hänga med i svängarna. Är man fler får man nästan dela upp sig på något sätt)
12.45-13.00  Fri lek och godisätning tills föräldrarna kommer

IMAGE.JPG

Detta visade sig vara en väldigt bra planering, dock fick vi lägga till en extraaktivitet efter maten för då hade de så himla mycket spring i benen, plus att de ätit snabbare än planerat. Önskemålet var kurragömma och det var en perfekt aktivitet i vår trädgård så det gjorde vi nog i nästan en kvart, och så blev det kanske bara fem minuter frågesport.

Efter kalaset var jag helt slut, så jag åt några minipizzor till och sen gick jag och Linnea och lade oss och sov i två timmar, sååå skönt! Därefter röjde jag köket och packade ner allt pynt. Vi har annars en tendens att låta sånt hänga kvar i veckor efter kalas, men nu var jag ju utvilad så då åkte det ner direkt. 

Jaha, så var det över! Och det är ett helt år tills nästa gång, woho!

För att sammanfatta några barnkalasfixar tips:

  • 11-13 är en jättebra tid. Annars måste du ju fixa nån lunch till hela familjen innan kalaset börjar (om man till exempel kör 13-15 eller 14-16) och det brukar ju inte riktigt hinnas med. Och att kalasa utan mat i magen kan ju alla räkna ut hur det kan sluta...Lunch på kalaset är alltså en bra idé!
  • Enkel fika. Kladdkaka, gifflar, kex, chokladbollar... Vi körde den dyra, konditoribeställda figurtårtan på släktkalaset istället där den faktiskt uppskattades och gick åt, barn äter ju knappt ens tårta utan ska mest bråka om vem som ska äta vilken dekoration...snark! Glasstårta är ju kul, men det smälter så hiiimla snabbt plus att det är lite svårare att förbereda, iallafall uppläggningen. Pinnglass är ju alltid en vinnare också.
  • Extra händer är guld värda. De flesta lämnar sina femåringar själva på kalas, och det är ju "skönt" att slippa underhålla och försöka dricka kaffe med föräldrar man inte känner samtidigt som man ska styra upp ett kalas, men i går så var det en förälder som stannade (som dessutom är en nära vän till mig) och då blev det ju snarare två extra händer som kunde hjälpa till att hälla upp saft, servera fika och fixa småfix, och bara ha lite extra koll helt enkelt. Väldigt uppskattat!
  • Det här med kvartarna var ett vinnande koncept. Då vet man hur mycket man behöver planera in, man har koll på klockan så att allt man (barnen) vill göra hinns med, och man kan få nån sorts mix av lite lugnare aktiviteter och fullt ös.
  • Konflikthantera i förväg. Tårar på barnkalas är nog oundvikligt, men man måste verkligen ha koll på barnen och bryta in direkt man anar att en konflikt kan vara på gång. Det handlar inte om att uppfostra andras barn, bara om att man inte får vara rädd för att vara tydlig och säga till dem att "nej, det är inte okej". Ofta slutar de direkt och gör något annat istället utan minsta sur min. Är man för mesig eller ouppmärksam kan man lätt få lägga en av kalaskvartarna på att försöka medla och trösta och distrahera två bråkande barn med åtta andra barn som publik, och det är ju något man helst undviker...
  • Maskerad tycker de flesta barn är kul, men om någon missat det på inbjudan så är det bra att erbjuda extra utklädningskläder på kalaset OCH stämma av att det är ok att låna ut dessa med egna barnet först så att det inte blir tårar över det mitt i alltihop.

Det var nog de tips jag kan komma på nu, men jag lär återkomma i ämnet om nått år när vi har TRE barnkalas att styra upp i september månad, wihooo! Men då är jag iallafall inte höggravid, alltid nått!  :)

IMAGE.JPG

Finfika vs....

IMAGE.JPG

...också ganska fin fika men betydligt enklare. Och grädden är grön pga turtlestema. Och pizzalicen är min och inte en del av fikan.

Livet på Storgatan såhär i slutet på Juni

Så har veckan själv med barnen i princip överlevts. Några timmar kvar i eftermiddag bara, men det är ju fredag och allt är tillåtet. Glass, film, köpemat, inga måsten och inga tider att passa. Så jag tror vi ska överleva även denna sista kvällen. Dessutom somnade båda barnen jättesent igår (det vill säga vid halv tio ungefär) trots att Linnea nog skulle kunna ha somnat i lådcykeln på väg hem fem timmar tidigare. (Hon somnade dessutom på golvet mitt i ett raseriutbrott för att Love hade tagit JUST DET gosedjuret hon ville ha och han vägrade ge det till henne. Drama, drama...)  Med andra ord är de troligtvis galet fredagströtta och det kan ju sluta på två sätt; i kaos och kalabalik eller i en väääldigt tyst och lugn kväll för min del. Spännande så det förslår! 

DSC_1336.jpg

Jag jobbar hemifrån idag, något oplanerat eftersom jag egentligen blir lite koko av att vara själv hela dagarna. Jag tänker också att jag kommer få så mycket av den varan sen i höst så jag vill helst passa på att vara på kontoret och suga ut så mycket som möjligt av den energin där innan det är dags för hemgång. Men morgonen blev lite stressig så jag hann inte äta frukost innan lämning, och dessutom är det ett stort vägarbete på väg in till stan och jag är inte alls sugen på att spendera massa tid i bilkö om jag inte måste. Istället har jag ätit frukost på trappan, gjort en ofattbart lång "att göra lista" (för hela sommaren som tur är) och plockat lite hallon. Nu kommer de äntligen! Och de är stora och saftiga trots den torra våren, var annars lite orolig över att de mest skulle skrumpna bort den här säsongen. 

DSC_1337.jpg

Sandiga badkläder på strecket får mig att längta ännu mer efter helgen och semestern. Bada varje dag och verkligen njuta av att vi har havet fem minuters promenad hemifrån. 

DSC_1338.JPG

Vårt hus. Casa Costa Jättemycket (hahaha). Men för varje dag vi bor här så känns det bara mer och mer rätt. Jag älskar det här huset och potentialen vi ser i det. Det är en lång väg kvar innan vi är i ordning (om du frågar mig, inte om du frågar Erik) men det kommer vara så värt det. Love frågar dock fortfarande minst en gång i veckan varför vi inte kunde bo kvar i det gröna huset, men han kommer nog också inse hur mycket bättre det är här till slut. Och helt ärligt handlar det nog mest om att han gärna vill bo i ett grönt hus snarare än ett vitt...helt rimligt för en nästan femåring! 

DSC_1339.jpg

Rosorna. Alla trädgårdens blommor exploderade ju på en gång och de flesta är överblommade nu redan. Pionerna höll sig nog i två dagar ungefär. 

DSC_1340.jpg

Men lavendeln kan man lita på! Färggrann, doftande och lite lagom kaxig sådär. Älskar lavendel. 

