Fortsätter med statusuppdaterandet

Hej.  

Fredag kväll. Klockan är strax efter nio och jag ligger i dubbelsängen med Nea och Elias sovande på varsin sida om mig. Mina tänder är också borstade och pyjamasen är på. Jag fryser och huttrar, kanske har jag feber. Ont i huvudet har jag också och har haft hela dagen. Min nacke, mina käkar och axlarna är stenhårda. Vakna nätter och urusel amningsergonomi har satt sina spår såhär efter fem veckor. Hoppas innerligt att natten kommer innehålla mycket sömn och att jag slipper huvudvärk i morgon. Sen Elias föddes har jag redan haft ett troligt migränanfall, och det är inget jag haft tidigare. Håller tummarna för att det var en engångsgrej. 

 

Jag tog mig ut på en promenad idag iallafall. Tror det är den tredje sen lillebror kom. Har inte varit så aktiv alltså. Men jag är inte återhämtad på långa vägar. Känner av bäckenet i varje steg, och hela eftermiddagen har jag känt mig trött och stel i hela kroppen. Som om jag sprungit en mil snarare än gått en kilometer i promenadtakt. Det blir nog ganska kämpigt att komma tillbaka i nån slags ”form” efter den här graviditeten. Och då pratar jag inte om utseendet utan mitt fokus är helt och hållet på funktionen. Man får ju prioritera eller hur? ;-)   

 

Dags att sova. Över och ut.  

 

FullSizeRender.jpg

Japp jag är sliten men väldigt, väldigt lycklig. <3

Due date

Så var dagen här- 13 September. BF. Due date. Karl-Mollys beräknade födelsedag.  

Jag har visserligen aldrig tänkt mig att det skulle bli någon bebis just den trettonde, men nu går man ändå in i en annan fas på något vis. Från att ha tänkt att “jag går över tiden” och därför känt mig relativt obegränsad i vad jag har hittat på, till att det nu plötsligt kan hända NÄR SOM HELST och därför vill jag bara vara hemma. Dessutom är det stor skillnad mot för bara en vecka sen i energinivå och till viss del fysiken också tycker jag. Energinivån är dock inte enbart graviditetens förtjänst; just nu vaknar både Love och Linnea minst var en gång på natten och det är såklart bara jag som gäller. Det ska letas nappar, det ska kissas, det är mardrömmar och så vidare. Och även om jag ändå sover lätt och somnar om lätt också, så är det ju helt klart störigt. I morse vaknade Linnea dessutom vid 6 och somnade sen inte om (brukar gå upp strax innan 7) så i natt har jag nog sovit i tvåtimmarsintervall bara mellan midnatt och 6.

Tur då att man kan sova på dagen, även om det definitivt tar emot att gå och lägga sig när det är en otroligt solig och fin dag ute. Men wattodo liksom. Sova är prio, helt klart.

 Snark. Vaknade nyss efter en två timmars powernap. Hej solen, snart ska jag gå ut en liten tur och hälsa på dig. Väskan står packad i hörnet som ni ser, redo att hänga med till Lund anyday now. Eller kanske Malmö? Eller varför inte Helsingborg? :)

Snark. Vaknade nyss efter en två timmars powernap. Hej solen, snart ska jag gå ut en liten tur och hälsa på dig. Väskan står packad i hörnet som ni ser, redo att hänga med till Lund anyday now. Eller kanske Malmö? Eller varför inte Helsingborg? :)

IMG_3551.PNG

Helt färdigt som sagt. 100% färdigbakad bebis, och för en gångs skull har vi en väska packad också, och jag har till och med skrivit förlossningsbrev och tja, allt möjligt som stod i den där checklistan. Väldigt redo nu alltså. Orkar inte läsa eller höra om en förlossning till nu känner jag, då får jag bara stresspåslag.

 En sista hiss-selfie? I parkeringsgaraget på väg till biblan. Var inom på jobbet också och fick lite pepp. Mina fina kollegor, jag kommer sakna er de närmsta månaderna <3

En sista hiss-selfie? I parkeringsgaraget på väg till biblan. Var inom på jobbet också och fick lite pepp. Mina fina kollegor, jag kommer sakna er de närmsta månaderna <3

Bland annat därför var jag i stan igår och lånade böcker till en distanskurs jag tänkte försöka gå nu de närmsta veckorna. “Kompetens, lärande och IKT i arbetslivet”. Väldigt intressant so far, och i högsta grad relaterat till det jag jobbar med. Eller snarare vill jobba mer med när jag kommer tillbaka. Och väldigt långt från epidural, mjölkstas och slemproppar. Thank god.

Nähe. Nu ska jag äta lite. Funkar Ben & Jerrys till lunch månne?

Slutspurt utan spurt

Vecka 35. I min preggovärld alltså, vad det är för vecka i verkligheten har jag ingen aning om. 

Är så trött, och det gör mig lite ledsen. Och stressad. Kag är ju lite dum också som inte låter mig riktigt slappna av utan även om jag sitter/ligger nånstans så är hjärnan ändå på helspänn. Vill ju göra så mycket, fixa, dona, boa, men orkar mest bara vila, rent fysiskt alltså. Får typ sitta på en pall när jag tömmer tvättmaskinen. Ska det vara så här i över en månad till? Jag minns inte att jag var så himla trött sist... har i och för sig inte kollat järnvärdet på evigheter, och slarvat med mina järntabletter så kanske ska prova att öka på dem. Plus att jag åkt på nån jäkla stomach bug som också nog gör att jag inte får i mig näring som jag borde just nu. Men i natt fick jag iallafall sova bra, i eget rum på ovanvåningen när resten av familjen håller till i källaren. Så himla skönt. Sömn är guld värt. 

För övrigt lallar vi på här hemma. Har en veckas semester kvar. Känns både skönt och lite jobbigt. Hoppas hitta tillbaka till lite mer energi. Bocka av saker på min 2-do lista. Och samtidigt underhålla barn. Piece of cake... 

Jaja. Ville mest bara kika in och säga hej. Nu ska jag försöka få något gjort här. Alla bäckar små räknas, eller hur? 😉

Puss

Tankar i en never-ending värmebölja

Den här sommaren, vad ska man säga liksom? Jag är ju inget större fan av värme i vanliga fall, och just nu är jag i princip inte människa före sju på kvällen. Inte så kompatibelt med att ha småbarn som kör på oavsett väderlek. Vi försöker hålla oss inomhus under dagtid, men helt enkelt är det ju inte. Och mycket glass blir det...

