Om en ny vana, nakna kroppar och salongsberusad trötthet

En lång långhelg är snart över. Har haft så mycket i huvudet de senaste dagarna, tja som vanligt egentligen. Högt och lågt...I will share.

I fredags var jag och tränade på lunchen. Jag har varit två gånger nu på body balance på Nordic Wellness. Det är inte mycket träning jag får till i mitt liv just nu, men de här passen känns som att de kan funka, både tids och energimässigt. Det känns efteråt att jag gjort något bra och jag behöver definitivt duscha, men det är samtidigt inte så jobbigt att jag är tomatröd i fejjan hela eftermiddagen och tänker femtioelva gånger innan att jag helst vill avboka. Tvärtom faktiskt. Så jag är nöjd att jag hittat något som kanske kan vara en start till ett rörligare liv. Detta, och min nya  favorit-pod; I nöd och lyft. Brita och Kalle är bara såå härliga människor. 

På tal om att duscha förresten, så fick jag någon sorts aha upplevelse just i omklädningsrummet efter passet i fredags. Jag följer en del träningsprofiler och käcka kändisar på instagram, och helt ärligt så beundrar jag definitivt deras utseende och kroppar. Har de nog mer eller mindre medvetet som någon sorts ideal. Men, i omklädningsrummet fanns inga sådana kroppar alls. Jo, med kläder på möjligtvis, men avklädda- absolut inte! Och då var det ändå väldigt mycket folk eftersom det är många pass som ges just lunchtid på fredagar. Men alltså det är hängigt och gropigt och hårigt och stort och smått och snett och olikfärgat och..ja, helt vanligt. Inga ideal. Det var precis som att jag såg nakna kvinnor på riktigt för första gången, oftast är man ju så fokuserad på sig själv när man är i ett omklädningsrum, och jag insåg att utan kläder är vi ju alla lika sårbara. Inget som döljer, håller in, avslöjar nån sorts status. Men ändå fanns en tydlig underliggande känsla av stolthet och gemenskap; alla vi som var i omklädningsrummet hade ju faktiskt investerat i oss själva och varit och tränat. Och det var inte det att där inte var vältränade tjejer, det fanns det absolut. Men vältränad är inte lika med "perfekt kropp naken". Har inte tänkt på det så innan. Himla skön och ångestdämpande insikt. Man ser ut som man gör helt enkelt. Bara å acceptera.  

Vidare då...helgen har bjudit på allehanda väder och hela familjen är ganska förkylda och hängiga fortfarande. Jag har åkt på tråk-hosta och halsont. Hade det varit första april idag så hade det nästan känts mer rimligt. Jag kan inte fatta att det är maj nu och snart sommar. Det känns långt borta ännu. Men vi fick faktiskt en otroligt fin Valborgsmässoafton, den finaste på många år på alla sätt och vis vill jag nog påstå. Det var soligt och varmt och vi firade med våra nya grannar och barnen hoppade studsmatta så svetten lackade och både strumpor och fleecetröjor åkte all världens väg. Jättegod mat, salongsberusning av cava mitt på blanka dagen, och så några muggar kaffe på slutet för att väga upp sömnbristen som inte tar någon hänsyn till storhelger och soliga dagar. Trött är man bara helt enkelt, vardag som helg. 
Framåt skymningen gick vi och hela Lomma ner för att fira in våren på riktigt vid majbrasan. Tyvärr fungerade inte ljudanläggningen så något tal eller körsång hördes inte, men det var ganska trevligt ändå. Sedan packade vi ner (och spände fast) ett styck övertrött, helspeedad 1,5 åring i vagnen och följde några vänner hem. Nea skrek och skrek och skrek tills hon tillslut gav upp och somnade bredvid Love som lyckats snarka sig igenom hela skrikfesten. Sen gick vi hem och bäddade ner barnen och fixade en sen middag till oss själva. Lite mat, lite vin och sen satt man i soffan och klippte med ögonen vid 23 snåret...men då hade vi ju faktiskt varit igång i 12 timmar så det får väl vara godkänt? 

The ris, the ris, the ris is on fire

The ris, the ris, the ris is on fire

Bästa utsikten.

Bästa utsikten.

Och så idag. 1 maj. Soligt, blåsigt, snorigt, sömnigt. Natten var sådär, framförallt för Love som var ledsen och orolig. Vi har således jobbat med "minsta motståndets lag" idag. Och snabba kolhydrater och socker. "Whatever takes you through the day"-metoden alltså. 

DEN tröttman...zzzzzzz

DEN tröttman...zzzzzzz

I morgon blir det mera Maj. En tisdag som är en måndag. Eventuellt med VAB och besök på vårdcentral, förhoppningsvis med en hel del jobb, och troligtvis med chili-con carne till middag. Om jag inte får feeling på något annat. Den som lever får se!

Cheers mates!

//C

 

En pärla vid havet

Jag har nog aldrig varit i Arild förut. Det borde jag kommit ihåg. En riktig pärla är det, framförallt så här på våren när där är lugnt och stilla. Som balsam för en stressad själ.

Miljöerna är ju som i en saga, och man kan inte låta blir att fundera över vilka det är som bor i de olika små pittoreska hus man strosar förbi. Jag kunde se framför mig hur stugorna fylls till max på sommaren med allehanda släktingar som får trängas och intensivumgås några veckor varje år. Och på fiskargubbarna som sitter nere i hamnen och suckar över sommargästerna. Stressade seglarrokies som ska lägga till vid gästbyggan, och de små barnen som under vintern varit hjälmfotingar på fjället blir nu istället små orangea marshmallows i sina bastanta flytvästar. Så mycket svensk sommar det kan bli helt enkelt. 

Arild, vi ses snart igen hoppas jag... <3

Himmelriket

Så här nöjd är man efter en härlig halvdag på konferens/teammöte med jobbet på ett härligt hotell i mysiga Arild. När vi kom in i matsalen för lunch så kändes det som att jag kommit till himmelriket. Så rent och fint överallt och mysigt inrett och så vuxet med levande ljus överallt och vackra blommor. Och ja, så otroligt stor skillnad mot min hemmamiljö just nu. 

 

Vi har haft en bra dag med workshop om kommunikation, en god middag med härligt snack med kollegor man aldrig hinner ha såna här snack med, och så var vi några som avslutade i jacuzzin. Och nu ligger jag här, i en stor, renbäddad säng som jag ska sova i helt ensam en hel natt. Och när jag vaknar ska jag gå upp till ett dukat bord med hotellfrukost. Det är verkligen så att man får nypa sig lite i armen, fy sjutton vad jag behövde det här precis nu! Halleluja! Jag vill nästan inte krypa ner och somna för då kommer ju allt det här ta slut... så känns det. Men jag är supertrött så jag ska faktiskt krypa ner ändå. Ahhh!

