BF plus 10

Hej hej. Bara en liten uppdatering här från mig såhär TIO DAGAR efter beräknat födelsedatum.

Haft en fin helg, men shit vad jobbigt det är att ha heldagar med barnen just nu. De är så himla intensiva och all over the place. Bara idag har vi hunnit med två kojbyggen, två lekplatser, studsmattehoppning (inte jag dock), saftkalas med nya dockservisen (och saft över hela soffbordet), tre avsnitt bolibompa, ca 12 mindre konflikter (dvs utan tårar och blod), 2 större konflikter, ett nerkissat badrumsgolv, 2 fantastiska klossbyggen (enl Loves eget utlåtande), åtskilliga läkarundersökningar med Linneas nya doktorsväska, 3 pussel, 2 sagor, 8526 tjatiga tillsägelser med “the mom voice”. Ja plus allt annat man gör i vardagen, typ fixa mat och mellis och klä på och av och plocka undan och ja…. Pjuh. Inget jag vanligtvis skulle klaga över, men när man dessutom ska släpa runt på 15 kilo extravikt så blir det ju liksom aningen bökigare. MEN, det positiva med att ha två yrväder att umgås med är ju att tiden går fort, jättefort, trots att det borde vara rätt drygt att bara vänta på att bebis behagar vilja komma ut. Jag hade ett bryt precis en vecka över tiden, mest för att jag blev tokig på att bara invänta den här jäkla smärtan som man bara vill ha överstökad. Men sen har jag som tur är lyckats släppa det och fokusera på annat. Mycket tack vare mina älskade yrväder. <3

Mer om helgen då. Jo, kalas blev det i lördags såklart, på Neas treårsdag. Ett helt lagom kalas med ca 10 gäster och enbart köööbe kagor. Och Linnea blev glad över all uppmärksamhet och presenterna, precis som det ska vara. Och Love blev lagom avis på att syrran var i centrum och fick massor av fina grejer. Mycket välbehövligt för honom.

Nähe. Jag har inte så mycket mer att dela med mig av idag tror jag. I morgon ska jag njuta av min sista dag som tvåbarnsmamma. På tisdag ska jag hinnsvepas, det är fullmåne, det är löning och dessutom är tisdagar tydligen den vanligaste dagen att födas på rent statistiskt (har ingen källa på det mer än en kompis, men väljer att tro helt och fullt på det). Det är alltså väldigt mycket som pekar på att bebis anländer på tisdag. Och gör den inte det så blir det nog igångsättning i slutet på veckan.

Japp, nu vet ni status!

:)

Helgens bästa: Lättnaden över att Linnea fick ha sin födelsedag för sig själv och slapp dela den med ett syskon. Och svenska hopplandslagets VM-silver såklart!

Helgens sämsta: dött lopp mellan halsbränna, konstant kissnödighet, näsblod, intern organmassage, foglossning och onda förvärkar. Ja men alltså när man lyckats ta sig igenom 103,6% av en graviditet då kan man väl få klaga lite tycker jag.

De senaste dagarna

Bebisen är kvar i magen. I morgon går jag in i vecka 42. Jag stapplar förbi den där sängen ett par gånger varje natt på väg till toa, och suckar lite över att bebisen inte ligger där. Försöker föreställa mig hur det kommer vara när den gör det…då är livet verkligen helt annorlunda.

IMAGE.JPG

Trädgården har till viss del gjort ett omtag. Maskrosorna i gräsmattan blommar igen, sida vid sida med tusenskönorna. Och den här vackra rosen har slagit ut vid vår trapp. Visserligen är den väldigt ensam på busken, men ändå. I morgon ska det visst bli oväder, så jag tänkte ta in den så att Linnea kan få ha den på frukostbordet på lördag när hon fyller år. Vår egen Linnea Viola Rose ska ju såklart ha en ros på sin stora dag!

IMAGE.JPG

Och ja, mitt emellan bregottpaketet och prästosten i kylen ligger den; champagnen. Jag visualiserar den kvällen jag och Erkan sitter i soffan tillsammans med vars ett glas bubbel och icke-gravidvänliga snacks med vår nya familjemedlem mellan oss, sött sussandes i babynestet. Hashtag goals på den ja…

IMAGE.JPG

Och när jag vankar runt här inne om dagarna så händer det grejer i trädgården. Stenarna har kommit nu, och stenläggningsarbetet utanför garaget och så småningom hela uppfarten är påbörjat. Sakta men säkert, men fint blir det!

IMAGE.JPG

Och så barnen då. Som jag är så otroligt glad över att jag får ha på förskolan just nu för jag är definitivt ingen rolig förälder. Trött i både huvud och kropp, och orörlig såklart. Även om barnen är så himla snälla och förstående tror jag inte de haft samma tålamod om de tvingats vara bara med mig hela dagarna och inte få härja loss på föris. Det är också skönt att Linnea får en chans att verkligen komma in i allt på sin nya förskola, lära känna personalen och kompisarna så mycket som möjligt innan bebisen kommer och de kommer vara hemma mer med mig.

Ja herrejisses alltså. Tre barn. Hur kommer det bli? Full rulle garanterat. Det lär jag ju bli varse ganska tidigt också fick jag veta igår när Erik nämner i förbifarten att han kommer vara i Tyskland en vecka i slutet av Oktober. Det har han tydligen berättat för mig innan, men jag har inte lagt det på minnet. Då blir det alltså jag och trion i skarpt läge redan när pyret är knappt en månad. Well, det blir säkert bra, hehe…he.

IMAGE.JPG

Jahaja. Det var det om detta. Dags att krypa till kojs för vad jag tippar kommer bli ännu en natt med onda förvärkar och nattvandrande barn. I morgon bitti ska jag till barnmorskan igen, på ett sånt där besök som vi båda skrattade lite åt när vi bokade in och konstaterade att “ja men då kommer jag inte komma iallafall, då är ju bebisen ute”. Skrattar inte lika mycket nu faktiskt.

Sedan ska jag preppa inför treårskalas. Och hela lördagen ska ägnas åt att äta tårta och knipa ihop benen så att Nea ska få ha sin födelsedag för sig själv. Har ongen stannat inne så länge kan den gott stanna inne några dagar till.

Sådeså.

Totalt ointressant tröttmainlägg

Måndag. Veckans tröttaste dag utan tvekan. Har ändå sovit okej i natt, men alltså det är ju tungt nu. Främst på nätterna eftersom kroppen stelnar till när jag är stilla för länge och sen gör det så otroligt ont att försöka vända sig om eller resa sig. Men nu är det ju inte så lång tid kvar. Har jag hört…

Helgen har iallafall varit bra. Mina föräldrar har varit här och hållit oss sällskap och hjälpt till lite. Och jag har känt mig relativt pigg faktiskt, i går krattade jag äpplen och löv i trädgården och tvättade och lagade mat och fixade i största allmänhet. Sen tog energin tok-slut vid femtiden så då blev det inte med gjort den dagen. Erik jobbar på med huset när han får en stund över, nu har vi öppnat upp en ny dörr mellan nya hallen (som tidigare var tvättstuga) och köket. Och dessutom är rördragningen påbörjad i källaren för värmesystemet. När vi grävde ut källaren förra hösten/vintern blev vi tvungna att kapa alla rör överallt med konsekvensen att vi inte hade något fungerande värmesystem på hela vintern. El-element och öppna spisen var det som fick upp temperaturen i det här hemmet. Och en jäkla massa kläder. Men fy, kallt var det. Den här vintern kommer nog också bli ganska kall, men nu mer av ekonomiska skäl eftersom fjärrvärme är skitdyrt och vårt hus är jättestort. Vi ska byta värmekälla, men det kommer inte bli förrän nästa år, så det får bli fleecetröjor och eld i brasan ett år till. Det ska nog gå bra.