När jag såg prognosen för veckan och att det ska bli 32 grader varmt vissa dagar blev jag nästan gråtfärdig. Inte för min egen skull utan mest för barnen. Jag tycker det är så jobbigt just nu att hela tiden behöva ha koll på ”status” för både mig och barnen. Solcreme, vätska, mat, sömn, osv. Aktiviteter, underhålla, vara närvarande, se över så alla mår bra, ingen skadar sig... Och så ska man hitta på ”semestriga” saker mellan varven. Inte bara sitta hemma. Fast det är det man vill. Iallafall jag. Vara hemma. Vila. Boa. Eller, egentligen vill jag kanske inte det, jag vill ju också uppleva saker på semestern. Skapa minnen. Men i år orkar jag helt enkelt inte. Har knappt ens rört kameran på hela sommaren och får bara ångest av tanken på att stoppa in familjen i en bil och åka iväg mot åksjuka, folksamlingar och köer nånstans  . Kul mamma man är alltså. 

 

Annat som stressar mig är förberedelserna för bebisens ankomst. Personer på bloggar och insta som är beräknade efter mig visar stolt upp totalt färdiga barnrum, översvällande mini garderober och pimpade vagnar. Själv måste vi möblera om sovrummet för att få plats med babysäng, jag har två lådor med gamla babykläder i strl 50-56 att gå igenom och vagnen har punka som behöver lagas. Jag känner mig definitivt inte redo och idag när grannen var över och drack kaffe så påpekade hon glatt att ”ja mitt vatten gick ju i vecka 33 min första graviditet”. Vecka 33. Alltså den veckan jag är i nu. Tack tack. Eller kanske snarare ”tick tack”...

 

Men okej, en rolig grej har också hänt på sistone: Nea har slutat med blöja. Från en dag till en annan, inga konstigheter. Hon är så jäkla duktig den tjejen, bara fixar det helt själv med knappt några olyckor. Har blöja på natten, men den är alltid torr så det är mest för föräldrarnas bekvämlighet. Alltså att vi inte pallar byta lakan och hålla på om det skulle ske en olycka. Inte just nu när alla i familjen sover så dåligt ändå på grund av värmen. MEN, det ska vi ändra på ikväll tänkte jag. Vi har ju inte grävt ur och inrett en hel jäkla källare för att den ska stå där och vara sval medan vi sover i en bastu på ovanvåningen, så nu blir det till att bädda åt hela familjen där nere och njuta sval källarluft resten av sommaren. Att jag inte kommit på det tidigare...? 

 

Så, dags att sparka igång en ny, svettig dag alltså. Kom igen Caroline, you can do it!  

Hej, jag heter Svettlana - semester dag 10

Igår frågade en vän hur jag mådde nu som gravid och jag svarade ”jättebra, jag älskar att vara gravid och skulle gärna dra ut på det här lääänge”. HAHAHAHA! Såklart man jinxar en sån grej! Right back at ya... 

Den här dagen har varit hemsk. Jag har inte klagat på värmen i sommar en enda gång, det är ändå ganska strongt med tanke på vilken sommar vi haft och att jag snart är i v 33. Men idag, fy fan rent ut sagt. Jag vet inte hur många grader det varit och det har säkert inte varit något rekord eller så, men det har ju varit otroligt fuktigt och helt stillastående. Oavsett om jag varit inne eller ute har jag nästan fått panikkänslor. Och mitt i alltihop börjar Erik jiddra om att ”vi kanske ska ta och åka till Legoland ändå...?” Skjut mig. 

Men nu är det över. Det är kväll, barnen ser på tv på ovanvåningen, middagsdisken är avklarad. Jag har slängt mig raklång i soffan med en twix och en skål nyplockade hallon som jag tänker äta tills halsbrännan sprutar ur öronen. Sval luft kommer in från den öppna balkongdörren och avlägsna skratt och röster hörs, blandat med fågelkvitter och, såklart, skruvdragaren. Det är alltid ljud från nått verktyg i bakgrunden hemma hos oss. Ikväll är det för att Erik jagar på med att bli klar med trappan till vinden, som byggs av köksskåpsstommar och ska fungera som förvaring också. Jättefin blir den, som allt min man tar sig för i det här huset. ❤️   

Och i morgon är det en ny dag. Förhoppningsvis en något svalare sådan... 

image.jpg
IMAGE.JPG

Semester dag 1

Idag var det måndag. Första semesterdagen. Fast det är inte riktigt sant för jag har inte gjort klart allt jag behöver göra på jobbet så jag har iallafall en halv arbetsdag kvar. Men anyway, barnen var inte på föris iallafall. (och jag jobbade inte klart idag heller)

Det kan bli intressant att skriva en semesterdagbok i år för jag har typ ingen aning om vad som kommer att hända under de här fem veckorna. Så himla oplanerat är allting. Det finns lite önskelistor och förslag på aktiviteter, men ingenting är bokat och inget är bestämt. Typ. 

Så vad hände den här första dagen då?
Jag vaknade av att min klocka ringde som den brukar göra på måndagar. 06.40. Hade glömt att ställa om. Men det gjorde inget för jag skulle ändå upp tidigt. Smet iväg till vårdcentralen innan någon annan i familjen vaknat. Dags att göra om glukosbelastningen som jag så fatalt misslyckades med för två veckor sen. Idag gick det bättre. Det gick faktiskt jättebra. 6,8 hade jag i sockervärde efter två timmar. På förra provet hade jag 9,3. Jag tror gränsen man ska ligga under för att vara utanför riskzonen för graviditetsdiabetes är 8,9. 
Så vad har jag gjort för att få ett bättre resultat? Inte jättemycket, men ändå en del. Jag har skurit ner på socker, främst glass då, och snabba kolhydrater i form av mackor och flingor, Och så har jag börjat om med träningen. Två gym-pass och tre pass på crosstrainern har det blivit. Med andra ord ingen elitsatsning. Men tydligen har det ändå gett resultat, och jag är dessutom taggad att fortsätta. 

Efter tre timmar på vårdcentralen var jag inom och köpte frallor och croissanter (man måste ju få fira) och sen åt vi nån sorts frukost till lunch hela familjen, Och jag var skittrött. Ville helst bara gå och lägga mig, men eftersom det kom en lastbil med allt byggmaterial som behövs till ett helt garage plus en massa jobbare mitt i vår "frunch" så var Erkan lite busy. Och barnen hade redan sett för mycket på tv under förmiddagen. 

Så jag tog med kidsen upp för att byta lakan i alla sängar. En aktivitet som kan låta trivial, men som inte är helt enkel att utföra som gravid i vecka 31. Det slutade med brottning, hopptävling och kuddkrig. Jag var tyvärr lite mer involverad än jag önskat kanske, men alla överlevde. 
Sen byggde vi lego/duplo en stund och när konflikterna blev för många fick Linnea gå och lägga sig och ta en tupplur. Det gör hon så gärna på dagtid. Tar sina nappar och går och lägger sig och somnar helt på egen hand. Tänk om hon var så lättsövd på kvällen...

Jag ock Love gick ner och han pärlade lite när jag fixade med tvätt och började på middagen. Det tog typ hela eftermiddagen att fixa middag. Inte för att den var avancerad utan för att jag var trött och långsam. Men det blev iallafall gott. Köttfärspaj.