För övrigt så är blommorna i den här trädgården på en hyfsad "hej-kom-och hjälp-mig" nivå. De bara växer där de är och får typ ingen kärlek. Men det får bli till våren tänker jag. Då har vi förhoppningsvis fått till nån sorts struktur i trädgården, nya ytterdörren är på plats, garaget är på plats, soptunnorna har fått en permanent plats, all dränering är gjord och uteplatserna är färdigbyggda. Då får det bli till att flytta de växter som behöver flyttas, ta bort de växter vi inte vill ha längre, och försöka få till nån sorts röd tråd och helhet i trädgården. Jag känner redan nu när jag skriver detta att det inte lär hända, men ambitionen kan ju få finnas där så kanske vi tar några babysteps i den riktningen iallafall...

DSC_1341.JPG

På tal om projekt, byggen och trädgård. Här har vi den: plattan. Här ska det snart börja byggas garage och förråd. Muras och putsas och snickras och monteras. Ser otroligt mycket fram emot när detta projekt är klart. Sen blir det faktiskt inga större projekt hemma förrän jag säger att det är ok. Så är dealen. Köket får vänta, och....ja, det var visst det enda större projektet vi har kvar att påbörja, hehe. Men det ÄR ju verkligen ett stort projekt. Och det orkar jag inte leva mitt i förrän tidigast nästa sommar känner jag. Vi har just nu småprojekt och halvfärdiga saker ÖVERALLT och jag vill bara komma i ordning. Boa. Få det fint omkring mig, ja och resten av familjen så klart. Tvättstugan är just nu bara ett rum i källaren som det står en tvättmaskin och en torktumlare i. Vi har ett inte ens halvfärdigt trapprojekt på ovanvåningen som ska bli en kombinerad förvaring och vindstrappa. Trösklar är lösa, badrumsskåp går knappt att öppna/stänga, gamla tvättstugan har blivit ett odefinierbart genomgångsrum med förvaring av nya ytterdörren, kontorshörnan består just nu mest av ett skrivbord med en skärm och en mängd sladdar och högar, och i vårt sovrum behöver det möbleras om så att vi kan få in en liten säng till vår nya familjemedlem. Massor har vi att göra alltså. Vilken härlig semester vi kommer att få, haha!

DSC_1342.JPG

Här finns potential för en härlig liten "taverna", eller hur? Om jag hade fått dricka vin hade jag ställt dit ett litet café bord och ett par stolar, hängt upp en ljusslinga och ställt dit lite levande ljus. Sen hade vi kunnat sitta där jag och Erkan, efter läggning, och delat en flaska rött och lite tapas. Pratat om livet och framtiden. Vinkat på grannar som promenerar och cyklar förbi. Meen nu dricker jag ju inte vin och äter inga charkisar eller goda ostar, och begreppet "efter läggning" finns inte eftersom jag alltid sover då också, så den där tavernan får förbli en illusion. Dock får det hemskt gärna bli ett sprojlans nytt garage här. Så snart som möjligt. Amen. 

Om en vår som aldrig verkar komma

Hej. Vad händer? Dagarna går, Mars blir snart april och det fortsätter att snöa vareviga dag. Missförstå mig rätt, för några veckor sedan var jag lite ledsen över att vi inte fått någon snö alls på hela vintern, men nu tycker jag att vi fått vad vi behöver och kan gå vidare. Inte minst efter att jag och familjen plus kusin med familj var och åkte skidor i förra veckan i Branäs. 

En stor del i att jag välkomnar våren är att vi inte har något värmesystem hemma. Vi "renoverar" ju källaren (dvs har blåst ut exakt allt och bygger upp det igen, ca 120 kvm) och för att kunna fixa taket var vi tvungna att ta ner rören där. Alltså rören till alla element. Så nu har vi ingen värme i några element, utan de enda varma rummen i husen är tvättstugan, hallen och toan på nedervåningen för där är golvvärme. Man sitter alltså gärna och drar sig en stund extra på dass numera :)

Nej men skämt åsido. Det är inte alls kul att ha det kallt. Vi hade kallt i förra huset också hela den vintern vi bodde där, jag minns hur jag frös och förbannade att alltid gå i lager på lager och huttra. Och nu är det sju resor värre. Inte kan vi få något nytt värmesystem insatt förrän vi rivit och byggt upp garaget igen heller, eftersom pumpen/fläkten ska sitta bakom garaget är tanken. Och garaget börjar vi inte på innan källaren är klar. Så jag vill verkligen, verkligen, verkligen ha lite vår och sol nu. Åtminstone plusgrader!

Det är en utdragen renovering det här, det må jag säga. Jag har sån otrolig längt efter att få börja inreda och piffa och göra lite fint här hemma så ni anar inte. Men det är så himla, himla mycket kvar. Källaren måste bli klar så vi kan flytta ner tvättstugan. Och där tvättstugan är ska det bli hall och sättas in en ny ytterdörr. Fönster ska bytas på flera ställen på nedervåningen. Vi ska byta kök och ändra lite i planlösningen (flytta innerdörrar iallafall). Nytt golv i köket och sen måla om i vardagsrum och matrum. Så ni förstår kanske att det här med tavlor, gardiner, mattor och inredningsdetaljer är långt borta...Deppigt känns det, men man får bita ihop. Förhoppningsvis handlar det om ett halvår till. Och det kommer ju vara värt det.

Tills dess får jag nöja mig med pinterest, och fullsmockade moodboards och lååånga önslelistor.

Allhelgonahelgen

Så var det helg igen. Eftersom jag tog ledigt i fredags pga att barnen (jag) behövde lite höstlov så var vi redan nedvarvade i lördags. Hade en jättemysig fredag för övrigt, med bebisbesök (och mamman också såklart) inklusive lunch och husvisning. Ja av vårt hus alltså. Det är fortfarande en hel del vänner som inte hunnit komma hit och kolla, och eftersom just den här vännen flyttar in i sitt eget (nybyggda) hus till våren så hade vi såklart en del att diskutera.

Efter fredag kommer ju lördag och efter en skön sovmorgon (till halv nio) där barnen lekte själva på sitt lekrum utan att slå ihjäl varann, kom barnens farfar med frallor och vi åt frukost ihop. Sen gick Erik och farfar ner i gruvan, nej jag menar förstås källaren, och jobbade där typ resten av dagen. Men nu är det äntligen klart för att ringa hit nån som kan gjuta en ny platta! Utgrävning, isolering, dragning av avlopp, armering, golvvärme utplacerad. Ja check på allt det där! Det har tagit sin lilla tid (projektet inleddes lite spontant i Maj) men nu ser vi ljuset i tunneln. 

Anyway, jag var själv med barnen hela lördagen då alltså. Härliga ungar. Speciellt Nea är i en otroligt självständig fas just nu där jag som mamma i princip inte har nånting att säga till om. Så här såg hon ut när vi gick från affären till exempel, efter att ha handlat lördagsgodis och hon fick ett bryt för att hon inte fick smaka innan vi hade betalat. Då åkte kläder och jacka av och skulle definitivt inte på igen...well, det är ju iallafall inte snö ute ännu...

