Om veckan och fredag och helg och semesterplaner

Äntligen fredag! Det har varit en intensiv vecka med långa mötesdagar, jag har hållit en workshop för första gången på jättelänge (dvs lite nervöst), Erik har varit bortrest ett par dagar, och så har det varit en del snor, hosta och mag-krångel på barnen. Plus de vanliga vardagskonflikterna och bestyren. Man blir trött alltså.

Igår var jag helt trött I huvudet och fick ingenting gjort på jobbet kändes det som. Gick till gymmet för att piggna till hoppades jag, men det blev snarare tvärtom och jag blev trött BÅDE I huvudet och kroppen. Dessutom lågt blodsocker, så ett tag trodde jag nästan jag skulle svimma innan jag fått I mig lunchen. Puh. Sen blev det bättre, och kvällen avslutades med en himla massa egentid vilket var väldigt oväntat. Erik hade tagit med barnen till farmor och farfar för att montera takbox och hämta grejer, och så bestämde de sig för att stanna där tills det var läggdags för att inte riskera en tråkig kväll med barn som sover en halvtimma I bilen klockan halv sex. Men vad gör man när man är helt själv en vardagskväll sådär? Ska man göra något "vettigt" typ tvätta eller dammsuga? Slänga sig I soffan och se på tv? Gå och träna? Det hade jag ju redan gjort så det behövdes ju inte. Well, det blev nån sorts kombination. Jag lagade en himla god vegetarisk pasta med spenatpesto (som barnen garanterat inte hade ätit) och så läste jag en tidning. I lugn och ro! Sen kom Erik hem och vi lastade in sovande barn och sen kunde vi sitta I köket en stund och planera kör-rutten för nästa veckas semestertripp till Norge. Ser sååå mycket fram emot ett par dagars avbrott från vardagen med sol, snö och uteaktiviteter. Det behöver vi.

Men först så är det helg. En helg som kommer innehålla trädgårdsfix, och kanske premiärgrillning om vädret tillåter. Vi ska också packa inför skidsemestern eftersom dagarna fram till torsdag när vi åker kommer vara fullspäckade med jobb från morgon till kväll för både mig och Erik. Läge för förberedelser alltså. Sen ska vi på kompislunch till Eslöv på söndag, det ser vi också väldigt mycket fram emot! Spana in husrenovering och nykommen bebis bland annat. Ja alltså det kommer bli en riktigt fin helg, det känner jag på mig!

Men allra, allra först- fredag och några timmars jobb. :)

Trädgården ser lite "risig" ut eller? Blir nog några vändor tilltippen I helgen.

Trädgården ser lite "risig" ut eller? Blir nog några vändor tilltippen I helgen.

Skidorna står I hallen och inväntar semestern!

Skidorna står I hallen och inväntar semestern!

När min mormor målade den här muggen till mig 1983 så anade hon nog inte att jag 33 år senare skulle dricka mitt morgonkaffe ur den nästan varje dag... :) <3

När min mormor målade den här muggen till mig 1983 så anade hon nog inte att jag 33 år senare skulle dricka mitt morgonkaffe ur den nästan varje dag... :) <3

FREDAG!

FREDAG!

Zooma ut

Måndag kväll. Brukar vara en bra kväll, ofta veckans bästa kväll faktiskt. Vi lägger vars ett barn vid sju-halv åtta snåret och sen åker Erik iväg och tränar med några kompisar så jag får skönaste egentiden på hemmaplan. Så brukar det vara. Så var det inte idag. 

Idag var det stök och irritation från att jag kom hem vid sextiden. E och barnen hade varit iväg en runda efter föris så vi fick snabbt fixa till en middag på rester. Sen kom Erik på att han ville fixa lite grejer innan träningen och frågade om jag kunde lägga båda barnen själv idag. Vad svarar man då för att inte spä på den redan irriterade stämningen? Det är verkligen inte enkelt att lägga båda barnen just nu eftersom de ofta har svårt att komma till ro (har börjat efter flytten, mycket nytt och förändringar som ska processas på kvällstid troligtvis) och när man försöker lägga dem samtidigt så börjar de oftast antingen bråka eller busa med varann. Men jaja, nån gång somnar de väl tänkte jag. 

Och jo, det gjorde de. Åtminstone sov de när jag vaknade vid 22.30 av att Erik kom hem. Barnen hade med största sannolikhet somnat i bilen efter föris för båda två var helt speedade vid läggning och det tog en evighet att få dem lugna. Uppenbarligen för lång tid för mina tunga ögonlock att stå emot. Ingen egentid för mig ikväll alltså. Ingen kväll alls för mig idag faktiskt. Som jag avskyr när det blir så här. Nu vet jag ju att jag troligtvis inte somnar igen förrän vid 1-2 tiden. As-irriterad. Och eventuellt tar jag med mig irritationen till i morgon bitti också, kommer på direkt när jag vaknar att jag inte "fick" någon kväll igår. 

Småbarnsåren alltså. Jag vet ju att jag kommer sakna den här tiden en dag. Att en missad kväll egentligen är som en fis i rymden. Att jag är priviligerad som fick somna i en trygg, varm säng mellan mina två friska barn. DET är ju egentligen en önskekväll. Om man zoomar ut lite så vet jag ju också det, innerst inne. ❤

IMG_7470.JPG

Sleeping beauty. Med samma frisyr som sitt lejon...❤😊 

Så kan man också starta en tisdag

What a morning! Larminstallatörerna knackade på dörren kl 07.00 och sen var det "borr borr" och "tuut tuut" och "ring ring" och "beep beep" hela morgonen. Fick i oss lite gröt och lyckades få på oss nån sorts kläder och kom iväg till slut. Lämnade två storgråtande barn på förskolan och landade på jobbet en stund efter nio. Inte en enda kollega har synts till sen dess så jag fnular lite på vad det är för jätteviktigt mote som jag kan tänkas ha missat som alla andra är på nu....?

Annars då? Jo jag tycker att DET HÄR var en himla bra nyhet. Det finns hopp om mänskligheten alltså. Även när det kommer till stora multinationella företag. Frågan är kanske bara om de gör såna här små initiative för att få goodwill, och sen fortsätter att exploatera människor och miljö lite mer i fred i skydd av den positive uppmärksamheten de får för de "goda" initiativen...anyway. Nu fokuserar vi på det fina med den här nyheten!