Sen fixade jag disken också (hello housewife) när barnen var ute med Erik och härjade i den nästan färdigbyggda lekstugan som han smällt upp på två dagar. Han är amazing när det gäller såna projekt min karl. Och barnen älskar sitt hus såklart. De leker otroligt bra ihop och bråkar så gott som ingenting. Peppar peppar, hoppas det håller i sig. 

Vid åtta fick jag in kidsen, mutade med film och under tiden kunder jag fixa lite till med tvätten. Kopiösa mängder tvätt har vi för tillfället, det känns som att den hushållsysslan varit helt pausad de senaste 2 veckorna och det får ju konsekvenser...
Konsekvensen vidare var att barnen fick kolla på film till klockan nio och var sen helt speedade och somnade inte förrän en timme senare ungefär. Men vad gör det egentligen. De kan sova så länge de vill i morgon.

Och jag ska också sova nu. Har bara fått ångest big time över att jag sover "fel". För det är ju inte nog med att barnet absolut måste sova på rygg när det väl är fött. Nej nu visar studier klara samband mellan fosterdöd och att mamman sover på rygg. Helst ska man sova på vänster sida för att barnet ska få mest syre och ingen viktig artär ska tryckas ihop av magens tyngd.. Ingen ny info i och för sig, men jag trodde inte det var SÅ allvarligt. Och hur brukar jag sova? På rygg såklart. Speciellt när jag somnar med barnen, då har man ju ett barn på varje sida om sig. Hur tänkte evolutionen där egentligen? Ska man bara skaffa två barn eller? För det här med att de ska ligga bredvid varann under nattningen ja det kan ju lätt förlänga den processen med minst en halvtimme...grattis till mig. 
En annan faktor som var bra förutom att sova på sidan var om mamman gick upp och kissade minst en gång per natt. Det hade tydligen inte mammorna till de barn som dött i magen i slutet av graviditeten gjort. Och hur ofta går jag upp på natten? Noll gånger ja. Jag brukar ju normalt sett vara ganska nöjd över min förmåga att somna om och sova gott hur kissnödig jag än må vara. Men den egenskapen kunde jag vara utan alltså...

Jaha. godnatt helt enkelt. Från vänstersidan. Iallafall de närmsta nio veckorna...

On top of my tuesday mind

- Jobba, jobba jobba. Sista veckan innan semestern och att göra listan bara vääääxer. Men det ska gå!

- Tankar på livet och var man hamnat. Åt middag igår kväll med en av mina finaste vänner från gymnasiet. Vi ses på tok för sällan, men har alltid så bra samtal när vi ses, och så har det alltid varit. En riktig prat-kompis. Vi har tagit helt olika spår i livet, men lyckas ändå hitta våra gemensamma nämnare och intressen för varandras vardag. Det är inte alltid det funkar så med de som lever helt olika liv än en själv.

- Kylen är typ tom. Måste handla. Blä. MEN 5% rabatt på Coop på tisdagar, det är ju inte illa! (Jag är en sån pensionär...)

- Stresskänslig. Jag har typ TVÅ saker inbokade i Juli. Roliga saker som jag vill göra. Ändå stressar de mig sjukt mycket. Jag vill bara ha oplanerade dagar utan krav nu känner jag.

- Glass, godis, fika. Jag "kuggade" ju mitt glukosbelastningstest förra veckan och hade för högt blodsocker när testet var slut. Ska göra om det nästa vecka och hoppas på bättre resultat då. Men har fått instruktionerna att äta bättre och röra mer på mig fram tills dess. Att säga till en gravid kvinna att hon inte får äta sötsaker är ungefär som att säga till vem som helst att hen inte får tänka på en rosa elefant. Jag har ju blivit BESATT nästintill. Däremot inte sagt att jag äter skiten! Jag försöker verkligen vara duktig, även om det är svårt. Men kul är det ju inte...

- Förlossningsberättelser. Har börjat lyssna på Förlossningspodden nu igen, som förberedelse för vad som komma skall. Det funkar så bra, jag ÄLSKAR den podden och även fast den är ärlig och beskriver en massa saker som kan gå fel och är jobbigt och hemskt och inte funkar i svensk förlossningsvård så blir jag ändå peppad på att uppleva det igen. Det känns som att stå i kö till den värsta berg-och-dalbana man kan tänka sig; ångest, illamående, tiden sniglar sig obönhörligen fram mot att det ska bli min tur, vetskapen om hur jävligt det kommer vara och att när man väl börjat åka så får man åka tills turen är klar, det går inte att kliva av på mitten. Men euforin efteråt, den är värd alltihop hundra gånger om.

 

Jahapp, det var det om detta. Måste jobba nu, hejpåre!

//C

Näst sista vardagsveckan

Tisdag. Själv hemma med barnen denna veckan. Hittills har det gått bra, jag mutar/hotar vid behov med att pappan kommer ha med sig presenter hem på fredag till barn som varit SNÄLLA hela veckan. Bra strategi än så länge. 

IMAGE.JPG

Två knäpptysta busungar jag hittade i köket när jag kom in. ”Vad gör ni?”  ”Äter socker och salta pinnar”

Ärligt svar iallafall, haha!

 

För övrigt känns det som att tiden fullkomligt rusar fram i livet. Gravidveckorna bara rasslar förbi, timmarna på jobbet fullkomligt försvinner, och eftermiddagarna ska vi ju inte prata om. Sen somnar jag ju ofta med barnen vid nattning och får noll tid för mig själv. Lite surt men jag behöver verkligen min sömn så det är väl så det får vara just nu tänker jag. Men det ska bli enormt skönt med semester alltså. Kunna stanna upp. Landa. Andas. En och en halv vecka kvar bara. Sen efter semestern är det ju som att en helt ny fas i livet börjar, med nya förskolor, nedtrappning till föräldrarledigt och ett liv med tre barn i familjen. Men det tar vi då. Först behöver jag stanna upp ett tag som sagt. Vara här och nu.   

Och hänga lite mer vid havet 💙 

IMAGE.JPG

Om att må bra och bara köra på

Otroligt trött dag idag. Kan inte riktigt förstå hur jag ska orka igenom den, men det får ju gå på något sätt.

Var hos barnmorskan I morse, hon vill att jag kommer på extra kontroller av blodtrycket en gang I veckan för att hålla koll. Jag fick ju havandeskapsförgiftning på slutet av min första graviditet, och även om förra graviditeten gick bra så finns det en ökad risk att få det igen, även om den är liten.