Jag hade inte alls tänkt skriva om bristen på värmesystem idag, men det var visst det som kom fram ur min trötta skalle så håll till godo. Nu får det nog bli en timmes powernap innan lunch så att jag orkar eftermiddagen. Har noll känningar av en eventuell bebis idag så det är jag inte särskilt stressad över…

Nä men vi hörs väl tänker jag.

Tjo.

Due date

Så var dagen här- 13 September. BF. Due date. Karl-Mollys beräknade födelsedag.  

Jag har visserligen aldrig tänkt mig att det skulle bli någon bebis just den trettonde, men nu går man ändå in i en annan fas på något vis. Från att ha tänkt att “jag går över tiden” och därför känt mig relativt obegränsad i vad jag har hittat på, till att det nu plötsligt kan hända NÄR SOM HELST och därför vill jag bara vara hemma. Dessutom är det stor skillnad mot för bara en vecka sen i energinivå och till viss del fysiken också tycker jag. Energinivån är dock inte enbart graviditetens förtjänst; just nu vaknar både Love och Linnea minst var en gång på natten och det är såklart bara jag som gäller. Det ska letas nappar, det ska kissas, det är mardrömmar och så vidare. Och även om jag ändå sover lätt och somnar om lätt också, så är det ju helt klart störigt. I morse vaknade Linnea dessutom vid 6 och somnade sen inte om (brukar gå upp strax innan 7) så i natt har jag nog sovit i tvåtimmarsintervall bara mellan midnatt och 6.

Tur då att man kan sova på dagen, även om det definitivt tar emot att gå och lägga sig när det är en otroligt solig och fin dag ute. Men wattodo liksom. Sova är prio, helt klart.

 Snark. Vaknade nyss efter en två timmars powernap. Hej solen, snart ska jag gå ut en liten tur och hälsa på dig. Väskan står packad i hörnet som ni ser, redo att hänga med till Lund anyday now. Eller kanske Malmö? Eller varför inte Helsingborg? :)

Snark. Vaknade nyss efter en två timmars powernap. Hej solen, snart ska jag gå ut en liten tur och hälsa på dig. Väskan står packad i hörnet som ni ser, redo att hänga med till Lund anyday now. Eller kanske Malmö? Eller varför inte Helsingborg? :)

IMG_3551.PNG

Helt färdigt som sagt. 100% färdigbakad bebis, och för en gångs skull har vi en väska packad också, och jag har till och med skrivit förlossningsbrev och tja, allt möjligt som stod i den där checklistan. Väldigt redo nu alltså. Orkar inte läsa eller höra om en förlossning till nu känner jag, då får jag bara stresspåslag.

 En sista hiss-selfie? I parkeringsgaraget på väg till biblan. Var inom på jobbet också och fick lite pepp. Mina fina kollegor, jag kommer sakna er de närmsta månaderna <3

En sista hiss-selfie? I parkeringsgaraget på väg till biblan. Var inom på jobbet också och fick lite pepp. Mina fina kollegor, jag kommer sakna er de närmsta månaderna <3

Bland annat därför var jag i stan igår och lånade böcker till en distanskurs jag tänkte försöka gå nu de närmsta veckorna. “Kompetens, lärande och IKT i arbetslivet”. Väldigt intressant so far, och i högsta grad relaterat till det jag jobbar med. Eller snarare vill jobba mer med när jag kommer tillbaka. Och väldigt långt från epidural, mjölkstas och slemproppar. Thank god.

Nähe. Nu ska jag äta lite. Funkar Ben & Jerrys till lunch månne?

Den ständiga frågan

Hur känns det nu då? Kan du förstå att du snart är trebarnsmamma?

Jag vet inte hur många gånger jag fått den frågan de senaste dagarna. Och svaret är, det känns bra och nej det förstår jag inte.

Alltså, jag vet inte riktigt hur man ska kunna förstå det? Och jag tänker väldigt väldigt lite på att vi snart kommer ha tre barn. De andra två är ju redan så självklara familjemedlemmar. De blir ju liksom inte mer barn bara för att det kommer en till. Nej, jag fokuserar på att vi kommer få en liten bebis, och det känns ärligt talat precis som det gjorde de andra två gångerna jag har väntat på en liten bebis. Nervöst, förväntansfullt, och självklart. Jag har haft nio månader på mig att landa i detta, det här barnet är inget nytt för mig på samma sätt som det kommer vara nytt för alla runt omkring, jag har levt med det i min kropp så himla länge så det finns liksom redan för mig. Den stora skillnaden för min del blir att jag kan börja få tillbaka min kropp för mig själv så sakteliga, andas lättare, inte ha så ont i bäcken och höfter, vända mig i sängen på nätterna, säga tack och hej till halsbrännan, osv. Det ser jag fram emot!

Det här med att vi kommer ha tre barn känns också lite självklart, av samma anledning som jag nyss nämnde. Vi har ju haft två barn under några år nu, ett till gör väl ingen större skillnad tänker jag. Kanske är jag naiv, men jag tänker att vissa saker blir enklare med tredje barnet och andra saker blir jobbigare. En bebis är ju alltid en bebis och det är så klart mycket jobb och tid och energi som kommer gå åt. Sen är det ju klart att skulle man få ett barn med speciella behov, om det nu är kolik eller någon förlossningsskada eller annan diagnos, ja då kommer livet givetvis kastas omkull på ett helt oförutsägbart sätt. Men det hade det ju gjort oavsett om det var första eller femte barnet som drabbades.

Men jag måste säga att jag känner mig väldigt trygg den här gången. Lugn, trygg och säker. Inte som att jag är någon supermamma som vet allt, men jag har ju ofrånkomligt fått med mig erfarenheter och framförallt ett nätverk efter två barn som gör att jag vet vart jag ska vända mig när jag behöver något. Vem omkring mig är duktig på vad? Vem har erfarenhet av detta eller detta? Det är så skönt att de flesta vännerna har gått igenom en graviditet, förlossning och småbarnsliv med totalt olika utgångspunkter och resultat, så att det mesta täcks liksom in. När Love föddes kände jag mig mycket mer ensam och rådvill. Google och Familjeliv.se funkade väl till viss del, men exempelvis det här med att vara i en ängslig föräldrargrupp med andra förstagångsmammor har ju definitivt både för-och nackdelar kan jag känna i efterhand. Nu kommer jag ju kunna fråga människor jag känner på riktigt och litar på och det kommer ju vara en helt annan grej.

Hur som helst. Osäkra föräldrargrupper, trebarnschocker och kopiös sömnlöshet- bring it on, jag är redo. Mest av allt ser jag bara fram emot att vi kommer få en till familjemedlem att älska och att huset kommer fyllas med ännu mer kärlek, kaos och liv. Cheesy, but true! ;)

 Första morgonen som storebror och lillasyster, 23 September 2015.  <3

Första morgonen som storebror och lillasyster, 23 September 2015.

<3


Tre bebisar, en mage

Har försökt leta lite i arkiven på bilder från första och andra graviditeten för att jämföra storlek. Har ingen riktigt känsla för om jag är större eller mindre denna gången, men jag tror magen är aningen större denna gången. Jag har ju till stor del samma kläder nu som när jag väntade Love och Linnea och nu så här i v 40 är de ju verkligen på gränsen. Har ingen aning om vad jag väger men kommer nog landa på 2-3 kg mer än vad jag vägde med de andra två. Men den här gången hade jag lite högre startvikt också så egentligen har jag nog inte gått upp mer. 

6:e augusti 2013. Vecka 36 med Love i magen. En suddig selfie från badrummet i lägenheten på St Knuts torg. 

