Livet som lediga

En semesterupdate kanske vore på sin plats? 

Vi gör inte mycket vi alltså. Och ändå går tiden så snabbt. Har snart varit lediga i tre veckor nu, minus några diffusa dagar där i början när vi fick jobba lite både jag och Erkan. Men två veckor då, två veckor har vi iallafall varit helt lediga tillsammans. Hela familjen. 

Vi har varit i Torekov. Nästan fyra dagar blev det i denna pärla, i en stuga nära Spa:t som Eriks jobb äger. Och vi hade med oss ett extrabarn i form av kusin Mahtilda som är snart 12 år och en ypperlig barnvakt/underhållare/idol. Vilken grej alltså, att ha sina barn med sig och umgås med dem, men ändå få äta middag i lugn och ro, ta en dusch utan skrik utanför dörren, slippa spela memory i timmar, och dessutom ha nattningar som tar en kvart ungefär eftersom någon har spelat fotboll, hjulat, brottats och målat i målarbok med barnen hela dagen. How lovely! Och så var jag på spa. 50 minuters Hawaiiansk massage. Himmelriket för en trött mami.

Vädret var ju sisådär om man nu ska klaga på nånting. Sol, men blåsigt och kallt och lite regnskurar då och då. Det blev ett bad, men inte mer tyvärr. Fiska krabbor lyckades vi också få till, trots att det blåste så vattenytan krusade sig och det var svårt att se de små klo-djuren. Men två stycken fick vi iallafall, med hjälp av mina hemmagjorda köttbullar som bete. 

I övrigt har vi bara varit hemma och skrotat. Lagt lite sten, sått lite gräs, försökt organisera en garderob, satt upp en torkvinda, tvättat en massa tvätt och lagat en massa mat. Och härom dagen när det var sol och sommarväder på riktigt så var vi så klart på stranden ett par timmar och lät barnen bada tills de var blå och utsvultna. Då gick vi hem och grillade korv och sen somnade Nea i vagnen innan jag kommit utanför vår tomt på den tänkta sövningspromenaden. Så jag kunde snabbt vända om igen och ta mig en hel timme i en solstol på gräsmattan, helt ensam hemma när killarna var och gjorde några ärenden. Alltså det var ju som att vara på spa igen. Tyst, varmt och helt underbart. Somnade till och med en liten stund där i solvärmen. Vem vet när det kommer hända igen...ah! Det minnet sparar jag i en liten ask i hjärnan så jag kan plocka fram det i novembermörkret. 

Vad har vi mer gjort? Haft en del besök såklart. Många som vill hänga i förorten och spana in huset :). Min syster har varit här med Mahtilda igen, min kompis Lina med sin dotter Ellen var här en dag när Lomma visade sin sunny side up, Ann Marie och Bengt hängde med till Lommabodarna på pizza en fin kväll, Niklas å Challe inledde sin semester här med grillad lax och mojitos, Julle å Bettan och Martin och Wille kom inom på jordgubbspaus efter en tyklandstripp. Och idag kommer mormor och morfar. Dagens väder inbjuder till att sätta lister på ovanvåningen och baka kanelbullar på nedervåningen. Men ja, vi har nästan haft påhälsning varje dag faktiskt. Precis som vi vill ha det. Bara kom, vi är hemma :).

 Det här är en sommar då vi njuter av vårt hus i vår lilla by med vår lilla familj. Svårare än så behöver det ju faktiskt inte vara. 

Semesterfilosoferande

Svensk sommar <3

Svensk sommar <3

Att vara människa va. Hur svårt är det inte då? Det känns som att jag bara kämpar just nu för att hitta min plats, mitt fokus, min mening, mina prioriteringar. Och det är SÅ mycket input från alla håll och kanter. Både sån som jag vill ha och som inspirerar mig och ger energi, men många intryck är förvirrande, får mig att ifrågasätta allt och tappa tråden. Man kan ju inte göra allting samtidigt. Det vet jag ju, och ändå försöker jag... Men vad ska man välja, och vad ska man börja med? Och när är man färdig att sluta med ett fokus och börja med ett annat? Vad ska man sträva mot, och vilken känsla är det man tror att man ska uppnå när man väl är där? Allting i mitt huvud är så otroligt paradoxalt. Jag vill så gärna ha ha ett fint hem med vackra saker som speglar min personlighet, och samtidigt vara minimalist och bara ha det jag behöver för att kunna fokusera på att leva och umgås så mycket som möjligt. Jag vill träna och röra på mig, samtidigt som min kropp bara skriker ”vila” och ”sova”! Jag vill vara så mycket jag bara kan med min familj och mina vänner samtidigt som mitt jobb är så himla kul och intressant och fullt med saker att ta tag i. Jag vill ut och resa och uppleva och se och göra, samtidigt som jag bara vill vara hemma och pilla navlen och skrota runt osminkad i mjukisbyxor. Jag vill prova och lära mig en massa nya saker, samtidigt som jag vill göra mer av det jag redan gör och bli bättre på sånt jag redan kan.

Jag springer runt i ett hamsterhjul, men byter håll efter varje varv, och vet inte riktigt hur jag ska komma ur det.

Är det ett symptom på tiden vi lever i nu? Att alla möjligheter finns tillgängliga och presenterade och all information om alla val är precis framför ögonen på oss. Man blir rädd att missa något, att välja fel, så man lägger så mycket tid på dessa val att det är det enda man gör. Man får så många ”perfekta” liv, hem, kroppar, talanger, osv presenterade framför sig i ett oändligt flöde att man inte klarar av att distansera sig. Är jag lika lycklig som alla andra? Hur kan jag bli bättre? Må bättre? Göra det bättre för någon annan? Prestera, förändra, addera, och inte minst- visa upp.

Nej. Jag vet inte alls var jag är i allt detta. Vad jag vill ha kvar och ta bort. Hur jag vill leva. Vad jag behöver. Kanske kan semestern hjälpa till lite att räta ut några frågetecken. Jag hoppas på det. Semester och reflektion och lite paus från några av intrycken och prestationskraven i vardagen åtminstone.

