Me, myself and the kiddos

Ensam hemma. Vet inte ens vad jag ska skriva om det, mer än att det är konstigt att man kan känna sig ännu mer ensam nuförtiden trots att jag har två barn hemma också. Men ansvaret för dem blir så påtagligt när man är själv. Jag brukar aldrig fundera över "tänk om..." men nu har jag kommit på mig själv med att göra det flera gånger bara i eftermiddag. Ser olyckor framför mig och funderar på hur jag skulle göra, funderar på om de inte känns lite varma, kanske är de sjuka? Lägger märke till trafiken på gatan på ett annat sätt, osv. Är mer på helspänn helt enkelt. 

Inte hjälper det ju ett dugg att lillan är ett praktexempel på en tvåårig tjej och skriker efter pappa så fort hon kan. När vi skjutsade Erik till flyget i morse blev hon ledsen så fort han klev ur bilen och hon förstod att han inte skulle med hem, och hon blev ledsen när vi lagt på efter att ha face-timeat ikväll också. Pappas tjej alltså. Och en typisk tvååring med oförklarliga raseriutbrött som inte är av denna värld, följt av otroliga uppvisningar av kunskaper hon har fått som över en natt, som att hämta, öppna och hälla upp fil och mjölk till sig själv, eller klä på sig i princip alla kläderna. Det är så fascinerande med barns utveckling alltså, ett verkligt privilegium att få följa på nära håll. 

Nu har jag precis kollat på några avsnitt Greys Anatomy (säsong 13 är riktigt bra!) och ätit glass-slattar så jag är lätt illamående, och nu ska jag gå upp och krypa ner mellan mina två små gosungar och bara njuta. Det är iallafall en fördel med att vara ensam hemma; vi får gott om plats i dubbelsängen alla tre! :) 

Allhelgonahelgen

Så var det helg igen. Eftersom jag tog ledigt i fredags pga att barnen (jag) behövde lite höstlov så var vi redan nedvarvade i lördags. Hade en jättemysig fredag för övrigt, med bebisbesök (och mamman också såklart) inklusive lunch och husvisning. Ja av vårt hus alltså. Det är fortfarande en hel del vänner som inte hunnit komma hit och kolla, och eftersom just den här vännen flyttar in i sitt eget (nybyggda) hus till våren så hade vi såklart en del att diskutera.

Efter fredag kommer ju lördag och efter en skön sovmorgon (till halv nio) där barnen lekte själva på sitt lekrum utan att slå ihjäl varann, kom barnens farfar med frallor och vi åt frukost ihop. Sen gick Erik och farfar ner i gruvan, nej jag menar förstås källaren, och jobbade där typ resten av dagen. Men nu är det äntligen klart för att ringa hit nån som kan gjuta en ny platta! Utgrävning, isolering, dragning av avlopp, armering, golvvärme utplacerad. Ja check på allt det där! Det har tagit sin lilla tid (projektet inleddes lite spontant i Maj) men nu ser vi ljuset i tunneln. 

Anyway, jag var själv med barnen hela lördagen då alltså. Härliga ungar. Speciellt Nea är i en otroligt självständig fas just nu där jag som mamma i princip inte har nånting att säga till om. Så här såg hon ut när vi gick från affären till exempel, efter att ha handlat lördagsgodis och hon fick ett bryt för att hon inte fick smaka innan vi hade betalat. Då åkte kläder och jacka av och skulle definitivt inte på igen...well, det är ju iallafall inte snö ute ännu...

IMG_9866.JPG

Efter intag av middag och lördagsgodis behövde både jag och barnen rastas och det blev en tur till Furet i Lomma. Det är en liten skog som ligger precis vid kyrkan. Nea däckade direkt i vagnen och Love sprang omkring och lekte att han var Maui med sin maui-krok. Han har för övrigt sett Vaiana filmen 3,5 gånger den här helgen. Helt besatt. 

IMG_9870.JPG

Frisk luft. Hallelulja! Och jag ser på min rynkiga panna (hej 35-nästa-år!) att jag är en sån som nog borde ha lugg. Men vet ni det skiter jag i. Dels är det så mycket fix med lugg. Och det får mig att se ännu tantigare ut än med rynkor. Och jag har typ haft tre finnar under hela min livstid, jag behövde aldrig noja över sånt under tonåren. Så det är klart att jag får rynkor istället då. Karma och sånt där liksom. Men vem orkar bry sig? Jag väljer att se det som att jag är en kritisk person som tänker mycket och lägger pannan i djupa veck och det får konsekvenser. Dessutom så ser ju inte jag själv rynkorna, så jag störs ju inte av dem... Det kunde varit värre. 

Klätterapan <3

Klätterapan <3

Sen på hemvägen gick vi inom kyrkogården som ligger precis där vi parkerade bilen. Det var ju allhelgona afton och massor med folk, och otroligt vackert och stämningsfullt med alla blommor och levande ljus. Jag kom att tänka på alla de gånger min farmor hämtade upp mig hemma när jag var liten, och så åkte vi en liten "tour" till de kyrkogårdar i närheten där hon hade släktgravar som hon skötte om. Det är en sån konstig grej egentligen, vem tar med sitt barnbarn till kyrkogården för lite kvalitetstid, men för mig är det jättefina minnen. Hon berättade historier om de släktingar som låg begravda på de platser vi besökte, och så tittade vi på blommor såklart eftersom min farmor hade en blomsteraffär och kunde väldigt mycket om blommor. Ibland förbarmade vi oss över någon stackars misskött grav och piffade till den också trots att vi inte visste vems den var. Och det är nog därför jag känner mig så himla bekväm på kyrkogårdar, jag älskar lugnet och stämningen och att det är så vackert och prydligt (för det mesta). Ett tag när jag var mindre ville jag till och med bli kyrkogårdsvaktmästare. Kan fortfarande känna att det hade varit ett helt okej jobb...

IMG_9883.JPG

Men vi kom fram till att barnen (lyckligtvis) ännu inte har någon närstående som gått bort som vi kunde tända ett ljus för, så de ljus jag hade med tände vi för en fågel vi hittat överkörd på vår gata en gång, en ekorre som vi begravde i trädgården i våras, och så för Vaianas farmor såklart, för hon dör ju i filmen. Klart hon också måste få ett ljus då. :) 

IMG_9881.JPG

På kvällen sen blev det varma mackor och det var inte igår så det var faktiskt ruskigt gott. Särskilt ihop med årets första julmust! 

Idag är det stora röjardagen för min del. Dammsuga, tvätta, packa upp övernattningsväska från i torsdags när vi sov i Helsingborg, stryka, preppa inför veckan som kommer och så ska vi äntligen packa ner alla Halloweendekorationer som vi har haft uppe nu i tre veckor...finally! 