31103671864_4d533d45ee_o.jpg

 

10 augusti 2015. Vecka 36 med Linnea i magen. En nyvaken selfie från ett renoveringskaosigt, tillfälligt sovrum i huset på Rosenvång som vi nyss flyttat in i.  

IMG_1858.jpg

 

Och så sist men inte minst utan nog snarare störst; 18 augusti 2018. Vecka 37 med Karl-Molly i magen. Hemma i huset i Lomma. 

IMAGE.JPG

Jag tror i och för sig att den här bilden är lite missvisande eftersom den inte är på riktigt samma avstånd som den ovanför till exempel så därför ser magen större ut. Eller så blir det kanske så att jag följer trenden och får ett barn som vägde 2700 gram, ett som vägde 3700 gram och så nu ett som väger....nej. Så blir det INTE, haha! 

Well, dags att komma ur pyjamasen. Barnmorskebesök står på agendan idag, eventuellt det sista för den här graviditeten. Har inga fler tider inbokade iallafall så vi får väl se! :)  

Hejsvej.

 

Sent ska syndaren vakna, men bättre sent än aldrig eller hur?

Det känns som en helt ny tid är på ingång, på så många plan. Inte bara i vår familj där vi rent fysiskt blir en till vilken dag som helst. Men vi har ju också ett riksdagsval på söndag som kan komma att bli så avgörande för så stor del av våra liv de närmsta åren. Och på jobbet är det mer turbulent än det varit tidigare under mina 10 år med företaget. Jag står visserligen lite vid sidan, och känner mig relativt säker på mitt anställning, men givetvis påverkar nedskärningar och omflyttningar alla, även de som bara berörs indirekt.

 Tågpendlarutsikt. Ibland är tåget ändå ett himla bra ställe trots allt...

Tågpendlarutsikt. Ibland är tåget ändå ett himla bra ställe trots allt...

Förutom ovan nämnda så har vi ännu ett ämne som jag grunnat på en hel del på sistone, nämligen det om klimatet och miljön. Det är inte enbart på grund av valet och de debatter som pågått om dessa frågor där, utan det är mer en generell känsla som liksom gnager mer och mer. Och som blir mer och mer konkret eftersom människor omkring mig faktiskt på riktigt lägger om sina liv och blir vegetarianer eller veganer, minimalister och miljörättskämpar på olika sätt. Och från att tidigare ha smålett lite och innerst inne tänkt att "det där är väl ändå lite väl fanatiskt" så börjar jag känna att det snarare är jag som är dum i huvet som fortsätter konsumera hej vilt och nätshoppa saker jag knappt ens vill ha, kasta mängder av mat som blivit "ofräsch" varje vecka och liksom inte bry mig nämnvärt. Jag läste ett blogginlägg igår hos Emmas Vintage som handlade om just hennes planer på att lägga om sin livsstil för att dra sitt strå till stacken och förbättra miljön. Min primära tanke var att det mest på listan var fjantigt och att planeten nog inte bryr sig nämnvärt om hennes barn äter upp sina frukostmackor eller om dom kastas i sopan. Dessutom blev jag arg över att vi som individer ska behöva ha en massa klimatångest och känna att allt ligger på våra axlar, när det faktiskt är stora gemensamma politiska beslut som krävs för att göra den stora skillnaden. Så jag började googla, och lade i princip hela förmiddagen på att läsa och reflektera om klimatfrågan, individens ansvar och politikernas ansvar. (Det är ju sånt man kan göra en förmiddag när man ändå bara väntar på att bebisen ska behaga titta ut, haha.)
Anyway, vad kom jag fram till? Jo men det finns många bra tankar kring ämnet, till exempel den här artikeln och den här och inte minst den här sammanfattningen där jag framförallt tar med mig det här stycket: 

Det spelar väl ingen roll vad lilla jag gör, hela världen måste gå åt samma håll om det ska hända något.
Svar: Visst måste vi vara väldigt många som gör samma sak för att våra klimatsmarta vardagsval ska ge någon effekt. Men underskatta inte vikten av förebilder. Den första i bostadsområdet som sätter upp solceller på taket får snart efterföljare och de som provar din nya elcykel kanske snart ställer bilen och börjar cykla till jobbet. Drar du ner på din köttkonsumtion kanske fler i din närhet följer efter.
För att påverka de stora besluten krävs politiska insatser. Men när politikerna är långsamma, behövs aktiva och medvetna medborgare.

Avslutningsvis gick jag in här och gjorde WWF's Klimatkalkylator som är ett test om hur mycket jag påverkar miljön med min livsstil. Mitt resultat blev att jag lever som om vi hade 4,8 jordklot. For real!? Alltså det är ju helt absurt, vad håller jag på med? Och jag är definitivt inte någon extrem människa; jag flyger max en gång om året och då inrikes, jag använder bil ganska sporadiskt, jag är ingen shopoholic på något sätt, osv. Men ändå, en planetförstörare helt enkelt. 

Så, gardinen är upprullad, men chocken (ja, jag trodde inte jag var en sån bov) har börjar lägga sig lite och jag känner mig faktiskt väldigt pepp på att styra om. Framförallt nu när vi sätter ännu en människa till världen som ska konsumera och förbruka resurser på västerländskt manér. Och kanske tvingas leva med en klimatångest som är mångdubbelt större än vår... Jag vill inte det, jag vill att mina barn ska ha en snäll och frisk och stark planet att leva på. Krig och konflikter kommer alltid finnas, men låt oss undvika lidande i form av klimatflyktingar och ökade naturkatastrofer om vi nu har en chans att göra det. 

Jag vet inte riktigt var jag ska börja, men jag tänker att ett bra steg är att få med min man på banan här, så jag ska ta och göra den här klimatkollen ihop med honom och se vad han får för resultat och hur han reagerar. Sen finns det ju många enkla saker man kan få in som vanor snarare än undantag, som till exempel att använda lådcykeln för alla transporter inom byn, laga mer vegetariskt än kött, verkligen se till att minimera matsvinnet, sluta med den där onödiga nöjesshoppningen som knappt ens är ett nöje om jag ska vara ärlig, osv. Det där med shopping är dock en svår grej för mig som faktiskt stressar mig en hel del. Inte för att jag vill köpa saker utan för att både jag och Erik ju jobbar på företag som lever på att producera och sälja hyfsat "onödiga" saker. Om folk konsumerar mindre så behöver våra företag skära ner. Kanske försvinner våra jobb? Och jaaa, såklart är planeten viktigare än våra jobb, jag vill bara få med att det här med minskad konsumtion inte är helt enkelt att ta till sig. Men det handlar ju såklart om hållbar konsumtion, inte att ingen nånsin mer ska få köpa nånting...jag vet. Men det är ändå komplicerat.
 

 En liten liten Love med ett jordglobspussel. Överlycklig över att ha hela världen i sina händer. Om du bara visste...

En liten liten Love med ett jordglobspussel. Överlycklig över att ha hela världen i sina händer. Om du bara visste...

Okej, det blev långt det här, men ändå viktigt. Och garanterat något jag kommer att komma tillbaka till, både med inspiration från andra och uppdateringar om hur det går för mig själv!

Om någon annan har några funderingar och tips så får man såklart gärna kommentera! ;)

hejsvej!

Sommarens finaste minnen?

Med tredje barnet ganska tätt är det inte mycket man behöver köpa till bebisens ankomst. Vagn(ar) finns, säng, babysitter, babynest, kläder I överflöd, bärsele, osv. Men vad man aldrig kan få för mycket av är minnen av den här mycket speciella tiden som det är att vänta på en ny familjemedlem, så jag bestämde mig ganska snabbt för att boka in en gravidfotografering med proffset nummer ett; Emelie Ohlsson. Det kostar en slant, men som sagt, en del minnen är verkligen ovärdeliga. Och Emelie är sååå proffsig, vilket jag visste sen innan även om jag inte blivit fotograferad av henne utan bara gått några webb-kurser, och även en face-to-face kurs faktiskt när Love låg I magen.