Jag hade ett något högre blodtryck idag än sist, men ligger inte I riskzonen. Dock hade jag gått upp ca 2,5 kg på bara två veckor, och det är egentligen lite mycket. Ett symptom på havandeskapsförgiftning är att man samlar på sig vätska och svullnar upp. Det gör man ju iofs annars också som preggo, speciellt nu när det är så varmt, men 2,5 kg på två veckor är kanske ändå inte helt vanligt, åtminstone inte I vecka 26. Alltså, kontrollen gick bra, men startade ändå såklart en miljon tankar I huvudet på mig. Jag som egentligen tycker att den här graviditeten går för fort och att veckorna springer iväg, känner nu plötsligt att det hade varit så skönt att åtminstone vara förbi vecka 30. Ännu hellre 32. Att ha en så färdig bebis som möjligt I magen, ifall något skulle hända som gör att den måste komma ut I förväg. Man är ju så maktlös när man har barnet inuti sig. Det finns så lite man kan göra för att påverka, det är bara vänta, vila och möjligtvis äta som gäller. Och så får man lite perspektiv på det "aktiva" (stressiga?) livet man lever. Är alternativet att bli sjukskriven och sängliggande, kanske till och med inlagd på sjukhus? DET vill jag verkligen inte. Vila mer absolut, men att spendera veckor på sjukhus mitt I sommar och semestertider det känns inte kul alls.

Okej, jag ska inte dra några förhastade slutsatser här nu, men oavsett hur jag kommer må framöver så fick jag ändå en liten väckarklocka idag. Jag har verkligen försökt köra på som vanligt I livet på alla sätt och inte låtit graviditeten begränsa mig, men nu kommer jag nog ändra lite på det. Avboka saker som inte är "måsten", planera för att slippa stressa, vila, lägga mig I tid, äta mer...ta hand om mig helt enkelt.

Japp. Så får det bli.

 

Bjuder på en näsblodsselfie med dagens outfit (från i fredags). Detta ständiga näsblod alltså... 

IMAGE.JPG

Glada barn -> glada föräldrar

Ciao! Lördag kväll och jag är trött (daaa) men också väldigt glad. Jag tror mest det beror på en otrolig lättnad över att Love varit sitt vanliga spexiga, babbliga, energiska och ständigt ifrågasättande och förklarande jag idag. Hela dagen! Inte den håglösa, trötta, gnälliga, klena gummi-figuren som inte ens orkat sitta upp som vi stött på allt för ofta under veckan. Ja, och till viss del även längre än så. Jag har verkligen googlat allt från järnbrist till diabetes till diverse psykiska diagnoser, men nu känns det mest som att det handlat om dåliga mat-och-sov rutiner, möjligtvis i kombination med något utvecklingssprång (som det iaf hette när det handlade om spädbarn, men konceptet borde väl gälla fyraåringar också tänker jag). Igår och idag är första dagarna på flera veckor som han svarar ”nej” på frågan om han har ont i magen. Alltså den lättnaden i mammahjärtat, oj oj... Och även om han är lite trött på sin lillasyster som retas med honom konstant, och ganska avundsjuk på sånt hon fått de senaste dagarna (som en nalle av röntgensköterskan och ett armband av doktorn) så är han så snäll och omhändertagande och gullig mot henne. Han förstår ju att hon har ont i sin fot.  

 Hos gammelfarmor och gammelfarfar på eftermiddagsfika idag. Jordgubbar och glass. &nbsp;Mm-mm-mmm!&nbsp;

Hos gammelfarmor och gammelfarfar på eftermiddagsfika idag. Jordgubbar och glass.  Mm-mm-mmm! 

Men ja, det har helt enkelt varit en bra dag. Solig och lagom varmt. Ett par timmar i skogen på förmiddagen med Neas knyttegrupp. Ordentligt med mat och dryck under hela dagen för hela familjen. Ingen stress och inga större åtaganden. Dessutom fick Love med mig på en motvillig bandymatch på gräsmattan som visade sig bli riktigt rolig (och svettig!). 

IMAGE.JPG

Och trädgården! Alla dofter som slår emot en när man kommer ut, att kunna äta nyplockad sallad till middagen och att se barnen härja runt på egen hand med cyklar och spadar och bollar. Det är också balsam för själen. 

I morgon måste jag dock ta tag i en av mina surdegar; klädkaoset i vårt sovrum. Har rensat ut MASSOR som ska iväg till Varié och tradera och även Erikshjälpen. Och ett gäng lådor ska bara ställas undan i väntan på kallare tider igen. Och en hel del ska tvättas... Japp, så är det. Bara att bita ihop och peppa till. I morgon. Men nu- sova! 😊 Nattinatt!  

Snor, ångest och trötthet

Jag har åkt på en tråkig vår-bacill som gett mig halsont, feber, snor och hosta. Precis vad man vill ha när det är 24 grader varmt ute. Hade hoppats på att kunna jobba lite hemifrån ändå trots att jag är hemma, men jag är helt slut i rutan. Trött och ont överallt. Och för varje alvedon jag tar (även om det verkligen inte är många jämfört med vad jag hade gjort i vanliga fall) så ser jag framför mig hur min stackars bebis får sämre och sämre språkutveckling och att jag troligtvis inte kommer få några barnbarn... så härligt ångestgivande det är att vara gravid. Och ännu en sak som blivande pappor inte behöver fundera två gånger över.

Så vad gör jag idag då? Jag äter glass., och mackor och dricker the Jag har kollat på Margaux Dietz förlossningsfilm på youtube och lipat lite och fått ångestpåslag delux. Filmen är dock väldigt mycket fokuserad på det initiala skedet när det mest är spännande och high-life, men slutet alltså...blä. Det dumma med att veta vad som väntar är ju som sagt att man vet vad som väntar. Helvete vad ont det ska göra då...men ja, nu sitter man ju i den här jäkla båten så det är väl bara att ro.

Jag har också försökt jobba lite som sagt, men det blir ju ångest där med. Jag har insett att jag har börjat glömma en massa saker som jag tagit på mig, både på jobbet och hemmaplan. Min hjärna är förvandlad till nån sorts mos och jag måste börja skriv upp ALLTING jag ska göra för jag har inte längre koll på läget. Sjukt pinsamt och väldigt jobbigt. Och så var det ju det här med energi. Den är o-be-fin-tlig. Jag är trött, tröttare och tröttast och känner mig helt dränerad. Den här förkylningen gjorde ju inte saken ett dugg bättre, just nu orkar jag knappt tänka. Jag tror faktiskt att jag ska passa på och sova en stund. Hejhej.