Hoppas ni också har en bra söndag! <3

Never ending to-do-lists

Ett livstecken så här en fredag. En fredag som avslutades med VAB. Höstblåsor på lillan. Låter inte så trevligt, men är ganska lindrigt som tur är. Och Love, han är så snäll mot henne. Gjorde ett halsband på förskolan till henne, och alla hans kompisar visste minsann att det var synd om Linnea som hade feber, det hade han berättat. Och så höll han henne i handen hela vägen hem från förskolan i vagnen. Vilken beskyddare hon har i sin storebror. Hoppas det håller i sig.

Och jag. Jag känner mig trött men rastlös. Stressad. Det är så mycket man vill hinna med på helgen, men jag vet ju redan nu att jag inte kommer hinna. Hela mitt liv känns just nu bara som en enda lång "att göra lista". Var jag än ser, var jag än är, vad jag än gör så ser jag "måsten". Tittar jag ut genom köksfönstret så ser jag mina elefantöronplantor som behöver planteras om. Går jag förbi frysen så kommer jag på att den verkligen behöver frostas av. Sitter jag i tv-rummet kan jag bara tänka på att det behövs gardiner och tavlor där. Om jag går ut så kommer jag på att mina skor verkligen behöver putsas. Och vagnen behöver städas. Bilen också. Och nästa vecka kommer en arkitekt, så vi måste komma fram till lite tankar om hur vi vill ha köket. Så maler det på. Måsten. Ansvar. projekt. Saker att bocka av. Men varför gör jag inte dem då? Ja det kan man ju undra. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag gör med min tid. Men jag är ju med barnen. Mer eller mindre närvarande mentalt. Lagar mat. Handlar. Tvättar, hänger tvätt, sorterar tvätt, lägger in tvätt., sorterar smutsig tvätt...Vardagen liksom. Och när barnen somnat och det finns nån timme kvar till alla de där måstena som inte riktigt tillhör vardagen, ja då är energin slut. Borta. Finito.
Då planterar jag inte om elefantöronen om jag säger så. 

Jaja. I morgon är en annan dag. Vi får väl se vad den kan bjuda på...

DSC_0545.jpg

The day of Love

Idag har den här lilla stjärnan namnsdag. Love. Min loverboy. Tänk att han har varit så här himla liten! Han ser ju helt annorlunda ut, och ändå precis likadan. Livet va...

DSC_0978.JPG
DSC_0963_2.jpg
DSC_0977.JPG
DSC_0989.JPG
DSC_1003_2.jpg

Dessa bilder är tagna i Januari 2015. Han är alltså nästan 1,5 år gammal, och vi har nog precis vid den här tiden fått veta att Love ska bli storebror. Den här lille plutten! Jisses... Det känns verkligen som en helt annan tid. Ett annat liv. Så mycket som har hänt sen dess. 

Anyway. Det fick bli en liten present på väg hem från jobbet för att fira världens finaste namn. Tänk att heta Kärlek; vilken gåva va? Det kan ju inte gå snett för den killen, eller hur, haha!  
Hur som helst så blev det en bok om en Gris på dagis. En fin story med många detaljerade bilder. Och ganska lång. Så dagens absolut mysigaste stund varade lite längre idag. Att ligga och läsa och sjunga och mysa med sina barn när de ska sova. Lyssna på deras funderingar. Känna igen sig i frustrationen när boken är slut och det är dags att släcka lampan. Torka krokodiltårar och börja sjunga en vaggvisa trots att den stora inte vill. Den lilla vill alltid. Lille katt. Varje kväll. Och så ska täcket vara av. Eller kanske på? Nej, definitivt av. Bara lite på fötterna... Känna hur andetagen blir tyngre. Armarna domnar bort sakta men säkert, och där ligger jag i mörkret och fån-ler med hela kroppen full av tacksamhet. 

Att vara deras trygghet. Deras värmare. Klappare. Busare. Mysare. Pussare. Att finnas för dem. Det är det som är den stora meningen. 

Om statusläget och helgens lista

Hej hej, minns ni mej? Nu är jag tillbaka. Faktiskt. Tänker låtsas som ingenting och bara fortsätta blogga, fast att det varit jäkligt inkonsekvent det senaste året. Men ja…livet och sånt har kommit emellan. Skit i det, nu kör vi vidare.

Just nu. Söndag kväll. Har haft en otroligt produktiv helg och spenderat massa tid med min familj. Bara min egen familj den här helgen, till skillnad från förra helgen när vi hade kalas för Nea och massa släkt hemma hela lördagen. Men denna helgen har det bara varit vi och det har varit så himla skönt. Jag älskar min släkt och jag älskar att ha kalas, men helgerna är så himla värdefulla just nu. Återhämtningstid. Hahaha. Kom på mig själv i samma stund jag skrivit färdigt det ordet. Det finns inte så mycket återhämtning under våra helger egentligen, man är snarare helt slut så här på söndagskvällen. Men det är i alla fall annan input än under veckorna. Inte så många tider att passa, inte långa ”att-göra” listor och…äh. Vilket svammel igen. Jag inbillar mig kanske att det är så, men just nu i livet är ”att göra” listorna för privatlivet nästan längre än de på jobbet. Allt som måste fixas, bokas, ordnas, lagas, planeras, tvättas, städas, organiseras, och underhållas står mig över huvudet helt ärligt. Aldrig tillräckligt. Aldrig färdigt. 

MEN, idag har vi i alla fall fått en liten, liten skymt av framtiden. En delseger, helt klart. Vi har renoverat och fixat klart i Loves rum och det blev SÅ bra så jag vill bara vara där inne hela tiden och aldrig gå ut. Som taget ur vilken inredningstidning eller tv-program som helst! Jag ska göra ett inlägg om bara det rummet och hur vi tänkte/gjorde, men här är iallafall en liten sneak peek: 

IMG_9630.JPG

Tänk när alla rum i hela huset ger samma känsla som man får när man går in på det rummet nu, DÅ är vi i mål. Det är en bit kvar, men nu har vi iallafall sett hur bra vi kan få till det och fått lite ny inspiration. Det behöver man kan jag säga, med tanke på att vi just nu också har rum i huset som ser ut så här:

IMG_9605.JPG

 

Ok, jag tänkte sammanfatta helgen med en kort lista innan sängen kallar för min del:

Helgens bästa
Söndagsmiddagen. Köttfärslimpa, sås och potatis. Kokta morötter och broccoli. Rårörda lingon. Ett glas rött. Och päronglass med mjölkchoklad till dessert. Det var SÅ värt all disk. 

Helgens uteliv
I fredags gick hela familjen till bageriet efter hämtning, köpte med oss fika och satte oss nere i solen i hamnen. Av en slump var det en båt som skulle tas upp precis då, och det är underhållning vi (jag och Erkan) gillar att roa oss med. En tradition dessutom, det brukar bli nån båtupptagningsspaning varje säsong.
I övrigt har det ju varit en himla fin helg förutom nån liten skur idag, så det har blivit lekplatshäng, rabattrensning, en stund i solstolen (!) och så hade jag och Linnea Knytte idag i Alnarpsparken. Herregud så fint där är nu på hösten. Och fem minuter bort ligger den ju bara, varför är vi inte där oftare? 