Som sagt, haaaaalleluja!

Nattinatt!

:)

Kom igen nu då!

April va. Månaden då man trodde att det skulle vända. Bli varmt och soligt och man skulle kunna låsa in vinterjackan längst in i garderoben och glömma allt vad vantar och snorpapper och VAB och överdragsbyxor heter. Men det sket sig skulle man kunna säga. Igår stod jag klockan 06.20 och svor och skrapade rutorna på bilen för allt vad jag var värd. Fast nu ljög jag. Hade klockan varit 06.20 kanske jag inte svurit riktigt lika mycket, nu var hon snarare 06.36 och jag skulle med ett tåg från Lund kl 07.00. Ganska stressed alltså. Men jag hann, med typ 30 sekunder tillgodo.

Anyway, poängen var att det är inte så kul I livet just nu och jag längtar verkligen tills det vänder. Inte för att lite sol och värme löser alla problem och svårigheter just nu, men det blir liksom lite spiken I kistan att hela tiden gå runt och frysa. Och som nu, dras med en halvförkylning som ger konstant huvudvärk och täppt näsa. Och så är det så fult överallt, jag vill ha blommor och gröna blad tack. Så himla långsamt går den, den där våren...

Fast rabarberna är iallafall stora...alltid nått!

Fast rabarberna är iallafall stora...alltid nått!

Om framtid och frånvaro

Hej. Long time no see.

Alltså. Jag har funderat en massa på det här med att ha en blogg. Är det lönt liksom när det kommer såna här totalt tysta perioder? Varför kommer det tysta perioder ens en gång? Jo, den här gången beror det på en vecka (efter senaste inlägget) med väldans långa dagar på jobbet på grund av en tredagars utbildning och ett försök att samtidigt göra de vanliga arbetsuppgifterna. Och anledningen till att jag ville göra mitt vanliga jobb och inte halka efter var att vi skulle på semester direkt efter utbildningens slut. Jag skulle alltså hamna back i vilket fall. Men det gick bra, och vi var i Norge på några härliga, snöiga, soliga dagar. Underbart. Sen åkte vi hem, elva timmar i bil med åksjuk treåring. Mardröm ja och det tog ett par dagar faktiskt att få ner stressnivåerna i min kropp. Tänk att sitta på helspänn med en påse redo i en hel dag. Puh! Anyway, efter hemkomst blev det vab. Kanske var åksjukan inte åksjuka om jag säger så. Inte alltid så lätt att veta. Och sen nu har det gått nästan en vecka av "normaltillstånd", dvs jag har jobbat och sen varit en massa med barnen eftersom Erik renoverar. Och jag har somnat med barnen innan kl 20 typ varje kväll. Och idag blev det vab igen. Feber (vi har bestämt i vår familj att ingen får kräkas efter att Mars tog slut. Så ere med det). 

Alltså. Livet är intensivt just nu. Detta är ju inte ens hela storyn såklart. Det finns ju massor som är helt ointressant att skriva här men som ändå stjäl energi och tid och gör att man inte orkar eller hinner blogga. Okej, efter det här resonemanget kan man ju tolka det som att jag ska sluta blogga. Men NEJ. Jag känner precis tvärtom. Det är ju så här livet är och om det blir pauser då och då så skit samma. Det är ju inte så att nån betalar mig precis. Och sen så uppskattar jag själv så himla mycket de bloggar som jag läser som faktiskt innehåller nånting (inte bara trehundra blider på samma sak i olika vinklar typ) och kanske kan min blogg vara en sån som andra kan uppskatta? Ganska ärlig, lite rolig, vardagsbetraktelser, frustrationer, tips och tankar. Förhoppningsvis oftare än en gång i månaden. Hehe.

Men det är ju det här med att man utlämnar sig också. Det är faktiskt om man tänker på det, otroligt modigt att blogga skulle jag vilja säga. Man berättar ju öppet om sitt liv och riskerar att andra klankar ner på det. Och det kan vara jobbigt. Jobbigare än man kan föreställa sig tror jag. Men jag vill ändå ta den risken nu, för man får ju också en möjlighet till pepp och positiva kommentarer. Och så kan man ju bidra med en annan syn på saker och ting, kanske få någon att tänka på ett nytt sätt? All har ju som bekant sin egen verklighet...

Så. Jag låter Love illustrera mina framtidstankar med bloggen via denna bild från skidresan. Ibland går det tungt men man får kämpa på. ;)

 

 

Om veckan och fredag och helg och semesterplaner

Äntligen fredag! Det har varit en intensiv vecka med långa mötesdagar, jag har hållit en workshop för första gången på jättelänge (dvs lite nervöst), Erik har varit bortrest ett par dagar, och så har det varit en del snor, hosta och mag-krångel på barnen. Plus de vanliga vardagskonflikterna och bestyren. Man blir trött alltså.

Igår var jag helt trött I huvudet och fick ingenting gjort på jobbet kändes det som. Gick till gymmet för att piggna till hoppades jag, men det blev snarare tvärtom och jag blev trött BÅDE I huvudet och kroppen. Dessutom lågt blodsocker, så ett tag trodde jag nästan jag skulle svimma innan jag fått I mig lunchen. Puh. Sen blev det bättre, och kvällen avslutades med en himla massa egentid vilket var väldigt oväntat. Erik hade tagit med barnen till farmor och farfar för att montera takbox och hämta grejer, och så bestämde de sig för att stanna där tills det var läggdags för att inte riskera en tråkig kväll med barn som sover en halvtimma I bilen klockan halv sex. Men vad gör man när man är helt själv en vardagskväll sådär? Ska man göra något "vettigt" typ tvätta eller dammsuga? Slänga sig I soffan och se på tv? Gå och träna? Det hade jag ju redan gjort så det behövdes ju inte. Well, det blev nån sorts kombination. Jag lagade en himla god vegetarisk pasta med spenatpesto (som barnen garanterat inte hade ätit) och så läste jag en tidning. I lugn och ro! Sen kom Erik hem och vi lastade in sovande barn och sen kunde vi sitta I köket en stund och planera kör-rutten för nästa veckas semestertripp till Norge. Ser sååå mycket fram emot ett par dagars avbrott från vardagen med sol, snö och uteaktiviteter. Det behöver vi.