IMG_9866.JPG

Efter intag av middag och lördagsgodis behövde både jag och barnen rastas och det blev en tur till Furet i Lomma. Det är en liten skog som ligger precis vid kyrkan. Nea däckade direkt i vagnen och Love sprang omkring och lekte att han var Maui med sin maui-krok. Han har för övrigt sett Vaiana filmen 3,5 gånger den här helgen. Helt besatt. 

IMG_9870.JPG

Frisk luft. Hallelulja! Och jag ser på min rynkiga panna (hej 35-nästa-år!) att jag är en sån som nog borde ha lugg. Men vet ni det skiter jag i. Dels är det så mycket fix med lugg. Och det får mig att se ännu tantigare ut än med rynkor. Och jag har typ haft tre finnar under hela min livstid, jag behövde aldrig noja över sånt under tonåren. Så det är klart att jag får rynkor istället då. Karma och sånt där liksom. Men vem orkar bry sig? Jag väljer att se det som att jag är en kritisk person som tänker mycket och lägger pannan i djupa veck och det får konsekvenser. Dessutom så ser ju inte jag själv rynkorna, så jag störs ju inte av dem... Det kunde varit värre. 

 Klätterapan <3

Klätterapan <3

Sen på hemvägen gick vi inom kyrkogården som ligger precis där vi parkerade bilen. Det var ju allhelgona afton och massor med folk, och otroligt vackert och stämningsfullt med alla blommor och levande ljus. Jag kom att tänka på alla de gånger min farmor hämtade upp mig hemma när jag var liten, och så åkte vi en liten "tour" till de kyrkogårdar i närheten där hon hade släktgravar som hon skötte om. Det är en sån konstig grej egentligen, vem tar med sitt barnbarn till kyrkogården för lite kvalitetstid, men för mig är det jättefina minnen. Hon berättade historier om de släktingar som låg begravda på de platser vi besökte, och så tittade vi på blommor såklart eftersom min farmor hade en blomsteraffär och kunde väldigt mycket om blommor. Ibland förbarmade vi oss över någon stackars misskött grav och piffade till den också trots att vi inte visste vems den var. Och det är nog därför jag känner mig så himla bekväm på kyrkogårdar, jag älskar lugnet och stämningen och att det är så vackert och prydligt (för det mesta). Ett tag när jag var mindre ville jag till och med bli kyrkogårdsvaktmästare. Kan fortfarande känna att det hade varit ett helt okej jobb...

IMG_9883.JPG

Men vi kom fram till att barnen (lyckligtvis) ännu inte har någon närstående som gått bort som vi kunde tända ett ljus för, så de ljus jag hade med tände vi för en fågel vi hittat överkörd på vår gata en gång, en ekorre som vi begravde i trädgården i våras, och så för Vaianas farmor såklart, för hon dör ju i filmen. Klart hon också måste få ett ljus då. :) 

IMG_9881.JPG

På kvällen sen blev det varma mackor och det var inte igår så det var faktiskt ruskigt gott. Särskilt ihop med årets första julmust! 

Idag är det stora röjardagen för min del. Dammsuga, tvätta, packa upp övernattningsväska från i torsdags när vi sov i Helsingborg, stryka, preppa inför veckan som kommer och så ska vi äntligen packa ner alla Halloweendekorationer som vi har haft uppe nu i tre veckor...finally! 

Hoppas ni också har en bra söndag! <3

Hej hösten!

Wow, pang bom sa det typ bara och så var det höst. Nu har det typ regnat i en vecka, det är full rulle på jobbet, snoret har börjat rinna och halsarna klia på typ alla i familjen, och temperaturen inne i vårt hus är lägre än ute. Höst alltså. Höst i vårt renoveringsobjekt med underdimensionerat värmesystem. Brrr! Tur vi har öppen spis. Men steg för steg ska vi nog få rätsida på det, just nu är entrén/farstun helt uppochner och Erik har rivit ner taket och isolerat, och snart ska där målas och läggas in nytt golv. 

Idag hade vi också första omgången med Knytte jag och Linnea, och det var jättemysigt!. Jag har ju gått och blivit knytteledare i friluftsfrämjandet såhär på gamla dar, och första mötet var idag. Vi var ett gäng med tio barn födda -15 med en förälder var och så spenderade vi 1,5 timme på stranden i Bjärred vid långa bryggan med att leta snäckor, leka lekar, sjunga och inte minst FIKA! Sen somnade Nea i bilen hem och eftersom Erik och Love är på kalas så passar jag på att njuta en liten stund av tystnaden här hemma. 

Eftersom vi varit borta i princip varje helg den senaste månaden så ligger vi rätt back när det kommer till tvätt, städ, matlagning, och allmänt fix här hemma så det blir en del såna projekt för eftermiddagen. Sen har grannarna bjudit på middag så jag ska bara svänga ihop en dessert och sen går vi bort dit. 

Ändå rätt härligt med höst va! ? :)

Livet som lediga

En semesterupdate kanske vore på sin plats? 

Vi gör inte mycket vi alltså. Och ändå går tiden så snabbt. Har snart varit lediga i tre veckor nu, minus några diffusa dagar där i början när vi fick jobba lite både jag och Erkan. Men två veckor då, två veckor har vi iallafall varit helt lediga tillsammans. Hela familjen. 

Vi har varit i Torekov. Nästan fyra dagar blev det i denna pärla, i en stuga nära Spa:t som Eriks jobb äger. Och vi hade med oss ett extrabarn i form av kusin Mahtilda som är snart 12 år och en ypperlig barnvakt/underhållare/idol. Vilken grej alltså, att ha sina barn med sig och umgås med dem, men ändå få äta middag i lugn och ro, ta en dusch utan skrik utanför dörren, slippa spela memory i timmar, och dessutom ha nattningar som tar en kvart ungefär eftersom någon har spelat fotboll, hjulat, brottats och målat i målarbok med barnen hela dagen. How lovely! Och så var jag på spa. 50 minuters Hawaiiansk massage. Himmelriket för en trött mami.

Vädret var ju sisådär om man nu ska klaga på nånting. Sol, men blåsigt och kallt och lite regnskurar då och då. Det blev ett bad, men inte mer tyvärr. Fiska krabbor lyckades vi också få till, trots att det blåste så vattenytan krusade sig och det var svårt att se de små klo-djuren. Men två stycken fick vi iallafall, med hjälp av mina hemmagjorda köttbullar som bete. 