För egentligen, vad som är så lätt att glömma men ger ett ganska bra perspektiv; jag är bara en liten liten människa som kommer leva på jorden en yttepyttekort tid på en liten avgränsad plats och egentligen varken gör till eller från på helheten och världshistorien. Som dom sju dvärgarna sjunger; ”vad gör det om hundra år när allting kommer kring...”

I brist på fotoinspiration: dagens frukost. Inklusive synbiotika. Man vill ju vara snäll mot sina tarmbakterier, eller hur?

I brist på fotoinspiration: dagens frukost. Inklusive synbiotika. Man vill ju vara snäll mot sina tarmbakterier, eller hur?

Sista dagen i Juni

Japp, det är sista dagen i Juni idag och här hemma kör vi Friday rainy mood. I morse blev det nog rekord I snoozning här hemma. Sov I stora sängen med en gosesnos på var sida om mig och så fort jag rörde mig I en ansats att gå upp så kröp de bara ännu närmre mig i sömnen med sina varma små mjuka kroppar. Det är i såna stunder man känner att man är lyckligt lottad och att ingen stress ska komma och få förstöra den känslan. Så det blev sen lämning på föris idag och jag fick ta mitt telefonmöte på morgonen hemifrån. Funkar ju precis lika bra faktiskt.  

Regn, regn, regn på nya och nästan klara terrassen

Regn, regn, regn på nya och nästan klara terrassen

Det är så himla blandade känslor inför semestern nu. Jag har så mycket på gång som jag vill styra upp i höst och som jag vill börja greja med redan nu när inspirationen är på topp och det är lugnt med möten och sånt eftersom folk har börjat försvinna på semester. Men samtidigt så är ju jag också väldigt trött som jag ju har nämnt tidigare. För att inte tala om familjen. Det första Love sa när han vaknade i morse var "är det sommarlov nu"? Och jag fick tyvärr göra honom besviken genom att berätta att det är en hel dag kvar tills dess :)

Fredagsbukett med leftover blomster från midsommar.

Fredagsbukett med leftover blomster från midsommar.

Dagens plan är att jag ska jobba undan lite här nu och sen måste jag ta en sväng till banken och lämna in den sista påsen med mynt som vi skapat ihop här hemma, suck. Den här "kontantuppdateringen" som pågår i Sverige just nu kunde ju skötts på såå mycket smidigare sätt, men det är väl bara att gilla läget. Och inte svära för mycket när man hittar massa mynt hemma framöver som man bara får kasta rakt i soporna då...

Sen planerar jag tidig hämtning av barn, hem och piffa lite och så ska vi göra pizza tänkte jag och ha det mysigt när pappa äntligen kommer hem från Kina! Kunde ju inte blivit en bättre start på semestern faktiskt.

Med näsan ovanför vattenytan

Nu är det countdown på riktigt. Två dagar kvar på jobbet innan semestern. Två dagar kvar innan Erik kommer hem igen. I can do it!

Om Love kan så borde väl jag också klara att hålla huvudet ovanför vattenytan ;)

Om Love kan så borde väl jag också klara att hålla huvudet ovanför vattenytan ;)

Har varit på konferens med jobbet tis-ons och känner mig både inspirerad och glad och peppad för att jag har så himla fina kollegor och ett så himla roligt jobb, samtidigt som jag verkligen är TRÖTT nu. Jag behöver en riktig paus. Landa lite med min familj i vårt hus i vårt nya samhälle. Bo in oss. Spendera tid tillsammans. Det känns som att det var otroligt längesen vi gjorde saker ihop alla fyra. Bortsett från veckan i fjällen i Mars så var det typ förra sommaren. Resten av året har bara handlat om renovering, flytt och mer renovering. Men nu blir det paus på den fronten. I sommar ska vi fixa och pyssla och komma i ordning, men inte bygga och riva och stressa. Inte fara och flänga och slita och jobba. Inga hantverkare. Bara roligt grejande; typ måla lite, sätta upp tavlor, fixa lampor, skapa hemtrevnad helt enkelt. Tillsammans! <3 Med många pauser för glass, bad, lekplatser, studsmatta och bollsparkande. 

Hej hej semestern, vi längtar efter dig! 

Ledig fredag

Den här selfien tog jag i går kväll. Så trött, men så nöjd med dagen.

Barnen badade i badkaret, ytterst välbehövligt efter en heldag på föris med avslutningsfirande, och sedan ytterligare firande efter hämtningsdags med picnic för alla föräldrar och syskon. Massa lek och stoj och stim, och ett jättebra tillfälle att träffa de andra föräldrarna och få ett hum om vem som hör ihop med vilket barn. Dessutom gjorde Love teater-debut, han hade till och med en replik som han läste högt och tydligt. Ah, den stoltheten i mammahjärtat! Dramaten nästa! :) <3 

IMG_8483.JPG

Min dag hade också varit lång, på jobbet. Vi hade teamdag med min avdelning på ca 20 personer, och jag hade fått en hel timme att prata om mitt jobb och vad jag gör och planerar göra till hösten. Jag är inte van vid att få så mycket tid att prata om "mina" grejer, så jag ville verkligen ta chansen och göra något bra, och hade alltså lagt mycket tid på att förbereda mig. Och det gick så bra! Jag fick fram vad jag ville, fick bra frågor och förslag, och massa pepp och uppskattning efteråt. Himla skönt. 

Men idag känner jag mig minst sagt bakis. Nacken spänner efter många långa timmar vid datorn den här veckan, och när Love väckte mig vid halv sju i morse var jag allt annat än pigg. Ligger back några timmar på sömnkontot fortfarande känner jag. Så skönt då att vi kan vara hemma och skrota idag. Föris är stängt och jag har tagit ledigt. Regnet hänger i luften och vi har inte en endaste plan för idag. Tar det som det kommer. Kanske bygger vi en koja? Kanske går vi ner till stranden? Kanske bakar vi något gott till eftermiddagsfika? Spelar lite spel? Eller så bråkar kidsen hela dagen och stökar ner ännu mer överallt här hemma (är det ens möjligt?) och matvägrar och är allmänt jobbiga. Det är också troligt. 