Helgens sämsta
Det blir utan konkurrens den RÅTTA som Erik och Love hittade i källaren innan idag. Intrasslad i ett madrassöverdrag och stendöd. Stinkande och sjukt äcklig. Alltså tänk om det finns fler!?! 

Helgens fyraåring
Love var så himla duktig idag när han var med mig på Nova för att köpa hyllor på Miljögården och sen diverse vinteroutfitattiraljer på Stadium. Det var massor av folk (konsekvensen av regn + lönehelg) och långa köer men han bara fann sig i det. Inget gnäll, bus, tjat eller annat strul. Det har vi å andra sidan fått fullt tillräckligt av från honom när vi är på hemmaplan, men det känns ändå skönt att få en bekräftelse på att han kan uppföra sig bland folk åtminstone. Och så har han myntat ett nytt begrepp i familjens interna ordbok: "kallingarbyxor". Långkalsonger alltså. Hur gulligt? Klart att man ska säga kallingarbyxor istället! 

Helgens tvååring
Har från ingenstans plötslig börjat äta havregrynsgröt, och det trots att ingen annan i familjen skulle ha det i morse. Hennes första mening varje dag är fortfarande ”äsa bok”, och på helgerna är det så himla fint att faktiskt kunna ta sig den stunden att läsa både en och två böcker innan man går upp och gör frukost. 

Helgens egentid
Hann lyssna på halva ”säker stil” podden medan jag röjde undan i köket efter middagen idag. Och så i lördags kväll, när jag insåg att ”Scott & Bailey” är tillbaka på SVT play. Min favvoserie just nu, lagom intelligenskrävande. 


Nästa vecka dårå? Full rulle igen. Massor att komma i kapp på jobbet efter förra veckans team möte i Båstad. På hemmaplan så är det Eriks födelsedag på onsdag, så det lär bli lite firande till helgen. Och jag har bokat in lunchträning fyra dagar den här veckan. Får se om jag lyckas få till det!

DSC_0852.JPG

Sa jag att Hotell Riviera Strand har typ den godaste mat jag ätit på ett hotell, och en MJUKGLASSMASKIN till eftermiddagsfikat? Halle-fakkin-lulja och hej hej lunchträningen nästa vecka som sagt! :) 

Hej hösten!

Wow, pang bom sa det typ bara och så var det höst. Nu har det typ regnat i en vecka, det är full rulle på jobbet, snoret har börjat rinna och halsarna klia på typ alla i familjen, och temperaturen inne i vårt hus är lägre än ute. Höst alltså. Höst i vårt renoveringsobjekt med underdimensionerat värmesystem. Brrr! Tur vi har öppen spis. Men steg för steg ska vi nog få rätsida på det, just nu är entrén/farstun helt uppochner och Erik har rivit ner taket och isolerat, och snart ska där målas och läggas in nytt golv. 

Idag hade vi också första omgången med Knytte jag och Linnea, och det var jättemysigt!. Jag har ju gått och blivit knytteledare i friluftsfrämjandet såhär på gamla dar, och första mötet var idag. Vi var ett gäng med tio barn födda -15 med en förälder var och så spenderade vi 1,5 timme på stranden i Bjärred vid långa bryggan med att leta snäckor, leka lekar, sjunga och inte minst FIKA! Sen somnade Nea i bilen hem och eftersom Erik och Love är på kalas så passar jag på att njuta en liten stund av tystnaden här hemma. 

Eftersom vi varit borta i princip varje helg den senaste månaden så ligger vi rätt back när det kommer till tvätt, städ, matlagning, och allmänt fix här hemma så det blir en del såna projekt för eftermiddagen. Sen har grannarna bjudit på middag så jag ska bara svänga ihop en dessert och sen går vi bort dit. 

Ändå rätt härligt med höst va! ? :)

Störst av allt är kärleken

Vilken otroligt enastående och fullkomligt oförglömlig kärlekshelg det har varit! Att se en av sina bästa vänner gifta sig med mannen i sitt liv är och förblir bland det mäktigast man kan vara med om. Den här helgen har gett mig energi för en lång tid framöver <3

Festligheterna inleddes dock för vår del med en enorm bilkö på E6an som trots att vi för en gångs skull kommit iväg i tid slutade med att jag fick gå ur bilen (mitt på motorvägen, då står det verkligen stilla) och hämta mitt smink i bagaget och sen fixa i ordning mig i bilen istället för på hotellet som var planen. Och när vi väl var framme inser jag att jag glömt asken med mina smycken och hårspännen, vilket ju gör halva outfiten en sån här kväll. Men ja, vad gör man. Man biter ihop och hittar en blomma att peta in i barret istället och intalar sig att klänning och klackar är tillräckligt för att känna sig bröllopsfin. Och det var det ju. Det var ju inte mig folk skulle titta på i vilket fall, det var ju bruden. Och hon strålade. 

Min fina Emelie, den vackraste brud man kan tänka sig, med sin magnifika bukett av hemmaodlade blommor. 

Min fina Emelie, den vackraste brud man kan tänka sig, med sin magnifika bukett av hemmaodlade blommor. 

Och ännu en fin Emelie. Brudens tärna den här dagen, men näst på tur i vit klänning faktiskt! 

Och ännu en fin Emelie. Brudens tärna den här dagen, men näst på tur i vit klänning faktiskt! 

Och så Erkan and me. Happy happy, haha. 

Och så Erkan and me. Happy happy, haha. 

Sedan så blev det precis en sådan bohemisk, avslappnad, familjär och otroligt tårfylld bröllopsfest som jag hade föreställt mig att det skulle bli. Massa spex och tal och sång, otroligt god mat, fantastiska viner och drinkar. Och människorna. Så många varma, öppna, glada och roliga personer under samma tak. Det är ju bara så himla KUL att träffa nytt folk och inte ha en aning om vad man kommer att komma in på för märkliga samtalsämnen. Och för all del att träffa personer man känner sedan innan och catcha up om vad som hänt sen sist. Även de konversationerna kan bli lite tokiga, till exempel pratade jag med en kille om vårt hus och renoveringarna i säkert en halvtimme innan vi insåg att han inte visste att vi flyttat igen och trodde att vi pratade om vårt gamla hus. Hehe. 

Vinrankor

Vinrankor

Vingårdsmingel

Vingårdsmingel

Förrätt

Förrätt

Vi sov över på Arilds vingård där festen ägde rum, och efter en rejäl brunch i morse så passade vi på att dra ut på barnledigheten lite och spenderade några timmar nere i Arild. Vi strosade, kollade på fina hus, plockade björnbär och gick en liten vända i skogen. Solen strålade, och eftersom jag hade badkläder med mig så passade jag på att ta ett dopp. Helt underbart, lätt ett av topp 3 baden den här sommaren. Tror att badtemperaturen ligger runt 20 grader fortfarande, absolut njutbart!

Arild <3

Arild <3

Hortensia-heaven

Hortensia-heaven

Solmogna björnbär i mängder

Solmogna björnbär i mängder

Nybadad! 

Nybadad! 