Men först så är det helg. En helg som kommer innehålla trädgårdsfix, och kanske premiärgrillning om vädret tillåter. Vi ska också packa inför skidsemestern eftersom dagarna fram till torsdag när vi åker kommer vara fullspäckade med jobb från morgon till kväll för både mig och Erik. Läge för förberedelser alltså. Sen ska vi på kompislunch till Eslöv på söndag, det ser vi också väldigt mycket fram emot! Spana in husrenovering och nykommen bebis bland annat. Ja alltså det kommer bli en riktigt fin helg, det känner jag på mig!

Men allra, allra först- fredag och några timmars jobb. :)

Trädgården ser lite "risig" ut eller? Blir nog några vändor tilltippen I helgen.

Trädgården ser lite "risig" ut eller? Blir nog några vändor tilltippen I helgen.

Skidorna står I hallen och inväntar semestern!

Skidorna står I hallen och inväntar semestern!

När min mormor målade den här muggen till mig 1983 så anade hon nog inte att jag 33 år senare skulle dricka mitt morgonkaffe ur den nästan varje dag... :) <3

När min mormor målade den här muggen till mig 1983 så anade hon nog inte att jag 33 år senare skulle dricka mitt morgonkaffe ur den nästan varje dag... :) <3

FREDAG!

FREDAG!

Zooma ut

Måndag kväll. Brukar vara en bra kväll, ofta veckans bästa kväll faktiskt. Vi lägger vars ett barn vid sju-halv åtta snåret och sen åker Erik iväg och tränar med några kompisar så jag får skönaste egentiden på hemmaplan. Så brukar det vara. Så var det inte idag. 

Idag var det stök och irritation från att jag kom hem vid sextiden. E och barnen hade varit iväg en runda efter föris så vi fick snabbt fixa till en middag på rester. Sen kom Erik på att han ville fixa lite grejer innan träningen och frågade om jag kunde lägga båda barnen själv idag. Vad svarar man då för att inte spä på den redan irriterade stämningen? Det är verkligen inte enkelt att lägga båda barnen just nu eftersom de ofta har svårt att komma till ro (har börjat efter flytten, mycket nytt och förändringar som ska processas på kvällstid troligtvis) och när man försöker lägga dem samtidigt så börjar de oftast antingen bråka eller busa med varann. Men jaja, nån gång somnar de väl tänkte jag. 

Och jo, det gjorde de. Åtminstone sov de när jag vaknade vid 22.30 av att Erik kom hem. Barnen hade med största sannolikhet somnat i bilen efter föris för båda två var helt speedade vid läggning och det tog en evighet att få dem lugna. Uppenbarligen för lång tid för mina tunga ögonlock att stå emot. Ingen egentid för mig ikväll alltså. Ingen kväll alls för mig idag faktiskt. Som jag avskyr när det blir så här. Nu vet jag ju att jag troligtvis inte somnar igen förrän vid 1-2 tiden. As-irriterad. Och eventuellt tar jag med mig irritationen till i morgon bitti också, kommer på direkt när jag vaknar att jag inte "fick" någon kväll igår. 

Småbarnsåren alltså. Jag vet ju att jag kommer sakna den här tiden en dag. Att en missad kväll egentligen är som en fis i rymden. Att jag är priviligerad som fick somna i en trygg, varm säng mellan mina två friska barn. DET är ju egentligen en önskekväll. Om man zoomar ut lite så vet jag ju också det, innerst inne. ❤

IMG_7470.JPG

Sleeping beauty. Med samma frisyr som sitt lejon...❤😊 

Så kan man också starta en tisdag

What a morning! Larminstallatörerna knackade på dörren kl 07.00 och sen var det "borr borr" och "tuut tuut" och "ring ring" och "beep beep" hela morgonen. Fick i oss lite gröt och lyckades få på oss nån sorts kläder och kom iväg till slut. Lämnade två storgråtande barn på förskolan och landade på jobbet en stund efter nio. Inte en enda kollega har synts till sen dess så jag fnular lite på vad det är för jätteviktigt mote som jag kan tänkas ha missat som alla andra är på nu....?

Annars då? Jo jag tycker att DET HÄR var en himla bra nyhet. Det finns hopp om mänskligheten alltså. Även när det kommer till stora multinationella företag. Frågan är kanske bara om de gör såna här små initiative för att få goodwill, och sen fortsätter att exploatera människor och miljö lite mer i fred i skydd av den positive uppmärksamheten de får för de "goda" initiativen...anyway. Nu fokuserar vi på det fina med den här nyheten!

Däremot blir jag lite rädd av DET HÄR. Vet en som blev superdålig av kyckling som troligtvis åts på den här restaurangen vid centralen i Malmö, och när jag var där en gång var väldigt mycket av kycklingen rosa. Som tur var såg jag det och åt inte den. Har skräckminnen av när vi var i London på klassresa och min ena room mate blev matförgiftad av kyckling. Sååå dåligt hon mådde! (Och sååå litet vårt hotellrum kändes...)

En trevlig sak dock med just denna dag är att jag och Erkis firar 1 år som förlovade! Detta ska vi fira på ett mycket romantiskt sätt med att ha barnvakt och.....åka till bygghandeln och titta på golv. Woop woop! Men sen ska vi faktiskt ut och äta också. Nytta och nöje helt enkelt. Kanske skulle man ta och kika på en ring nån dag också, det vore ju på tiden att ha nånting som visar att man är förlovade kan man tycka. Fast jag gillar ju inte ringar. Och så är de så hiskeligt dyra har jag hört. Kan man köpa ett par fina örhängen istället kanske? Förlovningsörhängen. Why not?!

Häpp. Nu måste jag jobba. Ha en fin dag hörrni!

 

Efter regn kommer solsken

Februari har nog varit nästan exakt så jobbig som jag föreställde mig på förhand. Att packa ihop sitt liv, säga hejdå till människor och rutiner man haft omkring sig och tyckt om, packa upp sitt liv på nytt på en ny plats, komma tillrätta så gott det går när man bara bor på ett plan av två (eftersom vi renoverar hela ovanvåningen), skola in på ny förskola med nya pedagoger och kompisar och miljöer och som grädden på moset beta av förkylningar och magsjukor, ja det är helt klart lite småjobbigt. För att uttrycka det milt. Dessutom har Nea kommit in i en tydlig 1,5 års fas med otroliga raseriutbrott 2-3 gånger om dagen ungefär. Hon kan skrika 10-20-30 minuter non stop. Går runt och välter möbler och kastar saker omkring sig. Helt bananas och rosenrasande. Ibland kan hon pausa utbrottet och komma och sätta sig i famnen en stund och bara hämta andan lite, för att sen komma på igen att hon är förbannad och så börjar hon vråla och slänga sig på golvet igen. Puh. Det är jobbigt för hela familjen när hon är sådär, men såklart är det jobbigast för henne. Och jag kan verkligen känna igen mig. Ibland är det som att återuppleva sin barndom, jag kan helt och fullt relatera till de där otroliga raseriutbrottskänslorna som löses ut av något trivialt som att man valde fel pyjamas och som sen eskalerar inuti till något man inte kan kontrollera men som bara måste ut. De där känslorna alltså. All over the place så att säga.