Däremot blir jag lite rädd av DET HÄR. Vet en som blev superdålig av kyckling som troligtvis åts på den här restaurangen vid centralen i Malmö, och när jag var där en gång var väldigt mycket av kycklingen rosa. Som tur var såg jag det och åt inte den. Har skräckminnen av när vi var i London på klassresa och min ena room mate blev matförgiftad av kyckling. Sååå dåligt hon mådde! (Och sååå litet vårt hotellrum kändes...)

En trevlig sak dock med just denna dag är att jag och Erkis firar 1 år som förlovade! Detta ska vi fira på ett mycket romantiskt sätt med att ha barnvakt och.....åka till bygghandeln och titta på golv. Woop woop! Men sen ska vi faktiskt ut och äta också. Nytta och nöje helt enkelt. Kanske skulle man ta och kika på en ring nån dag också, det vore ju på tiden att ha nånting som visar att man är förlovade kan man tycka. Fast jag gillar ju inte ringar. Och så är de så hiskeligt dyra har jag hört. Kan man köpa ett par fina örhängen istället kanske? Förlovningsörhängen. Why not?!

Häpp. Nu måste jag jobba. Ha en fin dag hörrni!

 

Efter regn kommer solsken

Februari har nog varit nästan exakt så jobbig som jag föreställde mig på förhand. Att packa ihop sitt liv, säga hejdå till människor och rutiner man haft omkring sig och tyckt om, packa upp sitt liv på nytt på en ny plats, komma tillrätta så gott det går när man bara bor på ett plan av två (eftersom vi renoverar hela ovanvåningen), skola in på ny förskola med nya pedagoger och kompisar och miljöer och som grädden på moset beta av förkylningar och magsjukor, ja det är helt klart lite småjobbigt. För att uttrycka det milt. Dessutom har Nea kommit in i en tydlig 1,5 års fas med otroliga raseriutbrott 2-3 gånger om dagen ungefär. Hon kan skrika 10-20-30 minuter non stop. Går runt och välter möbler och kastar saker omkring sig. Helt bananas och rosenrasande. Ibland kan hon pausa utbrottet och komma och sätta sig i famnen en stund och bara hämta andan lite, för att sen komma på igen att hon är förbannad och så börjar hon vråla och slänga sig på golvet igen. Puh. Det är jobbigt för hela familjen när hon är sådär, men såklart är det jobbigast för henne. Och jag kan verkligen känna igen mig. Ibland är det som att återuppleva sin barndom, jag kan helt och fullt relatera till de där otroliga raseriutbrottskänslorna som löses ut av något trivialt som att man valde fel pyjamas och som sen eskalerar inuti till något man inte kan kontrollera men som bara måste ut. De där känslorna alltså. All over the place så att säga.

MEN, det som jag ju egentligen ville få fram i detta inlägget är att det känns som att det är på väg att vända. Februari är ju inte riktigt slut, men jag ser ljuset i tunneln. Efter att ha regnat och stormat här ett par dagar nu så man knappt velat sticka ut näsan, så vaknade vi idag till blå himmel och sol. Fågelsång. Svag vind, och vågornas brus på avstånd. Jag lämnade kidsen på förskolan och körde hem för att jobba lite i lugn och ro (kör en dag karantän till efter min släng av magsjuka). Ljuset i trädgården var helt magiskt när jag kom hem, jag var tvungen att göra mig en kopp te och sätta mig på trappen och bara landa lite. Och så tog jag fram kameran, tänkte att ni kanske vill se lite från trädgården? (Inomhus är det verkligen kaos fortfarande, så det blir inga inne bilder än på ett tag tyvärr.)

Vy över trädgården från trappen. Tänk om man kunde få en sån där gammal pump att fungera, vad coolt det hade varit! 

Vy över trädgården från trappen. Tänk om man kunde få en sån där gammal pump att fungera, vad coolt det hade varit! 

Första ute-fikan för i år!

Första ute-fikan för i år!

Till min födelsedag i Juni så hoppas jag på att vi har fått upp en riktig flaggstång nånstans, men än så länge får den här lilla vimpeln duga. Fint med lite färg mitt bland allt det bruna och gråa. 

Till min födelsedag i Juni så hoppas jag på att vi har fått upp en riktig flaggstång nånstans, men än så länge får den här lilla vimpeln duga. Fint med lite färg mitt bland allt det bruna och gråa. 

Snödroppar och Vintergäck <3

Snödroppar och Vintergäck <3

Gamla, gamla äppelträd i stort behov av beskärning...Känns som att helgens projekt är givet om vädret håller i sig. 

Gamla, gamla äppelträd i stort behov av beskärning...Känns som att helgens projekt är givet om vädret håller i sig. 

Ännu mer risiga buskar som behöver en stor omgång kärlek i form av en sekatör. Det stora riset rakt fram är röda vinbär. I odlingslådorna finns lite av varje, mest kryddväxter. 

Ännu mer risiga buskar som behöver en stor omgång kärlek i form av en sekatör. Det stora riset rakt fram är röda vinbär. I odlingslådorna finns lite av varje, mest kryddväxter. 

Och kolla här- rabarber som börjat titta fram! Woop woop! Det vattnas i munnen bara jag tänker på rabarberpaj alltså.

Och kolla här- rabarber som börjat titta fram! Woop woop! Det vattnas i munnen bara jag tänker på rabarberpaj alltså.

Sen har jag hittat en massa såna här skal på gräs(moss)mattan. Borde tyda på att vi har ett valnötsträd också eller? Om jag bara visste hur ett sånt ser ut...? :)

Sen har jag hittat en massa såna här skal på gräs(moss)mattan. Borde tyda på att vi har ett valnötsträd också eller? Om jag bara visste hur ett sånt ser ut...? :)

Även i detta huset finns en trädkoja! Inte riktigt lika barn/lekvänlig som i förra huset, men om nått år så har vi nog ett par klätterapor som sitter där uppe och dinglar med benen.

Även i detta huset finns en trädkoja! Inte riktigt lika barn/lekvänlig som i förra huset, men om nått år så har vi nog ett par klätterapor som sitter där uppe och dinglar med benen.