Sen fick vi sällskap i hamnen för lunch/fika av Björn och Emelie och John, eftersom de tokigt nog missat tiden för brunchen och dykt upp två timmar för sent... men en ägg-och-avokadomacka i solen med oss var ju helt klart inget dåligt alternativ om jag får säga det själv. 

Ja...och sen kände vi oss nöjda, mätta, glada och kära och saknade barnen himla mycket så vi sa tack och hej och på återseende till Arild för den här gången. Men vi kommer tillbaka, var så säker.

Arild är verkligen en plats jag tagit till mitt hjärta. 

Sista dagen som hamnkiosken hade öppet för säsongen, vilken tur! 

Sista dagen som hamnkiosken hade öppet för säsongen, vilken tur! 

Fika-utsikt i Arilds hamn

Fika-utsikt i Arilds hamn

Och när vi kom hem, då fick jag närmare TVÅ TIMMARS ostörd slummersömn i solen i trädgården medan Erik tog barnen. Det är kärlek det... ;) 

IMG_9204.JPG

Vilken helg alltså. Viiilken helg...

Gonatt. 

En dag jag minns som om den vore igår

Klockan är snart midnatt och det är den 22 augusti. För exakt fyra år sen var det än så länge ganska okej, men bara en timma senare var känslan heeelt annorlunda. Då hängde jag över en röd gåstol i ett förlossningsrum på sjukhuset i Malmö. Hade en kudde på den där gåstolen som jag minns att jag körde ner huvudet i och skrek rakt ut. Jag fattade inte riktigt vad som hände, det hela hade ju känts så kontrollerat med en smärta som ökat stegvis i en hanterbar takt fram tills nu. Nu var det som att någon plötsligt bara maxade volymen, från 20 upp till 50 på en sekund. Och jag blev rädd. Det blir man ju, man vet ju inte hur länge det ska hålla i sig. Ska det hålla på så här i flera timmar? Hur sjutton ska det gå till?!? 

Men det blev inte flera timmar. Det blev knappt en. 23 augusti kl 01.51 är han född. Åtta dagar före beräknat födelsedatum, och ungefär ett kilo mindre än jag fått besked om att han skulle väga på senaste kontrollen. 2710 gram. En sån liten plutt. Min förstfödde. 

IMG_9122.JPG

Ja, och efter det har såklart livet aldrig blivit sig likt igen. Hundra miljoner gånger bättre snarare. Och jag älskar att tänka tillbaka på den där tiden när jag förbereder frukostbrickan och slår in paketen. Jag tänker på magen, den lilla fjuniga fågelungekroppen, hur jag ammade i timmar dygnet runt, och hur du satte mitt oroliga mammahjärta på hårt prov genom att enbart vilja sova på mage, tvärt emot alla rekommendationer. Det känns som otroligt längesen, och ändå aldeles nyss...

En frukostbricka kvällen före... 

En frukostbricka kvällen före... 

Nu  är förberedelserna för i morgon klara, och Olof får vakta presenterna under natten. Så spännande det ska bli att väcka vår stora kille med skönsång i morgon. Hoppas han gillart! 😜

IMG_9124.JPG

Så många saker, så lite tid

Första jobbveckan snart avklarad. Det blev en konstig variant med en dunderförkylning som slog till i början på veckan och gjorde uppförsbacken betydligt tyngre att ta sig upp för. Men nu mår jag bättre som tur är. 

Höstanemoner i vår trädgård. Definitivt en ny favorit för mig. Dessutom blommar de hur länge som helst, även om man plockar en bukett och tar in. Me like! 

Höstanemoner i vår trädgård. Definitivt en ny favorit för mig. Dessutom blommar de hur länge som helst, även om man plockar en bukett och tar in. Me like! 

Det har varit en fundersam vecka helt klart. Det är fortfarande många som har semester och inte så många mail som trillar in, så det har för en gångs skull funnits tid för att reflektera, planera, se över hur jag vill att den här hösten ska bli. Jag har verkligen stressat ner den här sommaren, släppt allt som har med jobbet och "måsten" att göra, och nu har jag bara precis gläntat på det locket igen. Jag vet att om jag öppnar fullt upp så kommer jag bli helt överväldigad med saker jag vill och borde göra. Både på jobbet och hemma.

Igår när vi var nere i källaren och renoveringsplanerade för den kommande tvättstugan där nere, så kom jag helt av mig när vi stod i rummet där vi har de flesta av våra flyttlådor som inte är uppackade ännu. Det bara slog mig när jag såg alla saker, väl sorterade i de genomskinliga boxarna, att jag kommer aldrig hinna göra nånting med allt det här. Jag sparar på mängder av saker; målargrejer, böcker, pyssel, tyger och allehanda projekt, och det enda de ger mig är stress och dåligt samvete. Jag känner ingen förväntan, längtan, eller dröm efter att få en stund över att sätta igång med något pyssel. Innan har jag gjort det, men nu känner jag mig mest kvävd. För. Mycket.Saker. Eller kanske handlar det snarare om att jag har helt andra intressen numera? Att jag har ett helt hus att renovera och inreda, och två små barn att ta hand om och spendera tid med. Det är inte precis så att man sätter sig ner med ett litet broderi då, eller börjar läsa Liftarens Guide till Galaxen som jag aldrig lyckats plöja mig igenom. Ska jag spara dessa sakerna ändå, för att nån gång kanske...? Om sisådär 20-30 år? Kanske jag kan köpa ett nytt broderi då? Har hunnit lyssna in galax guiden som ljudbok istället? Kanske måste jag leva lite mer här och nu, även när det gäller mitt förråd? Inse att jag måste släppa det gamla och gå vidare, inte ha allt det här fysiska "bagaget" med mig överallt. Det kan nog mycket möjligt vara så...

Vårt stora hus. Snart ännu större, när källaren är färdig ombyggd. Vi får plats med hur mycket saker som helst. Men bara för att det går betyder det väl inte att man ska...eller?

Vårt stora hus. Snart ännu större, när källaren är färdig ombyggd. Vi får plats med hur mycket saker som helst. Men bara för att det går betyder det väl inte att man ska...eller?

Det får nog bli en höst i rensandets tecken ändå. Känna efter, släppa taget och gå vidare. 

Hej hej bakluckeloppis! :)

En mycket trött fredag

Sista lediga vardagen den här semestern och jag har varit SÅ trött sedan jag motvilligt slog upp ögonen i morse. Har inte gjort mycket alls idag, försökt vila så gott det går med två rastlösa huliganer i huset och regnskurar mellan varven. Ätit rester till både lunch och middag. Byggt duplo. Sett film. Läst böcker. Och tvingats ut på en blåsig cykeltur till "bowlen" där Love, Erik OCH Linnea hängde med sina kickbikes. Men Nea hade ingen hjälm med. Hallå, hon är inte ens två år och tanken var kanske inte att hon skulle åka, meeen hon kan vara rätt envis så därför fick jag rycka ut på hjälmavlämning. Sen stack vi vidare ner till hamnen och tog en fredagsglass innan vi precis hann hem innan nästa regnskur. 