Hur som helst så är det fredag. Det kan iallafall ingen ändra på. 

Hemma-helg

Helgen som nyss passerade bjöd på mer sol än väntat, och jag har gjort mitt bästa för att "lommifiera" mig hela helgen skulle jag vilja säga.

I fredags kom mannen hem med smörgåstårta till oss vuxna, och barnen fick favoriten fiskpinnar. Win-win! Ingen behövde laga mat, alla blev mätta och glada. Dessutom somnade barnen I hyfsad till för en gångs skull (läggningarna är HEMSKA just nu, never-ending-stories varenda kväll), så jag började kolla på en serie på Netflix som visade sig vara riktigt bra. "River" med Stellan Skarsgård i huvudrollen. En säsong bara, typ åtta avsnitt eller så. Jag fastnade och kollade till klockan två, och kunde sen inte somna på ytterligare 1,5 timma då Pinterest tog över mitt fokus...

Flytande frulle

Flytande frulle

Favoritjuicen just nu....mmm!

Favoritjuicen just nu....mmm!

 

Pigg och glad på lördagsmorgonen alltså (not) men vad gör det när man ska gå på barnkalas!? Eh.. Ja. Jo men jag och Love gick på kalas-premiär I Lomma hos en föris-kompis och det var trevligt! Korv och glass och lekar och studsmatta. Of course.

På eftermiddagen fortsatte vi "inte-laga-mat konceptet" och stack ner till hamnen och mat-bodarna I Lomma. Fick ett härligt bord i kvällssolen, god mat, glada barn som uppförde sig (!?) och en allmänt fin kväll. Fick nypa mig lite I armen när jag kom på att vi faktiskt bor här, på cykelavstånd till restaurangerna och sommarstadskänslan.

Luftade lådcykeln

Luftade lådcykeln

Lomma <3

Lomma <3

 

I söndags hade vi heller inga konkreta planer mer än att jobba vidare med terassbygge och försöka komma i ordning på ovanvåningen. Efter lunch gick vi över till grannarna som har barn i Loves ålder (och större studsmatta än vi) och hängde sen där i ett par timmar. Träffade fler grannar och deras barn som tittade in och lekte, och hade det allmänt gött. Det känns som att vi ligger i startgroparna för en riktigt fin och bra Lommasommar skulle jag vilja säga!

Kvällen avslutades med att jag gjorde lasagne när resten av familjen var hos farmor och farfar och lämnade/hämtade grejer. Planen var att barnen sen skulle somna i bilen hem, men det fungerade bara på 50% av dem. Linnea var inte intresserad av att sova alls, möjligtvis av att titta på lite "kotte" (Totte) på Youtube, men annars ville hon inte ligga still. Det resulterade i att jag vaknade kl 23.20 (då sov hon också som tur var) och gick ner och borstade tänderna. Ingen lasagne till mig idag alltså. Middag är ju ändå överskattat...hm.

 

 

35 saker innan 35

Hej! 

Och grattis till mig! I fredags fyllde jag nämligen år. 34 år är man nu alltså. Så himla vuxet. 

En bra födelsedag fick jag minsann; jag unnade mig en halvdag ledigt från jobbet och var och tränade, besökte frissan samt shoppade lite i riktiga fysiska butiker för en gångs skull. Sen var jag och barnen själva på kvällen eftersom Erik är på svensexa hela helgen. Men vi har haft det mysigt ändå! Köttbullar och makaroner kan kännas riktigt lyxigt om man slänger på lite pesto och lite lyxig skivad salami vid sidan av, och dricker ett halvt glas rött till. :) 

Meeen alltså, till rubriken nu! 35 saker innan 35, vad menas?

Jo, jag är ju en trogen lyssnare till podden " i nöd och lyft" som Kalle Zachari Wahlström och Brita Zachari gör. Och i den podden berättade Brita om att hennes syster har startat en blogg som heter 30 grejer innan 30. Så himla kul tänkte jag, den idén snor jag! 

Lite jobbigare blir det ju desto äldre jag blir, så istället för 30 grejer ska jag nu hinna med 35 grejer på ett år, men det ska nog gå vägen. 

Jag har tänkt som så att det ska vara en blandning mellan grejer som jag inte har gjort ännu men gärna vill testa, sånt man inte brukar prioritera i vanliga fall, och så ska det bara handla om mig, inte barnen alls. En del saker stal jag rakt av från Britas syrras lista för att de passar mig med. Men jag har valt att dela in min lista i fyra "kategorier":

- 5 ändrade vanor (saker som ska ske över 30 dagar)
- 10 punkter kring hälsa och välmående
- 10 punkter kring kulturupplevelser
- 10 punkter där jag lär mig något nytt och testar på nya grejer

Så, here is the list, utan rangordning alls:

30-dagars punkter
1. Äta vegetariskt i 30 dagar
2. Träna varje dag i 30 dagar
3. Inte äta socker och skräp på 30 dagar
4. Meditera varje dag i 30 dagar
5. Gör en god gärning varje dag i 30 dagar

Hälso- och aktivitets punkter
6. Simma 3 km
7. Testa bikramyoga
8. Åka slalom
9. Rida
10. Gå en första hjälpen kurs
11. Sova i tält
12. Lära mig stå på händer
13. Åka på spa ett dygn
14. Springa en mil
15. Träna med en PT

Kulturpunkter
16. Se Twin peaks
17. Läsa utvandrar trilogin
18. Se alla Star Wars filmerna
19. Lära mig skillnad på vin och vin (och framförallt lära mig vilka sorter jag själv tycker om)
20. Lära mig alla Europas huvudstäder
21. Måla en tavla
22. Se Schindlers list
23. Läsa 1984
24.Gå på konsert med klassisk musik
25.Gå på teater

Testa nytt punkter
26. Lämna blod
27. Spela biljard
28. Vaxa mig
29. Lära mig virka
30. Äta sniglar
31. Lära mig spela 3 låtar på piano
32. Ordna en tjejdag
33. Lära mig det viktigaste i Nordisk mytologi
34. Färga håret (eller iallafall tona det)
35. Besöka ett trampolin/studsmatteland

Mm. Thats it. En ganska brokig lista, men ända bara med saker som känns realistiska att få till på ett år med mina nuvarande förutsättningar. Ska bli spännande att planera in och beta av under året! :)

To be continued med andra ord!