I övrigt har vi bara varit hemma och skrotat. Lagt lite sten, sått lite gräs, försökt organisera en garderob, satt upp en torkvinda, tvättat en massa tvätt och lagat en massa mat. Och härom dagen när det var sol och sommarväder på riktigt så var vi så klart på stranden ett par timmar och lät barnen bada tills de var blå och utsvultna. Då gick vi hem och grillade korv och sen somnade Nea i vagnen innan jag kommit utanför vår tomt på den tänkta sövningspromenaden. Så jag kunde snabbt vända om igen och ta mig en hel timme i en solstol på gräsmattan, helt ensam hemma när killarna var och gjorde några ärenden. Alltså det var ju som att vara på spa igen. Tyst, varmt och helt underbart. Somnade till och med en liten stund där i solvärmen. Vem vet när det kommer hända igen...ah! Det minnet sparar jag i en liten ask i hjärnan så jag kan plocka fram det i novembermörkret. 

Vad har vi mer gjort? Haft en del besök såklart. Många som vill hänga i förorten och spana in huset :). Min syster har varit här med Mahtilda igen, min kompis Lina med sin dotter Ellen var här en dag när Lomma visade sin sunny side up, Ann Marie och Bengt hängde med till Lommabodarna på pizza en fin kväll, Niklas å Challe inledde sin semester här med grillad lax och mojitos, Julle å Bettan och Martin och Wille kom inom på jordgubbspaus efter en tyklandstripp. Och idag kommer mormor och morfar. Dagens väder inbjuder till att sätta lister på ovanvåningen och baka kanelbullar på nedervåningen. Men ja, vi har nästan haft påhälsning varje dag faktiskt. Precis som vi vill ha det. Bara kom, vi är hemma :).

 Det här är en sommar då vi njuter av vårt hus i vår lilla by med vår lilla familj. Svårare än så behöver det ju faktiskt inte vara. 

Hemma-helg

Helgen som nyss passerade bjöd på mer sol än väntat, och jag har gjort mitt bästa för att "lommifiera" mig hela helgen skulle jag vilja säga.

I fredags kom mannen hem med smörgåstårta till oss vuxna, och barnen fick favoriten fiskpinnar. Win-win! Ingen behövde laga mat, alla blev mätta och glada. Dessutom somnade barnen I hyfsad till för en gångs skull (läggningarna är HEMSKA just nu, never-ending-stories varenda kväll), så jag började kolla på en serie på Netflix som visade sig vara riktigt bra. "River" med Stellan Skarsgård i huvudrollen. En säsong bara, typ åtta avsnitt eller så. Jag fastnade och kollade till klockan två, och kunde sen inte somna på ytterligare 1,5 timma då Pinterest tog över mitt fokus...

 Flytande frulle

Flytande frulle

 Favoritjuicen just nu....mmm!

Favoritjuicen just nu....mmm!

 

Pigg och glad på lördagsmorgonen alltså (not) men vad gör det när man ska gå på barnkalas!? Eh.. Ja. Jo men jag och Love gick på kalas-premiär I Lomma hos en föris-kompis och det var trevligt! Korv och glass och lekar och studsmatta. Of course.

På eftermiddagen fortsatte vi "inte-laga-mat konceptet" och stack ner till hamnen och mat-bodarna I Lomma. Fick ett härligt bord i kvällssolen, god mat, glada barn som uppförde sig (!?) och en allmänt fin kväll. Fick nypa mig lite I armen när jag kom på att vi faktiskt bor här, på cykelavstånd till restaurangerna och sommarstadskänslan.

 Luftade lådcykeln

Luftade lådcykeln

 Lomma &lt;3

Lomma <3

 

I söndags hade vi heller inga konkreta planer mer än att jobba vidare med terassbygge och försöka komma i ordning på ovanvåningen. Efter lunch gick vi över till grannarna som har barn i Loves ålder (och större studsmatta än vi) och hängde sen där i ett par timmar. Träffade fler grannar och deras barn som tittade in och lekte, och hade det allmänt gött. Det känns som att vi ligger i startgroparna för en riktigt fin och bra Lommasommar skulle jag vilja säga!

Kvällen avslutades med att jag gjorde lasagne när resten av familjen var hos farmor och farfar och lämnade/hämtade grejer. Planen var att barnen sen skulle somna i bilen hem, men det fungerade bara på 50% av dem. Linnea var inte intresserad av att sova alls, möjligtvis av att titta på lite "kotte" (Totte) på Youtube, men annars ville hon inte ligga still. Det resulterade i att jag vaknade kl 23.20 (då sov hon också som tur var) och gick ner och borstade tänderna. Ingen lasagne till mig idag alltså. Middag är ju ändå överskattat...hm.

 

 

Så mycket liv

Det är ganska mycket kaos I mitt liv just nu. Inte som I negativt kaos, men det är väldigt, väldigt mycket. Och väldigt rörigt. Både fysiskt rörigt och psykiskt rörigt. Jag kom fram till I morse när jag borstade tänderna att jag måste sparka liv I den här bloggen och dokumentera mina dagar lite bättre om inte de här åren I livet ska bli stora svarta hål I mitt minne. Jag kommer ju knappt ihåg vad jag gjorde för en vecka sen. Det är ett enda burr och surr med utspillda frukostflingor, kreativa jobbmöten, borttappade barnskor, fulla hantverkare, oväntade besök, kopiösa mängder nätshopping, julfestplanering, en halvt uppgrävd trädgård, kilometerlånga att-göra-listor, strandsandiga badrumsgolv, en tveksam punktering, överväldigande syrendoft, nerpackade sommarkläder, överfulla tvättkorgar och många sena timmar med pinterest I mobilen. Tvättstuga med Marrakesh golv? Sovrum I New England stil? Ett lugnt och stillsamt barn-sovrum och ett skojigt lekfullt lekrum? Och så förvaring, förvaring, förvaring. Min nya favorit sida på nätet är just nu denna. Här spenderar jag lätt flera timmar. Och tusenlappar...hehe.  

Som ni ser, det är inget negativt kaos egentligen. Det är bara, väldigt, väldigt mycket nu. Mycket liv helt enkelt. Och en stressande känsla av att hela tiden ligga två steg efter på alla områden. Aldrig riktigt förberedd, aldrig helt redo, mycket skjutande från höften och "minsta motståndets lag".

Men så får det väl vara just nu helt enkelt. Och ikväll ska jag spela boule med mina kollegor. Det ser jag fram emot en regnig tisdag som denna. <3

 My office view

My office view

 Selfie of the day. Close up. Wrinkles included. 34 på fredag jue, gammal tanta snart alltså.

Selfie of the day. Close up. Wrinkles included. 34 på fredag jue, gammal tanta snart alltså.

 Vår dagliga drog, giv oss idag, och förlåt oss våra skulder...

Vår dagliga drog, giv oss idag, och förlåt oss våra skulder...

 Nån sorts försök till att få koll på läget. Dessutom with a touch of colour. Kan ju inte skada liksom.

Nån sorts försök till att få koll på läget. Dessutom with a touch of colour. Kan ju inte skada liksom.