En annan trappa, också i behov av kärlek. Kanske får den försvinna helt och ersättas av en terass av något slag framöver...vem vet!? :)

En annan trappa, också i behov av kärlek. Kanske får den försvinna helt och ersättas av en terass av något slag framöver...vem vet!? :)

Tack och hej och välkommen åter! 

Tack och hej och välkommen åter! 

Hemma!

Nu har vi landat och börjat göra oss hemmastadda i vårt nya hus. Så hemmastadda vi nu kan med tanke på att vi bara bor på en våning nu medan vi renoverar ovanvåningen. Så just nu sover hela familjen i ett rum, och våra kläder är utspridda lite varstans i skåp och byråer. Köksgrejerna är uppackade men inte inbodda; glas och tallrikar, müsli och kaffe, olivoljan och pepparkvarnen, ja allt flyttar runt lite hit och dit för att vi ska hitta den optimala placeringen för allting. Men det viktigaste av allt är ändå- det känns som hemma! Här är varmt och ombonat med den sköna golvvärmen och de många rummen, trädgården känns mysig och lummig trots att det är snöig februari,  vi har fem minuters promenad till stranden och igår när jag gick ut så luktade det svagt av hav och tång och det ger ju bara en sån frihetskänsla! 

Jag kan nämna hundra saker som är dåliga med huset också, men det spelar liksom ingen roll. Vi vet att vi kommer fixa allt så som vi vill ha det allt eftersom och det känns faktiskt mest kul att det inte är ett perfekt hem vi flyttar in i utan att vi kan få drömma, fundera, planera, och skapa vårt drömhem utifrån förutsättningarna. Fatta lyx alltså! 

I morse när en rosa sol började leta sig fram bakom det förvuxna äppelträdet

I morse när en rosa sol började leta sig fram bakom det förvuxna äppelträdet

Nedräkning

Näst sista natten i huset. Det mesta är nerpackat och nedskruvat och bortforslat redan. Våra sängar är kvar, köksmöblerna, tvn och två fåtöljer. Typ så.  

I morgon är jag och barnen lediga. Vi har sagt hejdå på förskolorna idag. Kramats, lämnat över fina små brev med personliga hälsningar till alla underbara pedagoger, åkt lite sista-minuten-pulka, fått lyckönskningar, vinkat och stängt grinden bakom oss där för sista gången. Det är tur att barnen är så små och oberörda för om de hade varit ledsna över detta vet jag inte hur jag skulle orkat. Tycker det räckte mer än väl med min egen ledsenhet idag...  

Paradoxalt nog var där två föräldrar med en liten tjej på Neas avdelning och hälsade på idag när vi hämtade. Troligtvis det barn som fått Neas plats. De såg ledsna ut, på det sättet man gör när man står inför att lämna bort sin skatt till okända människor i en okänd miljö för första gången. Och   Så kom vi och var också ledsna, fast  för helt motsatta anledningen- att vi INTE ska lämna vår skatt där längre. Det kändes så märkligt, som att våra energier skar sig totalt på den lilla ytan där inne. 

Sen gick vi och fikade och jag hade ont i magen som jag haft större delen av dagen, men det var mysigt ändå. Jag fick vila en stund när vi kom hem, och Erkan fixade med allt runtomkring som vanligt. Skruvade ner hyllor och gjorde köttfärssås samtidigt som han dammsög lite i hallen. Jag läste Babar för barnen och hajjade till över att Love orkade med att hålla fokus över en bok med så mycket text. Han har verkligen blivit så stor.  

 

Och nu är det natt. Barnen sover lugnt i sina sängar i dessa ensliga, kala sovrummen. Erkan ligger dubbelvikt i en fåtölj och snarkar, utmattad. Jag måste också sova nu. Tanka energi inför den stora flytthelgen.

Så himla, himla konstigt allt känns. Jag längtar tills det här är över och sen ska jag aldrig mer flytta. Iallafall inte på minst 20 år. 

Sluta-på-föris-fika.  

Sluta-på-föris-fika.  

Happy happy!  

Happy happy!  

Om att hitta hem

Det är en helt annan magkänsla den här gången. Det är så här man vill att det ska kännas när man köpt hus. Gå runt med ett fånigt leende på läpparna när man packar upp lådor, har fnissiga barn som springer runt mellan alla rummen och kastar skrynkligt tidningspapper omkring sig, ha en ständigt pågående konversation med sin andra halva om ifall man kanske ska ta ner den väggen istället för den och lägga ljust golv istället för mörkt... Förväntningar, förhoppningar, inspiration, målbilder, möjligheter, upptäckarlust. En känsla av att ha hittat sitt hem. Vårt hem. 

Att bo i hus i Malmö blev inte som vi trott och hoppats på. Vi har inte känt oss hemma här, inte i huset, inte på gatan, inte i området. Vi har verkligen gjort allt för att ändra på den känslan, renoverat och fixat och försökt hitta på saker på fritiden och komma in i sociala sammanhang. Men vi har hela tiden känt att det är inte här vi vill bo på lång sikt, och då har allt bara känts tillfälligt och omotiverat. Under hela första året tänkte jag nog att vi skulle vänja oss, komma in i det, och så småningom trivas bättre. Men det blev ärligt talat nästan tvärtom. Trots att huset blev finare och finare så kändes det bara marginellt bättre att bo här. Men det är ju inte bara att flytta hur som helst. Man ska hitta något bättre, något som är värt energin som en flytt och eventuell renovering kräver. Man ska vinna en budgivning. Man ska sälja sitt befintliga boende. Man ska ta ett beslut om att göra stora förändringar för sina barn som inte har någon egentlig talan i en sån här process. Det är en sor sak det här med att flytta, men om man inte trivs där man bor så är det en risk man är beredd att ta. Det kan bli sämre, men det kan också bli mycket bättre. Min magkänsla säger att det är det senare alternativet som gäller för vår del den här gången. 

 

Hej Storgatan!

I morgon alltså. Då blir det här huset vårt. Hur tokigt? Det ser ganska pluttigt ut på bilden men det är i själva verket drygt 200 kvm plus källare. Vi kommer få plats med andra ord. 

Punchpralinen är snart ett minne blott alltså. Undrar vad jag ska kalla den här svartvita pärlan? Ett hus känns ju genast lite mer speciellt och personligt om det har ett namn tycker jag. Får klura på den! 