Vi fick boka om ett par gånger på grund av vädret, tro det eller ej men vi lyckades pricka in ett par mulna kvällar den här sommaren, men I slutet på Juli fick vi till det iallafall. Och det blev en jättehärlig kväll, barnen var taggade och vädret var outstanding och det var bara så mycket kärlek och glädje och en härlig upplevelse helt enkelt. Ett riktigt, riktigt fint minne.

Och här är några av bilderna från kvällen...

lovebyemelie-caroline10webb.jpg
lovebyemelie-caroline46webb.jpg
lovebyemelie-caroline24webb.jpg
lovebyemelie-caroline06webb.jpg
lovebyemelie-caroline78webb.jpg
lovebyemelie-caroline82webb.jpg

Att överleva ett femårskalas i vecka 39

I helgen hade vi barnkalas för Love som ju fyllt fem för drygt en vecka sen. Förra helgen var det släktkalas, då var vi totalt 18 personer som grillade korv och åt turtles tårta. Det var jättemysigt, men fy vilket stresspåslag. Jag tror vi bråkade konstant hela helgen förutom just de timmar kalaset höll på. Trötta, olika förväntningar, dålig planering, hormoner, orättvisa anklagelser och outtalade indikationer på ditten och datten som säkert missförstods. Hemskt var det iallafall och jag var som en disktrasa när jag gick och lade mig i söndags kväll.

Nu är ju inte barnkalas alls samma sak som vuxenkalas, men man ska definitivt inte underskatta planeringen som krävs och engagemanget måste ju vara totalt under de två timmar kalaset pågår. Puh! Vis av förra helgens erfarenheter såg jag till att planera och förbereda bättre den här gången, och stämma av så att alla i familjen var med på noterna. Det här med att bara köra på och låta det lösa sig efter hand- no way.

IMAGE.JPG

Nu hade vi super-tur med vädret vilket gjorde att vi kunde vara ute hela kalaset och vi blev inte fler barn (8+L och L) än att alla fick plats i lusthuset som ju också är ganska lätt att dekorera och göra kalas-fint. Jag hade hittat ett jättebra tips på en kalas-fixar-sida om att  planera barnkalas i kvartar, så det gjorde jag och det funkade finemang. Så här såg min kalasplanering ut:

11.00-11.15  Hej och välkomna!
11.15-11.30 Öppna presenterna (lugn aktivitet där de som inte känner varann sen innan får en chans att höra de andras namn)
11.30-11.45  Dansstopp (som snarare blev "dans med ballonger som inte fick nudda mark". OBS, ha extra ballonger redo, de går sönder heeeela tiden)
11.45-12.00  Mat. (vi hade turtles-tema och hade därför gjort mini-pizzor m ost och skinka på. Lite mer meck än korv med bröd, men väldigt uppskattat. Och gott för en själv också! )
12.00-12.15 Fika/efterrätt (Jag kände att det nog är bra att göra detta när alla redan sitter, annars ska man samla ihop ungarna igen och det tar ju massa tid. Sen vill inte alla ha så mycket fika, men det viktigaste var ju ändå att de sjöng och att Love fick blåsa ljusen)
12.15-12.30 Frågesport (vi körde en variant av "gissa vilket djur/fordon/sagofigur, etc jag är" med barnen i två lag)
12.30-12.45  Skattjakt! (Också hittad på den här kalasfixarsidan och det blev succé! Men tio barn var på gränsen till hur många man kan vara för att alla ska hänga med i svängarna. Är man fler får man nästan dela upp sig på något sätt)
12.45-13.00  Fri lek och godisätning tills föräldrarna kommer

IMAGE.JPG

Detta visade sig vara en väldigt bra planering, dock fick vi lägga till en extraaktivitet efter maten för då hade de så himla mycket spring i benen, plus att de ätit snabbare än planerat. Önskemålet var kurragömma och det var en perfekt aktivitet i vår trädgård så det gjorde vi nog i nästan en kvart, och så blev det kanske bara fem minuter frågesport.

Efter kalaset var jag helt slut, så jag åt några minipizzor till och sen gick jag och Linnea och lade oss och sov i två timmar, sååå skönt! Därefter röjde jag köket och packade ner allt pynt. Vi har annars en tendens att låta sånt hänga kvar i veckor efter kalas, men nu var jag ju utvilad så då åkte det ner direkt. 

Jaha, så var det över! Och det är ett helt år tills nästa gång, woho!

För att sammanfatta några barnkalasfixar tips:

  • 11-13 är en jättebra tid. Annars måste du ju fixa nån lunch till hela familjen innan kalaset börjar (om man till exempel kör 13-15 eller 14-16) och det brukar ju inte riktigt hinnas med. Och att kalasa utan mat i magen kan ju alla räkna ut hur det kan sluta...Lunch på kalaset är alltså en bra idé!
  • Enkel fika. Kladdkaka, gifflar, kex, chokladbollar... Vi körde den dyra, konditoribeställda figurtårtan på släktkalaset istället där den faktiskt uppskattades och gick åt, barn äter ju knappt ens tårta utan ska mest bråka om vem som ska äta vilken dekoration...snark! Glasstårta är ju kul, men det smälter så hiiimla snabbt plus att det är lite svårare att förbereda, iallafall uppläggningen. Pinnglass är ju alltid en vinnare också.
  • Extra händer är guld värda. De flesta lämnar sina femåringar själva på kalas, och det är ju "skönt" att slippa underhålla och försöka dricka kaffe med föräldrar man inte känner samtidigt som man ska styra upp ett kalas, men i går så var det en förälder som stannade (som dessutom är en nära vän till mig) och då blev det ju snarare två extra händer som kunde hjälpa till att hälla upp saft, servera fika och fixa småfix, och bara ha lite extra koll helt enkelt. Väldigt uppskattat!
  • Det här med kvartarna var ett vinnande koncept. Då vet man hur mycket man behöver planera in, man har koll på klockan så att allt man (barnen) vill göra hinns med, och man kan få nån sorts mix av lite lugnare aktiviteter och fullt ös.
  • Konflikthantera i förväg. Tårar på barnkalas är nog oundvikligt, men man måste verkligen ha koll på barnen och bryta in direkt man anar att en konflikt kan vara på gång. Det handlar inte om att uppfostra andras barn, bara om att man inte får vara rädd för att vara tydlig och säga till dem att "nej, det är inte okej". Ofta slutar de direkt och gör något annat istället utan minsta sur min. Är man för mesig eller ouppmärksam kan man lätt få lägga en av kalaskvartarna på att försöka medla och trösta och distrahera två bråkande barn med åtta andra barn som publik, och det är ju något man helst undviker...
  • Maskerad tycker de flesta barn är kul, men om någon missat det på inbjudan så är det bra att erbjuda extra utklädningskläder på kalaset OCH stämma av att det är ok att låna ut dessa med egna barnet först så att det inte blir tårar över det mitt i alltihop.

Det var nog de tips jag kan komma på nu, men jag lär återkomma i ämnet om nått år när vi har TRE barnkalas att styra upp i september månad, wihooo! Men då är jag iallafall inte höggravid, alltid nått!  :)

IMAGE.JPG

Finfika vs....

IMAGE.JPG

...också ganska fin fika men betydligt enklare. Och grädden är grön pga turtlestema. Och pizzalicen är min och inte en del av fikan.