MEN, det som jag ju egentligen ville få fram i detta inlägget är att det känns som att det är på väg att vända. Februari är ju inte riktigt slut, men jag ser ljuset i tunneln. Efter att ha regnat och stormat här ett par dagar nu så man knappt velat sticka ut näsan, så vaknade vi idag till blå himmel och sol. Fågelsång. Svag vind, och vågornas brus på avstånd. Jag lämnade kidsen på förskolan och körde hem för att jobba lite i lugn och ro (kör en dag karantän till efter min släng av magsjuka). Ljuset i trädgården var helt magiskt när jag kom hem, jag var tvungen att göra mig en kopp te och sätta mig på trappen och bara landa lite. Och så tog jag fram kameran, tänkte att ni kanske vill se lite från trädgården? (Inomhus är det verkligen kaos fortfarande, så det blir inga inne bilder än på ett tag tyvärr.)

Vy över trädgården från trappen. Tänk om man kunde få en sån där gammal pump att fungera, vad coolt det hade varit! 

Vy över trädgården från trappen. Tänk om man kunde få en sån där gammal pump att fungera, vad coolt det hade varit! 

Första ute-fikan för i år!

Första ute-fikan för i år!

Till min födelsedag i Juni så hoppas jag på att vi har fått upp en riktig flaggstång nånstans, men än så länge får den här lilla vimpeln duga. Fint med lite färg mitt bland allt det bruna och gråa. 

Till min födelsedag i Juni så hoppas jag på att vi har fått upp en riktig flaggstång nånstans, men än så länge får den här lilla vimpeln duga. Fint med lite färg mitt bland allt det bruna och gråa. 

Snödroppar och Vintergäck <3

Snödroppar och Vintergäck <3

Gamla, gamla äppelträd i stort behov av beskärning...Känns som att helgens projekt är givet om vädret håller i sig. 

Gamla, gamla äppelträd i stort behov av beskärning...Känns som att helgens projekt är givet om vädret håller i sig. 

Ännu mer risiga buskar som behöver en stor omgång kärlek i form av en sekatör. Det stora riset rakt fram är röda vinbär. I odlingslådorna finns lite av varje, mest kryddväxter. 

Ännu mer risiga buskar som behöver en stor omgång kärlek i form av en sekatör. Det stora riset rakt fram är röda vinbär. I odlingslådorna finns lite av varje, mest kryddväxter. 

Och kolla här- rabarber som börjat titta fram! Woop woop! Det vattnas i munnen bara jag tänker på rabarberpaj alltså.

Och kolla här- rabarber som börjat titta fram! Woop woop! Det vattnas i munnen bara jag tänker på rabarberpaj alltså.

Sen har jag hittat en massa såna här skal på gräs(moss)mattan. Borde tyda på att vi har ett valnötsträd också eller? Om jag bara visste hur ett sånt ser ut...? :)

Sen har jag hittat en massa såna här skal på gräs(moss)mattan. Borde tyda på att vi har ett valnötsträd också eller? Om jag bara visste hur ett sånt ser ut...? :)

Även i detta huset finns en trädkoja! Inte riktigt lika barn/lekvänlig som i förra huset, men om nått år så har vi nog ett par klätterapor som sitter där uppe och dinglar med benen.

Även i detta huset finns en trädkoja! Inte riktigt lika barn/lekvänlig som i förra huset, men om nått år så har vi nog ett par klätterapor som sitter där uppe och dinglar med benen.

En annan trappa, också i behov av kärlek. Kanske får den försvinna helt och ersättas av en terass av något slag framöver...vem vet!? :)

En annan trappa, också i behov av kärlek. Kanske får den försvinna helt och ersättas av en terass av något slag framöver...vem vet!? :)

Tack och hej och välkommen åter! 

Tack och hej och välkommen åter! 

Hemma!

Nu har vi landat och börjat göra oss hemmastadda i vårt nya hus. Så hemmastadda vi nu kan med tanke på att vi bara bor på en våning nu medan vi renoverar ovanvåningen. Så just nu sover hela familjen i ett rum, och våra kläder är utspridda lite varstans i skåp och byråer. Köksgrejerna är uppackade men inte inbodda; glas och tallrikar, müsli och kaffe, olivoljan och pepparkvarnen, ja allt flyttar runt lite hit och dit för att vi ska hitta den optimala placeringen för allting. Men det viktigaste av allt är ändå- det känns som hemma! Här är varmt och ombonat med den sköna golvvärmen och de många rummen, trädgården känns mysig och lummig trots att det är snöig februari,  vi har fem minuters promenad till stranden och igår när jag gick ut så luktade det svagt av hav och tång och det ger ju bara en sån frihetskänsla! 

Jag kan nämna hundra saker som är dåliga med huset också, men det spelar liksom ingen roll. Vi vet att vi kommer fixa allt så som vi vill ha det allt eftersom och det känns faktiskt mest kul att det inte är ett perfekt hem vi flyttar in i utan att vi kan få drömma, fundera, planera, och skapa vårt drömhem utifrån förutsättningarna. Fatta lyx alltså! 

I morse när en rosa sol började leta sig fram bakom det förvuxna äppelträdet

I morse när en rosa sol började leta sig fram bakom det förvuxna äppelträdet

Nedräkning

Näst sista natten i huset. Det mesta är nerpackat och nedskruvat och bortforslat redan. Våra sängar är kvar, köksmöblerna, tvn och två fåtöljer. Typ så.  

I morgon är jag och barnen lediga. Vi har sagt hejdå på förskolorna idag. Kramats, lämnat över fina små brev med personliga hälsningar till alla underbara pedagoger, åkt lite sista-minuten-pulka, fått lyckönskningar, vinkat och stängt grinden bakom oss där för sista gången. Det är tur att barnen är så små och oberörda för om de hade varit ledsna över detta vet jag inte hur jag skulle orkat. Tycker det räckte mer än väl med min egen ledsenhet idag...  

Paradoxalt nog var där två föräldrar med en liten tjej på Neas avdelning och hälsade på idag när vi hämtade. Troligtvis det barn som fått Neas plats. De såg ledsna ut, på det sättet man gör när man står inför att lämna bort sin skatt till okända människor i en okänd miljö för första gången. Och   Så kom vi och var också ledsna, fast  för helt motsatta anledningen- att vi INTE ska lämna vår skatt där längre. Det kändes så märkligt, som att våra energier skar sig totalt på den lilla ytan där inne. 