Det blir inte "Villa-billig-kulla" iallafall...🙄😜   

Det blir inte "Villa-billig-kulla" iallafall...🙄😜 

 

Mitt liv just nu

Flyttkartonger. Sötsug. VAB. Nässpray. Brasa. Jobb. Gnäll. Röra. Kaffe. Kramar. Mardrömmar. Tvättberg. SVT Play. Filmjölk. Bankmöte. Vitaminer. Jobbstress. Tidningspapper. Vårtecken. Holy Greens. Dammråttor. Kli i halsen. Melon. Frysrensning. Förskolesorg. Reklam. Leksaker överallt. Kontraktsskrivning. Utvecklingssamtal. Te. Försäkringskassans telefonkö. Bad hairdays. Bananer. Instagramscrollning. Snorpapper. Vissna krukväxter. Noll träningsmotivation. Nya skor. Redfella Smoothies. Trötthet. Trötthet. Trötthet.

Alltså jag gillar inte Januari så mycket. Detta år har inte varit något undantag, snarare tvärtom. Det är väldigt rörigt hemma och man bär med sig en konstant känsla av att vara på väg men inte direkt kunna påverka något ännu. En känsla som är väldigt stressande och tröttande. 

På onsdag "får" vi nycklarna, och till helgen blir det flyttcirkus 1 av 2. Jag har insett att jag avskyr verkligen att flytta. Jag försöker vara positiv och peppande och göra något bra av det här men jag tycker bara det är jobbigt. Packa ner, packa upp, rensa, städa, fixa, gå igenom hela sitt liv på ett par dagar. Från mellanstadiets skolkataloger, via stenciler från språkkursen i Valencia efter gymnasiet, sedan har vi en hel del gamla sittnings-sånghäften från universitetet, anteckningar från en ej avslutad master thesis, namnskyltar från olika butiksjobb, och så en massa handavtryck och fyll-i böcker från barnens pytteliten tid. Ja det är årets underdrift att säga att det är en enda röra överallt som man ska leva i utan att direkt kunna städa. Och så ska man hitta energi nånstans på fritiden till att orka med jobbet. Och vintertrötta, snoriga barn som kan konsten att dränera mig på allt tålamod jag har och lite till. 

Jag vet att det kommer bli jättebra "på andra sidan", men Februari är verkligen en månad nu som jag bara vill ta mig igenom. Inte tänka, inte känna, bara köra på en dag i taget. Jag ska försöka skapa mig en målbild och så sikta mot den och inte låta allt som känns jobbigt få stjäla för mycket energi. Det blir en resa det här. 

Puh.

Hej våren 2017, nu kör vi, okej?

Ja men alltså hej hej stress och sånt nu då. Semestern är ju slut sen två veckor tillbaka, min "ny-på-jobbet-honeymoon" är definitivt slut (det var tydligt efter förra veckans fyra heldagar med konferens och möten och måååånga nya punkter på min to-do-list), vi ska flytta om bara ett par veckor och årets första VAB-dag är uttagen. Och mmmjoo lite svid i halsen känner jag nog faktiskt. Harkel harkel. 

Jag pallar inte det. Alltså stress och känslan av att nästan vara lite jagad hela tiden. Nu är jag inte riktigt där ännu, men jag anar att det är runt hörnet. Jag måste komma på en bra strategi för allt det här som visst kallas "livet" nu tror jag. Vad är viktigt och sånt där. Alltså viktigast av allt är såklart barnen, men just nu är de verkligen dränerande, båda två. Loves humör är en KONSTANT berg-och-dal bana som är totalt oförutsägbar, och det han blir glad av en dag kan han bli skitsur över nästa dag. När han är sur så är han som ett litet åskmoln, och när han är glad så bara babblar och babblar och babblar han oavbrutet. Dessutom sover han som en kratta eftersom han fortfarande saknar nappen som han gav till tomten för en månad sen nu. Han säger inget, men man märker det ändå. Min stackars lille store kille. Han kämpar på. 

Och Nea då? Ja hon är ju "sjuk" just nu, feber och förkyld. Sover trots detta mindre än nånsin, typ en halvtimma dagtid. Bra på nätterna visserligen, men alltså hon är ju verkligen en krävande liten madame just nu. Busar, bråkar, retas, och är överallt i största allmänhet. Blir tokig om hon inte får ha skor på sig inomhus, och helst nånting på huvudet också, typ en mössa/Loves kallingar/en blöja eller nått annat spexigt. Hårsnoddar däremot, det drar hon av direkt, så just nu sätter vi upp hennes hår med påsklämmor. Och mina barn ser nuförtiden ofta ut precis så som jag (innan barn) lovade mig själv att mina barn minsann aldrig skulle göra; smutsiga och ovårdade med mat kring munnen och håret på ända och fläckiga, omatchande kläder. Overallen har ett centimetertjockt lager av lera över hela nederdelen, och vantarna är stela av smuts när man hämtar på eftermiddagen. Tänk vad man kan omvärdera; nu tycker jag att det är just det där "ovårdade" som är hela grejen. Som visar att de lever och leker och rör sig och mår bra. Det fula har blivit det fina. 

Kärleksfullt pyjamasbråk

Kärleksfullt pyjamasbråk

Från en kväll innan tomten hade varit här. Känns redan märkligt att se honom med napp i munnen,  så längesen liksom. 

Från en kväll innan tomten hade varit här. Känns redan märkligt att se honom med napp i munnen,  så längesen liksom. 

Men det här med wörk-lajf balance då? Ja, jag får komma på nått smart där. Eller bara helt enkelt ta en dag i taget. Nä. Det funkar ju garanterat inte. Det är ju det som är problemet, att man måste planera så jäkla mycket för att ha lite koll. Inte min starka sida. Men jag behöver hitta något som ger energi just nu när det är så mycket som tar och tar och tar. Något som inte innehåller socker och som är lagligt, helst. Finns det något hemligt recept? Hur som helst så vet jag iallafall att sömn aldrig är fel. Så det ska jag göra nu. 

Natti.  

ps. en tröst är iallafall att man kan läsa om de som har det minst lika jobbigt, som exempelvis Elin Renck som jag fick tips om i förra inlägget. Tre barn på tre och ett halvt år. Respekt. Eller idioti? ;) Kul att läsa om iallafall!