Jag vill sova men jag vill inte

Sömn alltså. Så himla viktigt. Och nu när kvällarna varit så otroligt ljumna och fina på sistone så har hela familjen kommit i säng allt för sent för vårt eget bästa. Plus att Nea dessutom vaknat ovanligt tidigt eftersom det ju blir så himla ljust på morgonen numera. Men att inte sova tillräckligt alltså, det förstör ju allt. Åtminstone för mig. Jag blir nedstämd och trögtänkt och ofokuserad och deppig. Och ändå sitter jag där kvällen därpå igen med datorn i knät eller mobilen framför näsan. Försöker hänga med, komma i kapp, inspireras och bara drömma mig bort. Fast utan att sova. Ha lite "egentid". Detta viktiga andrum efter att dagens alla måsten är avklarade och babbel-bråkstakarna snusar sött i sina sängar. Det är så svårt att inse att den tiden inte finns längre. När allt är klart hemma, ja då är jag också färdig. Helt slut. I vardagen finns ingen tid över till mig själv. Kan man leva så? Har jag något val? För när jag försöker ta mig tiden så nallar jag ju på något annat, vilket oftast blir sömnen, och då blir det ju bara en enda ond spiral. Och jag bävar för att snart ha en nyföding att hantera. Ett knyte utan dygnsrytm som bara kräver och kräver. Och väldigt begränsade möjligheter att sova ikapp på dagtid. MEN- jag är ändå otroligt tacksam över att bo i en kommun som tillåter 25 h förskola för äldre syskon. Förhoppningsvis kommer jag inte bli ett komplett vrak. Åtminstone inte under längre perioder i taget, några dagar här och där är ju oundvikligt... :)

Äsch, jag vet inte. Jag borde nog bara helt enkelt gå och lägga mig nu.

Gonatt.

 Får peppa mig med att kolla på sov-bilder från när barnen var mindre. Det är ju ganska mysigt också, inte bara tortyr...

Får peppa mig med att kolla på sov-bilder från när barnen var mindre. Det är ju ganska mysigt också, inte bara tortyr...

Snor och snö, men åtminstone snygg i håret

Jag är så himla trött. Trött på kylan (ute men främst inne), trött på snön, trött på att bli dunderförkyld i en halv evighet så fort nån hostar mot mig. Och framförallt är jag trött på att vara trött. Det känns så trist att de flesta dagar mest handlar om att man ska ta sig genom dem med minsta möjliga motstånd. Inget engagemang, inget driv, ingen kreativitet. Mest bara likgiltig...och trött. Usch, blir så ledsen när jag tänker på det. Det är verkligen ingen kul tid just nu. 

 

Men häromdagen tog jag iallafall ledigt en timme och gick och klippte mig. Så nu må jag vara snorig och glåmig men jag är iallafall snygg i håret där jag sitter i mitt underställ under en filt framför brasan... 😏 

Glad påsk och sånt! 🐥

IMAGE.JPG

Januari

Så var den äntligen över. Denna vedervärdiga månad som inlett 2018. Nu kan väl året förhoppningsvis bara bli bättre.  

Men vad är det då som varit så hemskt med Januari kan man undra? Och ja, det är för egen del egentligen ingen stor grej som hänt, men summan av ovanligt många ledsamheter, tråkiga besked, stress och i princip total avsaknad av ljusglimtar har gjort att den här månaden känts som en tung, våt filt som jag inte alls orkat lyfta undan.

Det började med ett fyra dagars event på jobbet i v 3 som jag ansvarade för. Det gick bra så långt jag kunde påverka, men det dränerade mig totalt och jag hade inte alls någon bra känsla i magen när veckan var slut. Ingen ”woho, jag klarade det!” känsla, bara en lättnad över att det var över. 

 Många presentationer blev det... 

Många presentationer blev det... 

Barnen har som tur är varit friska, men Love har kommit in i en period då han klagar över ont i magen varje dag och har gjort det i en vecka drygt. Jag hittar inget mönster alls I när han säger det och hur han beter sig, och vet inte om det sitter i kroppen eller knoppen på honom det här. Men jag tycker ju såklart synd om honom. Ont I magen vill ju ingen ha.  

Linnea har varit ledsen vid i stort sett varje lämning sen årsskiftet. Det är nya barn på avdelningen som är ledsna mycket, plus att hennes bästis har flyttat upp till storbarnsavdelning och det är klart att hon påverkas av detta. Något hon också kommer påverkas av till hösten är kommunens ”spontana” beslut att lägga ner/flytta delar av förskolan de går på till en nybyggd förskola i andra änden av samhället. Detta har också varit en stor källa till frustration och oro under januari, och vi har ännu inte helt funderat klart kring hur vi ska göra till hösten. 

 Hemma i lekrummet.

Hemma i lekrummet.

IMAGE.JPG

Men lite glädjespridare har dom såklart också varit våra tokiga små barn ❤️ 

IMAGE.JPG

Goseloppan! ❤️

IMAGE.JPG

Det var sol en dag. Det ser man på bilden eftersom det blev skugga på väggen från krukväxten. Då borde man ju gått ut och försökt fånga lite solenergi, men istället valde jag att agera på det andra som soligt väder för med sig: man ser ALLT damm överallt. Så jag dammsög och våttorkade. Och eftersom vi så smått börjat etapp 2 av utgrävningen av källaren så ligger det ett tunnt lager betongdamm över allt i HELA huset. Har insett att det tränger upp mellan golvlisterna, så i helgen blir det till att tejpa alla lister innan hantverkarna kommer på måndag.  

IMAGE.JPG

Förutom den soliga dagen så har det mest varit grått i olika former. Jäkligt deppigt. Tror vi har haft en halv dag med snö på hela vintern. Men kallt som attan har vi ändå, det spelar inten roll om det är fem minus eller fem plus grader, isvindarna från havet känns lika jävliga oavsett.

IMAGE.JPG
IMAGE.JPG

Och nämnde jag min hosta? Den har jag dragits med i närmre två månader nu och jag hostar fortfarande så jag klöks varje dag och har dessutom hostat sönder ett muskelfäste vid revbenet så det gör ofantligt ont till på köpet. Har tränat en (1) gang sedan mitten på December. Japp, jag är verkligen på G som ni marker.

IMAGE.JPG

Men en dag på väg till jobbet insåg jag plötsligt att det inte var becksvart. Och på eftermiddagarna hinner man ju faktiskt hem innan mörkret sänker sig numera. Det går på rätt håll. Det finns ett slut på denna mörka, trista vardag, och det är bara att bita ihop och uthärda.

FullSizeRender.jpg

För att fokusera på nått annat än allt grått och trist så funderar jag på att piffa upp tillvaron nu med en ny vår-frisyr. Vad tycks?

Sorry om detta inlägg var deperimerande, men det finns helt enkelt inget upplyftande från mig att skriva om just nu. Inget! Tvärtom skulle jag kunna skriva dubbelt så mycket negativt, men det låter jag bli. Nu har jag iallafall fått ur mig det värsta :)

mvh

trött, tröttare, tröttast. Ge mig vår NU.

Typ hela November...