Den här semestern har verkligen varit allt annat än stressig, och vi har i princip bara varit hemma i fem veckor. Hemma! Men man blir trött ändå. De senaste veckorna har varit ganska intensiva när det kommer till gäster; middagsgäster, lunchgäster, övernattande gäster, jobbande gäster, fikagäster och oväntade spontanbesök. Helt underbart, men inte helt vilsamt. Mat ska planeras, handlas och lagas, lakan ska tvättas, golv ska dammsugas och toaletter ska städas ganska mycket mer och oftare när man är sex, sju, åtta...personer i hushållet istället för fyra. Dessutom sitter man uppe och snickesnackar aningen för länge aningen för ofta, och det är ju inte så att barnen lägger sig kl 19 om kvällarna när det är semester så deras energinivåer under dagtid är minst sagt svajjig vilket går ut över oss alla...och så blir man ännu tröttare. 

Alltså, missförstå mig rätt. Jag älskar att ha semester. Att vara hemma. Att få besök av nära och kära. Jag är så himla glad över vårt nya hus i vårt lilla samhälle, och att folk vill ta sig tiden att komma hit och hälsa på. Men jag kan ändå erkänna att nu ska det bli skönt att snart få vila upp sig lite på jobbet igen ;) 

Livet som lediga

En semesterupdate kanske vore på sin plats? 

Vi gör inte mycket vi alltså. Och ändå går tiden så snabbt. Har snart varit lediga i tre veckor nu, minus några diffusa dagar där i början när vi fick jobba lite både jag och Erkan. Men två veckor då, två veckor har vi iallafall varit helt lediga tillsammans. Hela familjen. 

Vi har varit i Torekov. Nästan fyra dagar blev det i denna pärla, i en stuga nära Spa:t som Eriks jobb äger. Och vi hade med oss ett extrabarn i form av kusin Mahtilda som är snart 12 år och en ypperlig barnvakt/underhållare/idol. Vilken grej alltså, att ha sina barn med sig och umgås med dem, men ändå få äta middag i lugn och ro, ta en dusch utan skrik utanför dörren, slippa spela memory i timmar, och dessutom ha nattningar som tar en kvart ungefär eftersom någon har spelat fotboll, hjulat, brottats och målat i målarbok med barnen hela dagen. How lovely! Och så var jag på spa. 50 minuters Hawaiiansk massage. Himmelriket för en trött mami.

Vädret var ju sisådär om man nu ska klaga på nånting. Sol, men blåsigt och kallt och lite regnskurar då och då. Det blev ett bad, men inte mer tyvärr. Fiska krabbor lyckades vi också få till, trots att det blåste så vattenytan krusade sig och det var svårt att se de små klo-djuren. Men två stycken fick vi iallafall, med hjälp av mina hemmagjorda köttbullar som bete. 

I övrigt har vi bara varit hemma och skrotat. Lagt lite sten, sått lite gräs, försökt organisera en garderob, satt upp en torkvinda, tvättat en massa tvätt och lagat en massa mat. Och härom dagen när det var sol och sommarväder på riktigt så var vi så klart på stranden ett par timmar och lät barnen bada tills de var blå och utsvultna. Då gick vi hem och grillade korv och sen somnade Nea i vagnen innan jag kommit utanför vår tomt på den tänkta sövningspromenaden. Så jag kunde snabbt vända om igen och ta mig en hel timme i en solstol på gräsmattan, helt ensam hemma när killarna var och gjorde några ärenden. Alltså det var ju som att vara på spa igen. Tyst, varmt och helt underbart. Somnade till och med en liten stund där i solvärmen. Vem vet när det kommer hända igen...ah! Det minnet sparar jag i en liten ask i hjärnan så jag kan plocka fram det i novembermörkret. 

Vad har vi mer gjort? Haft en del besök såklart. Många som vill hänga i förorten och spana in huset :). Min syster har varit här med Mahtilda igen, min kompis Lina med sin dotter Ellen var här en dag när Lomma visade sin sunny side up, Ann Marie och Bengt hängde med till Lommabodarna på pizza en fin kväll, Niklas å Challe inledde sin semester här med grillad lax och mojitos, Julle å Bettan och Martin och Wille kom inom på jordgubbspaus efter en tyklandstripp. Och idag kommer mormor och morfar. Dagens väder inbjuder till att sätta lister på ovanvåningen och baka kanelbullar på nedervåningen. Men ja, vi har nästan haft påhälsning varje dag faktiskt. Precis som vi vill ha det. Bara kom, vi är hemma :).

 Det här är en sommar då vi njuter av vårt hus i vår lilla by med vår lilla familj. Svårare än så behöver det ju faktiskt inte vara. 

Semesterfilosoferande

Svensk sommar <3

Svensk sommar <3

Att vara människa va. Hur svårt är det inte då? Det känns som att jag bara kämpar just nu för att hitta min plats, mitt fokus, min mening, mina prioriteringar. Och det är SÅ mycket input från alla håll och kanter. Både sån som jag vill ha och som inspirerar mig och ger energi, men många intryck är förvirrande, får mig att ifrågasätta allt och tappa tråden. Man kan ju inte göra allting samtidigt. Det vet jag ju, och ändå försöker jag... Men vad ska man välja, och vad ska man börja med? Och när är man färdig att sluta med ett fokus och börja med ett annat? Vad ska man sträva mot, och vilken känsla är det man tror att man ska uppnå när man väl är där? Allting i mitt huvud är så otroligt paradoxalt. Jag vill så gärna ha ha ett fint hem med vackra saker som speglar min personlighet, och samtidigt vara minimalist och bara ha det jag behöver för att kunna fokusera på att leva och umgås så mycket som möjligt. Jag vill träna och röra på mig, samtidigt som min kropp bara skriker ”vila” och ”sova”! Jag vill vara så mycket jag bara kan med min familj och mina vänner samtidigt som mitt jobb är så himla kul och intressant och fullt med saker att ta tag i. Jag vill ut och resa och uppleva och se och göra, samtidigt som jag bara vill vara hemma och pilla navlen och skrota runt osminkad i mjukisbyxor. Jag vill prova och lära mig en massa nya saker, samtidigt som jag vill göra mer av det jag redan gör och bli bättre på sånt jag redan kan.

Jag springer runt i ett hamsterhjul, men byter håll efter varje varv, och vet inte riktigt hur jag ska komma ur det.

Är det ett symptom på tiden vi lever i nu? Att alla möjligheter finns tillgängliga och presenterade och all information om alla val är precis framför ögonen på oss. Man blir rädd att missa något, att välja fel, så man lägger så mycket tid på dessa val att det är det enda man gör. Man får så många ”perfekta” liv, hem, kroppar, talanger, osv presenterade framför sig i ett oändligt flöde att man inte klarar av att distansera sig. Är jag lika lycklig som alla andra? Hur kan jag bli bättre? Må bättre? Göra det bättre för någon annan? Prestera, förändra, addera, och inte minst- visa upp.