Hundra tusen miljoner saker

Ja ibland känns det som att man har så mycket man vill skriva om. Händelser man vill berätta om, saker man testat, erfarenheter man vill dela med sig av, personer man träffat som berört en och tankar man vill laborera lite kring.

Andra dagar är det bara helt tomt i huvudet. Man börjar på ett inlägg bara för att "det var längesen jag skrev nått". Men ingenting känns bra. Orden flyter inte på. Man känner en press att det ska vara på ett visst sätt och självklart med en passande bild till. En bild som säger något, men utan att den känns för privat att dela med sig av. För plötsligt kan de känslorna skölja över en; känslan av att man blottar sig för vem som helst, och i synnerhet de personer som man inte har så mycket till övers för av olika anledningar. Vill jag att de ska kunna läsa om mitt liv? Nej det vill jag ju egentligen inte. 

Ändå kan jag inte sluta. Många säger att bloggens framtid är mörk, att folk inte har tid och lust att läsa bloggar längre. Det tar för lång tid, man vill ha den snabba inputen som man får via instagram och snapchat bland annat. Och jag har definitivt själv slutat läsa många bloggar. Ett tag följde jag säkert 30 olika bloggar mer eller mindre regelbundet. Nu är det nog fem som jag kollar dagligen, och kanske tio totalt en genomsnittsvecka. Varför har det blivit så då? Jag tycker helt enkelt att många bloggar är sämre nu. Tristare att följa. För mycket bilder, och då ofta stora bilder på samma sak från fem olika vinklar. För mycket sponsrade inlägg som inte känns äkta och inte passar in, eller där det är tydligt att en sponsor jobbar med flera bloggare samtidigt eftersom de skriver typ samma sak på sina bloggar. Och så känns det ytligt. Få vågar ta ställning, säga sina åsikter, skriva om det som är viktigt. Det är bara söta bebisbilder, dagens outfit, bilder på lunchmat och senaste inredningsinköpet. Snark. Och OM det blir debatt så är det om samma sömniga ämnen som alltid; amning, ålder när barn bör börja förskola, vikt och träning, och så vidare. Men det kanske är jag som läser fel bloggar? Jag behöver hitta nya bloggar, såna som är BRA och intressanta och där man berättar om livet på riktigt. Nån som har nått tips?

Bra bloggar eftersöks alltså, och tills jag hittar några såna så ska jag försöka anstränga mig för att den här bloggen ska bli en sån som jag själv hade velat läsa. Input är såklart välkommet för det med ;) 

Jag jobbar på med att uppfylla nyårsmålet om fler selfies iallafall! :)

Jag jobbar på med att uppfylla nyårsmålet om fler selfies iallafall! :)

Önskningar och mål för 2017

Hej hej nya året! Om jag får önska, drömma och planera lite så kommer du att bjuda på:

- Mycket kärlek! Inte mindre än tre bröllop är vi bjudna på och jag ser fram emot fnittriga möhippor, klackarna i taket och nätter på hotell UTAN barnen! 

- Fler selfies, inte minst här på bloggen. Jag tror bara man ska över nån sorts spärr, sen känns det nog naturligt att ta kort på sig själv och lägga upp. Jag menar det är ju MIN blogg, då borde väl ändå jag synas mer? Och eftersom det alltid är jag som fotar i min familj betyder det att det typ inte finns några kort på mig. Trist! För alla! :)

- Snö! Jag vill verkligen se lite snö det här året. Åka skidor är ju drömmen...Det känns meckigt med barnen det gör det, både att man måste åka långt och att det är bylsiga kläder och otympliga aktiviteter för såna här små, men samtidigt så handlar nog mycket om var man lägger ribban. Min ribba ligger väldigt lågt eftersom jag knappt kommer ihåg sist jag ens såg snö (jo i November, jag bara sa så). Men säg att jag får uppleva "tre åk i mindre backe med stjärtlapp" så blir jag själaglad. Borde väl gå att uppfylla, eller?

- Att hitta hem. Vi flyttar ju snart, och känslorna inför det nya huset är redan sååå bra, trots att vi kommer få renovera allt och att vi flyttar barnen från sin nuvarande trygghet och att vi måste komma in i nya rutiner och miljöer och att mycket kommer blir skitjobbigt rent ut sagt. Men det känns, långt inne i hjärteroten, att det kommer vara värt det. Att vi kommer känna oss hemma där, trivas och må bra. Alla i familjen. Fingers crossed. 

- Mängder av salta bad. Jag har alltid haft en drömbild av hur jag när jag blir stor ska bo på en plats så att jag kan gå ner till havet i bara morgonrocken på sommaren och ta mig ett morgondopp. Nu kommer vi kanske inte riktigt bo på morgonrocksavstånd från stranden, men inte långt ifrån, så min ambition är definitivt att bli en morgonbadare den här sommaren. 

- Sova utomhus. I tält eller vindskydd spelar ingen roll, eller kanske till och med under bar himmel? Jag känner hur som helst att det är PÅ TOK för längesen jag sov utomhus. Det har nog faktiskt inte hänt sen Jamboreen 2011. Då tältade jag visserligen i tre veckor och fick väl nånstans nog, men nu känner jag mig redo igen!

- Äta bättre. Jag vill inte specificera det mer än så, åtminstone inte i den här listan, för då skulle det här inlägget bli en mil långt. Det finns mycket att jobba på skulle man kunna säga. Allt ifrån att skippa socker och snask i vardagen (no more lördag hela veckan nu för bövelen), och att äta mer grönsaker till alla måltider (ketchup är visst inte en grönsak har jag hört), till att äta mer regelbundet (igår åt jag och barnen lunch halv tolv och idag kvart över två...) och inte minst planera veckans mat bättre så att jag kan undvika nödlösningar både hemma och på jobbet (dvs falukorv, pasta, plättar, etc). Inte så svåra saker egentligen, men det är ju rejält klurigt det här med att bryta dåliga vanor och det tar mer tid än man tror i början att planera mat och inköp för en vecka eller två. Som sagt, det finns mycket att skriva om den här punkten, får nog bli ett eget inlägg framöver, eller kanske till och med en egen kategori för att dokumentera framsteg och peppa/inspirera lite...? Vi får se. ;) 

- Åka till Ven och cykla. Den här punkten har jag haft på min lista de senaste åren, och vi har ännu inte kommit dit. Men i år händer det, jag känner det på mig! 