Så mycket liv

Det är ganska mycket kaos I mitt liv just nu. Inte som I negativt kaos, men det är väldigt, väldigt mycket. Och väldigt rörigt. Både fysiskt rörigt och psykiskt rörigt. Jag kom fram till I morse när jag borstade tänderna att jag måste sparka liv I den här bloggen och dokumentera mina dagar lite bättre om inte de här åren I livet ska bli stora svarta hål I mitt minne. Jag kommer ju knappt ihåg vad jag gjorde för en vecka sen. Det är ett enda burr och surr med utspillda frukostflingor, kreativa jobbmöten, borttappade barnskor, fulla hantverkare, oväntade besök, kopiösa mängder nätshopping, julfestplanering, en halvt uppgrävd trädgård, kilometerlånga att-göra-listor, strandsandiga badrumsgolv, en tveksam punktering, överväldigande syrendoft, nerpackade sommarkläder, överfulla tvättkorgar och många sena timmar med pinterest I mobilen. Tvättstuga med Marrakesh golv? Sovrum I New England stil? Ett lugnt och stillsamt barn-sovrum och ett skojigt lekfullt lekrum? Och så förvaring, förvaring, förvaring. Min nya favorit sida på nätet är just nu denna. Här spenderar jag lätt flera timmar. Och tusenlappar...hehe.  

Som ni ser, det är inget negativt kaos egentligen. Det är bara, väldigt, väldigt mycket nu. Mycket liv helt enkelt. Och en stressande känsla av att hela tiden ligga två steg efter på alla områden. Aldrig riktigt förberedd, aldrig helt redo, mycket skjutande från höften och "minsta motståndets lag".

Men så får det väl vara just nu helt enkelt. Och ikväll ska jag spela boule med mina kollegor. Det ser jag fram emot en regnig tisdag som denna. <3

My office view

My office view

Selfie of the day. Close up. Wrinkles included. 34 på fredag jue, gammal tanta snart alltså.

Selfie of the day. Close up. Wrinkles included. 34 på fredag jue, gammal tanta snart alltså.

Vår dagliga drog, giv oss idag, och förlåt oss våra skulder...

Vår dagliga drog, giv oss idag, och förlåt oss våra skulder...

Nån sorts försök till att få koll på läget. Dessutom with a touch of colour. Kan ju inte skada liksom.

Nån sorts försök till att få koll på läget. Dessutom with a touch of colour. Kan ju inte skada liksom.

Breakfast on the go. Ändå duktigt eller hur! :)

Breakfast on the go. Ändå duktigt eller hur! :)

Om en ny vana, nakna kroppar och salongsberusad trötthet

En lång långhelg är snart över. Har haft så mycket i huvudet de senaste dagarna, tja som vanligt egentligen. Högt och lågt...I will share.

I fredags var jag och tränade på lunchen. Jag har varit två gånger nu på body balance på Nordic Wellness. Det är inte mycket träning jag får till i mitt liv just nu, men de här passen känns som att de kan funka, både tids och energimässigt. Det känns efteråt att jag gjort något bra och jag behöver definitivt duscha, men det är samtidigt inte så jobbigt att jag är tomatröd i fejjan hela eftermiddagen och tänker femtioelva gånger innan att jag helst vill avboka. Tvärtom faktiskt. Så jag är nöjd att jag hittat något som kanske kan vara en start till ett rörligare liv. Detta, och min nya  favorit-pod; I nöd och lyft. Brita och Kalle är bara såå härliga människor. 

På tal om att duscha förresten, så fick jag någon sorts aha upplevelse just i omklädningsrummet efter passet i fredags. Jag följer en del träningsprofiler och käcka kändisar på instagram, och helt ärligt så beundrar jag definitivt deras utseende och kroppar. Har de nog mer eller mindre medvetet som någon sorts ideal. Men, i omklädningsrummet fanns inga sådana kroppar alls. Jo, med kläder på möjligtvis, men avklädda- absolut inte! Och då var det ändå väldigt mycket folk eftersom det är många pass som ges just lunchtid på fredagar. Men alltså det är hängigt och gropigt och hårigt och stort och smått och snett och olikfärgat och..ja, helt vanligt. Inga ideal. Det var precis som att jag såg nakna kvinnor på riktigt för första gången, oftast är man ju så fokuserad på sig själv när man är i ett omklädningsrum, och jag insåg att utan kläder är vi ju alla lika sårbara. Inget som döljer, håller in, avslöjar nån sorts status. Men ändå fanns en tydlig underliggande känsla av stolthet och gemenskap; alla vi som var i omklädningsrummet hade ju faktiskt investerat i oss själva och varit och tränat. Och det var inte det att där inte var vältränade tjejer, det fanns det absolut. Men vältränad är inte lika med "perfekt kropp naken". Har inte tänkt på det så innan. Himla skön och ångestdämpande insikt. Man ser ut som man gör helt enkelt. Bara å acceptera.  

Vidare då...helgen har bjudit på allehanda väder och hela familjen är ganska förkylda och hängiga fortfarande. Jag har åkt på tråk-hosta och halsont. Hade det varit första april idag så hade det nästan känts mer rimligt. Jag kan inte fatta att det är maj nu och snart sommar. Det känns långt borta ännu. Men vi fick faktiskt en otroligt fin Valborgsmässoafton, den finaste på många år på alla sätt och vis vill jag nog påstå. Det var soligt och varmt och vi firade med våra nya grannar och barnen hoppade studsmatta så svetten lackade och både strumpor och fleecetröjor åkte all världens väg. Jättegod mat, salongsberusning av cava mitt på blanka dagen, och så några muggar kaffe på slutet för att väga upp sömnbristen som inte tar någon hänsyn till storhelger och soliga dagar. Trött är man bara helt enkelt, vardag som helg. 
Framåt skymningen gick vi och hela Lomma ner för att fira in våren på riktigt vid majbrasan. Tyvärr fungerade inte ljudanläggningen så något tal eller körsång hördes inte, men det var ganska trevligt ändå. Sedan packade vi ner (och spände fast) ett styck övertrött, helspeedad 1,5 åring i vagnen och följde några vänner hem. Nea skrek och skrek och skrek tills hon tillslut gav upp och somnade bredvid Love som lyckats snarka sig igenom hela skrikfesten. Sen gick vi hem och bäddade ner barnen och fixade en sen middag till oss själva. Lite mat, lite vin och sen satt man i soffan och klippte med ögonen vid 23 snåret...men då hade vi ju faktiskt varit igång i 12 timmar så det får väl vara godkänt? 