 Breakfast on the go. Ändå duktigt eller hur! :)

Breakfast on the go. Ändå duktigt eller hur! :)

Om veckan och fredag och helg och semesterplaner

Äntligen fredag! Det har varit en intensiv vecka med långa mötesdagar, jag har hållit en workshop för första gången på jättelänge (dvs lite nervöst), Erik har varit bortrest ett par dagar, och så har det varit en del snor, hosta och mag-krångel på barnen. Plus de vanliga vardagskonflikterna och bestyren. Man blir trött alltså.

Igår var jag helt trött I huvudet och fick ingenting gjort på jobbet kändes det som. Gick till gymmet för att piggna till hoppades jag, men det blev snarare tvärtom och jag blev trött BÅDE I huvudet och kroppen. Dessutom lågt blodsocker, så ett tag trodde jag nästan jag skulle svimma innan jag fått I mig lunchen. Puh. Sen blev det bättre, och kvällen avslutades med en himla massa egentid vilket var väldigt oväntat. Erik hade tagit med barnen till farmor och farfar för att montera takbox och hämta grejer, och så bestämde de sig för att stanna där tills det var läggdags för att inte riskera en tråkig kväll med barn som sover en halvtimma I bilen klockan halv sex. Men vad gör man när man är helt själv en vardagskväll sådär? Ska man göra något "vettigt" typ tvätta eller dammsuga? Slänga sig I soffan och se på tv? Gå och träna? Det hade jag ju redan gjort så det behövdes ju inte. Well, det blev nån sorts kombination. Jag lagade en himla god vegetarisk pasta med spenatpesto (som barnen garanterat inte hade ätit) och så läste jag en tidning. I lugn och ro! Sen kom Erik hem och vi lastade in sovande barn och sen kunde vi sitta I köket en stund och planera kör-rutten för nästa veckas semestertripp till Norge. Ser sååå mycket fram emot ett par dagars avbrott från vardagen med sol, snö och uteaktiviteter. Det behöver vi.

Men först så är det helg. En helg som kommer innehålla trädgårdsfix, och kanske premiärgrillning om vädret tillåter. Vi ska också packa inför skidsemestern eftersom dagarna fram till torsdag när vi åker kommer vara fullspäckade med jobb från morgon till kväll för både mig och Erik. Läge för förberedelser alltså. Sen ska vi på kompislunch till Eslöv på söndag, det ser vi också väldigt mycket fram emot! Spana in husrenovering och nykommen bebis bland annat. Ja alltså det kommer bli en riktigt fin helg, det känner jag på mig!

Men allra, allra först- fredag och några timmars jobb. :)

 Trädgården ser lite "risig" ut eller? Blir nog några vändor tilltippen I helgen.

Trädgården ser lite "risig" ut eller? Blir nog några vändor tilltippen I helgen.

 Skidorna står I hallen och inväntar semestern!

Skidorna står I hallen och inväntar semestern!

 När min mormor målade den här muggen till mig 1983 så anade hon nog inte att jag 33 år senare skulle dricka mitt morgonkaffe ur den nästan varje dag... :) &lt;3

När min mormor målade den här muggen till mig 1983 så anade hon nog inte att jag 33 år senare skulle dricka mitt morgonkaffe ur den nästan varje dag... :) <3

 FREDAG!

FREDAG!

Så kan man också starta en tisdag

What a morning! Larminstallatörerna knackade på dörren kl 07.00 och sen var det "borr borr" och "tuut tuut" och "ring ring" och "beep beep" hela morgonen. Fick i oss lite gröt och lyckades få på oss nån sorts kläder och kom iväg till slut. Lämnade två storgråtande barn på förskolan och landade på jobbet en stund efter nio. Inte en enda kollega har synts till sen dess så jag fnular lite på vad det är för jätteviktigt mote som jag kan tänkas ha missat som alla andra är på nu....?

Annars då? Jo jag tycker att DET HÄR var en himla bra nyhet. Det finns hopp om mänskligheten alltså. Även när det kommer till stora multinationella företag. Frågan är kanske bara om de gör såna här små initiative för att få goodwill, och sen fortsätter att exploatera människor och miljö lite mer i fred i skydd av den positive uppmärksamheten de får för de "goda" initiativen...anyway. Nu fokuserar vi på det fina med den här nyheten!

Däremot blir jag lite rädd av DET HÄR. Vet en som blev superdålig av kyckling som troligtvis åts på den här restaurangen vid centralen i Malmö, och när jag var där en gång var väldigt mycket av kycklingen rosa. Som tur var såg jag det och åt inte den. Har skräckminnen av när vi var i London på klassresa och min ena room mate blev matförgiftad av kyckling. Sååå dåligt hon mådde! (Och sååå litet vårt hotellrum kändes...)

En trevlig sak dock med just denna dag är att jag och Erkis firar 1 år som förlovade! Detta ska vi fira på ett mycket romantiskt sätt med att ha barnvakt och.....åka till bygghandeln och titta på golv. Woop woop! Men sen ska vi faktiskt ut och äta också. Nytta och nöje helt enkelt. Kanske skulle man ta och kika på en ring nån dag också, det vore ju på tiden att ha nånting som visar att man är förlovade kan man tycka. Fast jag gillar ju inte ringar. Och så är de så hiskeligt dyra har jag hört. Kan man köpa ett par fina örhängen istället kanske? Förlovningsörhängen. Why not?!

Häpp. Nu måste jag jobba. Ha en fin dag hörrni!

 

Efter regn kommer solsken

Februari har nog varit nästan exakt så jobbig som jag föreställde mig på förhand. Att packa ihop sitt liv, säga hejdå till människor och rutiner man haft omkring sig och tyckt om, packa upp sitt liv på nytt på en ny plats, komma tillrätta så gott det går när man bara bor på ett plan av två (eftersom vi renoverar hela ovanvåningen), skola in på ny förskola med nya pedagoger och kompisar och miljöer och som grädden på moset beta av förkylningar och magsjukor, ja det är helt klart lite småjobbigt. För att uttrycka det milt. Dessutom har Nea kommit in i en tydlig 1,5 års fas med otroliga raseriutbrott 2-3 gånger om dagen ungefär. Hon kan skrika 10-20-30 minuter non stop. Går runt och välter möbler och kastar saker omkring sig. Helt bananas och rosenrasande. Ibland kan hon pausa utbrottet och komma och sätta sig i famnen en stund och bara hämta andan lite, för att sen komma på igen att hon är förbannad och så börjar hon vråla och slänga sig på golvet igen. Puh. Det är jobbigt för hela familjen när hon är sådär, men såklart är det jobbigast för henne. Och jag kan verkligen känna igen mig. Ibland är det som att återuppleva sin barndom, jag kan helt och fullt relatera till de där otroliga raseriutbrottskänslorna som löses ut av något trivialt som att man valde fel pyjamas och som sen eskalerar inuti till något man inte kan kontrollera men som bara måste ut. De där känslorna alltså. All over the place så att säga.