- Bli en bättre fotograf. När jag fick mitt nya jobb i våras så unnade jag mig en ny kamera i present för att fira. Det är jättemycket roligare att fota nu när jag har lite mer att jobba med än min gamla Nikon D40 kunde erbjuda, och i år känner jag att jag vill ta det steget längre och inte bara testa mig fram lite på måfå. Först och främst ska jag se till att lära mig kameran ordentligt, alla reglage och inställningsmöjligheter. Sen så ska jag nog ge mig på en fotokurs tror jag minsann, för att få ny inspiration och kunskap. OCH så ska jag få in en ordentlig rutin för att sortera och backuppa mina bilder. Det har jag faktiskt redan börjat med och den långsamma resan med att föra över alla tusentals bilder från hårddisken till flickr+extern hårddisk har påbörjats nu innan jul. *klapp på axeln*

-Scrolla mindre. Jag ska lägga mer tid på min egen verklighet istället för alla andras polerade, filtrerade och till stor det ointressanta liv. Jag har för längesen raderat Facebook appen och det är bland det bästa jag gjort. Nu kollar jag Facebook kanske 1 gång i veckan istället för 1 gång i timmen som innan. Insta är svårare, men jag ska nog klara det med ;)

- Slänga mindre mat. Jag skulle nog uppskatta att 75% av den mat vi slänger här hemma hamnar i sopan på grund av lättja och brist på organisation. Alltså, man bryr sig inte om hur man packar in rester i kylen vilket gör dem torra och oätliga, man märker inte upp när maten är ifrån vilket gör att man tror att all mat äldre än två dagar är minst en vecka gammal (eftersom minnet när det kommer till vad man ätit här hemma är u-u-uuuselt), man fryser inte in sånt som man kanske vet att man inte kommer hinna/vilja äta den närmsta tiden, etc. Och dessutom händer det pinsamt ofta att jag handlar hem grejer på slentrian utan att veta vad och när jag ska använda dem till, och så står exempelvis crème fraischen där i kylen i tre veckor och blir gammal utan att förpackningen ens är öppnad. Sååå dåligt, MEN egentligen väldigt enkelt att åtgärda. Så svårt är det ju inte att skärpa till sig och planera bättre. Faktiskt. 

- Träna. Japp, där kom den. Sist men inte minst. Jag är inte alls motiverad just nu men det kanske är för att jag inte vill vara en sån som har "mer träning" som nyårslöfte. För det handlar ju inte alls om att det är nytt år, jag har haft det här målet hela hösten, och visst, jag har fått till några pass men inte så att jag kan säga att jag tränar regelbundet. Och det har inte minsta lilla med att "beach 2017" är på intåg, att jag vill gå ner i vikt eller fixa att göra chins för att eventuellt impa på nån som bryr sig. För mig handlar det, just nu, om att det över-över-överallt står att läsa om hur viktigt träning är för hjärnan, för att motverka sjukdomar, för psyket, för livslängden, för kärleken, ja för allt som är meningsfullt typ. Och för att jag vill vara en bra förebild för mina barn. Och det stressar mig mer än någonting att veta allt detta men ändå inte träna. Hur dum får man vara typ? Jag ska sluta vara dum det här året helt enkelt. 

Hat-kärlek till mellandagarna

Alltså. Mellandagarna. Vad ska man säga....underbart och vidrigt på en och samma gång. På grund av:

- Godiset. KOPIÖSA mängder med knäck, kola, fudge, mozartkulor, lösgodis, pepparkakor, chokladpraliner och skumtomtar har införts i min mun de senaste dagarna. Och dessutom en hel del läsk, öl, vin, ost, chips och andra totalt onyttiga påhitt. Så himla gott i början verkligen, att totalt tillåta sig att frossa på ett sätt som man aldrig gör annars. Men nu får det nog vara slut tror jag. Jag har börjat drömma mardrömmar där en viss Anna Skipper kommer och häller ut containrar av snask framför mina fötter och så står hon där med händerna i midjan och tittar dömande på mig när hon skakar på huvudet... Nä. Nu får det nog vara slut som sagt. Trots att godiset inte är det. Suck.

- Innesittandet. Slappa i soffan, läsa tidningar, se film, spela spel...så skönt att bara slappa helt enkelt. Om man inte har en ett-åring och en tre-åring som blir som hundvalpar på redbull om de är inomhus en hel dag. 

- Julpyntet. Hur kan något som är så himla mysigt och vackert och nostalgiskt och stämningsskapande ena dagen, förvandlas över en natt till dammsamlande gamla prylar som stressar mig eftersom de är ÖVERALLT? Och jag är trött på rött nu, jag vill ha vitt och ljust och pastell. 

- Dygnsrytmen. Det ÄR ju så skönt att ta en tupplur med lillan på dagen. Sååå skönt! Men nu, för fjärde natten i rad tror jag, så sitter jag här och är klarvaken klockan tio över ett. Barnen vaknar ju fortfarande vid sju, och ska underhållas hela dagen. Det är helt vajsing att vara uppe halva nätterna, speciellt när man inte är säker på att man kommer kunna ta den där tuppluren i morgon...

- Maten. Man är inte hungrig (se förklaring i första punkten ovan) men man måste äta, åtminstone för barnens skull. Resterna är slut/ofräscha. Skräpmat känns som en dålig ide, också med hänsyn till första punkten ovan. Man ska alltså plötsligt hitta nån sorts fantasi till att laga mat mitt i ledighets töcknet. 

- Nyårskänslorna. Det är snart ett nytt år och med det följer lika delar pepp som ångest. Det är dags att ta tag i sig själv, förnya sig, göra det man inte lyckades med i år, reflektera och utvärdera. Känns roligt, kul och spännande ena stunden, för att nästa stund vara stressande och supersvårt att hitta motivationen till. Bah...