Hej! Hittade det här inlägget som jag påbörjat genom att lägga in bilder i men sen har det inte blivit av att jag fyllt på med text, så det gör jag nu. Det går tillbaka ett par veckor, närmare bestämt till helgen 10-12 November. Då åkte vi till Stockholm för att gå på bröllop, och barnen fick vara hemma med barnvakt i två nätter för första gången. Mycket blandade känslor inför det, speciellt eftersom båda barnen sovit väldigt oroligt de senaste veckorna och vaknat varje natt och velat sova hos oss. Samtidigt var det just två nätter med ostörd sömn som kändes som högsta vinsten på listan med hela resan. No offence, det är kul att gå på bröllop, men att sova ostört, varav en natt på femstjärnigt hotell, ja alltså det är inte mycket som slår det i en småbarnsförälders liv. 

Och dessutom känslan av 100% egentid. Inte sån där "dåligt samvete egentid" som det blir ibland när man passar på att göra ett ärende på stan innan man kör och hämtar barnen faaast att man ju inte får ha barnen på förskolan mer än preciiis den tid man är på jobbet plus restiden. Men nu var de inte på förskolan. De var hemma med sin farmor och hade det hur bra som helst. Och jag satt på ett halvfullt flygplan och drack kaffe och läste min favorittidning (yep, I'm a geek...).

IMG_9906.JPG

Så, första natten i Hufvudstaden sov vi hos Niklas å Challe (Eriks lillebror och hans fruga). Mitt flyg landade vid nio, så jag var hos dem vid tio, men då var grabbarna på fotboll (nån match mot Italien tror jag att det var...?) och Challe var ute och käkade med vänner. Men jag gjorde mig hemmastadd på nån minut...

IMG_0058.JPG

Sen droppade de andra in efter hand och vi satt och snackade till långt in på småtimmarna. Mysigt!

Dagen därpå var det dags att gå all in på saker som man (vi) som småbarnsföräldrar aldrig gör, eller åtminstone aldrig njuter av att göra om barnen är med. Först gick vi ut och åt frukost. Hallelulja säger jag och låter bilden på min frukost tala för sig själv:

IMG_9907.JPG

Sedan var det dags för aktivitet nummer två; strosa på stan. Planlöst. Gå in där man blir sugen på att gå in utan att fundera över om det är trappor in till butiken, om det är för mycket folk för att ha en vagn, om det finns värdefulla saker som skulle kunna rivas ner hyfsat enkelt av en fyra/tvååring, om där finns toalett för panikbesök, osv... När väl känslan över att ha glömt något (någon) försvann efter ett tag så var också detta helt jäkla underbart. Blev så himla inspirerad när jag faktiskt kunde fokusera på sakerna i butiken och inte bara på att "göra det jag ska" och komma ut så snabbt som möjligt igen. Det var mycket inredning på agendan för vår del. Vi besökte till exempel IKEAs köksbutik i centrala stan för lite ideer och tankar, och jag träffade på en före detta kollega där så det var himla trevligt. Och mycket bra inspiration!

IMG_9909.JPG

Lade märke till hur snyggt golvet var i HM Home butiken...

IMG_9917.JPG

Och så förfasades vi lite över det utbrända huset på Biblioteksgatan (?) som troligtvis inte kommer kunna räddas. Det måste varit en otrolig brand så mitt i stan...sorgligt som attan.

IMG_9916.JPG

Och efter en massa mer strosande i höstkylan gick vi tillbaka och hämtade våra grejer innan jag och Erkan skulle checka in på hotellet. Nobis hotell för övrigt. Med den här utsikten från rummet:

IMG_9938.JPG

Säger inte att det är nån jättespännande view, säger bara att det var så hiimla skönt att bo mitt i stan, och dessutom på promenadavstånd från vigseln senare på eftermiddagen (i Livrustkammaren) och festen på natten (på Konstnärsföreningen). Men själva bröllopet får faktiskt ett eget inlägg. Det är det liksom värt.

Och ja, sen gick helgen. Fest. Sovmorgon. Hotellfrukost. Mer kylslaget promenerande i vackra Stockholm. Och så flyget hem på eftermiddagen. Hem till två barn som sovit gott hela nätterna i två nätter (givetvis) och haft superroliga dagar med fågelholksbygge och besök på Den Blå Planet. Så himla bra ju!

Och sen tog det två dagar med massor av jobb för min del innan resten av veckan fick ägnas åt magsjuke-VAB. Och senare även magsjuka.
Livets kontraster va?

IMG_9991.JPG

Men för att summera lite så var det en himlans bra helg alltså. På alla sätt. Jag som mest har ojjat mig och inte varit särskilt sugen på att mecka med en hel helg borta får helt klart erkänna att mina låga förväntningar blev bortsopade. Jag gillar ju inte att flyga ensam, blir så himla stressad helt enkelt för att jag är ovan vid det, och speciellt som nu när jag skulle checka in bagage. Och när min telefon dog precis när jag satte mig i bilen och skulle börja köra mot Sturup var det ju inte precis så att min puls gick ner. Det var ju ändå min telefon med mitt boardingkort/bokningsnummer och med GPSen till flygplatsen. Och någon bil-laddare hade jag inte heller...I såna stunder är jag glad att jag även har en jobbmobil och inte kombinerar den med min privata i en telefon utan har två separata. Så jobbmobilen fick följa med. Och sen gick ju resten av resan lätt som en plätt. Var riktigt mysigt till och med. Och skönt att vara ensam. Ingen som klättrar på en, tjatar på en, ingen annan att ha koll på och ansvar för. Ibland är det skönt att vara lite fri från allt det där. Hur mycket man än älskar dem så skadar det inte med ett break då och då. Det var min learning för helgen. Gracias.

 

Never ending to-do-lists

Ett livstecken så här en fredag. En fredag som avslutades med VAB. Höstblåsor på lillan. Låter inte så trevligt, men är ganska lindrigt som tur är. Och Love, han är så snäll mot henne. Gjorde ett halsband på förskolan till henne, och alla hans kompisar visste minsann att det var synd om Linnea som hade feber, det hade han berättat. Och så höll han henne i handen hela vägen hem från förskolan i vagnen. Vilken beskyddare hon har i sin storebror. Hoppas det håller i sig.

Och jag. Jag känner mig trött men rastlös. Stressad. Det är så mycket man vill hinna med på helgen, men jag vet ju redan nu att jag inte kommer hinna. Hela mitt liv känns just nu bara som en enda lång "att göra lista". Var jag än ser, var jag än är, vad jag än gör så ser jag "måsten". Tittar jag ut genom köksfönstret så ser jag mina elefantöronplantor som behöver planteras om. Går jag förbi frysen så kommer jag på att den verkligen behöver frostas av. Sitter jag i tv-rummet kan jag bara tänka på att det behövs gardiner och tavlor där. Om jag går ut så kommer jag på att mina skor verkligen behöver putsas. Och vagnen behöver städas. Bilen också. Och nästa vecka kommer en arkitekt, så vi måste komma fram till lite tankar om hur vi vill ha köket. Så maler det på. Måsten. Ansvar. projekt. Saker att bocka av. Men varför gör jag inte dem då? Ja det kan man ju undra. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag gör med min tid. Men jag är ju med barnen. Mer eller mindre närvarande mentalt. Lagar mat. Handlar. Tvättar, hänger tvätt, sorterar tvätt, lägger in tvätt., sorterar smutsig tvätt...Vardagen liksom. Och när barnen somnat och det finns nån timme kvar till alla de där måstena som inte riktigt tillhör vardagen, ja då är energin slut. Borta. Finito.
Då planterar jag inte om elefantöronen om jag säger så. 