The ris, the ris, the ris is on fire

The ris, the ris, the ris is on fire

Bästa utsikten.

Bästa utsikten.

Och så idag. 1 maj. Soligt, blåsigt, snorigt, sömnigt. Natten var sådär, framförallt för Love som var ledsen och orolig. Vi har således jobbat med "minsta motståndets lag" idag. Och snabba kolhydrater och socker. "Whatever takes you through the day"-metoden alltså. 

DEN tröttman...zzzzzzz

DEN tröttman...zzzzzzz

I morgon blir det mera Maj. En tisdag som är en måndag. Eventuellt med VAB och besök på vårdcentral, förhoppningsvis med en hel del jobb, och troligtvis med chili-con carne till middag. Om jag inte får feeling på något annat. Den som lever får se!

Cheers mates!

//C

 

En pärla vid havet

Jag har nog aldrig varit i Arild förut. Det borde jag kommit ihåg. En riktig pärla är det, framförallt så här på våren när där är lugnt och stilla. Som balsam för en stressad själ.

Miljöerna är ju som i en saga, och man kan inte låta blir att fundera över vilka det är som bor i de olika små pittoreska hus man strosar förbi. Jag kunde se framför mig hur stugorna fylls till max på sommaren med allehanda släktingar som får trängas och intensivumgås några veckor varje år. Och på fiskargubbarna som sitter nere i hamnen och suckar över sommargästerna. Stressade seglarrokies som ska lägga till vid gästbyggan, och de små barnen som under vintern varit hjälmfotingar på fjället blir nu istället små orangea marshmallows i sina bastanta flytvästar. Så mycket svensk sommar det kan bli helt enkelt. 

Arild, vi ses snart igen hoppas jag... <3

Himmelriket

Så här nöjd är man efter en härlig halvdag på konferens/teammöte med jobbet på ett härligt hotell i mysiga Arild. När vi kom in i matsalen för lunch så kändes det som att jag kommit till himmelriket. Så rent och fint överallt och mysigt inrett och så vuxet med levande ljus överallt och vackra blommor. Och ja, så otroligt stor skillnad mot min hemmamiljö just nu. 

 

Vi har haft en bra dag med workshop om kommunikation, en god middag med härligt snack med kollegor man aldrig hinner ha såna här snack med, och så var vi några som avslutade i jacuzzin. Och nu ligger jag här, i en stor, renbäddad säng som jag ska sova i helt ensam en hel natt. Och när jag vaknar ska jag gå upp till ett dukat bord med hotellfrukost. Det är verkligen så att man får nypa sig lite i armen, fy sjutton vad jag behövde det här precis nu! Halleluja! Jag vill nästan inte krypa ner och somna för då kommer ju allt det här ta slut... så känns det. Men jag är supertrött så jag ska faktiskt krypa ner ändå. Ahhh!

Som sagt, haaaaalleluja!

Nattinatt!

:)

Kom igen nu då!

April va. Månaden då man trodde att det skulle vända. Bli varmt och soligt och man skulle kunna låsa in vinterjackan längst in i garderoben och glömma allt vad vantar och snorpapper och VAB och överdragsbyxor heter. Men det sket sig skulle man kunna säga. Igår stod jag klockan 06.20 och svor och skrapade rutorna på bilen för allt vad jag var värd. Fast nu ljög jag. Hade klockan varit 06.20 kanske jag inte svurit riktigt lika mycket, nu var hon snarare 06.36 och jag skulle med ett tåg från Lund kl 07.00. Ganska stressed alltså. Men jag hann, med typ 30 sekunder tillgodo.

Anyway, poängen var att det är inte så kul I livet just nu och jag längtar verkligen tills det vänder. Inte för att lite sol och värme löser alla problem och svårigheter just nu, men det blir liksom lite spiken I kistan att hela tiden gå runt och frysa. Och som nu, dras med en halvförkylning som ger konstant huvudvärk och täppt näsa. Och så är det så fult överallt, jag vill ha blommor och gröna blad tack. Så himla långsamt går den, den där våren...

Fast rabarberna är iallafall stora...alltid nått!

Fast rabarberna är iallafall stora...alltid nått!

Om framtid och frånvaro

Hej. Long time no see.

Alltså. Jag har funderat en massa på det här med att ha en blogg. Är det lönt liksom när det kommer såna här totalt tysta perioder? Varför kommer det tysta perioder ens en gång? Jo, den här gången beror det på en vecka (efter senaste inlägget) med väldans långa dagar på jobbet på grund av en tredagars utbildning och ett försök att samtidigt göra de vanliga arbetsuppgifterna. Och anledningen till att jag ville göra mitt vanliga jobb och inte halka efter var att vi skulle på semester direkt efter utbildningens slut. Jag skulle alltså hamna back i vilket fall. Men det gick bra, och vi var i Norge på några härliga, snöiga, soliga dagar. Underbart. Sen åkte vi hem, elva timmar i bil med åksjuk treåring. Mardröm ja och det tog ett par dagar faktiskt att få ner stressnivåerna i min kropp. Tänk att sitta på helspänn med en påse redo i en hel dag. Puh! Anyway, efter hemkomst blev det vab. Kanske var åksjukan inte åksjuka om jag säger så. Inte alltid så lätt att veta. Och sen nu har det gått nästan en vecka av "normaltillstånd", dvs jag har jobbat och sen varit en massa med barnen eftersom Erik renoverar. Och jag har somnat med barnen innan kl 20 typ varje kväll. Och idag blev det vab igen. Feber (vi har bestämt i vår familj att ingen får kräkas efter att Mars tog slut. Så ere med det). 