MEN, det som jag ju egentligen ville få fram i detta inlägget är att det känns som att det är på väg att vända. Februari är ju inte riktigt slut, men jag ser ljuset i tunneln. Efter att ha regnat och stormat här ett par dagar nu så man knappt velat sticka ut näsan, så vaknade vi idag till blå himmel och sol. Fågelsång. Svag vind, och vågornas brus på avstånd. Jag lämnade kidsen på förskolan och körde hem för att jobba lite i lugn och ro (kör en dag karantän till efter min släng av magsjuka). Ljuset i trädgården var helt magiskt när jag kom hem, jag var tvungen att göra mig en kopp te och sätta mig på trappen och bara landa lite. Och så tog jag fram kameran, tänkte att ni kanske vill se lite från trädgården? (Inomhus är det verkligen kaos fortfarande, så det blir inga inne bilder än på ett tag tyvärr.)

 Vy över trädgården från trappen. Tänk om man kunde få en sån där gammal pump att fungera, vad coolt det hade varit!&nbsp;

Vy över trädgården från trappen. Tänk om man kunde få en sån där gammal pump att fungera, vad coolt det hade varit! 

 Första ute-fikan för i år!

Första ute-fikan för i år!

 Till min födelsedag i Juni så hoppas jag på att vi har fått upp en riktig flaggstång nånstans, men än så länge får den här lilla vimpeln duga. Fint med lite färg mitt bland allt det bruna och gråa.&nbsp;

Till min födelsedag i Juni så hoppas jag på att vi har fått upp en riktig flaggstång nånstans, men än så länge får den här lilla vimpeln duga. Fint med lite färg mitt bland allt det bruna och gråa. 

 Snödroppar och Vintergäck &lt;3

Snödroppar och Vintergäck <3

 Gamla, gamla äppelträd i stort behov av beskärning...Känns som att helgens projekt är givet om vädret håller i sig.&nbsp;

Gamla, gamla äppelträd i stort behov av beskärning...Känns som att helgens projekt är givet om vädret håller i sig. 

 Ännu mer risiga buskar som behöver en stor omgång kärlek i form av en sekatör. Det stora riset rakt fram är röda vinbär. I odlingslådorna finns lite av varje, mest kryddväxter.&nbsp;

Ännu mer risiga buskar som behöver en stor omgång kärlek i form av en sekatör. Det stora riset rakt fram är röda vinbär. I odlingslådorna finns lite av varje, mest kryddväxter. 

 Och kolla här- rabarber som börjat titta fram! Woop woop! Det vattnas i munnen bara jag tänker på rabarberpaj alltså.

Och kolla här- rabarber som börjat titta fram! Woop woop! Det vattnas i munnen bara jag tänker på rabarberpaj alltså.

 Sen har jag hittat en massa såna här skal på gräs(moss)mattan. Borde tyda på att vi har ett valnötsträd också eller? Om jag bara visste hur ett sånt ser ut...? :)

Sen har jag hittat en massa såna här skal på gräs(moss)mattan. Borde tyda på att vi har ett valnötsträd också eller? Om jag bara visste hur ett sånt ser ut...? :)

 Även i detta huset finns en trädkoja! Inte riktigt lika barn/lekvänlig som i förra huset, men om nått år så har vi nog ett par klätterapor som sitter där uppe och dinglar med benen.

Även i detta huset finns en trädkoja! Inte riktigt lika barn/lekvänlig som i förra huset, men om nått år så har vi nog ett par klätterapor som sitter där uppe och dinglar med benen.

 En annan trappa, också i behov av kärlek. Kanske får den försvinna helt och ersättas av en terass av något slag framöver...vem vet!? :)

En annan trappa, också i behov av kärlek. Kanske får den försvinna helt och ersättas av en terass av något slag framöver...vem vet!? :)

 Tack och hej och välkommen åter!&nbsp;

Tack och hej och välkommen åter! 

Hemma!

Nu har vi landat och börjat göra oss hemmastadda i vårt nya hus. Så hemmastadda vi nu kan med tanke på att vi bara bor på en våning nu medan vi renoverar ovanvåningen. Så just nu sover hela familjen i ett rum, och våra kläder är utspridda lite varstans i skåp och byråer. Köksgrejerna är uppackade men inte inbodda; glas och tallrikar, müsli och kaffe, olivoljan och pepparkvarnen, ja allt flyttar runt lite hit och dit för att vi ska hitta den optimala placeringen för allting. Men det viktigaste av allt är ändå- det känns som hemma! Här är varmt och ombonat med den sköna golvvärmen och de många rummen, trädgården känns mysig och lummig trots att det är snöig februari,  vi har fem minuters promenad till stranden och igår när jag gick ut så luktade det svagt av hav och tång och det ger ju bara en sån frihetskänsla! 

Jag kan nämna hundra saker som är dåliga med huset också, men det spelar liksom ingen roll. Vi vet att vi kommer fixa allt så som vi vill ha det allt eftersom och det känns faktiskt mest kul att det inte är ett perfekt hem vi flyttar in i utan att vi kan få drömma, fundera, planera, och skapa vårt drömhem utifrån förutsättningarna. Fatta lyx alltså! 

 I morse när en rosa sol började leta sig fram bakom det förvuxna äppelträdet

I morse när en rosa sol började leta sig fram bakom det förvuxna äppelträdet

Om att hitta hem

Det är en helt annan magkänsla den här gången. Det är så här man vill att det ska kännas när man köpt hus. Gå runt med ett fånigt leende på läpparna när man packar upp lådor, har fnissiga barn som springer runt mellan alla rummen och kastar skrynkligt tidningspapper omkring sig, ha en ständigt pågående konversation med sin andra halva om ifall man kanske ska ta ner den väggen istället för den och lägga ljust golv istället för mörkt... Förväntningar, förhoppningar, inspiration, målbilder, möjligheter, upptäckarlust. En känsla av att ha hittat sitt hem. Vårt hem. 

Att bo i hus i Malmö blev inte som vi trott och hoppats på. Vi har inte känt oss hemma här, inte i huset, inte på gatan, inte i området. Vi har verkligen gjort allt för att ändra på den känslan, renoverat och fixat och försökt hitta på saker på fritiden och komma in i sociala sammanhang. Men vi har hela tiden känt att det är inte här vi vill bo på lång sikt, och då har allt bara känts tillfälligt och omotiverat. Under hela första året tänkte jag nog att vi skulle vänja oss, komma in i det, och så småningom trivas bättre. Men det blev ärligt talat nästan tvärtom. Trots att huset blev finare och finare så kändes det bara marginellt bättre att bo här. Men det är ju inte bara att flytta hur som helst. Man ska hitta något bättre, något som är värt energin som en flytt och eventuell renovering kräver. Man ska vinna en budgivning. Man ska sälja sitt befintliga boende. Man ska ta ett beslut om att göra stora förändringar för sina barn som inte har någon egentlig talan i en sån här process. Det är en sor sak det här med att flytta, men om man inte trivs där man bor så är det en risk man är beredd att ta. Det kan bli sämre, men det kan också bli mycket bättre. Min magkänsla säger att det är det senare alternativet som gäller för vår del den här gången. 