Nej. Jag vet inte alls var jag är i allt detta. Vad jag vill ha kvar och ta bort. Hur jag vill leva. Vad jag behöver. Kanske kan semestern hjälpa till lite att räta ut några frågetecken. Jag hoppas på det. Semester och reflektion och lite paus från några av intrycken och prestationskraven i vardagen åtminstone.

För egentligen, vad som är så lätt att glömma men ger ett ganska bra perspektiv; jag är bara en liten liten människa som kommer leva på jorden en yttepyttekort tid på en liten avgränsad plats och egentligen varken gör till eller från på helheten och världshistorien. Som dom sju dvärgarna sjunger; ”vad gör det om hundra år när allting kommer kring...”

I brist på fotoinspiration: dagens frukost. Inklusive synbiotika. Man vill ju vara snäll mot sina tarmbakterier, eller hur?

I brist på fotoinspiration: dagens frukost. Inklusive synbiotika. Man vill ju vara snäll mot sina tarmbakterier, eller hur?

Sista dagen i Juni

Japp, det är sista dagen i Juni idag och här hemma kör vi Friday rainy mood. I morse blev det nog rekord I snoozning här hemma. Sov I stora sängen med en gosesnos på var sida om mig och så fort jag rörde mig I en ansats att gå upp så kröp de bara ännu närmre mig i sömnen med sina varma små mjuka kroppar. Det är i såna stunder man känner att man är lyckligt lottad och att ingen stress ska komma och få förstöra den känslan. Så det blev sen lämning på föris idag och jag fick ta mitt telefonmöte på morgonen hemifrån. Funkar ju precis lika bra faktiskt.  

Regn, regn, regn på nya och nästan klara terrassen

Regn, regn, regn på nya och nästan klara terrassen

Det är så himla blandade känslor inför semestern nu. Jag har så mycket på gång som jag vill styra upp i höst och som jag vill börja greja med redan nu när inspirationen är på topp och det är lugnt med möten och sånt eftersom folk har börjat försvinna på semester. Men samtidigt så är ju jag också väldigt trött som jag ju har nämnt tidigare. För att inte tala om familjen. Det första Love sa när han vaknade i morse var "är det sommarlov nu"? Och jag fick tyvärr göra honom besviken genom att berätta att det är en hel dag kvar tills dess :)

Fredagsbukett med leftover blomster från midsommar.

Fredagsbukett med leftover blomster från midsommar.

Dagens plan är att jag ska jobba undan lite här nu och sen måste jag ta en sväng till banken och lämna in den sista påsen med mynt som vi skapat ihop här hemma, suck. Den här "kontantuppdateringen" som pågår i Sverige just nu kunde ju skötts på såå mycket smidigare sätt, men det är väl bara att gilla läget. Och inte svära för mycket när man hittar massa mynt hemma framöver som man bara får kasta rakt i soporna då...

Sen planerar jag tidig hämtning av barn, hem och piffa lite och så ska vi göra pizza tänkte jag och ha det mysigt när pappa äntligen kommer hem från Kina! Kunde ju inte blivit en bättre start på semestern faktiskt.

Med näsan ovanför vattenytan

Nu är det countdown på riktigt. Två dagar kvar på jobbet innan semestern. Två dagar kvar innan Erik kommer hem igen. I can do it!

Om Love kan så borde väl jag också klara att hålla huvudet ovanför vattenytan ;)

Om Love kan så borde väl jag också klara att hålla huvudet ovanför vattenytan ;)

Har varit på konferens med jobbet tis-ons och känner mig både inspirerad och glad och peppad för att jag har så himla fina kollegor och ett så himla roligt jobb, samtidigt som jag verkligen är TRÖTT nu. Jag behöver en riktig paus. Landa lite med min familj i vårt hus i vårt nya samhälle. Bo in oss. Spendera tid tillsammans. Det känns som att det var otroligt längesen vi gjorde saker ihop alla fyra. Bortsett från veckan i fjällen i Mars så var det typ förra sommaren. Resten av året har bara handlat om renovering, flytt och mer renovering. Men nu blir det paus på den fronten. I sommar ska vi fixa och pyssla och komma i ordning, men inte bygga och riva och stressa. Inte fara och flänga och slita och jobba. Inga hantverkare. Bara roligt grejande; typ måla lite, sätta upp tavlor, fixa lampor, skapa hemtrevnad helt enkelt. Tillsammans! <3 Med många pauser för glass, bad, lekplatser, studsmatta och bollsparkande. 

Hej hej semestern, vi längtar efter dig! 

Ledig fredag

Den här selfien tog jag i går kväll. Så trött, men så nöjd med dagen.

Barnen badade i badkaret, ytterst välbehövligt efter en heldag på föris med avslutningsfirande, och sedan ytterligare firande efter hämtningsdags med picnic för alla föräldrar och syskon. Massa lek och stoj och stim, och ett jättebra tillfälle att träffa de andra föräldrarna och få ett hum om vem som hör ihop med vilket barn. Dessutom gjorde Love teater-debut, han hade till och med en replik som han läste högt och tydligt. Ah, den stoltheten i mammahjärtat! Dramaten nästa! :) <3 

IMG_8483.JPG

Min dag hade också varit lång, på jobbet. Vi hade teamdag med min avdelning på ca 20 personer, och jag hade fått en hel timme att prata om mitt jobb och vad jag gör och planerar göra till hösten. Jag är inte van vid att få så mycket tid att prata om "mina" grejer, så jag ville verkligen ta chansen och göra något bra, och hade alltså lagt mycket tid på att förbereda mig. Och det gick så bra! Jag fick fram vad jag ville, fick bra frågor och förslag, och massa pepp och uppskattning efteråt. Himla skönt. 

Men idag känner jag mig minst sagt bakis. Nacken spänner efter många långa timmar vid datorn den här veckan, och när Love väckte mig vid halv sju i morse var jag allt annat än pigg. Ligger back några timmar på sömnkontot fortfarande känner jag. Så skönt då att vi kan vara hemma och skrota idag. Föris är stängt och jag har tagit ledigt. Regnet hänger i luften och vi har inte en endaste plan för idag. Tar det som det kommer. Kanske bygger vi en koja? Kanske går vi ner till stranden? Kanske bakar vi något gott till eftermiddagsfika? Spelar lite spel? Eller så bråkar kidsen hela dagen och stökar ner ännu mer överallt här hemma (är det ens möjligt?) och matvägrar och är allmänt jobbiga. Det är också troligt. 

Hur som helst så är det fredag. Det kan iallafall ingen ändra på. 

Hemma-helg

Helgen som nyss passerade bjöd på mer sol än väntat, och jag har gjort mitt bästa för att "lommifiera" mig hela helgen skulle jag vilja säga.