En dörr stängs och en annan ställs på glänt

Så var det klart. Sista arbetsdagen gjord på åtminstone åtta månader. Det känns så himla, himla märkligt. Jag har ju varit föräldrarledig två gånger, jag borde ju veta lite vad som väntar, men det känns som ett stort svart hål ligger framför mig nu. Eller "hål" låter kanske lite negativt, men det är bara så ovisst alltihop. Som ett blankt papper. Inga förväntningar, inga direkta planer. Jag vet ju inte om jag kommer vara hemma med en liten tjej eller kille, inte hur bebisen kommer vara, om vi kommer må bra...det enda jag vet är att livet kommer bli väldigt annorlunda.

Att ha en bebis igen alltså...så overkligt. Jag hittade anteckningar i datorn idag från när Nea var helt ny och bara ammade hela tiden. Hur förvånad jag var över detta trots att jag ju gjort det förut. Men man glömmer ju... Och så hade jag skrivit om hur kär jag var i henne. Hur jag saknade henne när hon sov och blev glad när hon vaknade. Samtidigt som jag kände mig helt kvävd under ansvaret och insikten i att hon inte överlever utan mig och att hon var så liten och skör och att vad som helst kan hända på en sekund. Lika lätt som livet tändes kan det släckas igen. Det är så tydligt när de är så himla små, och ganska skrämmande.

Så här tredje gången är jag rädd och orolig både för att jag ska uppleva den där kärleken igen, och att jag inte ska göra det. Om jag blir helt förälskad i en ny liten bebis, hur kommer de andra barnen uppleva det? Men om jag inte blir förälskad, vad för slags start i livet blir det för vår nya familjemedlem? Hur mycket känslor kan man ha? Hur mycket tid för att visa dem får man med varje person? Och hur orkar man? Hur orkar man vara tillräcklig för alla, inte minst sig själv? Den här anteckningen från när Linnea är precis fyra veckor säger så mycket:

De här första veckorna är verkligen speciella eftersom jag och lillan spenderar nästan all tid tätt, tätt tillsammans. Ibland känns det som att jag ska kvävas och få panik av detta varma, svettiga, krävande lilla liv som är helt beroende av mig. Hon dränerar mig verkligen på energi både fysiskt och psykiskt, och jag är just nu inte mig själv mer än till kanske 10%. Resterande tid är jag hennes fullt ut. För mat, närhet, trygghet, hygien, värme, omsorg. Jag är hennes värld just nu och det är fullkomligt underbart, totalt utmattande och vansinnigt skrämmande på samma gång. Kärleken. Ansvaret. Förändringen. Ett nytt liv helt enkelt. För henne, mig och hela vår lilla familj...

Jag är verkligen, verkligen glad över att vi ska bli en till i familjen, men jag antar att det inte är konstigt att man har lite fjärilar i magen (förutom en bebis...). Framförallt inför den här första tiden. Man vill ju att den ska bli fin och bra och lycklig. Så många förväntningar, samtidigt som jag vet att det är den värsta tiden jämfört med både graviditet och förlossning. Allting är så skört.

Hur som helst. Nu när jag är ledig kan jag ta mig tiden att fundera lite. Jag tror jag behöver det. Landa. Förbereda mig. Hoppas verkligen att bebisen ger mig åtminstone ett par dagar i nästa vecka innan hen kommer. Man blir ju aldrig helt redo, men just nu är det onödigt mycket som snurrar runt i skallen...

Gonatt.

Att vara redo men inte beredd och att vara vemodigt förväntansfull

Nu är den här på riktigt, den här sista sista tiden som gravid. Hur hände detta, det har gått så himla snabbt!? Och jag är INTE färdig. När jag såg i appen att jag går in i v 38 idag så kände jag verkligen den där inre stressen. Nu är bebisen helt klar. Kan komma när som helst. Och direkt när jag tänkt detta kände jag förvärkar, som nån sorts dåligt skämt från min kropp. Jag är INTE redo! Eller jo, redo är jag nog, men inte beredd. Jag är inte klar med att vara gravid, och jag är inte tillräckligt mentalt förberedd för en förlossning ännu. Jag behöver nog minst tre veckor till, jag ska ju för 17 jobba nästa vecka också. Sen ska jag njuta några dagar hemma, med netflixmaraton, en sked i nutellaburken och barnen på förskolan. Bara för att jag kan. Den ultimata vilan. Varvat med att läsa om Abascals förlossningsböcker igen och lyssna igenom några avsnitt av förlossningspodden. Packa en väska. Skriva ett brev. Kanske går jag ner på gymmet och kör lite mjuk träning. Tar en tur till nåt köpcenter och införskaffar de sista "nödvändigheterna" man behöver till en nyföding. Alltså när jag skriver detta känns det som att det inte kommer hända. Den här ungen kommer nog banne mig komma tidigt, bara för att jag verkligen inte vill det. Det är SÅ frustrerande att inte veta och inte kunna påverka. Eller så får jag verkligen äta upp detta och går två veckor över tiden så jag till och med är gravid på Linneas födelsedag den 22:e September. Det har jag dock svårt att tänka mig. Men man vet ju verkligen aldrig.

Alltså det är ju absolut inte så att jag inte längtar efter bebisen. Jag är sjukt nyfiken på vad det är för en filur där inne. Kille eller tjej? Mycket hår som Nea eller skallig som Love? Ljus eller mörk? Stor eller liten? Kommer den sova okej? Ha magknip? Kommer amningen fungera bättre denna gång redan från början? Tredje gången gillt hade ju känts som en revansch.

Men jag tycker ju så mycket om att vara gravid. Känner mig så strålande och speciell och trygg och lugn och som en riktigt superwoman. Visst har jag mina krämpor men de är väldigt små i jämförelse med hur jag vet att jag kommer må i flera veckor sen när bebisen är ute. Och det är så mysigt med sparkarna. Den närheten. Att bebisen är bara, bara min. Inuti mig, och fysiskt en del av mig. Som vilket inre organ som helst. Ett hjärta till som dunkar tätt intill mitt. Så nära som vi bara kan bli är vi just nu, och från det att bebisen föds så kommer vi glida mer och mer ifrån varann för varje dag som barnet växer och blir mer och mer självständigt. Det känns så vemodigt att detta ska vara sista gången jag får vara med om detta, men hur mycket jag än tycker om att vara gravid och föda barn så vill jag inte ha fler än att jag känner att jag kan orka med och räcka till. Tre barn kommer nog kännas ganska perfekt för det tänker jag mig. 

Sedan finns ju såklart orostankarna där också. De som baseras på skräckhistorier om barn som dör i magen precis på slutet. Eller förlossningar som går fel och leder till skador och handikapp på både mamma och barn. Allting har ju gått så himla enkelt för mig, rent logiskt borde det väl vara min tur snart att drabbas av svårigheter av något slag? Eller? När de tankarna dyker upp så vill man ju bara att den här sista tiden ska vara över, att man ska ha en trygg och frisk bebis i sina armar och veta att allt gått bra.

Ja, det är mycket som snurrar i huvudet numera. Och då har jag knappt ens hunnit/orkat tänka på hur det kommer vara att ha tre barn. Logistiken. Konflikterna. Kärleken. Ekonomin. Glädjen. Dynamiken. Energin. Eller snarare bristen på energi... Kommer man ens hinna fundera lite på vilken typ av barndom, uppväxt och värderingar man vill ge sina barn, eller kommer det bara att bli som det blir utmed resans gång?

Ja, vi får väl se helt enkelt. Nu blev det överhettning i min stackars fredagströtta hjärna. Måste sova nu. NU alltså.

Gonatt.

Hormoner och bussresor

Fulgrät hela vägen till jobbet idag för att Linnea var ledsen vid lämningen. Var helt rödmosig och skör hela förmiddagen. Köpte en croissant och tröståt i pausen på mitt första möte. Smulor överallt.  Ringde föris innan lunch och fick veta att Nea gråtit i ungefär 1,5 minut och sen varit glad igen.

Jäkla hormoner alltså.