Sen gick vi och fikade och jag hade ont i magen som jag haft större delen av dagen, men det var mysigt ändå. Jag fick vila en stund när vi kom hem, och Erkan fixade med allt runtomkring som vanligt. Skruvade ner hyllor och gjorde köttfärssås samtidigt som han dammsög lite i hallen. Jag läste Babar för barnen och hajjade till över att Love orkade med att hålla fokus över en bok med så mycket text. Han har verkligen blivit så stor.  

 

Och nu är det natt. Barnen sover lugnt i sina sängar i dessa ensliga, kala sovrummen. Erkan ligger dubbelvikt i en fåtölj och snarkar, utmattad. Jag måste också sova nu. Tanka energi inför den stora flytthelgen.

Så himla, himla konstigt allt känns. Jag längtar tills det här är över och sen ska jag aldrig mer flytta. Iallafall inte på minst 20 år. 

Sluta-på-föris-fika.  

Sluta-på-föris-fika.  

Happy happy!  

Happy happy!  

Om att hitta hem

Det är en helt annan magkänsla den här gången. Det är så här man vill att det ska kännas när man köpt hus. Gå runt med ett fånigt leende på läpparna när man packar upp lådor, har fnissiga barn som springer runt mellan alla rummen och kastar skrynkligt tidningspapper omkring sig, ha en ständigt pågående konversation med sin andra halva om ifall man kanske ska ta ner den väggen istället för den och lägga ljust golv istället för mörkt... Förväntningar, förhoppningar, inspiration, målbilder, möjligheter, upptäckarlust. En känsla av att ha hittat sitt hem. Vårt hem. 

Att bo i hus i Malmö blev inte som vi trott och hoppats på. Vi har inte känt oss hemma här, inte i huset, inte på gatan, inte i området. Vi har verkligen gjort allt för att ändra på den känslan, renoverat och fixat och försökt hitta på saker på fritiden och komma in i sociala sammanhang. Men vi har hela tiden känt att det är inte här vi vill bo på lång sikt, och då har allt bara känts tillfälligt och omotiverat. Under hela första året tänkte jag nog att vi skulle vänja oss, komma in i det, och så småningom trivas bättre. Men det blev ärligt talat nästan tvärtom. Trots att huset blev finare och finare så kändes det bara marginellt bättre att bo här. Men det är ju inte bara att flytta hur som helst. Man ska hitta något bättre, något som är värt energin som en flytt och eventuell renovering kräver. Man ska vinna en budgivning. Man ska sälja sitt befintliga boende. Man ska ta ett beslut om att göra stora förändringar för sina barn som inte har någon egentlig talan i en sån här process. Det är en sor sak det här med att flytta, men om man inte trivs där man bor så är det en risk man är beredd att ta. Det kan bli sämre, men det kan också bli mycket bättre. Min magkänsla säger att det är det senare alternativet som gäller för vår del den här gången. 

 

Hej Storgatan!

I morgon alltså. Då blir det här huset vårt. Hur tokigt? Det ser ganska pluttigt ut på bilden men det är i själva verket drygt 200 kvm plus källare. Vi kommer få plats med andra ord. 

Punchpralinen är snart ett minne blott alltså. Undrar vad jag ska kalla den här svartvita pärlan? Ett hus känns ju genast lite mer speciellt och personligt om det har ett namn tycker jag. Får klura på den! 

Det blir inte "Villa-billig-kulla" iallafall...🙄😜   

Det blir inte "Villa-billig-kulla" iallafall...🙄😜 

 

Mitt liv just nu

Flyttkartonger. Sötsug. VAB. Nässpray. Brasa. Jobb. Gnäll. Röra. Kaffe. Kramar. Mardrömmar. Tvättberg. SVT Play. Filmjölk. Bankmöte. Vitaminer. Jobbstress. Tidningspapper. Vårtecken. Holy Greens. Dammråttor. Kli i halsen. Melon. Frysrensning. Förskolesorg. Reklam. Leksaker överallt. Kontraktsskrivning. Utvecklingssamtal. Te. Försäkringskassans telefonkö. Bad hairdays. Bananer. Instagramscrollning. Snorpapper. Vissna krukväxter. Noll träningsmotivation. Nya skor. Redfella Smoothies. Trötthet. Trötthet. Trötthet.

Alltså jag gillar inte Januari så mycket. Detta år har inte varit något undantag, snarare tvärtom. Det är väldigt rörigt hemma och man bär med sig en konstant känsla av att vara på väg men inte direkt kunna påverka något ännu. En känsla som är väldigt stressande och tröttande. 

På onsdag "får" vi nycklarna, och till helgen blir det flyttcirkus 1 av 2. Jag har insett att jag avskyr verkligen att flytta. Jag försöker vara positiv och peppande och göra något bra av det här men jag tycker bara det är jobbigt. Packa ner, packa upp, rensa, städa, fixa, gå igenom hela sitt liv på ett par dagar. Från mellanstadiets skolkataloger, via stenciler från språkkursen i Valencia efter gymnasiet, sedan har vi en hel del gamla sittnings-sånghäften från universitetet, anteckningar från en ej avslutad master thesis, namnskyltar från olika butiksjobb, och så en massa handavtryck och fyll-i böcker från barnens pytteliten tid. Ja det är årets underdrift att säga att det är en enda röra överallt som man ska leva i utan att direkt kunna städa. Och så ska man hitta energi nånstans på fritiden till att orka med jobbet. Och vintertrötta, snoriga barn som kan konsten att dränera mig på allt tålamod jag har och lite till. 

Jag vet att det kommer bli jättebra "på andra sidan", men Februari är verkligen en månad nu som jag bara vill ta mig igenom. Inte tänka, inte känna, bara köra på en dag i taget. Jag ska försöka skapa mig en målbild och så sikta mot den och inte låta allt som känns jobbigt få stjäla för mycket energi. Det blir en resa det här. 

Puh.

Hej våren 2017, nu kör vi, okej?

Ja men alltså hej hej stress och sånt nu då. Semestern är ju slut sen två veckor tillbaka, min "ny-på-jobbet-honeymoon" är definitivt slut (det var tydligt efter förra veckans fyra heldagar med konferens och möten och måååånga nya punkter på min to-do-list), vi ska flytta om bara ett par veckor och årets första VAB-dag är uttagen. Och mmmjoo lite svid i halsen känner jag nog faktiskt. Harkel harkel. 