Alltså. Livet är intensivt just nu. Detta är ju inte ens hela storyn såklart. Det finns ju massor som är helt ointressant att skriva här men som ändå stjäl energi och tid och gör att man inte orkar eller hinner blogga. Okej, efter det här resonemanget kan man ju tolka det som att jag ska sluta blogga. Men NEJ. Jag känner precis tvärtom. Det är ju så här livet är och om det blir pauser då och då så skit samma. Det är ju inte så att nån betalar mig precis. Och sen så uppskattar jag själv så himla mycket de bloggar som jag läser som faktiskt innehåller nånting (inte bara trehundra blider på samma sak i olika vinklar typ) och kanske kan min blogg vara en sån som andra kan uppskatta? Ganska ärlig, lite rolig, vardagsbetraktelser, frustrationer, tips och tankar. Förhoppningsvis oftare än en gång i månaden. Hehe.

Men det är ju det här med att man utlämnar sig också. Det är faktiskt om man tänker på det, otroligt modigt att blogga skulle jag vilja säga. Man berättar ju öppet om sitt liv och riskerar att andra klankar ner på det. Och det kan vara jobbigt. Jobbigare än man kan föreställa sig tror jag. Men jag vill ändå ta den risken nu, för man får ju också en möjlighet till pepp och positiva kommentarer. Och så kan man ju bidra med en annan syn på saker och ting, kanske få någon att tänka på ett nytt sätt? All har ju som bekant sin egen verklighet...

Så. Jag låter Love illustrera mina framtidstankar med bloggen via denna bild från skidresan. Ibland går det tungt men man får kämpa på. ;)

 

 

Om veckan och fredag och helg och semesterplaner

Äntligen fredag! Det har varit en intensiv vecka med långa mötesdagar, jag har hållit en workshop för första gången på jättelänge (dvs lite nervöst), Erik har varit bortrest ett par dagar, och så har det varit en del snor, hosta och mag-krångel på barnen. Plus de vanliga vardagskonflikterna och bestyren. Man blir trött alltså.

Igår var jag helt trött I huvudet och fick ingenting gjort på jobbet kändes det som. Gick till gymmet för att piggna till hoppades jag, men det blev snarare tvärtom och jag blev trött BÅDE I huvudet och kroppen. Dessutom lågt blodsocker, så ett tag trodde jag nästan jag skulle svimma innan jag fått I mig lunchen. Puh. Sen blev det bättre, och kvällen avslutades med en himla massa egentid vilket var väldigt oväntat. Erik hade tagit med barnen till farmor och farfar för att montera takbox och hämta grejer, och så bestämde de sig för att stanna där tills det var läggdags för att inte riskera en tråkig kväll med barn som sover en halvtimma I bilen klockan halv sex. Men vad gör man när man är helt själv en vardagskväll sådär? Ska man göra något "vettigt" typ tvätta eller dammsuga? Slänga sig I soffan och se på tv? Gå och träna? Det hade jag ju redan gjort så det behövdes ju inte. Well, det blev nån sorts kombination. Jag lagade en himla god vegetarisk pasta med spenatpesto (som barnen garanterat inte hade ätit) och så läste jag en tidning. I lugn och ro! Sen kom Erik hem och vi lastade in sovande barn och sen kunde vi sitta I köket en stund och planera kör-rutten för nästa veckas semestertripp till Norge. Ser sååå mycket fram emot ett par dagars avbrott från vardagen med sol, snö och uteaktiviteter. Det behöver vi.

Men först så är det helg. En helg som kommer innehålla trädgårdsfix, och kanske premiärgrillning om vädret tillåter. Vi ska också packa inför skidsemestern eftersom dagarna fram till torsdag när vi åker kommer vara fullspäckade med jobb från morgon till kväll för både mig och Erik. Läge för förberedelser alltså. Sen ska vi på kompislunch till Eslöv på söndag, det ser vi också väldigt mycket fram emot! Spana in husrenovering och nykommen bebis bland annat. Ja alltså det kommer bli en riktigt fin helg, det känner jag på mig!

Men allra, allra först- fredag och några timmars jobb. :)

Trädgården ser lite "risig" ut eller? Blir nog några vändor tilltippen I helgen.

Trädgården ser lite "risig" ut eller? Blir nog några vändor tilltippen I helgen.

Skidorna står I hallen och inväntar semestern!

Skidorna står I hallen och inväntar semestern!

När min mormor målade den här muggen till mig 1983 så anade hon nog inte att jag 33 år senare skulle dricka mitt morgonkaffe ur den nästan varje dag... :) <3

När min mormor målade den här muggen till mig 1983 så anade hon nog inte att jag 33 år senare skulle dricka mitt morgonkaffe ur den nästan varje dag... :) <3

FREDAG!

FREDAG!

Zooma ut

Måndag kväll. Brukar vara en bra kväll, ofta veckans bästa kväll faktiskt. Vi lägger vars ett barn vid sju-halv åtta snåret och sen åker Erik iväg och tränar med några kompisar så jag får skönaste egentiden på hemmaplan. Så brukar det vara. Så var det inte idag. 

Idag var det stök och irritation från att jag kom hem vid sextiden. E och barnen hade varit iväg en runda efter föris så vi fick snabbt fixa till en middag på rester. Sen kom Erik på att han ville fixa lite grejer innan träningen och frågade om jag kunde lägga båda barnen själv idag. Vad svarar man då för att inte spä på den redan irriterade stämningen? Det är verkligen inte enkelt att lägga båda barnen just nu eftersom de ofta har svårt att komma till ro (har börjat efter flytten, mycket nytt och förändringar som ska processas på kvällstid troligtvis) och när man försöker lägga dem samtidigt så börjar de oftast antingen bråka eller busa med varann. Men jaja, nån gång somnar de väl tänkte jag. 