I fredags kom mannen hem med smörgåstårta till oss vuxna, och barnen fick favoriten fiskpinnar. Win-win! Ingen behövde laga mat, alla blev mätta och glada. Dessutom somnade barnen I hyfsad till för en gångs skull (läggningarna är HEMSKA just nu, never-ending-stories varenda kväll), så jag började kolla på en serie på Netflix som visade sig vara riktigt bra. "River" med Stellan Skarsgård i huvudrollen. En säsong bara, typ åtta avsnitt eller så. Jag fastnade och kollade till klockan två, och kunde sen inte somna på ytterligare 1,5 timma då Pinterest tog över mitt fokus...

Flytande frulle

Flytande frulle

Favoritjuicen just nu....mmm!

Favoritjuicen just nu....mmm!

 

Pigg och glad på lördagsmorgonen alltså (not) men vad gör det när man ska gå på barnkalas!? Eh.. Ja. Jo men jag och Love gick på kalas-premiär I Lomma hos en föris-kompis och det var trevligt! Korv och glass och lekar och studsmatta. Of course.

På eftermiddagen fortsatte vi "inte-laga-mat konceptet" och stack ner till hamnen och mat-bodarna I Lomma. Fick ett härligt bord i kvällssolen, god mat, glada barn som uppförde sig (!?) och en allmänt fin kväll. Fick nypa mig lite I armen när jag kom på att vi faktiskt bor här, på cykelavstånd till restaurangerna och sommarstadskänslan.

Luftade lådcykeln

Luftade lådcykeln

Lomma <3

Lomma <3

 

I söndags hade vi heller inga konkreta planer mer än att jobba vidare med terassbygge och försöka komma i ordning på ovanvåningen. Efter lunch gick vi över till grannarna som har barn i Loves ålder (och större studsmatta än vi) och hängde sen där i ett par timmar. Träffade fler grannar och deras barn som tittade in och lekte, och hade det allmänt gött. Det känns som att vi ligger i startgroparna för en riktigt fin och bra Lommasommar skulle jag vilja säga!

Kvällen avslutades med att jag gjorde lasagne när resten av familjen var hos farmor och farfar och lämnade/hämtade grejer. Planen var att barnen sen skulle somna i bilen hem, men det fungerade bara på 50% av dem. Linnea var inte intresserad av att sova alls, möjligtvis av att titta på lite "kotte" (Totte) på Youtube, men annars ville hon inte ligga still. Det resulterade i att jag vaknade kl 23.20 (då sov hon också som tur var) och gick ner och borstade tänderna. Ingen lasagne till mig idag alltså. Middag är ju ändå överskattat...hm.

 

 

35 saker innan 35

Hej! 

Och grattis till mig! I fredags fyllde jag nämligen år. 34 år är man nu alltså. Så himla vuxet. 

En bra födelsedag fick jag minsann; jag unnade mig en halvdag ledigt från jobbet och var och tränade, besökte frissan samt shoppade lite i riktiga fysiska butiker för en gångs skull. Sen var jag och barnen själva på kvällen eftersom Erik är på svensexa hela helgen. Men vi har haft det mysigt ändå! Köttbullar och makaroner kan kännas riktigt lyxigt om man slänger på lite pesto och lite lyxig skivad salami vid sidan av, och dricker ett halvt glas rött till. :) 

Meeen alltså, till rubriken nu! 35 saker innan 35, vad menas?

Jo, jag är ju en trogen lyssnare till podden " i nöd och lyft" som Kalle Zachari Wahlström och Brita Zachari gör. Och i den podden berättade Brita om att hennes syster har startat en blogg som heter 30 grejer innan 30. Så himla kul tänkte jag, den idén snor jag! 

Lite jobbigare blir det ju desto äldre jag blir, så istället för 30 grejer ska jag nu hinna med 35 grejer på ett år, men det ska nog gå vägen. 

Jag har tänkt som så att det ska vara en blandning mellan grejer som jag inte har gjort ännu men gärna vill testa, sånt man inte brukar prioritera i vanliga fall, och så ska det bara handla om mig, inte barnen alls. En del saker stal jag rakt av från Britas syrras lista för att de passar mig med. Men jag har valt att dela in min lista i fyra "kategorier":

- 5 ändrade vanor (saker som ska ske över 30 dagar)
- 10 punkter kring hälsa och välmående
- 10 punkter kring kulturupplevelser
- 10 punkter där jag lär mig något nytt och testar på nya grejer

Så, here is the list, utan rangordning alls:

30-dagars punkter
1. Äta vegetariskt i 30 dagar
2. Träna varje dag i 30 dagar
3. Inte äta socker och skräp på 30 dagar
4. Meditera varje dag i 30 dagar
5. Gör en god gärning varje dag i 30 dagar

Hälso- och aktivitets punkter
6. Simma 3 km
7. Testa bikramyoga
8. Åka slalom
9. Rida
10. Gå en första hjälpen kurs
11. Sova i tält
12. Lära mig stå på händer
13. Åka på spa ett dygn
14. Springa en mil
15. Träna med en PT

Kulturpunkter
16. Se Twin peaks
17. Läsa utvandrar trilogin
18. Se alla Star Wars filmerna
19. Lära mig skillnad på vin och vin (och framförallt lära mig vilka sorter jag själv tycker om)
20. Lära mig alla Europas huvudstäder
21. Måla en tavla
22. Se Schindlers list
23. Läsa 1984
24.Gå på konsert med klassisk musik
25.Gå på teater

Testa nytt punkter
26. Lämna blod
27. Spela biljard
28. Vaxa mig
29. Lära mig virka
30. Äta sniglar
31. Lära mig spela 3 låtar på piano
32. Ordna en tjejdag
33. Lära mig det viktigaste i Nordisk mytologi
34. Färga håret (eller iallafall tona det)
35. Besöka ett trampolin/studsmatteland

Mm. Thats it. En ganska brokig lista, men ända bara med saker som känns realistiska att få till på ett år med mina nuvarande förutsättningar. Ska bli spännande att planera in och beta av under året! :)

To be continued med andra ord!

Så mycket liv

Det är ganska mycket kaos I mitt liv just nu. Inte som I negativt kaos, men det är väldigt, väldigt mycket. Och väldigt rörigt. Både fysiskt rörigt och psykiskt rörigt. Jag kom fram till I morse när jag borstade tänderna att jag måste sparka liv I den här bloggen och dokumentera mina dagar lite bättre om inte de här åren I livet ska bli stora svarta hål I mitt minne. Jag kommer ju knappt ihåg vad jag gjorde för en vecka sen. Det är ett enda burr och surr med utspillda frukostflingor, kreativa jobbmöten, borttappade barnskor, fulla hantverkare, oväntade besök, kopiösa mängder nätshopping, julfestplanering, en halvt uppgrävd trädgård, kilometerlånga att-göra-listor, strandsandiga badrumsgolv, en tveksam punktering, överväldigande syrendoft, nerpackade sommarkläder, överfulla tvättkorgar och många sena timmar med pinterest I mobilen. Tvättstuga med Marrakesh golv? Sovrum I New England stil? Ett lugnt och stillsamt barn-sovrum och ett skojigt lekfullt lekrum? Och så förvaring, förvaring, förvaring. Min nya favorit sida på nätet är just nu denna. Här spenderar jag lätt flera timmar. Och tusenlappar...hehe.  