På väg hem sen hade jag som vanligt otur med bussarna. En buss kom aldrig så bussen efter var knökfull. Jag gick på sist typ och fick stå. Inte mig emot, jag har suttit hela dagen ju. OCH det var en kvinna som erbjöd mig sin plats men jag tackade nej. Efter ungefär fem mnuter ser chauffören mig i backspegeln och ropar ut ”är det någon som kan ge sin plats till den gravida kvinnan som står mitt i bussen?” Jag försöker hävda att ”det går bra” men han propsar på att ”nej det går inte bra, någon måste väl kunna resa sig” och det är det såklart flera som gör. Pinsamt. Men ändå lite skönt att sitta måste jag erkänna...

Ja, det var lite höjdpunkter från den här dagen som gravid i vecka 37...

 

Bara lite trebarnssvammel

Äntligen Fredag. Vilken vecka det har varit! Första tillbaka efter semestern, fast jag har bara varit på kontoret en förmiddag. Vi har ju inskolning, och eftersom den krockade med ett tyskt VD besök för E så har jag fått ta merparten av inskolningen den här gången. Idag är första dagen loppan är lämnad ensam hela förmiddagen, men avskedet I morse var väldigt sansat och lugnt så magkänslan var ändå bra när jag cyklade hemåt. Fast det är ändå alltid en märklig upplevelse det här med inskolning. Framförallt efter en intensiv semester där man umgåtts 24/7 I flera veckor. Och snart blir hon storasyster. Så himla stor hon kommer att kännas. Min lilla tjej va... Det går så fort! Jag är på sätt och vis glad att vi nu får en chans att "börja om". Jag är inte färdig med att ha en bebis och att vara med och forma ett nytt litet liv, och låta det forma mitt. Hänga med på resan, se vart det bär av...
Samtidigt är jag orolig och brydd över hur sjutton jag ska orka. HUR är det ens möjligt att vara närvarande och en bra förälder till tre små barn? När jag bara den här veckan somnat med barnen klockan 20 två av fyra kvällar, helt utmattad. Och då är de bara två än så länge, ja och så elvispen I magen som gör sitt bästa för att pajja nattsömnen I och för sig. Men är det så det ska vara nu alltså? Läggdags kl 20 de närmsta fem åren...låter ju spexigt. Men om det funkar är det ju bra. Är bara lite rädd att det inte kommer räcka...

Okej, nog svamlat. Dags för lunch.

//C

Slutspurt utan spurt

Vecka 35. I min preggovärld alltså, vad det är för vecka i verkligheten har jag ingen aning om. 

Är så trött, och det gör mig lite ledsen. Och stressad. Kag är ju lite dum också som inte låter mig riktigt slappna av utan även om jag sitter/ligger nånstans så är hjärnan ändå på helspänn. Vill ju göra så mycket, fixa, dona, boa, men orkar mest bara vila, rent fysiskt alltså. Får typ sitta på en pall när jag tömmer tvättmaskinen. Ska det vara så här i över en månad till? Jag minns inte att jag var så himla trött sist... har i och för sig inte kollat järnvärdet på evigheter, och slarvat med mina järntabletter så kanske ska prova att öka på dem. Plus att jag åkt på nån jäkla stomach bug som också nog gör att jag inte får i mig näring som jag borde just nu. Men i natt fick jag iallafall sova bra, i eget rum på ovanvåningen när resten av familjen håller till i källaren. Så himla skönt. Sömn är guld värt. 

För övrigt lallar vi på här hemma. Har en veckas semester kvar. Känns både skönt och lite jobbigt. Hoppas hitta tillbaka till lite mer energi. Bocka av saker på min 2-do lista. Och samtidigt underhålla barn. Piece of cake... 

Jaja. Ville mest bara kika in och säga hej. Nu ska jag försöka få något gjort här. Alla bäckar små räknas, eller hur? 😉

Puss

Tankar i en never-ending värmebölja

Den här sommaren, vad ska man säga liksom? Jag är ju inget större fan av värme i vanliga fall, och just nu är jag i princip inte människa före sju på kvällen. Inte så kompatibelt med att ha småbarn som kör på oavsett väderlek. Vi försöker hålla oss inomhus under dagtid, men helt enkelt är det ju inte. Och mycket glass blir det...

När jag såg prognosen för veckan och att det ska bli 32 grader varmt vissa dagar blev jag nästan gråtfärdig. Inte för min egen skull utan mest för barnen. Jag tycker det är så jobbigt just nu att hela tiden behöva ha koll på ”status” för både mig och barnen. Solcreme, vätska, mat, sömn, osv. Aktiviteter, underhålla, vara närvarande, se över så alla mår bra, ingen skadar sig... Och så ska man hitta på ”semestriga” saker mellan varven. Inte bara sitta hemma. Fast det är det man vill. Iallafall jag. Vara hemma. Vila. Boa. Eller, egentligen vill jag kanske inte det, jag vill ju också uppleva saker på semestern. Skapa minnen. Men i år orkar jag helt enkelt inte. Har knappt ens rört kameran på hela sommaren och får bara ångest av tanken på att stoppa in familjen i en bil och åka iväg mot åksjuka, folksamlingar och köer nånstans  . Kul mamma man är alltså. 

 

Annat som stressar mig är förberedelserna för bebisens ankomst. Personer på bloggar och insta som är beräknade efter mig visar stolt upp totalt färdiga barnrum, översvällande mini garderober och pimpade vagnar. Själv måste vi möblera om sovrummet för att få plats med babysäng, jag har två lådor med gamla babykläder i strl 50-56 att gå igenom och vagnen har punka som behöver lagas. Jag känner mig definitivt inte redo och idag när grannen var över och drack kaffe så påpekade hon glatt att ”ja mitt vatten gick ju i vecka 33 min första graviditet”. Vecka 33. Alltså den veckan jag är i nu. Tack tack. Eller kanske snarare ”tick tack”...

 

Men okej, en rolig grej har också hänt på sistone: Nea har slutat med blöja. Från en dag till en annan, inga konstigheter. Hon är så jäkla duktig den tjejen, bara fixar det helt själv med knappt några olyckor. Har blöja på natten, men den är alltid torr så det är mest för föräldrarnas bekvämlighet. Alltså att vi inte pallar byta lakan och hålla på om det skulle ske en olycka. Inte just nu när alla i familjen sover så dåligt ändå på grund av värmen. MEN, det ska vi ändra på ikväll tänkte jag. Vi har ju inte grävt ur och inrett en hel jäkla källare för att den ska stå där och vara sval medan vi sover i en bastu på ovanvåningen, så nu blir det till att bädda åt hela familjen där nere och njuta sval källarluft resten av sommaren. Att jag inte kommit på det tidigare...? 

 

Så, dags att sparka igång en ny, svettig dag alltså. Kom igen Caroline, you can do it!  

En bättre semesterlördag

Idag blev en bra dag. En sån dag när man somnar med ett leende på läpparna. Fast jag somnar inte. Kvällarna blir som mitt andningshål, äntligen lite klar och kall luft. Syre. Jag flämtar lite mindre. Borde verkligen sova men vill samtidigt ta tillvara på lugnet. Tystnaden. Egentiden. Vet att jag får sota för det i morgon men jag kan inte låta bli.  

Men iallafall, den här dagen. Vi sov till strax efter nio. Glada barn. Frukost ute. Vi pratade om att vi verkligen borde köpa en plastpool till barnen att ha på gräsmattan, bättre sent än aldrig liksom. Efter frukosten gick Erik och barnen till järnhandeln 100 m bort. De hade en jättebra pool som snabbt blåstes upp och fylldes och badades i trots att vattnet inte ens var ljummet än. 