Jag pallar inte det. Alltså stress och känslan av att nästan vara lite jagad hela tiden. Nu är jag inte riktigt där ännu, men jag anar att det är runt hörnet. Jag måste komma på en bra strategi för allt det här som visst kallas "livet" nu tror jag. Vad är viktigt och sånt där. Alltså viktigast av allt är såklart barnen, men just nu är de verkligen dränerande, båda två. Loves humör är en KONSTANT berg-och-dal bana som är totalt oförutsägbar, och det han blir glad av en dag kan han bli skitsur över nästa dag. När han är sur så är han som ett litet åskmoln, och när han är glad så bara babblar och babblar och babblar han oavbrutet. Dessutom sover han som en kratta eftersom han fortfarande saknar nappen som han gav till tomten för en månad sen nu. Han säger inget, men man märker det ändå. Min stackars lille store kille. Han kämpar på. 

Och Nea då? Ja hon är ju "sjuk" just nu, feber och förkyld. Sover trots detta mindre än nånsin, typ en halvtimma dagtid. Bra på nätterna visserligen, men alltså hon är ju verkligen en krävande liten madame just nu. Busar, bråkar, retas, och är överallt i största allmänhet. Blir tokig om hon inte får ha skor på sig inomhus, och helst nånting på huvudet också, typ en mössa/Loves kallingar/en blöja eller nått annat spexigt. Hårsnoddar däremot, det drar hon av direkt, så just nu sätter vi upp hennes hår med påsklämmor. Och mina barn ser nuförtiden ofta ut precis så som jag (innan barn) lovade mig själv att mina barn minsann aldrig skulle göra; smutsiga och ovårdade med mat kring munnen och håret på ända och fläckiga, omatchande kläder. Overallen har ett centimetertjockt lager av lera över hela nederdelen, och vantarna är stela av smuts när man hämtar på eftermiddagen. Tänk vad man kan omvärdera; nu tycker jag att det är just det där "ovårdade" som är hela grejen. Som visar att de lever och leker och rör sig och mår bra. Det fula har blivit det fina. 

Kärleksfullt pyjamasbråk

Kärleksfullt pyjamasbråk

Från en kväll innan tomten hade varit här. Känns redan märkligt att se honom med napp i munnen,  så längesen liksom. 

Från en kväll innan tomten hade varit här. Känns redan märkligt att se honom med napp i munnen,  så längesen liksom. 

Men det här med wörk-lajf balance då? Ja, jag får komma på nått smart där. Eller bara helt enkelt ta en dag i taget. Nä. Det funkar ju garanterat inte. Det är ju det som är problemet, att man måste planera så jäkla mycket för att ha lite koll. Inte min starka sida. Men jag behöver hitta något som ger energi just nu när det är så mycket som tar och tar och tar. Något som inte innehåller socker och som är lagligt, helst. Finns det något hemligt recept? Hur som helst så vet jag iallafall att sömn aldrig är fel. Så det ska jag göra nu. 

Natti.  

ps. en tröst är iallafall att man kan läsa om de som har det minst lika jobbigt, som exempelvis Elin Renck som jag fick tips om i förra inlägget. Tre barn på tre och ett halvt år. Respekt. Eller idioti? ;) Kul att läsa om iallafall!

Hundra tusen miljoner saker

Ja ibland känns det som att man har så mycket man vill skriva om. Händelser man vill berätta om, saker man testat, erfarenheter man vill dela med sig av, personer man träffat som berört en och tankar man vill laborera lite kring.

Andra dagar är det bara helt tomt i huvudet. Man börjar på ett inlägg bara för att "det var längesen jag skrev nått". Men ingenting känns bra. Orden flyter inte på. Man känner en press att det ska vara på ett visst sätt och självklart med en passande bild till. En bild som säger något, men utan att den känns för privat att dela med sig av. För plötsligt kan de känslorna skölja över en; känslan av att man blottar sig för vem som helst, och i synnerhet de personer som man inte har så mycket till övers för av olika anledningar. Vill jag att de ska kunna läsa om mitt liv? Nej det vill jag ju egentligen inte. 

Ändå kan jag inte sluta. Många säger att bloggens framtid är mörk, att folk inte har tid och lust att läsa bloggar längre. Det tar för lång tid, man vill ha den snabba inputen som man får via instagram och snapchat bland annat. Och jag har definitivt själv slutat läsa många bloggar. Ett tag följde jag säkert 30 olika bloggar mer eller mindre regelbundet. Nu är det nog fem som jag kollar dagligen, och kanske tio totalt en genomsnittsvecka. Varför har det blivit så då? Jag tycker helt enkelt att många bloggar är sämre nu. Tristare att följa. För mycket bilder, och då ofta stora bilder på samma sak från fem olika vinklar. För mycket sponsrade inlägg som inte känns äkta och inte passar in, eller där det är tydligt att en sponsor jobbar med flera bloggare samtidigt eftersom de skriver typ samma sak på sina bloggar. Och så känns det ytligt. Få vågar ta ställning, säga sina åsikter, skriva om det som är viktigt. Det är bara söta bebisbilder, dagens outfit, bilder på lunchmat och senaste inredningsinköpet. Snark. Och OM det blir debatt så är det om samma sömniga ämnen som alltid; amning, ålder när barn bör börja förskola, vikt och träning, och så vidare. Men det kanske är jag som läser fel bloggar? Jag behöver hitta nya bloggar, såna som är BRA och intressanta och där man berättar om livet på riktigt. Nån som har nått tips?

Bra bloggar eftersöks alltså, och tills jag hittar några såna så ska jag försöka anstränga mig för att den här bloggen ska bli en sån som jag själv hade velat läsa. Input är såklart välkommet för det med ;) 

Jag jobbar på med att uppfylla nyårsmålet om fler selfies iallafall! :)

Jag jobbar på med att uppfylla nyårsmålet om fler selfies iallafall! :)

Önskningar och mål för 2017

Hej hej nya året! Om jag får önska, drömma och planera lite så kommer du att bjuda på:

- Mycket kärlek! Inte mindre än tre bröllop är vi bjudna på och jag ser fram emot fnittriga möhippor, klackarna i taket och nätter på hotell UTAN barnen! 

- Fler selfies, inte minst här på bloggen. Jag tror bara man ska över nån sorts spärr, sen känns det nog naturligt att ta kort på sig själv och lägga upp. Jag menar det är ju MIN blogg, då borde väl ändå jag synas mer? Och eftersom det alltid är jag som fotar i min familj betyder det att det typ inte finns några kort på mig. Trist! För alla! :)

- Snö! Jag vill verkligen se lite snö det här året. Åka skidor är ju drömmen...Det känns meckigt med barnen det gör det, både att man måste åka långt och att det är bylsiga kläder och otympliga aktiviteter för såna här små, men samtidigt så handlar nog mycket om var man lägger ribban. Min ribba ligger väldigt lågt eftersom jag knappt kommer ihåg sist jag ens såg snö (jo i November, jag bara sa så). Men säg att jag får uppleva "tre åk i mindre backe med stjärtlapp" så blir jag själaglad. Borde väl gå att uppfylla, eller?