 

Hej Storgatan!

I morgon alltså. Då blir det här huset vårt. Hur tokigt? Det ser ganska pluttigt ut på bilden men det är i själva verket drygt 200 kvm plus källare. Vi kommer få plats med andra ord. 

Punchpralinen är snart ett minne blott alltså. Undrar vad jag ska kalla den här svartvita pärlan? Ett hus känns ju genast lite mer speciellt och personligt om det har ett namn tycker jag. Får klura på den! 

 Det blir inte "Villa-billig-kulla" iallafall...🙄😜&nbsp;   

Det blir inte "Villa-billig-kulla" iallafall...🙄😜 

 

Mitt liv just nu

Flyttkartonger. Sötsug. VAB. Nässpray. Brasa. Jobb. Gnäll. Röra. Kaffe. Kramar. Mardrömmar. Tvättberg. SVT Play. Filmjölk. Bankmöte. Vitaminer. Jobbstress. Tidningspapper. Vårtecken. Holy Greens. Dammråttor. Kli i halsen. Melon. Frysrensning. Förskolesorg. Reklam. Leksaker överallt. Kontraktsskrivning. Utvecklingssamtal. Te. Försäkringskassans telefonkö. Bad hairdays. Bananer. Instagramscrollning. Snorpapper. Vissna krukväxter. Noll träningsmotivation. Nya skor. Redfella Smoothies. Trötthet. Trötthet. Trötthet.

Alltså jag gillar inte Januari så mycket. Detta år har inte varit något undantag, snarare tvärtom. Det är väldigt rörigt hemma och man bär med sig en konstant känsla av att vara på väg men inte direkt kunna påverka något ännu. En känsla som är väldigt stressande och tröttande. 

På onsdag "får" vi nycklarna, och till helgen blir det flyttcirkus 1 av 2. Jag har insett att jag avskyr verkligen att flytta. Jag försöker vara positiv och peppande och göra något bra av det här men jag tycker bara det är jobbigt. Packa ner, packa upp, rensa, städa, fixa, gå igenom hela sitt liv på ett par dagar. Från mellanstadiets skolkataloger, via stenciler från språkkursen i Valencia efter gymnasiet, sedan har vi en hel del gamla sittnings-sånghäften från universitetet, anteckningar från en ej avslutad master thesis, namnskyltar från olika butiksjobb, och så en massa handavtryck och fyll-i böcker från barnens pytteliten tid. Ja det är årets underdrift att säga att det är en enda röra överallt som man ska leva i utan att direkt kunna städa. Och så ska man hitta energi nånstans på fritiden till att orka med jobbet. Och vintertrötta, snoriga barn som kan konsten att dränera mig på allt tålamod jag har och lite till. 

Jag vet att det kommer bli jättebra "på andra sidan", men Februari är verkligen en månad nu som jag bara vill ta mig igenom. Inte tänka, inte känna, bara köra på en dag i taget. Jag ska försöka skapa mig en målbild och så sikta mot den och inte låta allt som känns jobbigt få stjäla för mycket energi. Det blir en resa det här. 

Puh.

Om att ha börjat fatta att det snart är dags att lämna

Ciao!

Lördag morgon och jag fick lite sovmorgon av min skat. Så skönt att slippa gå upp klockan sju ibland. Dessutom har Erik varit borta en del kvällar och morgnar så lite egentid med båda barnen är nog bra för dem alla tre. Vi har en helg framför oss som kommer innehålla massa hemmafix, men nu är jag iallafall utvilad. Vårt hem ser just nu ut som ett lortigt bomnedslag, man kan inte ens kan ana tvättkorgen under tvättberget i sovrummet, och kylen gapar tom så när som på tre liter havremjölk. Det var verkligen mysigt att vara iväg förra helgen men man hamnar ju SÅÅÅ mycket back på hemmaplan. Så det ska vi ägna helgen åt. Och som en extra piska bjöd jag hem grannarna längre ner på gatan på middag i kväll, så vi kommer definitivt ha städat och handlat i morgon! ;)  

Annars då? Tja, förutom att det är kaos i hemmet så är det även kaos i mig just nu tyvärr. Nu är det knappt två månader tills vi ska flytta, och jag har fram tills denna veckan kunnat ignorera detta i princip helt och bara levt i nuet. Men igår var vi och hälsade på barnens nya förskola, och vi har därför fått berätta tidigare denna veckan för de nuvarande förskolorna att vi ska flytta. Skitjobbigt. Inte så mycket för dem (förskolorna) kanske, men för oss. För barnen. Och för mig! Jag är så nöjd med barnens förskolor, ser ju hur bra de har det och hur fina människor som jobbar där. Känner mig så hemsk som drar upp dem från dessa förutsättningarna till något nytt och okänt och potentiellt sämre. Återigen är det det där superduperjobbiga med att vara förälder; att man tvingas ta stora, livsavgörande beslut åt sina barn utan att kunna ge några garantier för resultatet…

Jag tror att många saker i våra liv kommer bli bättre med den här flytten, men just när det kommer till förskolorna så är jag väldigt tveksam. Och jag vet att jag går emot mina principer också eftersom jag har sagt många gånger att jag inte vill att mina barn ska växa upp i en tillrättalagd svennebanan miljö med överklass-vibbar. Och så flyttar vi till precis ett sånt område. Jag hoppas verkligen att jag bara är fördomsfull nu och att det kommer kännas bättre när vi väl är på plats. 

Men det är såklart inte bara barnens förskolor som gör att jag tycker flytten känns jobbig just nu. Jag har ju en egen, högst personlig sorg också att handskas med. Det är ju inte så att man bara köper ett hus, bor i det ett år och sen lättvindigt flyttar vidare. Åtminstone funkar inte jag så. Planen var ju att detta skulle vara THE house, att vi skulle bo här länge och leva våra liv här, och nu blir det inte så. Jag har investerat mycket tid och energi i att försöka skapa mig ett hem här och trivas, både i huset och området. Jag har spenderat en hel mammaledighet här, och sett mina barn bli ett helt år äldre i detta hus och kvarter. Vi har jättefina minnen från lekplatserna runt omkring, från trädgården och terassen, från huset och ja från Malmö i stort också. Vi kommer ju faktiskt lämna Malmö som hemstad nu också, och jag har ändå bott här nu i tja, åtta år iallafall. Det är klart att det känns sorgligt och jobbigt. 