Och jo, det gjorde de. Åtminstone sov de när jag vaknade vid 22.30 av att Erik kom hem. Barnen hade med största sannolikhet somnat i bilen efter föris för båda två var helt speedade vid läggning och det tog en evighet att få dem lugna. Uppenbarligen för lång tid för mina tunga ögonlock att stå emot. Ingen egentid för mig ikväll alltså. Ingen kväll alls för mig idag faktiskt. Som jag avskyr när det blir så här. Nu vet jag ju att jag troligtvis inte somnar igen förrän vid 1-2 tiden. As-irriterad. Och eventuellt tar jag med mig irritationen till i morgon bitti också, kommer på direkt när jag vaknar att jag inte "fick" någon kväll igår. 

Småbarnsåren alltså. Jag vet ju att jag kommer sakna den här tiden en dag. Att en missad kväll egentligen är som en fis i rymden. Att jag är priviligerad som fick somna i en trygg, varm säng mellan mina två friska barn. DET är ju egentligen en önskekväll. Om man zoomar ut lite så vet jag ju också det, innerst inne. ❤

IMG_7470.JPG

Sleeping beauty. Med samma frisyr som sitt lejon...❤😊 

Så kan man också starta en tisdag

What a morning! Larminstallatörerna knackade på dörren kl 07.00 och sen var det "borr borr" och "tuut tuut" och "ring ring" och "beep beep" hela morgonen. Fick i oss lite gröt och lyckades få på oss nån sorts kläder och kom iväg till slut. Lämnade två storgråtande barn på förskolan och landade på jobbet en stund efter nio. Inte en enda kollega har synts till sen dess så jag fnular lite på vad det är för jätteviktigt mote som jag kan tänkas ha missat som alla andra är på nu....?

Annars då? Jo jag tycker att DET HÄR var en himla bra nyhet. Det finns hopp om mänskligheten alltså. Även när det kommer till stora multinationella företag. Frågan är kanske bara om de gör såna här små initiative för att få goodwill, och sen fortsätter att exploatera människor och miljö lite mer i fred i skydd av den positive uppmärksamheten de får för de "goda" initiativen...anyway. Nu fokuserar vi på det fina med den här nyheten!

Däremot blir jag lite rädd av DET HÄR. Vet en som blev superdålig av kyckling som troligtvis åts på den här restaurangen vid centralen i Malmö, och när jag var där en gång var väldigt mycket av kycklingen rosa. Som tur var såg jag det och åt inte den. Har skräckminnen av när vi var i London på klassresa och min ena room mate blev matförgiftad av kyckling. Sååå dåligt hon mådde! (Och sååå litet vårt hotellrum kändes...)

En trevlig sak dock med just denna dag är att jag och Erkis firar 1 år som förlovade! Detta ska vi fira på ett mycket romantiskt sätt med att ha barnvakt och.....åka till bygghandeln och titta på golv. Woop woop! Men sen ska vi faktiskt ut och äta också. Nytta och nöje helt enkelt. Kanske skulle man ta och kika på en ring nån dag också, det vore ju på tiden att ha nånting som visar att man är förlovade kan man tycka. Fast jag gillar ju inte ringar. Och så är de så hiskeligt dyra har jag hört. Kan man köpa ett par fina örhängen istället kanske? Förlovningsörhängen. Why not?!

Häpp. Nu måste jag jobba. Ha en fin dag hörrni!

 

Efter regn kommer solsken

Februari har nog varit nästan exakt så jobbig som jag föreställde mig på förhand. Att packa ihop sitt liv, säga hejdå till människor och rutiner man haft omkring sig och tyckt om, packa upp sitt liv på nytt på en ny plats, komma tillrätta så gott det går när man bara bor på ett plan av två (eftersom vi renoverar hela ovanvåningen), skola in på ny förskola med nya pedagoger och kompisar och miljöer och som grädden på moset beta av förkylningar och magsjukor, ja det är helt klart lite småjobbigt. För att uttrycka det milt. Dessutom har Nea kommit in i en tydlig 1,5 års fas med otroliga raseriutbrott 2-3 gånger om dagen ungefär. Hon kan skrika 10-20-30 minuter non stop. Går runt och välter möbler och kastar saker omkring sig. Helt bananas och rosenrasande. Ibland kan hon pausa utbrottet och komma och sätta sig i famnen en stund och bara hämta andan lite, för att sen komma på igen att hon är förbannad och så börjar hon vråla och slänga sig på golvet igen. Puh. Det är jobbigt för hela familjen när hon är sådär, men såklart är det jobbigast för henne. Och jag kan verkligen känna igen mig. Ibland är det som att återuppleva sin barndom, jag kan helt och fullt relatera till de där otroliga raseriutbrottskänslorna som löses ut av något trivialt som att man valde fel pyjamas och som sen eskalerar inuti till något man inte kan kontrollera men som bara måste ut. De där känslorna alltså. All over the place så att säga.

MEN, det som jag ju egentligen ville få fram i detta inlägget är att det känns som att det är på väg att vända. Februari är ju inte riktigt slut, men jag ser ljuset i tunneln. Efter att ha regnat och stormat här ett par dagar nu så man knappt velat sticka ut näsan, så vaknade vi idag till blå himmel och sol. Fågelsång. Svag vind, och vågornas brus på avstånd. Jag lämnade kidsen på förskolan och körde hem för att jobba lite i lugn och ro (kör en dag karantän till efter min släng av magsjuka). Ljuset i trädgården var helt magiskt när jag kom hem, jag var tvungen att göra mig en kopp te och sätta mig på trappen och bara landa lite. Och så tog jag fram kameran, tänkte att ni kanske vill se lite från trädgården? (Inomhus är det verkligen kaos fortfarande, så det blir inga inne bilder än på ett tag tyvärr.)

Vy över trädgården från trappen. Tänk om man kunde få en sån där gammal pump att fungera, vad coolt det hade varit! 

Vy över trädgården från trappen. Tänk om man kunde få en sån där gammal pump att fungera, vad coolt det hade varit! 

Första ute-fikan för i år!

Första ute-fikan för i år!

Till min födelsedag i Juni så hoppas jag på att vi har fått upp en riktig flaggstång nånstans, men än så länge får den här lilla vimpeln duga. Fint med lite färg mitt bland allt det bruna och gråa. 