Jaja. I morgon är en annan dag. Vi får väl se vad den kan bjuda på...

DSC_0545.jpg

Om statusläget och helgens lista

Hej hej, minns ni mej? Nu är jag tillbaka. Faktiskt. Tänker låtsas som ingenting och bara fortsätta blogga, fast att det varit jäkligt inkonsekvent det senaste året. Men ja…livet och sånt har kommit emellan. Skit i det, nu kör vi vidare.

Just nu. Söndag kväll. Har haft en otroligt produktiv helg och spenderat massa tid med min familj. Bara min egen familj den här helgen, till skillnad från förra helgen när vi hade kalas för Nea och massa släkt hemma hela lördagen. Men denna helgen har det bara varit vi och det har varit så himla skönt. Jag älskar min släkt och jag älskar att ha kalas, men helgerna är så himla värdefulla just nu. Återhämtningstid. Hahaha. Kom på mig själv i samma stund jag skrivit färdigt det ordet. Det finns inte så mycket återhämtning under våra helger egentligen, man är snarare helt slut så här på söndagskvällen. Men det är i alla fall annan input än under veckorna. Inte så många tider att passa, inte långa ”att-göra” listor och…äh. Vilket svammel igen. Jag inbillar mig kanske att det är så, men just nu i livet är ”att göra” listorna för privatlivet nästan längre än de på jobbet. Allt som måste fixas, bokas, ordnas, lagas, planeras, tvättas, städas, organiseras, och underhållas står mig över huvudet helt ärligt. Aldrig tillräckligt. Aldrig färdigt. 

MEN, idag har vi i alla fall fått en liten, liten skymt av framtiden. En delseger, helt klart. Vi har renoverat och fixat klart i Loves rum och det blev SÅ bra så jag vill bara vara där inne hela tiden och aldrig gå ut. Som taget ur vilken inredningstidning eller tv-program som helst! Jag ska göra ett inlägg om bara det rummet och hur vi tänkte/gjorde, men här är iallafall en liten sneak peek: 

IMG_9630.JPG

Tänk när alla rum i hela huset ger samma känsla som man får när man går in på det rummet nu, DÅ är vi i mål. Det är en bit kvar, men nu har vi iallafall sett hur bra vi kan få till det och fått lite ny inspiration. Det behöver man kan jag säga, med tanke på att vi just nu också har rum i huset som ser ut så här:

IMG_9605.JPG

 

Ok, jag tänkte sammanfatta helgen med en kort lista innan sängen kallar för min del:

Helgens bästa
Söndagsmiddagen. Köttfärslimpa, sås och potatis. Kokta morötter och broccoli. Rårörda lingon. Ett glas rött. Och päronglass med mjölkchoklad till dessert. Det var SÅ värt all disk. 

Helgens uteliv
I fredags gick hela familjen till bageriet efter hämtning, köpte med oss fika och satte oss nere i solen i hamnen. Av en slump var det en båt som skulle tas upp precis då, och det är underhållning vi (jag och Erkan) gillar att roa oss med. En tradition dessutom, det brukar bli nån båtupptagningsspaning varje säsong.
I övrigt har det ju varit en himla fin helg förutom nån liten skur idag, så det har blivit lekplatshäng, rabattrensning, en stund i solstolen (!) och så hade jag och Linnea Knytte idag i Alnarpsparken. Herregud så fint där är nu på hösten. Och fem minuter bort ligger den ju bara, varför är vi inte där oftare? 

Helgens sämsta
Det blir utan konkurrens den RÅTTA som Erik och Love hittade i källaren innan idag. Intrasslad i ett madrassöverdrag och stendöd. Stinkande och sjukt äcklig. Alltså tänk om det finns fler!?! 

Helgens fyraåring
Love var så himla duktig idag när han var med mig på Nova för att köpa hyllor på Miljögården och sen diverse vinteroutfitattiraljer på Stadium. Det var massor av folk (konsekvensen av regn + lönehelg) och långa köer men han bara fann sig i det. Inget gnäll, bus, tjat eller annat strul. Det har vi å andra sidan fått fullt tillräckligt av från honom när vi är på hemmaplan, men det känns ändå skönt att få en bekräftelse på att han kan uppföra sig bland folk åtminstone. Och så har han myntat ett nytt begrepp i familjens interna ordbok: "kallingarbyxor". Långkalsonger alltså. Hur gulligt? Klart att man ska säga kallingarbyxor istället! 

Helgens tvååring
Har från ingenstans plötslig börjat äta havregrynsgröt, och det trots att ingen annan i familjen skulle ha det i morse. Hennes första mening varje dag är fortfarande ”äsa bok”, och på helgerna är det så himla fint att faktiskt kunna ta sig den stunden att läsa både en och två böcker innan man går upp och gör frukost. 

Helgens egentid
Hann lyssna på halva ”säker stil” podden medan jag röjde undan i köket efter middagen idag. Och så i lördags kväll, när jag insåg att ”Scott & Bailey” är tillbaka på SVT play. Min favvoserie just nu, lagom intelligenskrävande. 


Nästa vecka dårå? Full rulle igen. Massor att komma i kapp på jobbet efter förra veckans team möte i Båstad. På hemmaplan så är det Eriks födelsedag på onsdag, så det lär bli lite firande till helgen. Och jag har bokat in lunchträning fyra dagar den här veckan. Får se om jag lyckas få till det!

DSC_0852.JPG

Sa jag att Hotell Riviera Strand har typ den godaste mat jag ätit på ett hotell, och en MJUKGLASSMASKIN till eftermiddagsfikat? Halle-fakkin-lulja och hej hej lunchträningen nästa vecka som sagt! :) 

Störst av allt är kärleken

Vilken otroligt enastående och fullkomligt oförglömlig kärlekshelg det har varit! Att se en av sina bästa vänner gifta sig med mannen i sitt liv är och förblir bland det mäktigast man kan vara med om. Den här helgen har gett mig energi för en lång tid framöver <3

Festligheterna inleddes dock för vår del med en enorm bilkö på E6an som trots att vi för en gångs skull kommit iväg i tid slutade med att jag fick gå ur bilen (mitt på motorvägen, då står det verkligen stilla) och hämta mitt smink i bagaget och sen fixa i ordning mig i bilen istället för på hotellet som var planen. Och när vi väl var framme inser jag att jag glömt asken med mina smycken och hårspännen, vilket ju gör halva outfiten en sån här kväll. Men ja, vad gör man. Man biter ihop och hittar en blomma att peta in i barret istället och intalar sig att klänning och klackar är tillräckligt för att känna sig bröllopsfin. Och det var det ju. Det var ju inte mig folk skulle titta på i vilket fall, det var ju bruden. Och hon strålade. 