Vid 11 cyklade jag med barnen till biblioteket. Av en slump upptäckte vi att de gjort ett stort tema-rum där nu över sommaren, med Mumin tema. Det fanns pussel, målarbilder, en tipsrunda och mycket mer. Och så var det svalt och skönt och lugnt. Bara vi där på hela tiden. Barnen älskade det och jag fick lova att vi skulle åka tillbaka igen en annan dag.

Efter att ha lånat med oss några böcker cyklade vi till coop. Alla tre var hungriga, men de små skötte sig ändå exemplariskt i butiken med varsin minivagn.  Tack gode gud för gratisfrukten till slla barn, världens bästa initiativ helt klart. Och när vi kom hem hade mormor och morfar kommit! Då åt vi sen lunch och fikade, och sen gick eftermiddagen i nån sorts lunk med vila, poolbad, läsning och småprat. Och Linnea överraskade med att helt plötsligt bara börja gå på toa på eget initiativ, utan påminnelser eller frågor. Hela dagen har hon skött det där galant! 

På kvällen grillade vi lax i foliepaket med nypotatis. Erik sådde ny sallad efter att vi plockat den sista som kändes ok, och vi åt muterade morötter från odlingsbädden. Sen gick/cyklade vi ner till hamnen och glassfabriken för dessert. Klockan var 21 och barnen var uppspelta och glada.   

När vi kom hem åkte mormor och morfar tillbaka och jag gick och nattade två glada och mysiga barn. Trötta var de också som tur är. Och aningen solbrända, iallafall Love. Nog första gången han bränner sig i solen faktiskt. Jag hoppas aloe vera krämen jag smorde in honom med kan lindra det värsta tills i morgon.  

Sen blev det lite tv, slösurf och godis i soffan för mig och Erik. Och tjoff är nu klockan snart 02 och jag MÅSTE sova. Har ju två ligister att ta hand om i morgon med. Business as usual liksom.  

Alltså. Gonatt. Ser fram emot en söndag med samma känsla som denna dagen bjöd på... 

Hej, jag heter Svettlana - semester dag 10

Igår frågade en vän hur jag mådde nu som gravid och jag svarade ”jättebra, jag älskar att vara gravid och skulle gärna dra ut på det här lääänge”. HAHAHAHA! Såklart man jinxar en sån grej! Right back at ya... 

Den här dagen har varit hemsk. Jag har inte klagat på värmen i sommar en enda gång, det är ändå ganska strongt med tanke på vilken sommar vi haft och att jag snart är i v 33. Men idag, fy fan rent ut sagt. Jag vet inte hur många grader det varit och det har säkert inte varit något rekord eller så, men det har ju varit otroligt fuktigt och helt stillastående. Oavsett om jag varit inne eller ute har jag nästan fått panikkänslor. Och mitt i alltihop börjar Erik jiddra om att ”vi kanske ska ta och åka till Legoland ändå...?” Skjut mig. 

Men nu är det över. Det är kväll, barnen ser på tv på ovanvåningen, middagsdisken är avklarad. Jag har slängt mig raklång i soffan med en twix och en skål nyplockade hallon som jag tänker äta tills halsbrännan sprutar ur öronen. Sval luft kommer in från den öppna balkongdörren och avlägsna skratt och röster hörs, blandat med fågelkvitter och, såklart, skruvdragaren. Det är alltid ljud från nått verktyg i bakgrunden hemma hos oss. Ikväll är det för att Erik jagar på med att bli klar med trappan till vinden, som byggs av köksskåpsstommar och ska fungera som förvaring också. Jättefin blir den, som allt min man tar sig för i det här huset. ❤️   

Och i morgon är det en ny dag. Förhoppningsvis en något svalare sådan... 

image.jpg
IMAGE.JPG

Sommarlistan

Nu har vi ju haft en hel veckas semester redan, men innan den började så skrev jag ihop en sommarlista som jag inte lagt upp ännu. Men- mitt livsmotto just nu är ju "bättre sent än aldrig" så here we go: 

Vad ska du göra i sommar?

I sommar ska jag vila, njuta och uppleva. Det får vara mina ledord för de närmsta veckorna!

Ska du åka någonstans?

Jag tror det, men inget är 100% bestämt. Men på utflykts- och semesterlistan står följande platser:

Österlen (sommarstugan i Borrbystrand), Helsingör, Torekov, Ängelholm, Helsingborg, Malmö, Bunkeflo och kanske någon skogstur inåt skåne nänstans om vi tröttnar på kusten. Men det blir ju väldigt ”south based” som ni kan se. Hemester med andra ord.

 Kusinbus förra sommaren vid stugan i Torekov

Kusinbus förra sommaren vid stugan i Torekov

 Samma pyjamas på Love, men i en annan stuga och på annan ort. Detta är från midsommar i sommarstugan i Borrbystrand på Österlen 2017

Samma pyjamas på Love, men i en annan stuga och på annan ort. Detta är från midsommar i sommarstugan i Borrbystrand på Österlen 2017

Hur länge ska du vara ledig?

Jag har fem veckors semester nu med start på måndag, och så två dagar extra för inskolning av Linnea på nya förskolan till hösten. Hoppas på att det ska räcka eller att Erik kan ta resten för jag vill gärna hinna jobba så mycket som möjligt innan jag går på den låååånga ”ledigheten” från 1:a september.

Vad vill du verkligen hinna med?

Att förbereda mig inför förlossningen och bebisens ankomst. Det betyder träna, yoga, meditera, boa, städa, rensa, köpa och fixa.
Och så vill jag bada mycket. Och äta utomhus så ofta det går.

Vad tror du egentligen du kommer att göra?

Planera mat, handla mat, laga mat och plocka undan efter mat. Fasiken vad det äts mycket när man är ledig! Och det här med att sommarmat är så enkel, vem hittade på det egentligen? Det ska ju hackas till sallader och marineras till grillningar och göras såser och det är tusen skålar och en massa disk när man är klar. Tacka vet jag köttgrytorna på hösten...

Vad ser du mest fram emot?

Att inte behöva ställa klockan på morgonen och att kunna äta frukost i lugn och ro. Sen ser jag fram emot att vi ska blir ”klara” med renoveringarna i sommar; att garaget/förrådet ska byggas och att vi ska slutföra de halvfärdiga projekt som vi just nu har i hela huset.

Vad kan gå fel?

Det vore tråkigt om någon i familjen blev sjuk eller skadade sig. Till exempel om Love blev sådär apatiskt hängig och trött som han var vid ett par tillfällen i maj, och som gjorde att vi fick honom utredd på vårdcentralen till och med med allehanda prover. Man hittade ju dock inte något, så förhoppningsvis var det nån fas eller nått han gick igenom precis då bara. 
Det vore också jättejobbigt om bebisen bestämde sig för att komma alldeles för tidigt mitt i sommaren.

Vem kommer du vara mest med?

Min familj. Barnen. Och förhoppningsvis en hel del med bara mig själv också. Har börjat inse att när bebisen kommer så är det återigen så att jag aldrig är ensam. Allt man gör ska bebisen vara med på. Och det brukar ju gå bra, men det blir ju såklart ganska mycket bökigare.

Vad kommer du lägga mest pengar på?

Min 35-års present till mig själv. Och inredning. Och bebisprylar. Och mat. 

Vad kommer du köpa inför sommaren?

Solcremen är nästan slut redan efter de här rekordfina försommarmånaderna vi haft, så det behöver införskaffas.

Kommer du använda det?

Ja det hoppas jag verkligen!

Vad kommer du äta?