Till min födelsedag i Juni så hoppas jag på att vi har fått upp en riktig flaggstång nånstans, men än så länge får den här lilla vimpeln duga. Fint med lite färg mitt bland allt det bruna och gråa. 

Snödroppar och Vintergäck <3

Snödroppar och Vintergäck <3

Gamla, gamla äppelträd i stort behov av beskärning...Känns som att helgens projekt är givet om vädret håller i sig. 

Gamla, gamla äppelträd i stort behov av beskärning...Känns som att helgens projekt är givet om vädret håller i sig. 

Ännu mer risiga buskar som behöver en stor omgång kärlek i form av en sekatör. Det stora riset rakt fram är röda vinbär. I odlingslådorna finns lite av varje, mest kryddväxter. 

Ännu mer risiga buskar som behöver en stor omgång kärlek i form av en sekatör. Det stora riset rakt fram är röda vinbär. I odlingslådorna finns lite av varje, mest kryddväxter. 

Och kolla här- rabarber som börjat titta fram! Woop woop! Det vattnas i munnen bara jag tänker på rabarberpaj alltså.

Och kolla här- rabarber som börjat titta fram! Woop woop! Det vattnas i munnen bara jag tänker på rabarberpaj alltså.

Sen har jag hittat en massa såna här skal på gräs(moss)mattan. Borde tyda på att vi har ett valnötsträd också eller? Om jag bara visste hur ett sånt ser ut...? :)

Sen har jag hittat en massa såna här skal på gräs(moss)mattan. Borde tyda på att vi har ett valnötsträd också eller? Om jag bara visste hur ett sånt ser ut...? :)

Även i detta huset finns en trädkoja! Inte riktigt lika barn/lekvänlig som i förra huset, men om nått år så har vi nog ett par klätterapor som sitter där uppe och dinglar med benen.

Även i detta huset finns en trädkoja! Inte riktigt lika barn/lekvänlig som i förra huset, men om nått år så har vi nog ett par klätterapor som sitter där uppe och dinglar med benen.

En annan trappa, också i behov av kärlek. Kanske får den försvinna helt och ersättas av en terass av något slag framöver...vem vet!? :)

En annan trappa, också i behov av kärlek. Kanske får den försvinna helt och ersättas av en terass av något slag framöver...vem vet!? :)

Tack och hej och välkommen åter! 

Tack och hej och välkommen åter! 

Hemma!

Nu har vi landat och börjat göra oss hemmastadda i vårt nya hus. Så hemmastadda vi nu kan med tanke på att vi bara bor på en våning nu medan vi renoverar ovanvåningen. Så just nu sover hela familjen i ett rum, och våra kläder är utspridda lite varstans i skåp och byråer. Köksgrejerna är uppackade men inte inbodda; glas och tallrikar, müsli och kaffe, olivoljan och pepparkvarnen, ja allt flyttar runt lite hit och dit för att vi ska hitta den optimala placeringen för allting. Men det viktigaste av allt är ändå- det känns som hemma! Här är varmt och ombonat med den sköna golvvärmen och de många rummen, trädgården känns mysig och lummig trots att det är snöig februari,  vi har fem minuters promenad till stranden och igår när jag gick ut så luktade det svagt av hav och tång och det ger ju bara en sån frihetskänsla! 

Jag kan nämna hundra saker som är dåliga med huset också, men det spelar liksom ingen roll. Vi vet att vi kommer fixa allt så som vi vill ha det allt eftersom och det känns faktiskt mest kul att det inte är ett perfekt hem vi flyttar in i utan att vi kan få drömma, fundera, planera, och skapa vårt drömhem utifrån förutsättningarna. Fatta lyx alltså! 

I morse när en rosa sol började leta sig fram bakom det förvuxna äppelträdet

I morse när en rosa sol började leta sig fram bakom det förvuxna äppelträdet

Nedräkning

Näst sista natten i huset. Det mesta är nerpackat och nedskruvat och bortforslat redan. Våra sängar är kvar, köksmöblerna, tvn och två fåtöljer. Typ så.  

I morgon är jag och barnen lediga. Vi har sagt hejdå på förskolorna idag. Kramats, lämnat över fina små brev med personliga hälsningar till alla underbara pedagoger, åkt lite sista-minuten-pulka, fått lyckönskningar, vinkat och stängt grinden bakom oss där för sista gången. Det är tur att barnen är så små och oberörda för om de hade varit ledsna över detta vet jag inte hur jag skulle orkat. Tycker det räckte mer än väl med min egen ledsenhet idag...  

Paradoxalt nog var där två föräldrar med en liten tjej på Neas avdelning och hälsade på idag när vi hämtade. Troligtvis det barn som fått Neas plats. De såg ledsna ut, på det sättet man gör när man står inför att lämna bort sin skatt till okända människor i en okänd miljö för första gången. Och   Så kom vi och var också ledsna, fast  för helt motsatta anledningen- att vi INTE ska lämna vår skatt där längre. Det kändes så märkligt, som att våra energier skar sig totalt på den lilla ytan där inne. 

Sen gick vi och fikade och jag hade ont i magen som jag haft större delen av dagen, men det var mysigt ändå. Jag fick vila en stund när vi kom hem, och Erkan fixade med allt runtomkring som vanligt. Skruvade ner hyllor och gjorde köttfärssås samtidigt som han dammsög lite i hallen. Jag läste Babar för barnen och hajjade till över att Love orkade med att hålla fokus över en bok med så mycket text. Han har verkligen blivit så stor.  

 

Och nu är det natt. Barnen sover lugnt i sina sängar i dessa ensliga, kala sovrummen. Erkan ligger dubbelvikt i en fåtölj och snarkar, utmattad. Jag måste också sova nu. Tanka energi inför den stora flytthelgen.

Så himla, himla konstigt allt känns. Jag längtar tills det här är över och sen ska jag aldrig mer flytta. Iallafall inte på minst 20 år. 

Sluta-på-föris-fika.  

Sluta-på-föris-fika.  

Happy happy!  

Happy happy!