Som ni ser, det är inget negativt kaos egentligen. Det är bara, väldigt, väldigt mycket nu. Mycket liv helt enkelt. Och en stressande känsla av att hela tiden ligga två steg efter på alla områden. Aldrig riktigt förberedd, aldrig helt redo, mycket skjutande från höften och "minsta motståndets lag".

Men så får det väl vara just nu helt enkelt. Och ikväll ska jag spela boule med mina kollegor. Det ser jag fram emot en regnig tisdag som denna. <3

My office view

My office view

Selfie of the day. Close up. Wrinkles included. 34 på fredag jue, gammal tanta snart alltså.

Selfie of the day. Close up. Wrinkles included. 34 på fredag jue, gammal tanta snart alltså.

Vår dagliga drog, giv oss idag, och förlåt oss våra skulder...

Vår dagliga drog, giv oss idag, och förlåt oss våra skulder...

Nån sorts försök till att få koll på läget. Dessutom with a touch of colour. Kan ju inte skada liksom.

Nån sorts försök till att få koll på läget. Dessutom with a touch of colour. Kan ju inte skada liksom.

Breakfast on the go. Ändå duktigt eller hur! :)

Breakfast on the go. Ändå duktigt eller hur! :)

Om en ny vana, nakna kroppar och salongsberusad trötthet

En lång långhelg är snart över. Har haft så mycket i huvudet de senaste dagarna, tja som vanligt egentligen. Högt och lågt...I will share.

I fredags var jag och tränade på lunchen. Jag har varit två gånger nu på body balance på Nordic Wellness. Det är inte mycket träning jag får till i mitt liv just nu, men de här passen känns som att de kan funka, både tids och energimässigt. Det känns efteråt att jag gjort något bra och jag behöver definitivt duscha, men det är samtidigt inte så jobbigt att jag är tomatröd i fejjan hela eftermiddagen och tänker femtioelva gånger innan att jag helst vill avboka. Tvärtom faktiskt. Så jag är nöjd att jag hittat något som kanske kan vara en start till ett rörligare liv. Detta, och min nya  favorit-pod; I nöd och lyft. Brita och Kalle är bara såå härliga människor. 

På tal om att duscha förresten, så fick jag någon sorts aha upplevelse just i omklädningsrummet efter passet i fredags. Jag följer en del träningsprofiler och käcka kändisar på instagram, och helt ärligt så beundrar jag definitivt deras utseende och kroppar. Har de nog mer eller mindre medvetet som någon sorts ideal. Men, i omklädningsrummet fanns inga sådana kroppar alls. Jo, med kläder på möjligtvis, men avklädda- absolut inte! Och då var det ändå väldigt mycket folk eftersom det är många pass som ges just lunchtid på fredagar. Men alltså det är hängigt och gropigt och hårigt och stort och smått och snett och olikfärgat och..ja, helt vanligt. Inga ideal. Det var precis som att jag såg nakna kvinnor på riktigt för första gången, oftast är man ju så fokuserad på sig själv när man är i ett omklädningsrum, och jag insåg att utan kläder är vi ju alla lika sårbara. Inget som döljer, håller in, avslöjar nån sorts status. Men ändå fanns en tydlig underliggande känsla av stolthet och gemenskap; alla vi som var i omklädningsrummet hade ju faktiskt investerat i oss själva och varit och tränat. Och det var inte det att där inte var vältränade tjejer, det fanns det absolut. Men vältränad är inte lika med "perfekt kropp naken". Har inte tänkt på det så innan. Himla skön och ångestdämpande insikt. Man ser ut som man gör helt enkelt. Bara å acceptera.  

Vidare då...helgen har bjudit på allehanda väder och hela familjen är ganska förkylda och hängiga fortfarande. Jag har åkt på tråk-hosta och halsont. Hade det varit första april idag så hade det nästan känts mer rimligt. Jag kan inte fatta att det är maj nu och snart sommar. Det känns långt borta ännu. Men vi fick faktiskt en otroligt fin Valborgsmässoafton, den finaste på många år på alla sätt och vis vill jag nog påstå. Det var soligt och varmt och vi firade med våra nya grannar och barnen hoppade studsmatta så svetten lackade och både strumpor och fleecetröjor åkte all världens väg. Jättegod mat, salongsberusning av cava mitt på blanka dagen, och så några muggar kaffe på slutet för att väga upp sömnbristen som inte tar någon hänsyn till storhelger och soliga dagar. Trött är man bara helt enkelt, vardag som helg. 
Framåt skymningen gick vi och hela Lomma ner för att fira in våren på riktigt vid majbrasan. Tyvärr fungerade inte ljudanläggningen så något tal eller körsång hördes inte, men det var ganska trevligt ändå. Sedan packade vi ner (och spände fast) ett styck övertrött, helspeedad 1,5 åring i vagnen och följde några vänner hem. Nea skrek och skrek och skrek tills hon tillslut gav upp och somnade bredvid Love som lyckats snarka sig igenom hela skrikfesten. Sen gick vi hem och bäddade ner barnen och fixade en sen middag till oss själva. Lite mat, lite vin och sen satt man i soffan och klippte med ögonen vid 23 snåret...men då hade vi ju faktiskt varit igång i 12 timmar så det får väl vara godkänt? 

The ris, the ris, the ris is on fire

The ris, the ris, the ris is on fire

Bästa utsikten.

Bästa utsikten.

Och så idag. 1 maj. Soligt, blåsigt, snorigt, sömnigt. Natten var sådär, framförallt för Love som var ledsen och orolig. Vi har således jobbat med "minsta motståndets lag" idag. Och snabba kolhydrater och socker. "Whatever takes you through the day"-metoden alltså. 

DEN tröttman...zzzzzzz

DEN tröttman...zzzzzzz

I morgon blir det mera Maj. En tisdag som är en måndag. Eventuellt med VAB och besök på vårdcentral, förhoppningsvis med en hel del jobb, och troligtvis med chili-con carne till middag. Om jag inte får feeling på något annat. Den som lever får se!

Cheers mates!

//C

 

En pärla vid havet

Jag har nog aldrig varit i Arild förut. Det borde jag kommit ihåg. En riktig pärla är det, framförallt så här på våren när där är lugnt och stilla. Som balsam för en stressad själ.

Miljöerna är ju som i en saga, och man kan inte låta blir att fundera över vilka det är som bor i de olika små pittoreska hus man strosar förbi. Jag kunde se framför mig hur stugorna fylls till max på sommaren med allehanda släktingar som får trängas och intensivumgås några veckor varje år. Och på fiskargubbarna som sitter nere i hamnen och suckar över sommargästerna. Stressade seglarrokies som ska lägga till vid gästbyggan, och de små barnen som under vintern varit hjälmfotingar på fjället blir nu istället små orangea marshmallows i sina bastanta flytvästar. Så mycket svensk sommar det kan bli helt enkelt. 

Arild, vi ses snart igen hoppas jag... <3