- Att hitta hem. Vi flyttar ju snart, och känslorna inför det nya huset är redan sååå bra, trots att vi kommer få renovera allt och att vi flyttar barnen från sin nuvarande trygghet och att vi måste komma in i nya rutiner och miljöer och att mycket kommer blir skitjobbigt rent ut sagt. Men det känns, långt inne i hjärteroten, att det kommer vara värt det. Att vi kommer känna oss hemma där, trivas och må bra. Alla i familjen. Fingers crossed. 

- Mängder av salta bad. Jag har alltid haft en drömbild av hur jag när jag blir stor ska bo på en plats så att jag kan gå ner till havet i bara morgonrocken på sommaren och ta mig ett morgondopp. Nu kommer vi kanske inte riktigt bo på morgonrocksavstånd från stranden, men inte långt ifrån, så min ambition är definitivt att bli en morgonbadare den här sommaren. 

- Sova utomhus. I tält eller vindskydd spelar ingen roll, eller kanske till och med under bar himmel? Jag känner hur som helst att det är PÅ TOK för längesen jag sov utomhus. Det har nog faktiskt inte hänt sen Jamboreen 2011. Då tältade jag visserligen i tre veckor och fick väl nånstans nog, men nu känner jag mig redo igen!

- Äta bättre. Jag vill inte specificera det mer än så, åtminstone inte i den här listan, för då skulle det här inlägget bli en mil långt. Det finns mycket att jobba på skulle man kunna säga. Allt ifrån att skippa socker och snask i vardagen (no more lördag hela veckan nu för bövelen), och att äta mer grönsaker till alla måltider (ketchup är visst inte en grönsak har jag hört), till att äta mer regelbundet (igår åt jag och barnen lunch halv tolv och idag kvart över två...) och inte minst planera veckans mat bättre så att jag kan undvika nödlösningar både hemma och på jobbet (dvs falukorv, pasta, plättar, etc). Inte så svåra saker egentligen, men det är ju rejält klurigt det här med att bryta dåliga vanor och det tar mer tid än man tror i början att planera mat och inköp för en vecka eller två. Som sagt, det finns mycket att skriva om den här punkten, får nog bli ett eget inlägg framöver, eller kanske till och med en egen kategori för att dokumentera framsteg och peppa/inspirera lite...? Vi får se. ;) 

- Åka till Ven och cykla. Den här punkten har jag haft på min lista de senaste åren, och vi har ännu inte kommit dit. Men i år händer det, jag känner det på mig! 

- Bli en bättre fotograf. När jag fick mitt nya jobb i våras så unnade jag mig en ny kamera i present för att fira. Det är jättemycket roligare att fota nu när jag har lite mer att jobba med än min gamla Nikon D40 kunde erbjuda, och i år känner jag att jag vill ta det steget längre och inte bara testa mig fram lite på måfå. Först och främst ska jag se till att lära mig kameran ordentligt, alla reglage och inställningsmöjligheter. Sen så ska jag nog ge mig på en fotokurs tror jag minsann, för att få ny inspiration och kunskap. OCH så ska jag få in en ordentlig rutin för att sortera och backuppa mina bilder. Det har jag faktiskt redan börjat med och den långsamma resan med att föra över alla tusentals bilder från hårddisken till flickr+extern hårddisk har påbörjats nu innan jul. *klapp på axeln*

-Scrolla mindre. Jag ska lägga mer tid på min egen verklighet istället för alla andras polerade, filtrerade och till stor det ointressanta liv. Jag har för längesen raderat Facebook appen och det är bland det bästa jag gjort. Nu kollar jag Facebook kanske 1 gång i veckan istället för 1 gång i timmen som innan. Insta är svårare, men jag ska nog klara det med ;)

- Slänga mindre mat. Jag skulle nog uppskatta att 75% av den mat vi slänger här hemma hamnar i sopan på grund av lättja och brist på organisation. Alltså, man bryr sig inte om hur man packar in rester i kylen vilket gör dem torra och oätliga, man märker inte upp när maten är ifrån vilket gör att man tror att all mat äldre än två dagar är minst en vecka gammal (eftersom minnet när det kommer till vad man ätit här hemma är u-u-uuuselt), man fryser inte in sånt som man kanske vet att man inte kommer hinna/vilja äta den närmsta tiden, etc. Och dessutom händer det pinsamt ofta att jag handlar hem grejer på slentrian utan att veta vad och när jag ska använda dem till, och så står exempelvis crème fraischen där i kylen i tre veckor och blir gammal utan att förpackningen ens är öppnad. Sååå dåligt, MEN egentligen väldigt enkelt att åtgärda. Så svårt är det ju inte att skärpa till sig och planera bättre. Faktiskt. 

- Träna. Japp, där kom den. Sist men inte minst. Jag är inte alls motiverad just nu men det kanske är för att jag inte vill vara en sån som har "mer träning" som nyårslöfte. För det handlar ju inte alls om att det är nytt år, jag har haft det här målet hela hösten, och visst, jag har fått till några pass men inte så att jag kan säga att jag tränar regelbundet. Och det har inte minsta lilla med att "beach 2017" är på intåg, att jag vill gå ner i vikt eller fixa att göra chins för att eventuellt impa på nån som bryr sig. För mig handlar det, just nu, om att det över-över-överallt står att läsa om hur viktigt träning är för hjärnan, för att motverka sjukdomar, för psyket, för livslängden, för kärleken, ja för allt som är meningsfullt typ. Och för att jag vill vara en bra förebild för mina barn. Och det stressar mig mer än någonting att veta allt detta men ändå inte träna. Hur dum får man vara typ? Jag ska sluta vara dum det här året helt enkelt. 

Hat-kärlek till mellandagarna

Alltså. Mellandagarna. Vad ska man säga....underbart och vidrigt på en och samma gång. På grund av:

- Godiset. KOPIÖSA mängder med knäck, kola, fudge, mozartkulor, lösgodis, pepparkakor, chokladpraliner och skumtomtar har införts i min mun de senaste dagarna. Och dessutom en hel del läsk, öl, vin, ost, chips och andra totalt onyttiga påhitt. Så himla gott i början verkligen, att totalt tillåta sig att frossa på ett sätt som man aldrig gör annars. Men nu får det nog vara slut tror jag. Jag har börjat drömma mardrömmar där en viss Anna Skipper kommer och häller ut containrar av snask framför mina fötter och så står hon där med händerna i midjan och tittar dömande på mig när hon skakar på huvudet... Nä. Nu får det nog vara slut som sagt. Trots att godiset inte är det. Suck.