Så ja. Thats me right now folks. :)

 

Jul-prepps-svammel

Hej hej, tittar in här en stund mitt i julförberedelserna :) 

Tänk att det är det 23:e i morgon redan! Och jag har snart haft "jullov" en hel vecka. Helt underbart har det varit, även om man snabbt blir påmind om hur utmattande det är att umgås med sina två små kottar hela dagarna. Speciellt nu när Nea lärt sig gå och plötsligt kan springa runt och jaga sin storebror, något han uppskattar ibland och blir helt galen över ibland... ;)

Har i princip inte fått nånting alls gjort av julförberedelser i veckan, och på lördag blir vi 19 vuxna och 3 barn hos oss så man kan säga att to-do-listan är ganska lång just nu. Jag känner mig dock inte det minsta stressad, det får bli som det blir. Med så många gäster kommer det ändå bli kaos så det är ingen idé att hetsa upp sig, haha. 

Ikväll ska jag plocka undan nedervåningen så att jag kan dammsuga ordentligt i morgon, städa ur kylskåpen så de är förberedda för all julmat som kommer med gästerna på lördag (vi kör knytis. Givetvis!), svabba av toaletterna och göra ett tappert försök att rädda fudgen jag kokade häromdagen och som blev på tok för lös. Har läst på ett par ställen att man kan försöka koka om den så det testar jag, har ändå inget bättre alternativ. Sen ska jag sjunka ner i soffan framför brasan med en skumtomte eller fem och se ett avsnitt Greys Anatomy. Of course. 

I morgon ska vi ställa i ordning bord och stolar, duka, småhandla och piffa. Och så ska vi njuta av den förväntansfulla stämningen och av att vi är hemma och lediga alla fyra nu äntligen. Och jag planerar dessutom att göra något jag nog aldrig gjort på lillejul tidigare; gå och träna! Egentid deluxe. 

Och om jag får göra en liten önskelista så här i sista minuten nu innan jul så önskar jag mig väldigt mycket:

1. att vi får vara friska hela jul och nyårshelgerna. (Och gärna resten av vintern också så att flytten inte blir jobbigare än den behöver vara, men jul och nyår är ändå prio..)

2. att vi hittar vår ena bilnyckel som jag tappade/förlagt nånstans i Helsingborgstrakten i måndags. (Sååå störigt!)

3. att det kommer lite snö. Liiite bara? För stämningens skull...

Rent materiellt tror jag aldrig jag har önskat mig så lite saker som detta året faktiskt. Kanske hänger det ihop med att vi snart flyttar och jag är mer på ett "rensa-ut" humör, men jag känner också att jag faktiskt har allt jag behöver. Och så har det varit kul att följa Love denna julen när han för första gången fått paket-adventskalender. Han blir ju så otroligt glad för varje liten liten sak han fått! Så tacksam, så nöjd. En liten porslinstomte, en karta med 20 klistermärken på, eller en pruttkudde för 12 kronor så är han som en sol hela dagen. Jag har verkligen insett att det här med förväntningar och tacksamhet, det är något som jag som förälder kan styra över. Man börjar ju på noll som barn. Om han får fem julklappar i år så kommer han vara överlycklig för det. Han kommer troligtvis inte vara lyckligare om han istället får 15 julklappar, men däremot kanske han blir besviken nästa jul om han då bara får 8. Och det är klart att jag vet hundra saker jag vill ge honom som jag vet att han hade älskat att få, men på sikt- vad skapar man för nån liten människa då? Bortskämda och otacksamma barn kan vara något av det värsta jag vet, och jag hoppas att jag aldrig kommer känna att mina barn tillhör den gruppen. Visst, de har allt de behöver, och med en pappa som jobbar på ett stort leksaksföretag är det väldigt svårt att undgå att en hel del leksaker kommer in i hemmet över tid. Men vi försöker verkligen också att ge bort mycket och visa att man ska vara generös, och om det är något som Love verkligen verkligen önskar sig, ja då får han helt enkelt kämpa för det. Som i somras till exempel när han skulle lämna ifrån sig sina älskade nappar och i gengäld fick en lego-brandstation! Åh denna lycka! Som dock efter ett par dagar avbröts när han helt sonika meddelade att han ville ha tillbaka napparna och packade ihop legot i lådan igen, haha! Well, så fick det bli- han fick nappen och vi tog legot igen. Men nuuu är det dags för ett nytt försök- på lördag är det tomten himself som får äran att ta emot Loves precious nappar och då är det kanske inte helt osannolikt att legobrandstationen kommer fram igen ;)

Men alltså. Halleda. Här sitter jag och svamlar, jag ska ju tömma kyl och koka fudge!

Later folks! :)

Pepparkaksbak

På Lucia blev det pepparkaksbak så att det sprutade deg ur öronen på oss allihop. Mysigt!

Fullt fokus på den sponsrade lille bagaren i sit Weinacht beckerei :)  

Fullt fokus på den sponsrade lille bagaren i sit Weinacht beckerei :)  

Fullt fokus hos den lilla bagarinnan också idag

Fullt fokus hos den lilla bagarinnan också idag

Nom nom nom...

Nom nom nom...

Men den här formen då!? Den har vi ju inte använt ännu!

Men den här formen då!? Den har vi ju inte använt ännu!

Och så här såg det ut för ett år sen när det bakades pepparkakor:

En storlek mindre men fortfarande lika mycket bus i blicken <3 Och inget kakel hade vi tydligen heller vid den tiden!

En storlek mindre men fortfarande lika mycket bus i blicken <3

Och inget kakel hade vi tydligen heller vid den tiden!

Heffaklumpen bidrog inte så mycket till bakandet förra året, mer än att hon var söt förstås :)

Heffaklumpen bidrog inte så mycket till bakandet förra året, mer än att hon var söt förstås :)

Bara för att man är många behöver man inte ha rätt

Jag älskar när jag inte går på ”snacket på stan” utan lyckas ta ett steg tillbaka och bilda mig en egen uppfattning. Hade möte idag med en person som jag knappt hört ett gott ord om från flera håll, och jag har nu helt motsatt åsikt mot vad jag hört. Personen har rätt, alla andra har fel. Om man nu kan säga så egentligen, det handlar som vanligt om missförstånd och dålig kommunikation. Men jag är ändå glad att jag höll mitt sinne öppet och nu kan känna att jag har en ny person i mitt nätverk med massa erfarenhet och kompetens. Win.  

Om att ha börjat fatta att det snart är dags att lämna

Ciao!