Jag fick ju en tankeställare när jag inte blev godkänd på glukosbelastningen hos barnmorskan, så jag kommer troligtvis äta lite nyttigare än jag hade gjort om jag klarat testet. Frukt och grönsaker och mer fokus på protein och bra kolhydrater. Det brukar i vår familj bli en hel del grillkorv, hamburgare och mackor på sommaren, men jag ska verkligen försöka undvika det i år. Det enda jag inte kommer undvika är glass, oavsett vad glukosbelastning nr 2 säger. Men kanske satsar jag lite mer på fin-glass från Lomma glassfabrik, och på hemmagjord glass såklart (vi har ju världens bästa glass maskin).

Vad kommer du att dricka?

Inte vin och goda drinkar iallafall... Men det lär bli mycket fun light, deras nya Apple/pear smak är supergod. Och flädersaft. Sen har jag ganska mycket cravings för ko-mjölk just nu så det lär väl bli någon liter. Kanske en del is-latte från Espresso house, det är absolut inte omöjligt. Och när det är lite extra festligt så blir det antingen alkoholfri Gin&Tonic eller Limonata. Eller äppelmust på bag-in-box. Eller varför inte bubbel från God Dryck, den rosa testade jag på midsommar och den var väldigt god. Och så smoothies. Icke att förglömma detta ypperliga mellanmål. 

IMAGE.JPG

Vad kommer göra den här sommaren extra bra?

Vädret. Riktigt sommarväder för en gångs skull, helt underbart! Sköna morgnar och kvällar, och tillräckligt varmt för att helt legitimt ta siesta inomhus mitt på dagen. 

Vad kommer du att ha på dig?

Jag har köpt på mig ganska mycket fina preggokläder inför sommaren. Vill verkligen känna mig fin under min sista graviditet och inte tjock och obekväm. Så jag kommer, förutom badkläder, ha en hel del klänningar och tunikor och shorts, Typ dessa bland annat: 

IMAGE.JPG
IMAGE.JPG
IMAGE.JPG
IMAGE.JPG
IMAGE.JPG

Vad oroar du dig för?

Inte så mycket, Men att barnen ska bli åksjuka när vi är ute och kör är ju en ständig oro. Så himla meckigt och bökigt och så synd om barnen. Och så oroar jag mig då och då över bebisen i magen och förlossningen. Konstigt vore det väl annars. 

Vad kommer bli extra speciellt i år?

Att Love och Linnea är tillräckligt stora för att leka med varann på riktigt nu, vilket kommer ge en annan dimension till det vi hittar på. Och såklart att jag är gravid och att vi har en sista sommar tillsammans som fyrklöver innan allt återigen ställs på ända. 

Hur kommer du minnas den här sommaren sen i September?

Som en varm och solig tid med väldigt mycket kärlek. 

Och blommorna är vackra och höet luktar gott, och solen är så solig och vattnet är så vått (semesterdag 4)

klockan är snart midnatt och jag försöker verkligen ha det som deadline för när jag ska gå och lägga mig, men en liiiten updatering hinner jag med. 

Idag har det varit varmt och ganska oplanerat och ofokuserat. Inte en dag som kommer med på semesterns topplista, även om den varit helt ok. Men den kan ju få en egen topplista:

Topp tre sämsta med idag: 

- Att barnen var inne och kollade tv i säkert två timmar på förmiddagen när Erik var iväg och jag planterade blommor. Eller det är nog inte TV tiden i sig som känns dålig utan mer att det blivit en dag (till) när barnen fått lite för lite uppmärksamhet eftersom jag och Erik vill fixa så mycket hela tiden. 

- stämningen när vi skulle cykla och bada  klockan var typ fem, alla var hungriga och varma och trötta, barnen bråkade, vi hittade inte Neas nya simring, och Erik kom på att han missade sin tid hos sjukgymnasten för andra dagen i rad. Men vi åt varsin banan, hittade tillslut simringen, och fick en ok stund på stranden. Alla dagar känns iallafall bättre när man har badat. 

- att våra hallon nästan är övermogna redan. :( 

 

Topp tre bästa med idag:  

- badat i havet. Som sagt, ett dopp i det blå sätter guldkant på vilken dag som helst  

- kycklingen vi grillade till middag blev jättesaftig, och så hade vi hemmaodlade ugnsrostade rödbetor m fetaost till. Det är ännu en sån där guldkantsgrej som till stor del definierar hur bra en dag är, blir middagen bra så var dagen bra. 

- att jag planterat alla blommor jag köpt och att det hittills blev jättefint! Ska verkligen kämpa på med vattnandet nu så inte alltihop vissnar.  

Ok, det var en kort dagssummering av semesterdag 4. Nu går mina ögon i kors. Gonatt!  

 

 

Tusen myggbett och en punkterad badring (semesterdag 3)

Är så infernaliskt trött men vill ändå hålla lite liv i den här vanan som jag etablerat nu under två dagar att dokumentera årets semester innan den blir en tjock gröt av icke existerande minnen i min redan överbelamrade hjärna.

Idag har Erik jobbat och jobbat och jobbat. Det vill säga byggt garage tillsammans med "våra jobbare". Det har dom gjort hela dagen. Det betyder att jag har varit själv med barnen. Och det har varit typ femhundra grader varmt. 

Alltså, att vara själv med barnen är inte på något sätt ett straff eller något negativt. Det enda problemet just nu är att jag inte kan vila nånting när jag är med dem. Alltså jag kan såklart sitta ner, ja till och med ligga ner och läsa en bok eller se på film, men oftast kommer man inte undan den eviga ström av ord som konstant flödar mot en när man har en snart tre åring och en snart femåring, "Mamma, mamma, mamma, mamma...." Hela, hela tiden. " Kolla här, varför är det så, jag vill ha..., han gjorde, hon gjorde, jag har ont i magen, jag är törstig, jag fryser, jag är varm (eller utbränd som Love beskrivit sig idag), kan jag få nappen, jag VILL HA nappen, var är nappen, får jag nappen en liiiiten stund, får vi glass, jag måste kissa, får jag titta på Emil i Lönneberga, jag måste bajsa, jag är hungrig, jag måste bajsa igen..." Fatta man blir hjärntrött av detta konstanta brus av ord, blandat med  det ständigt återkommande ljudet från en stensåg (till garagebygget), och relativt högt radioblaskande hela långa dagen. Så trött på ljud. 

Men vi har iallafall gjort en del grejer idag jag och barnen. Allt ifrån att gå till ICA och posta brev och köpa mjölk, till att cykla till knytteskogen (som var kolossalt varm och innehöll alla mygg som finns i Lomma kommun) och sen cyklade vi ner på stranden vid femtiden för ett kvällsdopp. Helt otroligt varmt och skönt, både i luften och vattnet. Jag hade köpt simningar till barnen på Jula igår för jag tänkte att det kan vara en riktigt bra vattenleksak för dem just nu, och jag hade rätt, det blev succé. Linnea blev så exalterad att hon bet hål i sin tyvärr, så vi får väl se om vi kan punka-laga den eller om vi får investera 39 kronor i en ny. Men lite hann hon bada med den iallafall. 

Sen lagade jag flygande jakob till middag på färdiggrillad kyckling (så himla enkelt) och idag blev middagen god som tur är. Dock åt inte barnen jättemycket för de var nog lite övertrötta. Middag kl 20 är aningen sent för oss egentligen, och ingen rutin jag känner att vi behöver anamma den här semestern, hur fina kvällarna än må vara. Men desto senare vi äter desto senare kommer den där blodsocker energi kicken efteråt och så somnar de alldeles för sent. Igen. 

Jag gjorde en lång "att göra lista" i morse och lyckades bocka av en hel del, men sånt som "plocka alla mogna hallon, dammsuga i köket, och plantera alla blommorna jag köpte igår" är tyvärr inte avbockade. Dock var jag och köpte jord! Ett steg på vägen iallafall. 

Anyway, nu hoppas jag på en kramp-och-halsbrännefri natt med god sömn i vänsterläge. Wish me luck!