Så just nu har jag en svacka kan man säga. Jag bävar för att börja om på nytt med all den energi det kommer att krävas att komma in i allt, hitta nya rutiner, komma tillrätta, känna sig hemma. Det kommer inte gå på en vecka. Möjligtvis på ett år. Förra gången vi flyttade var jag höggravid, och sedan mammaledig. Jag hade tid att bo in mig på ett annat sätt i lugn och ro, nu ska det hinnas mellan vardagens ekorrhjul. 

Men det är ingen som tvingar mig att flytta. Nånstans innerst inne så vill jag ju också detta. Jag vill att ALLA i familjen ska må bra i vårt hem, och så är det inte nu. Jag vill att vi ska bo på ett ställe utan att känna att det är tillfälligt, utan att ha en inre stress om att nån gång hitta nästa steg. Allt det där ser jag fram emot. Men jag vet att det kommer bli jobbigt på vägen dit, och jag vet att det finns mycket jag kommer att sakna med att bo här som jag inte kommer att kunna få där. Man vet vad man har men inte vad man får…

Man får vara ledsen i en stor förändring, även om man vet att den är positiv och nödvändig. Man kan inte välja hur man ska känna och när. Det vet väl jag om nån, jag jobbar ju för sjutton med Change Management. Får kanske ta och applicera några teorier och modeller från jobbet på mig själv för att få lite distans till det hela ;)

Well, nu ska jag gå ner och äta frukost och säga hej till min fina familj. Det blir en bra dag det här, en dag i taget just nu…

 Soon its bye bye Punchis...

Soon its bye bye Punchis...

Trött, men jag ser iallafall ljusen

Ge mig styrka. Eller iallafall lite energi. Jag läste på Underbara Claras instagram om att hon, som nyss kommit hem från Afrika, upplevde att dagarna här hemma är som en stor, svart filt att svepa in sig i. Kan bara hålla med. Vid fyratiden blir det ju mörkt nu, man kämpar sig igenom middagskaoset och vid halv åtta är jag helt slut. Jag somnar gärna ihop med barnen vid nattning om det inte är något annat som måste göras. Tråkigt, ja, men det är väl bara att härda ut antar jag. Eller så kan man göra som jag gjorde igår när vi hade vi hade kompisar över på fredagstacos och jag, som det pannehue som jag är, drack en stor kopp kaffe klockan nio på kvällen. Sex timmar senare, vid tretiden alltså, kunde jag till slut somna. Alltså snacka om att paja allt vad dygnsrytm heter. 

Well. Idag fick jag iallafall lite sovmorgon till nio av min snälla snubbe som gick upp sju med kidsen. Efter frukost inventerade vi adventsljusstakeutbudet här hemma och kollade vad som funkade och var vi behöver komplettera. Kommer ihåg att vi inte var så engagerade i detta förra julen, men i år ska vi ju faktiskt fira hemma hos oss så då vill vi ju ha det ljust och fint i alla fönster. Så, efter att ha hunnit med lekplatshäng och lunch och lite tvätt och sånt så begav vi oss till Vellingeblomman för att spana på tomtar och köpa nya stakar. Puh, vi var inte direkt ensamma där, och då trodde vi ändå att vi var smarta och kom sent, typ en timme innan stängning. Men det gick smidigt ändå. Dyrt som attan blev det, men nu har vi ljus här i vårt hus! 

Min måndag

Så var den här måndagen slut. En dag som bjudit på sol (älsk på fina höstdagar!), pannkakslunch, en missad tandläkartid, biblioteksbesök, och sist men inte minst en kontraktsskrivning. Ja, och så yoga förstås!

Ska vi ta det lite mer informativt kanske?

Pannkakslunchen. Mums fillibaba. Fick till bra proportioner med fyra ägg, tre dl mjöl och sex dl mjölk/havredryck. Dessutom hade vi vispad grädde och mixade jordgubbar till. HUR lyxigt? Mmm! 

Tandläkartiden var Neas. Varför man nu kallar en ettåring till tandläkaren, hon öppnar ju knappast munnen på beställning liksom. Hur som helst så hade jag av någon anledning skrivit upp fel tid i min kalender och vi kom därför, med andan i halsen, trettiofem minuter för sent istället för fem minuter som jag trodde. Men jag sa till dem att de inte behövde boka in nån ny tid förrän om nått år. Herregud, ettåringar hos tandläkaren, var får dom allt ifrån...

 Vagnpromenix i solen

Vagnpromenix i solen

 Mästercyklaren är där nånstans långt framme.... #mammaharfullkoll 😬 

Mästercyklaren är där nånstans långt framme.... #mammaharfullkoll 😬 

Vi gick till biblioteket istället, det ligger bara en liten bit därifrån. På vägen övade Love på att cykla snabbt ner för backen under tunneln. Han vobblade som attan på slutet men klarade det utan att trilla minsann. Och tyckte såklart att det var jättekul. Jag med. Min filosofi är att de saker som är farliga för barn för att de är ovana vid det och inte vet hur man ska göra, de sakerna ska man träna på istället för att undvika dem. Till exempel klättra i trappor, använda kniv, tända ljus, och cykla snabbt. Bland annat. Givetvis på rätt nivå för barnet, jag ger såklart inte vassaste kökskniven till Love om nån mot förmodan trodde det. 
Biblioteket var trevligt, vi stannade ungefär fyrtio minuter och på den tiden hann Nea riva ut en hel bokhylla och en ask med klossar, Love hann bygga en koja med bygg-kuddarna och aggressivt skrämma bort andra barn som eventuellt funderade på att närma sig den, och så hann vi läsa några böcker också. Om bajs, givetvis.

Efter middag hemma (pasta och korv. Det är ju måndag liksom.) åkte vi till mäklaren och skrev kontrakt. Ja det känns fortfarande så overkligt så jag vill egentligen inte skriva mer om detta innan jag själv har landat lite i vad som händer. Men det var iallafall ganska kaosigt att ha med två små barn på ett sånt här möte klockan hav sju. De rev ut allt i leksakslådan i hela rummet och brottades ett tag. Körde racerbil på väggarna med lagom höga ljudeffekter. Love hittade både choklad och kakor, och skulle givetvis bajsa mitt i alltihop. Och berätta om det för alla i rummet när vi kom tillbaka från toan också. Treåringar är härliga människor, eller hur? Så himla himla stolt över vad han åstadkommit liksom, det är väl klart att man vill dela med sig! :) 

Sen fick jag ursäkta mig och lämna mina skrikande, övertrötta barn med Erik på mötet och cykla till min yogakurs. Jag har redan missat två tillfällen på raken så jag ville verkligen hinna dit idag. Och det gjorde jag och det var helt underbart. Så skönt att få sträcka ut, andas, meditera, slappna av. Precis vad jag behövde efter en sån här dag. 

Det, och en banan med jordnötssmör när jag kom hem förstås. Mmm mm mmm! 

 

 Gult är inte fult men hösten blir aldrig så fin på bild som i verkligheten.&nbsp;

Gult är inte fult men hösten blir aldrig så fin på bild som i verkligheten.