- Innesittandet. Slappa i soffan, läsa tidningar, se film, spela spel...så skönt att bara slappa helt enkelt. Om man inte har en ett-åring och en tre-åring som blir som hundvalpar på redbull om de är inomhus en hel dag. 

- Julpyntet. Hur kan något som är så himla mysigt och vackert och nostalgiskt och stämningsskapande ena dagen, förvandlas över en natt till dammsamlande gamla prylar som stressar mig eftersom de är ÖVERALLT? Och jag är trött på rött nu, jag vill ha vitt och ljust och pastell. 

- Dygnsrytmen. Det ÄR ju så skönt att ta en tupplur med lillan på dagen. Sååå skönt! Men nu, för fjärde natten i rad tror jag, så sitter jag här och är klarvaken klockan tio över ett. Barnen vaknar ju fortfarande vid sju, och ska underhållas hela dagen. Det är helt vajsing att vara uppe halva nätterna, speciellt när man inte är säker på att man kommer kunna ta den där tuppluren i morgon...

- Maten. Man är inte hungrig (se förklaring i första punkten ovan) men man måste äta, åtminstone för barnens skull. Resterna är slut/ofräscha. Skräpmat känns som en dålig ide, också med hänsyn till första punkten ovan. Man ska alltså plötsligt hitta nån sorts fantasi till att laga mat mitt i ledighets töcknet. 

- Nyårskänslorna. Det är snart ett nytt år och med det följer lika delar pepp som ångest. Det är dags att ta tag i sig själv, förnya sig, göra det man inte lyckades med i år, reflektera och utvärdera. Känns roligt, kul och spännande ena stunden, för att nästa stund vara stressande och supersvårt att hitta motivationen till. Bah...

Så ja. Thats me right now folks. :)

 

Jul-prepps-svammel

Hej hej, tittar in här en stund mitt i julförberedelserna :) 

Tänk att det är det 23:e i morgon redan! Och jag har snart haft "jullov" en hel vecka. Helt underbart har det varit, även om man snabbt blir påmind om hur utmattande det är att umgås med sina två små kottar hela dagarna. Speciellt nu när Nea lärt sig gå och plötsligt kan springa runt och jaga sin storebror, något han uppskattar ibland och blir helt galen över ibland... ;)

Har i princip inte fått nånting alls gjort av julförberedelser i veckan, och på lördag blir vi 19 vuxna och 3 barn hos oss så man kan säga att to-do-listan är ganska lång just nu. Jag känner mig dock inte det minsta stressad, det får bli som det blir. Med så många gäster kommer det ändå bli kaos så det är ingen idé att hetsa upp sig, haha. 

Ikväll ska jag plocka undan nedervåningen så att jag kan dammsuga ordentligt i morgon, städa ur kylskåpen så de är förberedda för all julmat som kommer med gästerna på lördag (vi kör knytis. Givetvis!), svabba av toaletterna och göra ett tappert försök att rädda fudgen jag kokade häromdagen och som blev på tok för lös. Har läst på ett par ställen att man kan försöka koka om den så det testar jag, har ändå inget bättre alternativ. Sen ska jag sjunka ner i soffan framför brasan med en skumtomte eller fem och se ett avsnitt Greys Anatomy. Of course. 

I morgon ska vi ställa i ordning bord och stolar, duka, småhandla och piffa. Och så ska vi njuta av den förväntansfulla stämningen och av att vi är hemma och lediga alla fyra nu äntligen. Och jag planerar dessutom att göra något jag nog aldrig gjort på lillejul tidigare; gå och träna! Egentid deluxe. 

Och om jag får göra en liten önskelista så här i sista minuten nu innan jul så önskar jag mig väldigt mycket:

1. att vi får vara friska hela jul och nyårshelgerna. (Och gärna resten av vintern också så att flytten inte blir jobbigare än den behöver vara, men jul och nyår är ändå prio..)

2. att vi hittar vår ena bilnyckel som jag tappade/förlagt nånstans i Helsingborgstrakten i måndags. (Sååå störigt!)

3. att det kommer lite snö. Liiite bara? För stämningens skull...

Rent materiellt tror jag aldrig jag har önskat mig så lite saker som detta året faktiskt. Kanske hänger det ihop med att vi snart flyttar och jag är mer på ett "rensa-ut" humör, men jag känner också att jag faktiskt har allt jag behöver. Och så har det varit kul att följa Love denna julen när han för första gången fått paket-adventskalender. Han blir ju så otroligt glad för varje liten liten sak han fått! Så tacksam, så nöjd. En liten porslinstomte, en karta med 20 klistermärken på, eller en pruttkudde för 12 kronor så är han som en sol hela dagen. Jag har verkligen insett att det här med förväntningar och tacksamhet, det är något som jag som förälder kan styra över. Man börjar ju på noll som barn. Om han får fem julklappar i år så kommer han vara överlycklig för det. Han kommer troligtvis inte vara lyckligare om han istället får 15 julklappar, men däremot kanske han blir besviken nästa jul om han då bara får 8. Och det är klart att jag vet hundra saker jag vill ge honom som jag vet att han hade älskat att få, men på sikt- vad skapar man för nån liten människa då? Bortskämda och otacksamma barn kan vara något av det värsta jag vet, och jag hoppas att jag aldrig kommer känna att mina barn tillhör den gruppen. Visst, de har allt de behöver, och med en pappa som jobbar på ett stort leksaksföretag är det väldigt svårt att undgå att en hel del leksaker kommer in i hemmet över tid. Men vi försöker verkligen också att ge bort mycket och visa att man ska vara generös, och om det är något som Love verkligen verkligen önskar sig, ja då får han helt enkelt kämpa för det. Som i somras till exempel när han skulle lämna ifrån sig sina älskade nappar och i gengäld fick en lego-brandstation! Åh denna lycka! Som dock efter ett par dagar avbröts när han helt sonika meddelade att han ville ha tillbaka napparna och packade ihop legot i lådan igen, haha! Well, så fick det bli- han fick nappen och vi tog legot igen. Men nuuu är det dags för ett nytt försök- på lördag är det tomten himself som får äran att ta emot Loves precious nappar och då är det kanske inte helt osannolikt att legobrandstationen kommer fram igen ;)

Men alltså. Halleda. Här sitter jag och svamlar, jag ska ju tömma kyl och koka fudge!

Later folks! :)