Lördag morgon och jag fick lite sovmorgon av min skat. Så skönt att slippa gå upp klockan sju ibland. Dessutom har Erik varit borta en del kvällar och morgnar så lite egentid med båda barnen är nog bra för dem alla tre. Vi har en helg framför oss som kommer innehålla massa hemmafix, men nu är jag iallafall utvilad. Vårt hem ser just nu ut som ett lortigt bomnedslag, man kan inte ens kan ana tvättkorgen under tvättberget i sovrummet, och kylen gapar tom så när som på tre liter havremjölk. Det var verkligen mysigt att vara iväg förra helgen men man hamnar ju SÅÅÅ mycket back på hemmaplan. Så det ska vi ägna helgen åt. Och som en extra piska bjöd jag hem grannarna längre ner på gatan på middag i kväll, så vi kommer definitivt ha städat och handlat i morgon! ;)  

Annars då? Tja, förutom att det är kaos i hemmet så är det även kaos i mig just nu tyvärr. Nu är det knappt två månader tills vi ska flytta, och jag har fram tills denna veckan kunnat ignorera detta i princip helt och bara levt i nuet. Men igår var vi och hälsade på barnens nya förskola, och vi har därför fått berätta tidigare denna veckan för de nuvarande förskolorna att vi ska flytta. Skitjobbigt. Inte så mycket för dem (förskolorna) kanske, men för oss. För barnen. Och för mig! Jag är så nöjd med barnens förskolor, ser ju hur bra de har det och hur fina människor som jobbar där. Känner mig så hemsk som drar upp dem från dessa förutsättningarna till något nytt och okänt och potentiellt sämre. Återigen är det det där superduperjobbiga med att vara förälder; att man tvingas ta stora, livsavgörande beslut åt sina barn utan att kunna ge några garantier för resultatet…

Jag tror att många saker i våra liv kommer bli bättre med den här flytten, men just när det kommer till förskolorna så är jag väldigt tveksam. Och jag vet att jag går emot mina principer också eftersom jag har sagt många gånger att jag inte vill att mina barn ska växa upp i en tillrättalagd svennebanan miljö med överklass-vibbar. Och så flyttar vi till precis ett sånt område. Jag hoppas verkligen att jag bara är fördomsfull nu och att det kommer kännas bättre när vi väl är på plats. 

Men det är såklart inte bara barnens förskolor som gör att jag tycker flytten känns jobbig just nu. Jag har ju en egen, högst personlig sorg också att handskas med. Det är ju inte så att man bara köper ett hus, bor i det ett år och sen lättvindigt flyttar vidare. Åtminstone funkar inte jag så. Planen var ju att detta skulle vara THE house, att vi skulle bo här länge och leva våra liv här, och nu blir det inte så. Jag har investerat mycket tid och energi i att försöka skapa mig ett hem här och trivas, både i huset och området. Jag har spenderat en hel mammaledighet här, och sett mina barn bli ett helt år äldre i detta hus och kvarter. Vi har jättefina minnen från lekplatserna runt omkring, från trädgården och terassen, från huset och ja från Malmö i stort också. Vi kommer ju faktiskt lämna Malmö som hemstad nu också, och jag har ändå bott här nu i tja, åtta år iallafall. Det är klart att det känns sorgligt och jobbigt. 

Så just nu har jag en svacka kan man säga. Jag bävar för att börja om på nytt med all den energi det kommer att krävas att komma in i allt, hitta nya rutiner, komma tillrätta, känna sig hemma. Det kommer inte gå på en vecka. Möjligtvis på ett år. Förra gången vi flyttade var jag höggravid, och sedan mammaledig. Jag hade tid att bo in mig på ett annat sätt i lugn och ro, nu ska det hinnas mellan vardagens ekorrhjul. 

Men det är ingen som tvingar mig att flytta. Nånstans innerst inne så vill jag ju också detta. Jag vill att ALLA i familjen ska må bra i vårt hem, och så är det inte nu. Jag vill att vi ska bo på ett ställe utan att känna att det är tillfälligt, utan att ha en inre stress om att nån gång hitta nästa steg. Allt det där ser jag fram emot. Men jag vet att det kommer bli jobbigt på vägen dit, och jag vet att det finns mycket jag kommer att sakna med att bo här som jag inte kommer att kunna få där. Man vet vad man har men inte vad man får…

Man får vara ledsen i en stor förändring, även om man vet att den är positiv och nödvändig. Man kan inte välja hur man ska känna och när. Det vet väl jag om nån, jag jobbar ju för sjutton med Change Management. Får kanske ta och applicera några teorier och modeller från jobbet på mig själv för att få lite distans till det hela ;)

Well, nu ska jag gå ner och äta frukost och säga hej till min fina familj. Det blir en bra dag det här, en dag i taget just nu…

Soon its bye bye Punchis...

Soon its bye bye Punchis...

Första helgen i December...

...och temat har helt klart varit JUL. Vi har varit hos min kusin med familj i Göteborg och premiärade på "Jul på Liseberg". Det var...trevligt? Ja men alltså det var ju mysigt och sådär med alla ljusen, och kändes väldigt annorlunda jämfört med hur där är på sommaren, men det kommer inte bli något nytt besök förrän barnen är betydligt större. Att köra runt en barnvagn i det folkkaoset var ingen hit, speciellt inte med ett barn i som inte alls ville sitta i vagnen utan bara bli buren. Fick muta med nästan ett helt Twix för att hon skulle sänka volymen något. Love älskade visserligen att åka karuseller och klagade inte ens över köer på upp mot en halvtimma, så det var ju kul åtminstone. Men som sagt, på tok för mycket folk. 

Resten av helgen har vi ätit gott, spelat spel, förvånats över hur bra barnen lekt med varann (rivit halva huset men knappt bråkat en enda gång! Rekord, helt klart!), bakat pepparkakor och fikat. Och så åkte vi inom GeKås på hemvägen! Köpte julgardiner, sista julkalenderpaketen, en miljon hårsnoddar och en och annan julklapp. Där var det faktiskt inte folkkaos, tvärtemot vad man skulle kunna tro. Dock ganska jobbigt ändå, återigen på grund av en envis madame som inte vill vara i nån vagn av något slag utan bara vill bli buren av sin mamma. Denna gången bestod mutan i en musikbok som spelade "Huvud, axlar, knä och tå". Om och om och om igen...

Anyway. Det har varit en fin helg och i morgon ser jag fram emot att vila upp mig på kontoret! :)