 Min fina Emelie, den vackraste brud man kan tänka sig, med sin magnifika bukett av hemmaodlade blommor.&nbsp;

Min fina Emelie, den vackraste brud man kan tänka sig, med sin magnifika bukett av hemmaodlade blommor. 

 Och ännu en fin Emelie. Brudens tärna den här dagen, men näst på tur i vit klänning faktiskt!&nbsp;

Och ännu en fin Emelie. Brudens tärna den här dagen, men näst på tur i vit klänning faktiskt! 

 Och så Erkan and me. Happy happy, haha.&nbsp;

Och så Erkan and me. Happy happy, haha. 

Sedan så blev det precis en sådan bohemisk, avslappnad, familjär och otroligt tårfylld bröllopsfest som jag hade föreställt mig att det skulle bli. Massa spex och tal och sång, otroligt god mat, fantastiska viner och drinkar. Och människorna. Så många varma, öppna, glada och roliga personer under samma tak. Det är ju bara så himla KUL att träffa nytt folk och inte ha en aning om vad man kommer att komma in på för märkliga samtalsämnen. Och för all del att träffa personer man känner sedan innan och catcha up om vad som hänt sen sist. Även de konversationerna kan bli lite tokiga, till exempel pratade jag med en kille om vårt hus och renoveringarna i säkert en halvtimme innan vi insåg att han inte visste att vi flyttat igen och trodde att vi pratade om vårt gamla hus. Hehe. 

 Vinrankor

Vinrankor

 Vingårdsmingel

Vingårdsmingel

 Förrätt

Förrätt

Vi sov över på Arilds vingård där festen ägde rum, och efter en rejäl brunch i morse så passade vi på att dra ut på barnledigheten lite och spenderade några timmar nere i Arild. Vi strosade, kollade på fina hus, plockade björnbär och gick en liten vända i skogen. Solen strålade, och eftersom jag hade badkläder med mig så passade jag på att ta ett dopp. Helt underbart, lätt ett av topp 3 baden den här sommaren. Tror att badtemperaturen ligger runt 20 grader fortfarande, absolut njutbart!

 Arild &lt;3

Arild <3

 Hortensia-heaven

Hortensia-heaven

 Solmogna björnbär i mängder

Solmogna björnbär i mängder

 Nybadad!&nbsp;

Nybadad! 

Sen fick vi sällskap i hamnen för lunch/fika av Björn och Emelie och John, eftersom de tokigt nog missat tiden för brunchen och dykt upp två timmar för sent... men en ägg-och-avokadomacka i solen med oss var ju helt klart inget dåligt alternativ om jag får säga det själv. 

Ja...och sen kände vi oss nöjda, mätta, glada och kära och saknade barnen himla mycket så vi sa tack och hej och på återseende till Arild för den här gången. Men vi kommer tillbaka, var så säker.

Arild är verkligen en plats jag tagit till mitt hjärta. 

 Sista dagen som hamnkiosken hade öppet för säsongen, vilken tur!&nbsp;

Sista dagen som hamnkiosken hade öppet för säsongen, vilken tur! 

 Fika-utsikt i Arilds hamn

Fika-utsikt i Arilds hamn

Och när vi kom hem, då fick jag närmare TVÅ TIMMARS ostörd slummersömn i solen i trädgården medan Erik tog barnen. Det är kärlek det... ;) 

IMG_9204.JPG

Vilken helg alltså. Viiilken helg...

Gonatt. 

Så många saker, så lite tid

Första jobbveckan snart avklarad. Det blev en konstig variant med en dunderförkylning som slog till i början på veckan och gjorde uppförsbacken betydligt tyngre att ta sig upp för. Men nu mår jag bättre som tur är. 

 Höstanemoner i vår trädgård. Definitivt en ny favorit för mig. Dessutom blommar de hur länge som helst, även om man plockar en bukett och tar in. Me like!&nbsp;

Höstanemoner i vår trädgård. Definitivt en ny favorit för mig. Dessutom blommar de hur länge som helst, även om man plockar en bukett och tar in. Me like! 

Det har varit en fundersam vecka helt klart. Det är fortfarande många som har semester och inte så många mail som trillar in, så det har för en gångs skull funnits tid för att reflektera, planera, se över hur jag vill att den här hösten ska bli. Jag har verkligen stressat ner den här sommaren, släppt allt som har med jobbet och "måsten" att göra, och nu har jag bara precis gläntat på det locket igen. Jag vet att om jag öppnar fullt upp så kommer jag bli helt överväldigad med saker jag vill och borde göra. Både på jobbet och hemma.

Igår när vi var nere i källaren och renoveringsplanerade för den kommande tvättstugan där nere, så kom jag helt av mig när vi stod i rummet där vi har de flesta av våra flyttlådor som inte är uppackade ännu. Det bara slog mig när jag såg alla saker, väl sorterade i de genomskinliga boxarna, att jag kommer aldrig hinna göra nånting med allt det här. Jag sparar på mängder av saker; målargrejer, böcker, pyssel, tyger och allehanda projekt, och det enda de ger mig är stress och dåligt samvete. Jag känner ingen förväntan, längtan, eller dröm efter att få en stund över att sätta igång med något pyssel. Innan har jag gjort det, men nu känner jag mig mest kvävd. För. Mycket.Saker. Eller kanske handlar det snarare om att jag har helt andra intressen numera? Att jag har ett helt hus att renovera och inreda, och två små barn att ta hand om och spendera tid med. Det är inte precis så att man sätter sig ner med ett litet broderi då, eller börjar läsa Liftarens Guide till Galaxen som jag aldrig lyckats plöja mig igenom. Ska jag spara dessa sakerna ändå, för att nån gång kanske...? Om sisådär 20-30 år? Kanske jag kan köpa ett nytt broderi då? Har hunnit lyssna in galax guiden som ljudbok istället? Kanske måste jag leva lite mer här och nu, även när det gäller mitt förråd? Inse att jag måste släppa det gamla och gå vidare, inte ha allt det här fysiska "bagaget" med mig överallt. Det kan nog mycket möjligt vara så...

 Vårt stora hus. Snart ännu större, när källaren är färdig ombyggd. Vi får plats med hur mycket saker som helst. Men bara för att det går betyder det väl inte att man ska...eller?

Vårt stora hus. Snart ännu större, när källaren är färdig ombyggd. Vi får plats med hur mycket saker som helst. Men bara för att det går betyder det väl inte att man ska...eller?

Det får nog bli en höst i rensandets tecken ändå. Känna efter, släppa taget och gå vidare. 

Hej hej bakluckeloppis! :)